Det var väldigt fint att få samlas igen efter sommaruppehållet och få sjunga lovsånger under Mats Sjölinds och teamets ledning och att få höra en god predikan om Jesus Kristus. Camilla Wilhelmsson var mötesledare.
Johan Candelin var sitt vanliga glada och frimodiga jag då han inledningsvis konstaterade att Martyrkyrkans vänner inte gett upp arbetet för lidande kristna världen runt. Föreningen är under utredning gällande penninginsamlingstillstånd. Föreningens egna jurister har ansett att allting varit i sin ordning, bokslutet reviderat och godkänt och inga medel saknas. Johan berättade att det kort sagt handlar om lagtolkningen av ordet "allmänheten", men att föreningen ju riktat sig enbart till sådana som själva velat ha information och stöda föreningen. Han berättade offentligt om att polisen hämtat honom från hemmet, arresterat honom, förhört honom fem gånger och att han suttit fängslad tre dagar. Föreningens sekreterare hade också suttit i förhör en dag. Alla styrelsemedlemmar har också förhörts. När man som privatperson hör dylikt går tankarna osökt till sovjetsystem och -mentalitet vad gäller fängslandet och förhören.
Osökt går tankarna till fallet Päivi Räsänen (vilket Johan även nämnde) samt ett annat fall där det verkar bli olagligt att citera bibelord och stå upp för sin tro. Har vi förföljelse på kommande i vårt land? Kommer man som kristen att fösas ihop till någon slags Gulag? Man bara undrar.
Johan konstaterade att vi i vårt land fjärmats från kristen tro och behovet av Gud och Frälsaren Jesus Kristus. Mänskorna går dit de har behov. Behöver man bensin far man och tankar, behöver man mat far man och handlar. Men har vi inget behov av Guds rike?
Candelin betonade att man måste lyfta fram att alla har ett behov av lagar. För att kunna leva tillsammans i ett samhälle behövs lagen.
Han uppmanade även till att granska det som predikas; "är synden ett problem?". Johan kallade det "att ta blodprov på predikan". Det var ett hårt tal, sa man till Jesus och vi ska inte ändra det budskapet. Som drunknande behöver vi Jesus. Guds villkor för att leva som kristen är att vi följer Guds bud. De är ju till för att hjälpa oss. (De är även grunden för all lagstiftning, min kommentar). Syndanöd är sunt och det är MKV:s linje samt att hjälpa mänskor. Behovet av nåd är också stort, sa Johan Candelin.
***
Kaplan Jockum Krokfors citerade 1 Petr. 4:7 "Var samlade och nyktra, så att ni kan be." (bibelord som lästes i kyrkan i dag) innan han ledde i bön för föreningens arbete.
Johan Candelin fortsatte och konstaterade även att "Mänskans hopp är inte att mänskan gått på månen utan att Gud gått omkring på jorden" och citerade därmed Neil Armstrong. Därefer började han berätta om situationen ute i världen för den lidande kristna kyrkan och om vilken hjälp man kan ge.
Först nämndes Olle Rosenqvist och arbetet i Himalaya, Nepal. Där sänds evangelister ut två och två och hittills har 1450 evangelister blivit utsända av MKV. Dawa (Dalai Lamas livvakt och Olle Rosenqvist är nyckelpersoner i detta arbete). Nätverket når mellan 75 000 - 100 000 troende i dag.
I samband med detta sjöng Heidi Storbacka "Jag lyfter mina ögon upp till bergen". Väldigt vackert!
Arbetet i Marocko (Tanger) lyftes även fram. Flyktingar från hela Afrika kommer till Tanger. Härifrån är det ca 8 km till Europa som syns över vattnet. Johan nämnde att ca 1500 är kristna flyktingar. MKV har en medhjälpare på plats som försöker bistå med medicin. Situationen bland flyktingarna är mycket svår och man äter gammal mat som blir bortslängd från marknader, sover på gatan, kvinnor hotas av våldtäkt osv.
Flyktingarna är ofta desperata och säger att de arbetar hur mycket som helst, bara de får mat.
Burma (Myanmar) I Burma har nobelprisbelönade Aung San Suu Kyi som varit en hoppets symbol för de förtryckta inte lyckats fortsätta demokratiseringsprocessen i landet. Lokala grupper strider mot armen och armen har all makt. Armen förser sig med landets tillgångar, roffar åt sig allt och de tom. våldtar kvinnorna. De kristna hamnar ofta i kläm. Kyrkan har mellan 4000-5000 medlemmar och det är en kyrka som växer genom tecken och under. Mänskor kommer till tro, kyrkor byggs. Typiskt lutherskt, utbrast Johan Candelin. MKV:s arbete har här bestått i att betala mat och prästlöner.
Pakistan -Bangkok - Kambodja
I Pakistan är kristna i svårt underläge. Grannlandet Kambodja däremot behöver skolade mänskor eftersom de röda khmererna dödade så många mänskor. Här har bildats en kristen koloni av flyktingar och man har tex öppnat en hamburgerkedja "Seven eleven" där kristna kan få arbete och matöverskottet ges till lidande kristna. På söndag håller man gudstjänst i hamburgerbaren. I Kambodja existerar religionsfrihet.
Heidi Storbacka hade också ett uruppförande av en sång om hopp: "Glorify God, Magnify God, God of hope", som vi också fick delta i. Sången utgick från Rom. 15.
Jockum Krokfors som pålyste kvällens kollekt som oavkortat gick till arbetet för pakistanska flyktingar i Phnom Penh. Allt i sin ordning!
Vi sjöng under Mats Sjölind och teamets ledning: "Döm mig Jesus, döm mig fri, I ditt kors har jag fått liv."
Johan Candelin sade avslutningsvis att "vi behöver en bibelväckelse" och att "en del mänskor tyvärr går över Ordet, andra går förbi Ordet men att vi ska gå in under Ordet." Ordet ska vara vår ledstjärna.
Förebedjarna bad också för de tacksägelse- och förbönslappar som kommit in under kvällens lopp.
Vi sjöng många finstämda sånger under lovsångsteamets ledning och jag fäste mig speciellt vid den vackra och talande sången: "Låt Ditt rike komma" (Tulkoon valtakuntasi).
Egen reflektion:
Hebr. 13:3 "Tänk på dem som sitter i fängelse som om ni var deras medfångar, och på dem som blir misshandlade som om det gällde er egen kropp."
Tulkoon valtakuntasi:
https://www.youtube.com/watch?v=J75gr-cNGqo
***
Kaplan Jockum Krokfors citerade 1 Petr. 4:7 "Var samlade och nyktra, så att ni kan be." (bibelord som lästes i kyrkan i dag) innan han ledde i bön för föreningens arbete.
Johan Candelin fortsatte och konstaterade även att "Mänskans hopp är inte att mänskan gått på månen utan att Gud gått omkring på jorden" och citerade därmed Neil Armstrong. Därefer började han berätta om situationen ute i världen för den lidande kristna kyrkan och om vilken hjälp man kan ge.
Först nämndes Olle Rosenqvist och arbetet i Himalaya, Nepal. Där sänds evangelister ut två och två och hittills har 1450 evangelister blivit utsända av MKV. Dawa (Dalai Lamas livvakt och Olle Rosenqvist är nyckelpersoner i detta arbete). Nätverket når mellan 75 000 - 100 000 troende i dag.
I samband med detta sjöng Heidi Storbacka "Jag lyfter mina ögon upp till bergen". Väldigt vackert!
Arbetet i Marocko (Tanger) lyftes även fram. Flyktingar från hela Afrika kommer till Tanger. Härifrån är det ca 8 km till Europa som syns över vattnet. Johan nämnde att ca 1500 är kristna flyktingar. MKV har en medhjälpare på plats som försöker bistå med medicin. Situationen bland flyktingarna är mycket svår och man äter gammal mat som blir bortslängd från marknader, sover på gatan, kvinnor hotas av våldtäkt osv.
Flyktingarna är ofta desperata och säger att de arbetar hur mycket som helst, bara de får mat.
Burma (Myanmar) I Burma har nobelprisbelönade Aung San Suu Kyi som varit en hoppets symbol för de förtryckta inte lyckats fortsätta demokratiseringsprocessen i landet. Lokala grupper strider mot armen och armen har all makt. Armen förser sig med landets tillgångar, roffar åt sig allt och de tom. våldtar kvinnorna. De kristna hamnar ofta i kläm. Kyrkan har mellan 4000-5000 medlemmar och det är en kyrka som växer genom tecken och under. Mänskor kommer till tro, kyrkor byggs. Typiskt lutherskt, utbrast Johan Candelin. MKV:s arbete har här bestått i att betala mat och prästlöner.
Pakistan -Bangkok - Kambodja
I Pakistan är kristna i svårt underläge. Grannlandet Kambodja däremot behöver skolade mänskor eftersom de röda khmererna dödade så många mänskor. Här har bildats en kristen koloni av flyktingar och man har tex öppnat en hamburgerkedja "Seven eleven" där kristna kan få arbete och matöverskottet ges till lidande kristna. På söndag håller man gudstjänst i hamburgerbaren. I Kambodja existerar religionsfrihet.
Heidi Storbacka hade också ett uruppförande av en sång om hopp: "Glorify God, Magnify God, God of hope", som vi också fick delta i. Sången utgick från Rom. 15.
Jockum Krokfors som pålyste kvällens kollekt som oavkortat gick till arbetet för pakistanska flyktingar i Phnom Penh. Allt i sin ordning!
Vi sjöng under Mats Sjölind och teamets ledning: "Döm mig Jesus, döm mig fri, I ditt kors har jag fått liv."
Johan Candelin sade avslutningsvis att "vi behöver en bibelväckelse" och att "en del mänskor tyvärr går över Ordet, andra går förbi Ordet men att vi ska gå in under Ordet." Ordet ska vara vår ledstjärna.
Förebedjarna bad också för de tacksägelse- och förbönslappar som kommit in under kvällens lopp.
Vi sjöng många finstämda sånger under lovsångsteamets ledning och jag fäste mig speciellt vid den vackra och talande sången: "Låt Ditt rike komma" (Tulkoon valtakuntasi).
Egen reflektion:
Hebr. 13:3 "Tänk på dem som sitter i fängelse som om ni var deras medfångar, och på dem som blir misshandlade som om det gällde er egen kropp."
Tulkoon valtakuntasi:
https://www.youtube.com/watch?v=J75gr-cNGqo
Foton från mobilen: KL (Jag fick fota korset och Camilla W bakifrån) Övriga bilder är sångtexter.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar