- Debatten kring ämbetssynen går het och känslorna är upprörda hos många. Det är bra att inte skriva eller debattera när man är arg eller upprörd. Jag berörs mycket illa av att man inte slutar att skriva nedlåtande och hatiska kommentarer och kolumner som handlar om den unga präst som avstod sin tjänst och sin utkomst pga den kommande arbetssituationen i Pedersöre församling. Räcker det inte att han slutar eller måste sluta? Måste man slå på den som ligger? Han har i en intervju sagt att han blivit mobbad. Det märkliga är att många verkar vara så förvånade över att man kan ha den syn på ämbetet som han och många av oss har och som var kyrkans syn ända fram till dess att kyrkan införde kvinnliga präster. Majoriteten av den världsvida kyrkan håller fast vid apostlarnas syn än i denna dag, så varför så förvånad? Många skribenter och kolumnister passar samtidigt på att håna kristendomen. När jag märker någon orättvisa eller att någon själv inte kan tala i sin sak eller när någon blir mobbad, då kan jag inte vara tyst. Och visst får vi debattera och diskutera! Det har yttrandefriheten sett till, men det ska vara med tanke på sunt förnuft och inte för att skada någon. Det är inte allas sak att stå upp på detta sätt, många anser sig inte ha tid, men för några är det en viktig uppgift. Den uppgiften ska man aldrig se ner på. Vi kan respektera varandra...
Tänkte för mig själv i dag på ett bibelord från Hebr. 12:15 "Se till att ingen går miste om Guds nåd och att ingen bitter rot skjuter skott och vållar skada och många smittas."
- och senaste söndags tema handlade om Förlåtelsen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar