Powered By Blogger

fredag 8 mars 2019

En kväll med MKV

Finland. Jeppo församlingshem 8.3.2019 kl. 19.00. Gäster: Johan Candelin, MKV och juristen och mänskorättskämpen Nguyễn Văn Đài (Vietnam/Tyskland). Uppdaterar texten från Jakobstad.

(Möte i Jakobstad, FC söndag 10.3! Missa inte Dai's gripande och spännande berättelser och goda vittnesbörd!)

- I kväll har jag besökt Jeppo församlingshem där jag har fått lyssna till och träffa juristen, mänskorättskämpen och bloggaren Nguyễn Văn Đài (Brotherhood for democray). Martyrkyrkans vänner r.f.  (MKV) med ordförande Johan Candelin berättade om senaste nyheterna från fältet. Kaplan Henrik Östman inledde och ledde mötet som besöktes av närmare 90 personer. Under pausen fick jag träffa flera bekanta och - tala ryska! Mats Sjölind och Emma Sjölind stod för psalm- och lovsången med mycket välvalda sånger. Under Mats Sjölinds ledning sjöng vi först psalmen i fastetid; "För att du inte tog det gudomliga".

Kvällens huvudperson var förstås advokaten, mänskorättskämpen och bloggaren Nguyễn Văn Đài från Vietnam, som suttit fängslad och i husarrest under flera år tills han slutligen frisläpptes för att bosätta sig i Tyskland. Han fick välja mellan USA, Österrike eller Tyskland. Genom Guds ledning valde han Tyskland.

Dai inledde med att konstatera att Ho Chi Minh, diktator i Vietnam, under 70 års tid orsakat mycket lidande för det vietnamesiska folket. Fram till år 1990 måste alla ta bort sina familjebilder från väggarna och ersätta dem med bilder på Ho Chi Minh.

Han berättade även att folkmängden i Hanoi är 7 miljoner och att det en vanlig söndag samlas ca 400 kristna i en (1) enda protestantisk kyrka.

I Vietnam ser man polis överallt på gatorna och de kontrollerar allt och alla enligt ett uppgjort rutsystem som täcker hela befolkningen så att 70 familjer har en "egen säkerhetspolis" som kontrollerar och övervakar dem. Om någon tar emot en utländsk gäst, måste passet godkännas av polisen och om polisen inte godkänner måste vietnamesen muta polisen för att få passet tillbaka.

Nguyen Van Dai sändes år 1989 till Östtyskland eftersom kommunistländer har utbytesarbetare och han såg demokratins inledningsfaser med Berlinmurens fall.

Han visste inte då vad ett kors var för något, men såg ett i en souvenirbutik och köpte ett sådant smycke eftersom det var vackert. En vän såg korset och undrade om han var kristen då han bar ett kors. Dai förnekade detta. Han fick höra evangelium om Jesus Kristus, men trodde då inte. I detta skede utvalde Gud Dai, även om han inte visste det då, utan först senare. Ja, korset valde Dai, kunde man också säga. (Här berättar jag inte hela den historien utan låter det vara öppet tills mötet i Jakobstad på söndag är över, för att inte avslöja allt för dem som läser min blogg och vill delta i mötet). Komplettering: vännen som förmedlade evangeliet sade att han kommer att få höra det en gång till och den gången ska han inte säga nej!

Först 10 år senare i Vietnam fick Dai gå in i uppgiften som jurist och försvarare av kristna, eftersom ingen annan vågade göra det. Dai tog risken. Han var den första juristen i landet att göra detta.

En kanadensisk pastor flög till Vietnam enbart av tacksamhet över att Dai tagit sig an att försvara en kristen syster. Då fick han höra evangeliet igen! En månad senare blev han och hans hustru troende. Efter detta har han försvarat många pastorer, lekmän och andra kristna. Småningom ledde detta till 4 års fängelse + 4 års husarrest för Dai.

Dai fängslades alltså och när Johan Candelin år 2012 besökte Vietnam träffades de på ett cafe (inom en godkänd radie) pga att Dai satt i husarrest (4 års fängelse + 4 års husarrest). Dai hade försvarat en kristen syster, vilket som sagt var orsaken till fängelsedomen. Maten man fick i fängelset bestod av smutsiga grönsaker och smutsigt vatten som man måste rena 5 gånger genom strumporna för att kunna dricka det. Ibland fick man soppa med tvål i. Behandlingen gick ut på att bryta ner och provocera fångarna och tom. försöka göra dem galna. Dai har vistats 2 1/2 år i en cell tillsammans med en annan fånge och då var cellen 6, 5 kvadratmeter. Under 2 1/2 år såg han inte dagsljuset!

År 2014 deltog han i en demonstration och misshandlades svårt och slogs blodig i huvudet med ett ölstop av polis, vilket vi fick se på bilder. Dai har även fått Martyrkyrkans vänners Pro fide-pris som Johan Candelin överräckt i Vietnam. Dai blev småningom en världskändis och en fara för myndigheterna. 50 000 ungdomar i Vietnam läser det han skriver offentligt och tillsammans med en annan person är det över 200 000 som läser det som Dai skriver om.

När USA-senatorer med John McCain i spetsen besökte Vietnam för att diskutera mänskliga rättigheter träffade Dai dem. Den 6.12.2015 undervisade Dai 60 katoliker under ett möte och på hemvägen stannades hans taxi på motorvägen av säkerhetspolis som misshandlade honom under den 20 km långa resan mot kusten. Han berättade att man slog hans axlar, armar och ben med en påk så att han nästan inte kunde gå, tog hans telefon, skor och de flesta av hans kläder och lämnade honom halvnaken åt sitt öde. Han råkade ha turen att råka på en hjälpsam bonde som lånade honom telefon och så småningom kom han tillbaka till kyrkan där man kunde vårda honom för hans skador.

Under fängelsetiden 2015 och framåt gjordes omfattande kampanjer för att få honom fri. MKV deltog i detta arbete.

Senare hölls ett EU-möte som han skulle delta i men han stoppades av 50 säkerhetsmän och hamnade i fängelse samt åtalades för att ha försökt störta regeringen. Domen skulle bli 15 år + 5 års husarrest.

År 2018 dömdes han alltså till 15 års fängelse + 5 års husarrest för mänskorättsarbete. I sitt försvarstal i domstolen vittnade Dai om Jesus. Han berättade då liknelsen om den ovise mannen som bygger sitt hus på lösan sand och sade att samma öde kommer att drabba Vietnam om man inte har respekt för demokrati och mänskliga rättigheter. Om man däremot respekterar mänskliga rättigheter, så bygger man sitt hus på hälleberget, likt en vis man.

(Dai berättade om vilka grymma händelser som föregick den långa fängelsedomen, vilket jag inte går in på för tillfället.)

Under fängelsetiden började hans fru resa runt i världen för att utöva påtryckning på Vietnams regim för att frige honom. En kollega till Dai (pastor Ton) fängslades också och misshandlades i fängelset. Frun misshandlades då hon besökte honom i fängelset. Först 11 månader efter att Dai fängslats fick hans hustru träffa honom i fängelset. Sedan fick han besök efter 3 månader, 5 månader och 9 månader. De flesta brev han skrev förstördes av polisen. Under fängelsetiden dog Dais far och han fick skriva ett kondoleansbrev hem, men det uppdagades senare att brevet aldrig kom fram.

Dai besvarade till sist frågor från mötesdeltagarna.

Kaplan Henrik Östman inledde med att läsa från 1 Kor. 13 och ledde bönen Fader vår. Han gav också en kort presentation av MKV:s ordförande och gästen från Vietnam.

Kaplan Henrik Östman avslutade mötet med att uppmana till bön för Johan och Dai (de fick också direkt och konkret förbön) och sist nedkallade kaplanen "Herrens välsignelse".

Johan Candelin berättade alldeles i början av kvällen om senaste nytt från Martyrkyrkans vänner och arbetet på fältet. Han visade bilder och nämnde utsatta kristna i Tanger, där det handlar om flyktingar från Afrika som söker sig mot väst eftersom de tror att den kristna världen i Europa ska hjälpa dem. I Tanger har man en kontaktperson som försöker hjälpa utsatta män, kvinnor och barn som saknar allting och måste sova på gatan med alla risker det medför. Eftersom landet är muslimskt kan det hända att man inte får någon annan hjälp om man berättar att man är kristen. MKV har även arbete bland flyktingar från Pakistan i Kambodja och där friköper man mänskor "utan röst" och ger dem därmed möjlighet att få ett arbetsintyg och arbete. Johan berättade också om arbetet i Burma där kyrkan växer trots stor fattigdom, stridigheter mellan armen och andra grupper. MKV har nyligen överlämnat 4000 kg ris som mathjälp. I Burma går kyrkan framåt genom tecken och under, sa Johan. Detta är kanske den allra fattigaste lutherska kyrkan i världen med ca 4000 medlemmar.

De mycket välvalda sångerna vi sjöng var: "Lov, ära och pris -halleluja, Din är äran", "Du omsluter mig på alla sidor", "Herren är min starkhet", "En vän framför andra är Jesus - Jesus köpte mig fri - ja, nu vill jag jubla och sjunga..." och "Jag vill ge Dig, o Herre, min lovsång".

Emma Sjölind sjöng solo i sången: "Jag är hos dig när problemen tar all din tid" (Var inte rädd)"

Under kaffepausen sist fick jag träffa många bekanta och även träna min ryska (!) samt göra reklam för min "vitryska-ryska" blogg för dem.

***


Mötet i Jakobstad 10.3.2019 Jag har uppdaterat ovanstående text med mera info som jag fick ta del av i Jakobstad under mötet där kl. 17.00 Helena Hult var mötesledare, Heidi Storbacka var lovsångsansvarig och vi sjöng stående den mäktiga psalmen "Halleluja, sjung om Jesus" och slutsången var "Min Jesus, min Herre, Gud det finns ingen som Du". Johan Candelin och personal från MKV och Dai fick också förbön av förbönsledarna. Vi bad också för pastorerna Ton och Chin som sitter i fängelset. Johan Candelin inledde med att säga att vi i Jakobstad haft många kända gäster under åren men ingen som suttit 11 år i fängelse för sin tro, vilket Dai har gjort!

Under den korta frågestunden ställdes frågan hur våra myndigheter kan hjälpa och stöda demokratiutvecklingen i Vietnamn. Juristen Dai svarade att det pågår någon form av förhandlingar (frihandelsavtal) mellan länderna med EU-inkopplat och där man försöker utöva påtryckningar att landet bör frige politiska fångar och samvetsfångar. Korruption och kommunism är de största problemen. När det gäller korruption finns det tex 5 nivåer av fördelar en fånge kan muta sig till av vakterna. På grund av den stora möjlighet som Dai har att nå ut till mänskor, särskilt många unga också i Vietnam genom bloggar och andra media har han utsatts för övervakning av vietnamesisk polis även i Tyskland. När han ska delta i något möte i Tyskland har han skydd av tyska myndigheter.

Mötet var mycket välbesökt och den stora salen var fullsatt. I Jakobstad tyckte Johan Candelin också att man skulle hälsa på Dai, tacka honom och ta en "selfie" med honom.











Jag och Dai i Jeppo 8.3.2019 (Foto: Rael L. Östman)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar