Kyrkhelg i Karleby 16-18.9.2022 "Jesus till alla", seminarium i kyrkan.
- Under seminariet ”Frihet för de fångna” (fängelsemission) lördagen den 16.9 fick vi lyssna till ett mycket starkt vittnesbörd av sångerskan och låtskrivaren Nina Åström (f. Lindkvist från Öja). Nina är lärare till utbildningen.
Nina har sjungit och evangeliserat i ca 400 fängelser i 30 länder världen över, med början i Murmansk tills den sk. Agentlagen satte stopp. Nina framhöll Guds ledning och nåd, att alla mänskor är skapade till Guds avbild och behöver få veta ”om det är nån skillnad om jag lever eller dör” och få möta äkthet och kärlek. I Ukraina var det lätt att evangelisera; Kiev-ledningen var positivt inställd. Nina sjöng också en sång på ryska mot slutet av seminariet i dag.Ett ord i rättan tid gjorde att hon som kvinna vågade ta steget till fängelsesångerska: ”Rädda dem som släpas till döden och dra dig inte undan dem som stapplar till avrättningsplatsen” Ordsp. 24:11f
Jag brukar alltid delta i Kyrkhelgen och i dag bestämde jag mig för att delta i ett seminarium i Stadskyrkan i Kokkola med temat: "Frihet för de fångna" (Fängelsemission). Nina Åström berättade om sitt liv och sitt arbete och inledde med att säga att de 4 b:na är viktigast för henne (Bibeln, Bönen, Brödsbrytelsen och Brödragemenskapen) och det skymtade också fram att hon prioriterar vila mellan uppdragen. Bibeln vill hon dyka in i för där finner hon Jesus.
Hennes bana som sångerska i fängelser började med att hon blev kontaktad av en person som ville ha henne med i sitt team till fängelser i Ryssland, närmare bestämt till Murmansk. Hon var först tveksam och gav inte besked genast. Men hon fick förfrågan på nytt per telefon och en morgon när hon läste dagstidningen föll blicken på ett bibelställe från Ordspråksboken.
Bibelstället löd: ”Rädda dem som släpas till döden och dra dig inte undan dem som stapplar till avrättningsplatsen” Ordsp. 24:11f
Nina svarade "ja" på kallelsen när kontaktpersonen återkom per telefon (det var dålig kontakt till Murmansk) och det bar sedan i väg till Murmansk i Ryssland. Det var så det började, berättade hon.
- Hur kändes det då att sjunga där? Jo, "det var som att komma hem", sa hon. Det var inget problem att vara kvinna i den situationen heller, tvärtom mötte hon respekt för att hon alls kom dit. Det hjälpte att hon hade deltagit i Eurovision Song Contest (hon representerade Finland år 2000). Hon såg Guds ledning och "tajming" också med detta eftersom det underlättade hennes besök i fängelserna.
Hon har samarbetat bla. med Kansan Lähetysseura när det gäller resorna.
Hon betonade att det är Guds nåd att det gått just henne så bra, att hon har en bra bakgrund osv. Alla är vi människor och skapta till Guds avbild. Mänskan undrar och behöver svar på frågan "Är det någon skillnad om jag lever eller dör?"
När den sk. Agentlagen infördes i Ryssland stängdes arbetet för mission i fängelserna. Nina har sjungit och vittnat i fängelser i bla. Ukraina, på Balkan, Albanien, I Nepal, Israel, Kirgizistan, Canada osv. i många länder. Oftast söderut och österut, sa hon.
Hon talar svenska, finska och engelska och lite ryska. Hon sjunger tex. på ryska.
Det var fascinerade och berörande att lyssna när hon berättade om fängelsemiljön där en del fångar innehade ledarposition och visade det med sitt kroppsspråk när de lyssnade, men det fanns också de som enbart såg rädda och hopsjunkna ut. När Den helige Ande verkade genom sången och vittnesbördet (hon hade tolk) såg man att de tuffaste slappnade av och de kuvade såg upp och tom. mötte hennes blick.
Nina sade också självrannsakande att vi alla får rannsaka våra motiv, eftersom de aldrig är helt rena. Det kan vara rädsla, skuld osv. I oss själva har vi inte kraften. Men vi ska ändå inte lämna där i självrannsakan, för då förmår vi ingenting! Hon erkände själv att hon är benägen att gå djupt och ner.
- Vad berörs fångarna mest av? frågade någon. "Fångarna scannar av om det är äkta" svarade Nina. Det finns en frestelse att spela lite tuff och säga: "jag har också..." men det som de behöver är att få se att nån som är vanlig och har sett mycket, rest osv. satsar på Jesus. Vi behöver Gud fast vi har allt. Hon sade också att hon tjänar Gud med det hon kan och försöker vara ödmjuk med det hon inte kan så att hon inte är ett hinder för Gud.
Hon berättade att hon samarbetat med en fd. fånge i Ukraina som kommit till tro och blivit en resurs i samhället. Besöken gick ibland till högriskfängelser. Nina var en gång med om att 14 fångar knäböjde på betonggolvet utomhus tillsammans med den troende fd. fången och det var en stund hon särskilt mindes.
Gud verkar oberoende av hur vi känner det, även om vi är nere ibland.
I Ukraina var det lätt att få media med i fängelser och hon fick ofta frågan varför hon och teamet var där. Då fick hon vittna och svara alla. Det var lätt att evangelisera där. Ledningen i Kiev gav ett vänligt bemötande.
Personalen behöver också Jesus, och ibland fick teamet sjunga och vittna för dem också.
Vanligen fanns inget galler mellan sångaren/teamet och fångarna, men på ett ställe fanns det ett galler. Efter sångstunden hade en fånge kommit fram till en fångvaktare och bett om ursäkt och berättat att några hade planerat att ställa till med oro. Man hade färdigt släpat fram madrasser och en del grejor och på denne fånges signal med uppsträckt hand skulle upproret börja. Fången berättade dock att han försökt lyfta sin arm 3 gånger men det gick inte. Nina och teamet visste att det var Gud som förhindrat detta.
"Hästen rustas för stridens dag, men segern kommer från HERREN." Ordsp. 21:31 Detta var ett bibelord Nina citerade för att visa att vi bara är redskap i Guds tjänst.
Ibland sjunger Nina också någon sång på fångarnas språk och folk får ställa frågor i fängelset.
- Osakliga frågor kommer inte, sa Nina, utan istället frågar internerna: "Varför kommer ni hit?"
Då får hon berätta om hur hon kom till tro. Det ska vara äkta.
Vad gäller uppföljningen sa Nina att man alltid samarbetar med lokala fängelseteam eller pastorer. Detta innebär en trygghet och även att dörrar lättare öppnas. Teamet lämnar ibland litteratur och det finns sgs alltid en bönegrupp eller en församling i närheten. Hon arbetar mest bland evangelikala kristna som ofta kan vara marginaliserade. Besöken höjer deras status. Det kan vara tufft för den som är kristen i ett fängelse. De testas, men de är sällan helt ensamma.
Ibland bemöttes Nina och de övriga i bandet/teamet illa och ibland väldigt bra när de väntade på att få komma in i fängelserna. Hon sade att hon lärt sig att anpassa sig till olika situationer. Hon har också kontakt med sin tolk om läget i Ukraina nu. Tolken och övriga i det teamet har klarat sig undan kriget och åker för att hjälpa andra i utsatta områden.
En viss kontakt har Nina och teamet också med västkatolska och ortodoxa enskilda medarbetare tex. i Ukraina och Ryssland. Eftersom hon rest alltifrån Vladivostok till Kransodarsk finns det stora skillnader.
Vad gäller sångerna finns texterna på OH, och hon översätter dem inte, utan vittnar och berättar runt det på ett logiskt sätt. Hon har tolk. Ibland får hon sjunga på finska eftersom man vill höra det. Hon berättade också att det är väldigt rörande hur de lyssnar på sångerna så intensivt. De riktigt suger dem i sig.
Nina sade att hon vill sjunga var som helst i världen där folk vill lyssna. Den som behöver någonting större...
I Finland är fängelserna så fina, nästan som hotell, tyckte hon. Men det finns tuffa typer överallt och fångarna scannar av på likadant sätt. Vet du vad du talar om? Är det äkta?
Nina Åström avslutade med en sång på ryska som en kompis från St Petersburg skrivit: "Бог - моя защита"
"Бог - моя защита":
https://www.youtube.com/watch?v=N_ZepydtPps
"Päivä vain ja hetki kerrallansa" (Nina Åström)
https://www.youtube.com/watch?v=MSN_aSUKTAo
Nina astrom.com:
Kyrkhelg.fi "Jesus till alla"
***
Snapshot: KL (17.9.2022)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar