När det blir vår en gång - Hoppet

 Nådens år 2023 under fastetiden i väntan på våren. Хутка вясна!

- För ca 20 år sedan blev jag medveten om situationen i ett för mig då ganska okänt land. Vitryssland, eller Belarus som är den rätta benämningen på landet. 

Ord som dekret, diktatur, politiska fångar, polisbrutalitet, tortyr, dödsstraff, telefonavlyssning, och kafkaaktig stämning blev verklighet och jag började förstå innebörden, särskilt efter att själv ha besökt landet en sommar för ca 20 år sedan och tagit reda på mera fakta om landet.

Senare har frånvaron av mänskliga rättigheter som "det fria ordet", avsaknaden av fri press och -media, riggade val, och ett obefintligt och fristående domstolsväsende, kväsandet av icke-statliga medborgarinstitutioner, fängslandet av fredliga demonstranter och oppositionella - kommit att bli iögonfallande och skrämmande. Allt detta i ett land med närhet till mitt hemland och som befinner sig i hjärtat av Europa.

I Belarus kokar det under ytan. Mänskor vet vad verklig frihet är. Kampviljan är inte bruten, men frihetskampen har ett oerhört högt pris. Nu senaste dömdes Viasna's ledare och Nobel fredspristagaren Ales Bialiatski till 10 års fängelse i en politiskt motiverad dom. Det sitter över 1400 politiska fångar fängslade i detta nu. Bland de fängslade återfinns tex. fd. presidentkandidaten Mikola Statkevich och småbarnsfadern Dmitri Dashkevich. Den sistnämnde har mig veterligen inte ens fått se sitt fjärde barn; en nyfödd pojke.

Ibland kan jag få frågan varför jag engagerar mig i detta: "Håller du ännu på med det där Ryssland?" (Belarus är inte Ryssland).

Hur skulle jag kunna glömma det jag en gång varit med om? Hur skulle jag kunna glömma atmosfären i landet?  De kuvade och ödmjuka mänskorna (men också försiktiga och modiga) och med en otrolig gästfrihet om man kommer dem in på livet. De som inte kan eller får föra sin egen talan. Skulle jag glömma vakttornen, transportmedlen, storkarna, skördemetoderna (man slog för hand med lie), byggnationen, de små kioskerna, levnadsförhållandena, de vitmålade trädstammarna, gränsövergångarna? osv. osv. Bara den som sett eller varit med om det, kan förstå. 

Min insats är frivillig och liten, trots mängden tid jag satt på informationsarbete i över 20 år på denna blogg.

Men jag blir ännu rörd när jag minns orden som Pakistans ende kristne minoritetsminister Shahbaz Bhatti yttrade till mig en gång när jag hade äran att träffa honom i mitt hemland: "Det är ett viktigt arbete du gör". Det sa han, den gode, modige, välsignade kristne brodern som nu är mördad för sin tro och för sitt arbete för utsatta mänskor och för arbetet för mänskliga rättigheter. 

Viasna: "As of March 5 1456 persons in Belarus are considered as political prisoners"

https://prisoners.spring96.org/en

Viasna: “Caged and handcuffed human rights champions, this is what the Belarusian justice looks like today”

https://spring96.org/en/news/110960