Lekmannasamlingen Fokus 4.5.2014 kl. 18.00, FC. Undervisning: Ralf Salo. Tema. Trons vittnesbörd.
"Så har vi genom er tro fått nytt mod när det gäller er, bröder, och
det mitt i alla svårigheter och lidanden. Nu lever vi, när ni står fasta
i Herren. Hur skall vi tillräckligt kunna tacka Gud för all den glädje
som ni är för oss inför vår Gud?" 1 Tess. 3:7-9
En liten trogen skara fick höra Ralf Salo i kväll i lekmannasamlingen Fokus. Barnfokus sportade och hade våffelkalas. Tema: Trons vittnesbörd. Ralf predikade utgående ifrån Hebr. 11:1f om trons vittnen.
Vi skiljer på "Den frälsande tron" och "Trons efterföljelse", sa Ralf. Han citerade också Luther som sagt att "Tron är inte allena" (dvs inte utan gärningar). Vår tro vilar inte på en ovisshet, utan det har hänt i verkligheten, det är verkligt och det är historiskt sant.
GT:s mänskor såg framåt mot det fullkomliga offret: offerlammet Jesus Kristus och vi får i vår tur också se bakåt och bli styrkta av trons vittnen som omnämns i Hebreerbrevet. Hebreerbrevets författare har strax innan han talar om trons vittnen varnat för avfall. Här nämnde han Hebr. 10:39 "Men vi hör inte till dem som drar sig undan och går förlorade. Vi hör istället till dem som tror och vinner sina själar."
Ralf hänvisade också till Paulus och om att GT vittnar också för oss. Han nämnde Kain och Abel. GT:s folk visste att en räddare skulle komma. Offren förebådade Kristi fullkomliga offer. Abel offrade i tro och inte som en prestation. "Gud själv bekände sig till hans offer." Hebr. 11:4. Han drog också en parallell till Elias offer och elden. Gud bekände sig också till Elias offer.
Ralf sade att Abel var både ett trosvittne och ett blodsvittne. Motstånd, kamp och lidande följer på tron, sa Ralf och visade på det röda ljuset som brann för lidande kristna och förtryckta folk. Detta är en verklighet i världen i dag. Men han manade samtidigt till frimodighet. Jesu gärning är välbehaglig för Gud och Anden är stämpel och sigill. Vi sjöng en sång om hunger efter Guds ord och det är Anden som ger denna hunger konstaterade Ralf. Slutligen förmedlade han också flera bibelord som vittnar om tro bla. 1 Tess. 3:7-9 "Så har vi genom er tro fått nytt mod när det gäller er, bröder, och det mitt i alla svårigheter och lidanden. Nu lever vi, när ni står fasta i Herren. Hur skall vi tillräckligt kunna tacka Gud för all den glädje som ni är för oss inför vår Gud?"
Henrik H. var välkomnare, Magnus räknade kollekten tillsammans med en annan person, Lars-Victor Ö. ledde lovsången på ett finstämt sätt med välvalda Kristocentriska sånger. Helena och Olle D. var förebedjare för lappar och Agneta och Gudrun var också förebedjare. Annika skötte serveringen. Kollekten gick till Ralf Salos understödsring.
Gudrun informerade om en bönedag för vårt land och Boris informerade om en ledarskapskurs och jag informerade om Fokus gemenskapdag på Pörkenäs den 18.5. Pastor J-G B beslöt förlänga anmälningstiden till den 7.5. Meddela alltså till mig!
Under kvällen brann röda förbönsljus för den lidande kristna kyrkan och för förtryckta folk. I inledningsbönen bad vi också för lidande kristna och förtryckta folk, för Ukraina och världshändelserna just nu, för vårt land och vi bad också för det judiska folket och för Israel och Jerusalem. Jag hade tagit med mig min israeliska böneduk som låg på bordet där framme.
Nästa gång: lovsångs- och förbönskväll med Ralf. Mats Sjölinds lovsångsteam medverkar.
I inledningen berättade jag två sanna berättelser ur Readers digest på svenska (maj 2014). Den ena berättelsen handlade om en troende familjs mirakulösa räddning ur en flygolycka och den andra var berättelsen om den godhjärtade Dave Berson i USA som hjälpte en holländsk familj som hade en liten handikappad flicka med svåra knäproblem (arthrogryposis) och som behövde en operation i USA. Dave som läste familjens anrop om hjälp på nätet kände att detta var någonting speciellt och inte de vanliga vädjanden om pengar som ofta förekommer, hjälpte dem att komma till rätta med bostad i rätt område, komplett inredning (hela samhället hjälpte till), allt praktiskt, Dave gav goda råd osv i USA under tiden för operationen. Dave har själv en dotter som stått inför allvarliga medicinska problem vid födseln och detta förenade familjerna. Den lilla flickan, Bo, kunde sedan efter smärtsam rehabilitering småningom stå på sina ben istället för att bara krypa på knäna ("likt en bönfallande") som tidigare. Familjerna blev sedan vänner för livet.
Berättelsen om flygkraschen handlade om hur ett litet flygplan med en familj ombord kraschar mot en bergvägg i Alaska. Piloten och en lärare omkommer, medan familjen skadas svårt. Fadern ber till Gud när han ser planet krascha: "Gode Gud, skydda min familj." Sedan gör han allt för att hjälpa sin familj även om han själv är svårt skadad i ryggen. Han leder familjen i en sång (en barnabön): "Jag knäpper mina små händer i bön. För att tacka dig, Gud, för att du finns...." Han gör detta för att de skall hålla sig vakna och vid medvetande. Efter räddningen och 7 månader senare föder hans hustru ett friskt barn som man ger namnet Willow, Julia, Grace. Willow efter namnet på ett träd vars grenar fått stötta den svårt skadade sonen som hamnade under planet, Julia efter den omkomna läraren och Grace (nåd) "eftersom det är genom Guds nåd som vi alla finns här." säger modern. Föräldrarna fick bestående men efter olyckan, men håller modet uppe och säger att man hjälper varandra att klara av det här. Deras tro hjälpte dem att överleva olyckan.
Fri bön med syndabekännelse och Bönen Fader vår avslutade min inledning.
Förebedjarna kallades sedan fram och vi bad för bönelapparna. Mötesledaren nedkallade Herrens välsignelse. Öppet slut med servering och förbön.
Bland de fina lovsångerna kan nämnas: "Jesus, kom var mitt centrum", "Jesus, tack för Golgata kors" och "Above all".
Photo: Kerstin Lindén (FC, Församlingscentret i Jakobstad)
