Min kristna samhällsblogg

söndag 8 februari 2026

Israels klippa - Guds härlighet

- Jag har ofta tyckt att nedanstående bibelställe är helt underbart. Mose diskuterar med Gud. Han till och med övertalar Gud och Gud hör honom och svarar. Det är ungefär som med bönen. Bönens verklighet är ju att Gud ser, hör, lyssnar och svarar. Det handlar om kommunikation.

Mose får inte se Guds ansikte, men han får se Gud på ryggen. Guds skuggande hand är beskyddande. Hans helighet är fullkomlig. Men Mose får stå nära intill Gud, i en klyfta med Guds skuggande hand placerad över honom. Mose står på en klippa ja, han står på Klippan Kristus. Kristus är allt. I klyftan är Mose i Kristus.

Vi har fått se Guds ansikte i Jesus Kristus, Försonaren och vad det betyder förstår vi genom tron och kan vi läsa oss till i Bibeln. I bibeltexten blir han levande genom Anden.

"Sonen utstrålar Guds härlighet och uppenbarar hans väsen och uppehåller allt genom sitt mäktiga ord. Och sedan han utfört rening från synderna, sitter han nu på Majestätets högra sida i höjden" (Hebr. 1:3)

"Han (Kristus) är den osynlige Gudens avbild, förstfödd före allt skapat." (Kol. 1:15)

2 Mos. 33:20-23 Ett underbart bibelställe:

"Men mitt ansikte kan du inte få se, ty ingen människa kan se mig och leva. Därefter sade HERREN: "Se, här en plats nära intill mig. Ställ dig där på klippan. När min härlighet går förbi skall jag ställa dig i en klyfta i klippan och jag skall låta min hand vara över dig till dess jag har gått förbi. Sedan skall jag ta bort min hand, och då skall du få se mig på ryggen. Men mitt ansikte kan ingen se."

"God gave me a song" (Choralerna)

https://www.youtube.com/watch?v=elBzcGWFyns

Israels tröst - ljus och härlighet

Lilla julafton. Kyndelsmässodag 8.2.2026.

Luk. 2:22-33

"När tiden för deras rening var förbi, den som var föreskriven i Mose lag, förde de honom upp till Jerusalem för att bära fram honom inför Herren, som det var befallt i Herrens lag: "Varje förstfödd son som öppnar moderlivet skall räknas som helgad åt Herren". De skulle även offra ett par turturduvor eller två unga duvor, enligt Herrens lag.

På den tiden fanns i Jerusalem en man som hette Simeon. Han var rättfärdig och gudfruktig och väntade på Israels tröst, och den helige Ande var över honom. Och av den helige Ande hade han fått den uppenbarelsen att han inte skulle se döden, förrän han hade sett Herrens Smorde. Ledd av Anden kom han till templet, och när föräldrarna bar in barnet Jesus för att göra med honom som det var sed enligt lagen, tog han honom i sina armar och prisade Gud och sade:

"Herre, nu låter du din tjänare sluta sina dagar i frid,

så som du har lovat.

Ty mina ögon har sett din frälsning,

som du har berett att skådas av alla folk,

ett ljus som skall uppenbaras för hedningarna

och en härlighet för ditt folk Israel."

Hans far och mor förundrade sig över det som sades om honom."

Simeons lovsång (Bo Järpehag):

- "Nu ser jag hans ansikte"...

https://www.youtube.com/watch?v=5OHK1wbmW0Y

(Foto: KL)

Svaghet och styrka

- "När jag är svag, då är jag stark", skriver aposteln Paulus i 2 Kor. 12:10. Han hade även fått veta att han inte skulle bli befriad från den törntagg han hade i köttet, utan Guds nåd skulle vara nog för honom och att genom svagheten skulle Kristi kraft vila över honom.

Det är även märkligt att den glädje man får uppleva i Gud är en styrka, alltså inte bara en känsla. Märkligt är det, eftersom man inte är befriad från problem, nöd och faror, men ändå får del av stor glädje som ger styrka, speciellt när man tackar och lovar Gud.

"Var inte bedrövade, ty glädje i HERREN är er starkhet" står det i Neh. 8:10b

"Lyft oss upp" sjunger Choralerna, Jan Pethrus (gruppen bekant från ungdomstiden och sången står sig än i denna dag):

"Lyft oss upp så vi ser att din evighet är här, lyft oss upp så vi ser att vi lever där vi är..."

https://www.youtube.com/watch?v=BUjqC4ytD2o&list=RDBUjqC4ytD2o&start_radio=1

söndag 1 februari 2026

Att våga

- Jag råkade ovanligt nog lyssna på "Slaget efter 12" på radion för någon vecka sedan och jag tog del av det i efterskott. Programmet handlade om skolans religionsundervisning. Visserligen pratade de medverkande i mun på varandra, men jag snappade ändå upp någonting intressant.

Undervisningsminister Anders Adlercreutz, forskaren Milena Parland, samt Leo Byskata från kristdemokraterna debatterade denna gång under ledning av Bettina Sågbom. "Behöver religionsundervisningen i skolan göras om?" var temat.

Debatten var allmänt intressant. Jag anser ju att ett demokratiskt och fritt samhälle och kristendom går hand i hand. Man undrar ju därför fortfarande över vad som är religionsutövning och vad som är tradition. Men i dagens skola är vi långt ifrån den verklighet jag växte upp med dvs vi sjöng:

"Morgon mellan fjällen, klara bäck och flod, sorlande mot hällen, sjunga Gud är god. Gud är god" under morgonbönen, medan lärarinnan spelade på tramporgeln i klassrummet.

Jag har alltid haft en tendens att vurma för minoriteter och följaktligen fäste jag mig vid det som sades av Milena Parland alldeles mot slutet av programmet.

Hon nämnde att "de ortodoxa på Åland inte får undervisning i ortodox religion såsom på fastlandet". De vågar inte säga hur det är. Parland säger att "det är jättesvårt att få minoriteter att våga prata ut och att säga vad de egentligen vill ha." Verkligt privilegierade mänskor vågar prata.

Med en viss förvåning märkte jag att det finns någon som lyfter minoriteters rättigheter i vårt land eftersom det ju allt oftare verkar som om bara en åsikt får gälla i den allt mera avsmalnande åsiktskorridoren. Man vågar inte säga som det är eftersom det är jättesvårt att bli förstådd. Därför tystnar man. Att bli missförstådd är lätt.

Arenan.yle.fi: "Behöver religionsundervisningen i skolan göras om?" (går att lyssna på utomlands)

https://arenan.yle.fi/1-76606424

***

Tidigare (År 2013):

Det har gått några år sedan jag var med om följande tillställning och mycket har ändrats i skolan sedan dess:

https://minkristnasamhllsblogg.blogspot.com/2013/11/kristendom-och-skola-diskussionen-i-vasa.html

Bön och förbön

- Det mäktiga bibelordet som finns i Uppenbarelseboken 8 borde uppmuntra oss till mera bön och förbön, inte minst för den lidande kristna kyrkan. Jag känner många fina bönemänskor. Ordet lyder:

"Då kom en annan ängel, som hade ett rökelsekar av guld och ställde sig vid altaret. Åt honom gavs mycket rökelse, som han skulle lägga till alla de heligas böner på guldaltaret framför tronen. Och röken från rökelsen tillsammans med de heligas böner steg från ängelns hand upp inför Gud." (Upp. 8:3-4)

- Ärkeänglarna är på plats och så dyrbara är våra böner för Gud att de samlas in och läggs på guldaltaret inför Guds tron i skålar av guld. Gud hör bön och ser oss där vi är. Stället handlar om de yttersta tiderna och gör att vi även tänker på martyrerna som offrat sitt liv för sin kristna tros skull.

Ordet är ju aktuellt och talar till oss i dag. Bibelordet var senast aktuellt när Fokus firade HHN med lovsång och förbön i kyrkan 25.1.2026. Detta var i och för sig ingenting nytt eftersom vi under tidigare år firat HHN i Församlingscentret också, där vi annars samlas till Fokus. Vi har också tidigare år haft "Fokus med lovsång och förbön i kyrkan med nattvard", men det har gått några år sedan sist.

"Store og mektige er Dine gjerninger" (OKS Singers & Band). Texten från Upp. 15:3-4

https://www.youtube.com/watch?v=_p63ol1I66E

***

Upp. 8:3-4, Upp. 5:8, Upp. 15:3-4

onsdag 28 januari 2026

Fokus: "Höj jubel till HERREN alla länder!"

I söndags 25.1.2026 fick vi samlas till Fokus med lovsång och nattvard i kyrkan och detta innebar starten på Fokus' vårtermin 2026.

- Vilken fin mässa det blev! Lovsången tillsammans med "Söndagskören" under Heidi Storbackas ledning var helt suverän och vi ger Gud äran för det! Kören utstrålade glädje och energi som smittade av sig.

Kören fick inleda kvällen och Ulla Nyström som var mötesledare fick hålla inledning och ge all den nödvändiga infon som behövdes om bla. förbönslapparnas placering, barnfokus, personlig förbön osv.

Alina Storbacka ledde barnfokus och hon tog hand om baren i sakristian under predikan. Under lovsångspasset i början och under nattvarden kunde man gå till personlig förbön. Ralf Salo, Annette Snellman-Salo och Johan Byggningsbacka tog hand om denna uppgift. Yvonne Norrlin och undertecknad samlade in och bad för de tacksägelse- och förbönsämnen som kom in i skriven form på lapparna som fanns att tillgå och som även delades ut i början av mässan. Cajsa Björkman och K-G Nyström fungerade som välkomnare vid dörrarna.

Under lovsångspasset sjöng vi: "Ropa till Gud", "Hosianna" och "Majestät" tillsammans med Söndagskören.

Våra gäster var pastorn och missionären Olle Rosenqvist och evangelisten Dawa Bhutia. Dessa är verksamma i Himalaya-området och Dawa är fd. livvakt hos Dalai Lama. Det var väldigt spännande och intressant att höra dem berätta, även om jag och Yvonne var upptagna med att gå igenom förbönslapparna just då. Olle berättade om hur allting började med ett litet spadtag och hur arbetet sen växte och blev större och större. "Alla människor behöver Jesus Kristus" sa Dawa och vi fick höra om stora skaror som kommer till tro på Jesus genom deras missionsarbete. Visionen är att nå de onådda, styrka de troende och se nya församlingar födas, allt detta till Guds ära.

Söndagskören sjöng även under nattvarden sången "Brokenhearted" och "Helig, helig, helig". "Stora och mäktiga är dina gärningar", sjöng vi också i något sammanhang.

Fokusansvarige prästen Jakob Edman var liturg och Gunilla Nybäck assisterade vid nattvardsbordet. Vi var ca 160 personer i kyrkan och största delen gick till nattvarden. Det var en oerhört givande och berörande kväll. Så fint att detta kunde genomföras!

Kollekten som togs upp genom offergång gick denna gång till Missionskyrkan/evangelistmissionen.

Ulla Nyström avslutade kvällsmässan med att leda oss i välsignelsen och informerade om nästa gång:

Vi träffas söndagen den 22.2.2026 kl. 18.00 i FC som vanligt och då undervisar Jan Nygård.

***

Gud hör bön och han samlar dem på guldaltaret framför tronen och med rökelse så att de stiger upp inför honom. (Upp. 8:3-4) Ord med anledning av förbönen för bönelapparna.

***

Här kan du läsa mera om evangelistmissionen (Missionskyrkan i Finland):

https://mkf.fi/evangelistmissionen/

Ett smakprov (Mrs Bighill Singers: Trofasthet)

https://www.youtube.com/watch?v=6wkx5nexSTc&list=RD6wkx5nexSTc&start_radio=1

***