"Cling firmly to the Word"

Greetings from Rev. Dr. Matthew Harrison (President of the LCMS) for the Epiphany season.

Words of Martin Luther.

Blessed Epiphany! Luther says: Hold on to the Word!

(The Epiphany of our Lord - Prayer, Scripture and Bach cantata/Cyberbrethen Lutheran blog)







The art of Christian living (Luther):

"If we want to seek and find this child, we must believe the Word, stick to it, and not allow ourselves to be diverted from it. If we disregard the Word, the offense has already occured. For this child is so humble and wretched to look at that it is impossible for one to approach by one's reason, apart from the Word."

The Bible says: The child in the manger is God Almighty - creator of the Universe.

"The greatest and foremost skill - no matter who the person is - is to cling firmly to the Word and conceive of the things of God in no other way than as the Word tells us. For this reason we should accustom ourselves to know nothing about God and Christ apart from the Word of God."

"If we have the Word we ought to stand firmly on it and say, you may want to make Christ a judge or jailer, but his Word says, 'Come unto me all ye that labour, and are heavy laden, and I will give you rest', I am stickning to the Word."

Sermons of Martin Luther


Harrison: "Dear friends, this is going to be an interesting year and I'm looking forward to it and I am sure you are too---and yet we look forward with some kind of  trepidation, everything is in flux in the world these days with wars, and rumors of wars, political challenges, economic challenges, terrorism - and many, many  things that bother and troubles us. Stick to the Word: 'Come unto me all ye that labour, and are laden, and I will give you rest'. Blessed epiphany!"

Rev. Dr Matthew Harrison


Epiphany video:

http://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=pgE9asAeOXA#!




Cyberbrethen "The Epiphany of our Lord - Prayer, Scripture and Bach cantata":

http://cyberbrethren.com/2012/01/06/the-epiphany-of-our-lord-january-6/





Photo: Julia L. (a star in our kitchen window)

I jultid - Trettondagshelg

Matt. 2:10-12
Josef's song (Michael Card) Josef, Davids son. Matt. 1:20, 2:13, 19. Jesus Christ - Son of God and a woman (Gal. 4:4-5). (My true boss is a jewish carpenter).

Josef - vår förebild, kyrkoherde Stefan Sjöqvist's betraktelse och

Predikan (Trettondedag jul) via Skattkistan, komminister Lars Borgström (länk nedan)

Ur: Guds ord och löfte (Trettondedagen) samt Luthers predikan över Trettondedagen, via Jari Rättö

  
 samt predikan (Trettondag, 6.1.2012) Hans Ahlskog, S:t Johannes ev-luth.förs.

Predikan (via ELBK) Epifania (Heliga Tre Konungars Dag) av Åke Malander. 

Predikan (Via ELBK) Infra Octavam Epiphania: Asbjørn Hjorthaug.

JOSEF'S SONG (Michael Card)

Matt. 1:20 "Men när han (Josef) tänkte på detta, se, då visade sig en Herrens ängel för honom i en dröm och sade: "Josef, Davids son, var inte rädd att ta till dig Maria, din hustru, ty barnet i henne har blivit till genom den helige Ande."

Matt. 2:13 "När de visa männen hade farit, se då visade sig en Herrens ängel i en dröm för Josef och sade: "Stig upp och ta med dig barnet och dess mor och fly till Egypten och stanna där tills jag säger till dig, ty Herodes kommer att söka efter barnet för att döda det."

v. 19 "När Herodes nu var död, se, då visade sig en Herrens ängel i en dröm för Josef i Egypten."

Josef's song (Michael Card)

http://www.youtube.com/watch?v=BARVAg0gl6w

Chorus 1

"How could it be this baby in my arms
Sleeping now, so peacefully
The Son of God, the angel said
How could it be
Lord I know He's not my own
Not of my flesh, not of my bone
Still Father let this baby be
The son of my love

Chorus 2

Father show me where I fit into this plan of yours
How can a man be father to the Son of God
Lord for all my life I've been a simple carpenter
How can I raise a king, How can I raise a king
He looks so small, His face and hands so fair
And when He cries the sun just seems to disappear
But when He laughs it shines again
How could it be"

Chorus 2

Chorus 1

Josef vår förebild (khde Stefan Sjöqvist)

Tre gånger visade sig en ängel för Josef i drömmar (Matteus 1: 20, 2: 13, 19). Josef var en man som de flesta av oss, som drog sina egna slutsatser. Ibland rätta, ibland felaktiga, som t.ex. när han ett tag funderade på att skilja sig från hustru (1: 19). Men varje gång Gud talade till honom så trodde han och agerade, och var beredd att lägga sina egna funderingar på hyllan. Han lydde när överheten begärde att han skulle skatteskriva sig i Betlehem (Luk. 2: 14), han lydde när Gud sade åt honom vad barnet skulle heta, han lydde Skriftens ord om omskärelse och förde det nyfödda Jesusbarnet till templet för att offra till Gud i tacksägelse (Luk. 2: 21-24). Varje år reste Josef med sin familj vid påsktiden upp till Jerusalem för att de lydde Guds Ord.

Vi vet inte särskilt mycket om Josef. Men han är ändå ett underbart föredöme för en fader, för familjens huvud. Han arbetade för att för att försörja sin familj, satte Guds Ord före sina egna tankar och gjorde allt han kunde för sin familj. Vi sjunger därför i en psalm :

”Lär oss att som Josef älska, kyskt och rent, i ödmjukhet”.

Skälet till att Josef ansåg att han kunde återvända till Israel efter åren av exil i Egypten var att ängeln sagt:

”Stig upp och tag med dig barnet och dess mor och bege dig till Israels land, ty de som ville ta barnets liv är döda." (v. 20)

Herodes dog 4 före vår tideräkning, det år då de flesta historiker menar att Jesus föddes. Han begravdes i Herodium, en av hans egna fästningar, inte långt från Betlehem där de pojkar han dödat låg begravda. Nu reste Josef tillbaka till sitt hemland.

”Han steg…upp och tog med sig barnet och dess mor och kom till Israels land.”  (v. 21)

Det verkar som om han först tänkte bosätta sig i Judeen, kanske Jerusalem eller Betlehem, där hans fäder vilade. Men det kommer nya besked:

”Men när han hörde att Arkelaus var kung över Judeen efter sin far Herodes, vågade han inte bege sig dit. Och sedan han i en dröm hade blivit varnad för detta, drog han bort till Galileens område. Han bosatte sig i en stad som heter Nasaret.”

Hur hänger det här samman? Sade ängeln fel, första gången han talade med Josef? Arkelaus var en ännu grymmare härskare än Herodes.

Nej, ängeln sade att Herodes var död. Israel bestod av tre landskap eller provinser: Judéen, Samarien och Gallileen och kejsar Augustus hade fördelat landskapen i Israel mellan Herodes tre söner. Arkelaus härskade i Judéen, men till Gallileen där Nasaret låg kunde de tryggt resa.

Varför sade ängeln inte på en gång att de skulle resa till Judeen? Den frågan är intressant.

Många tror att de ska få hela facit av Gud på en gång. Men ibland ger Gud en liten bit i taget. ”Res dit”, säger Gud. Sen när man kommit fram säger han: ”lite mer norrut”.  Vi ska inte tro att vi alltid får hela kartan på en gång. Genom att Gud ger bit för bit får vi anledning att söka Hans ansikte, hans hjälp, hans ledning hela tiden.

Det viktiga är inte att man vet allting på en gång. Det viktiga är att man vänder sig till Gud för att få hjälp. Josef blev varnad av Gud för att bosätta sig i Judéen, men det står faktiskt inte uttryckligen att han blev tillsagt att han skulle bosätta sig i just Nasaret. Men uppenbarligen låg det inom Guds plan.

Gud vet ju i förväg om vad vi skall göra. Och när vi litar på honom, så kan det vi tänker göra bli en del av det han tänkt från början.

Ja, även fast Josef troligen reste dit för att det var den mest naturliga staden i Gallileen, för att Maria hade sin släkt där, så var också det Guds vilja förutsagt av profeterna, trots att Gud ingenting sagt och Josef kanske inget visste om profetian.

Vi läser i dagens text:

”Han bosatte sig i en stad som heter Nasaret, för att det skulle uppfyllas som var sagt genom profeterna att Jesus skulle kallas nasaré.” (Matt 2: 23)

http://betrakt.blogspot.com/
Rakt på sak (betraktelser)

PREDIKAN - TRETTONDE DAG JUL (Luk. 2:41-52)

http://skattkistan.predikan.se/#home

av komminister Lars Borgström 



Ur: GUDS ORD OCH LÖFTE (Epifaniaveckan - Trettondedagen)
http://gudsordolofte.blogspot.com/2012/01/epifaniaveckan-trettondedagen.html
Länk till Luthers predikan: Trettondedagen (längst ner i Jari Rättös blogg)  



Hans Ahlskogs PREDIKAN (Trettondag 6.1.2012):
http://forumjohanneum.blogspot.com/2012/01/predikan-pa-trettondagen-612012.html


Åke Malanders PREDIKAN via ELBK på Epifania (Heliga Tre Konungars Dag):
http://www.elbk.org/data/images/predikningar/epifania12am.pdf

 PREDIKAN Asbjørn Hjorthaug Infra octavam Epiphania:
http://www.elbk.org/data/images/predikningar/1epifania12ah.pdf




"När de (vise männen) såg stjärnan, uppfylldes de av mycket stor glädje. Och de gick in i huset och fick se barnet med Maria, dess mor. Då föll de ner och tillbad det, och de tog fram sina skatter och överlämnade gåvor till barnet: guld, rökelse och myrra. Och sedan de i en dröm hade blivit varnade för att vända tillbaka till Herodes, tog de en annan väg hem till sitt land." (Matt. 2:10-12)



Foto: Julia L.(a star in our livingroom)

Guided by his Word, pray with confidence - tillit till Gud i bön

Ps. 4:4. WELS ♥ (Devotion 3,12.2012) The Christian's confidence in prayer/Med ledning av Guds Ord, tillit till Gud i bön. "Guided by his Word, pray with confidence, Christian! Your Father ♥ is listening." ("Tulkoon valtakuntasi, tapahtukoon tahtosi ♥"/H-M Helenius)

This is the confidence we have in approaching God: that if we ask anything according to his will, he hears us. And if we know that he hears us—whatever we ask—we know that we have what we asked of him. 1 Joh. 5:14-15/1 Joh.5:14-15 "Och detta är den tillit vi har till honom, att om vi ber om något efter hans vilja, så hör han oss. Och när vi vet att han hör oss, vad vi än ber om, så vet vi också att vi redan har det som vi bett honom om."


The Christian's confidence in prayer

How do you pray? Are you a bit reluctant to bring everything to God? Do you ever dismiss the thought of praying because you doubt that God would give serious consideration to your request? Do you sometimes treat God like a stranger with whom you lack the confidence to strike up a conversation? It shouldn't ever be that way for God's children. Instead we should have the same boldness that children display when it comes to asking their parents for something. There's no hesitation in their little voices. Knowing their parents’ love and commitment for them, little children trust that they are attentive to their needs.

Now, I grant you, children don't always understand how things work for us in this world. They are confident that our bank accounts are limitless resources of ready cash. They think that our energy level is always equal to or greater than their own. Time is not considered in the calculation of what they ask of us. They simply remain confident in our ability to produce, until one day they come to know that their parents are not infinite sources of everything.

Though we are limited in many ways, our heavenly Father is not. Through our Lord Jesus Christ, we have gained access to him, and he is favorably disposed towards us. Jesus told us, "Ask and it will be given to you" (Matthew 7:7a). The prophet Isaiah wrote, "Surely the arm of the LORD is not too short to save, nor his ear too dull to hear" (Isaiah 59:1).

In Jesus, "we know that he hears us—whatever we ask." As God’s dear children, we are confident in approaching him with our requests. Our faith in Christ moves us to pray and his Word directs our prayers to seek that God's will be done in our lives. In this way, "we know that we have what we asked of him."

Guided by his Word, pray with confidence, Christian! Your Father is listening.

Prayer: 

Dear heavenly Father, make me confident of your desire to hear my prayers. Grant my requests according to your will for my life and through the love you have shown me in Jesus Christ, my Savior. Amen.

Den kristnes tillit till Gud i bönen (min översättning)

Hur ber du? Är du en aning motvillig till att gå med allt till Gud? Avfärdar du någon gång tanken på att be till Gud eftersom du tvivlar på att han på allvar skulle överväga din begäran? Behandlar du Gud som en främling som du, i avsaknad av förtroende för, inte vill diskutera med? Så ska det aldrig vara för Guds barn. Istället skulle vi ha samma djärvhet som barnen har när det gäller att be sina föräldrar om något. Det finns ingen tvekan i deras röster. Eftersom de vet att föräldrarna älskar dem och engagerar sig i dem, förlitar de sig på att deras föräldrar är lyhörda för deras behov.

Nu medger jag att barn inte alltid förstår hur saker fungerar i vuxenvärlden. De är övertygade om att våra bankkonton innehåller obegränsade resurser av kontanta medel. De tror att vår energinivå är likadan som deras eller större. De räknar inte med tidsfaktorn när de begär något av oss. De förblir helt enkelt övertygade om vår förmåga att prestera tills de en dag märker att föräldrarnas kapacitet inte är oändlig.

Trots att vi är begränsade på många sätt, är vår himmelske Fader det inte. Genom vår Herre Jesus Kristus får vi fritt gå fram inför Gud och han är välvilligt inställd till oss. Jesus sade: "Bed och ni skall få, sök och ni skall finna," (Matt. 7:7a). Profeten Jesaja skrev: "Se, HERRENS hand är inte för kort, så att han ej kan frälsa, hans öra är inte tillslutet så att han ej kan höra." Jes. 59:1

I Jesus  "vet vi att han hör oss - vadhelst vi än ber om". Som Guds älskade barn får vi tillitsfullt närma oss honom med våra böner. Tron på Kristus får oss att be och Guds ord styr våra böner så att hans vilja får ske i våra liv. På detta sätt "så vet vi också att vi redan har det som vi bett honom om."

Ledd av Guds ord - be med tillit, du som är kristen! Din Far lyssnar. 


Bön:

"Käre himmelske Far, övertyga mig om din önskan att höra mina böner. Uppfyll mina önskningar i enlighet med dina vilja för mitt liv och genom den kärlek du har visat mig i Jesus Kristus, min Frälsare. Amen."






WELS Devotion (3.12.2012)
http://www.wels.net/


Om bön och bönen Fader vår/The Lords prayer samt ("Tulkoon valtakuntasi, tapahtukoon tahtosi" med Hanna-Maria Helenius):

http://minkristnasamhllsblogg.blogspot.com/2011/11/tulkoon-valtakuntasi-tillkomme-ditt.html  

"Tulkoon valtakuntasi, tapahtukoon tahtosi,
maan päällä niin kuin taivaissa.

Sinun valkeuttasi olkoon täynnä tämä maa, 
sinun kunniaasi minä tahdon julistaa.
Sinun voimassasi kaikki siteet aukeaa, 
sinun armossasi uuden voiman minä saan".
 


Ps. 4:4 "Ni skall veta hur förunderligt HERREN tar sig an den fromme. HERREN hör när jag ropar till honom."

You insist of pure doctrine? Then you don't have the right Christian spirit!

Gnesio (C.F.W. Walther) LAW AND GOSPEL "Contempt of the pure doctrine is contempt of the truth; for the pure doctrine is simply nothing else, absolutely nothing else, than the pure Word of God". In John 8, 31–32 The Lord says: “If ye continue in My Word, then are ye My disciples indeed; and ye shall know the truth, and the truth shall make you free.” The time in which we live is that to which the apostle refers when he says of errorists that they are “ever learning and never able to come to the knowledge of the truth.” 2 Tim. 3, 7.

Walther: "Nowadays any one who insists that pure doctrine is a very important matter is at once suspected of not having the right Christian spirit. The very term “pure doctrine” has been proscribed and outlawed. Even such modern theologians as wish to be numbered with the confessionalists, as a rule, speak of pure doctrine only in derisive terms, treating it as the shibboleth of dead-letter theology. If any one goes to the extreme, as it is held to be, of even fighting for the pure doctrine and opposing every false doctrine, he is set down as a heartless and unloving fanatic. 

What may be the reason? Unquestionably this, that (many) modern theologians know full well that they have not that doctrine which in all ages has been called, and verily is, the pure doctrine. Furthermore, they even think that pure doctrine does not exist (is a non-ens), except in a dream-world, in the realm of ideals, in the Republic of Plato.

The time in which we live is that to which the apostle refers when he says of errorists that they are “ever learning and never able to come to the knowledge of the truth.” 2 Tim. 3, 7. The spirit of our time is that of Pilate, to whom the Lord had testified that He was a King of Truth in a kingdom of truth, and who sneeringly replied, “What is truth?” John 18, 38. This unhappy man was most likely thinking in his heart that, since the greatest minds for thousands of years had vainly tried to find the answer to the question, What is truth? this poor beggar, this contemptible Nazarene, Christ, made Himself simply ridiculous with His claim that He was the King of Truth and would establish a kingdom of incontrovertible and eternal truth.

Contempt of the pure doctrine is contempt of the truth; for the pure doctrine is simply nothing else, absolutely nothing else, than the pure Word of God. It is not, as some think, the doctrine adapted to the systems of dogmaticians that has been accepted by the Church. Accordingly, contempt of the pure doctrine is proof that we are living in an unspeakably lamentable era. For listen in what terms the Scriptures themselves speak of God’s Word and the pure doctrine. In the prophecies of Jeremiah we read, chap. 23, 28 “The prophet that hath a dream, let him tell a dream; and he that hath My Word, let him speak My Word faithfully. What is the chaff to the wheat? saith the Lord.” 


David addresses God Himself in these words of Ps. 94, 20 “Shall the throne of iniquity have fellowship with Thee, which frameth mischief by a law?” By the term “law” he refers, in general, to the Word of God. What says our dear Lord Christ Himself regarding this matter? In John 8, 31–32 He says: “If ye continue in My Word, then are ye My disciples indeed; and ye shall know the truth, and the truth shall make you free.” Over against this, (German) theologians are not ashamed to say: “Bah! We are seeking after truth, but only a conceited, self-satisfied person will claim to have achieved it.” Such talk shows to what depths we have sunk. Does not the Lord say distinctly: “Ye shall know the truth, and the truth shall make you free?” 


Jude, the faithful apostle, writes in his epistle, v. 3 “Beloved, when I gave all diligence to write unto you of the common salvation, it was needful for me to write unto you that ye should earnestly contend for the faith which was once delivered unto the saints.” The apostle is referring, not to faith in a person’s heart, but to faith objectively viewed, that is, to the pure doctrine.

John, the beloved disciple, the spokesman of love, writes, 2 Ep. 9–11 “Whosoever transgresseth and abideth not in the doctrine of Christ hath not God. He that abideth in the doctrine of Christ, he hath both the Father and the Son. If there come any unto you and bring not this doctrine, receive him not into your house, neither bid him Godspeed; for he that biddeth him Godspeed is partaker of his evil deeds.”

The holy Apostle Paul writes to Titus concerning the qualities of a Christian pastor, chap. 1, 9–11 “Holding fast the faithful Word as he hath been taught that he may be able by sound doctrine both to exhort and to convince the gainsayers. For there are many unruly and vain talkers and deceivers, specially they of the circumcision, whose mouth must be stopped, who subvert whole houses, teaching things which they ought not, for filthy lucre’s sake.” In his First Epistle to Timothy, chap. 4, 16, he writes: “Take heed unto thyself and unto the doctrine; continue in them.” Lastly, he writes to the Galatian congregation, after errorists had found their way into them, in chap. 5, 7–9 “Ye did run well; who did hinder you that ye should not obey the truth? This persuasion cometh not of him that calleth you. A little leaven leaveneth the whole lump.” He means to say that a single false teaching vitiates the entire body of the Christian doctrine, even as a little poison dropped into pure water produces a deadly potion."

from C.F.W. Walther, “Law and Gospel, Thirty-fourth Evening Lecture” (September 11, 1885).

http://gnesiolutheran.com/

The truth of sound doctrine - what is preached is what saves

Memorial Moment (Rev. Dr. Scott Murray) "Sound doctrine" refers to healty teaching. An unhealthy church is one that ignores pure teaching and the practice that arises from it. The mission of preaching the gospel means that the doctrine must be kept straight. Scripture does not permit us to be careless about the content of the preaching. What is preached is what saves"


Titus 1:5-11 (KJV)
"For this cause left I thee in Crete, that thou shouldest set in order the things that are wanting, and ordain elders in every city, as I had appointed thee: If any be blameless, the husband of one wife, having faithful children not accused of riot or unruly. For a bishop must be blameless, as the steward of God; not selfwilled, not soon angry, not given to wine, no striker, not given to filthy lucre; But a lover of hospitality, a lover of good men, sober, just, holy, temperate; Holding fast the faithful word as he hath been taught, that he may be able by sound doctrine both to exhort and to convince the gainsayers. For there are many unruly and vain talkers and deceivers, specially they of the circumcision: Whose mouths must be stopped, who subvert whole houses, teaching things which they ought not, for filthy lucre's sake."

Rev. Dr Scott Murray: 

"Some people criticize those concerned about purity of doctrine in the church for being a "doctrinal preservation society." Such people argue that God is not interested in maintaining doctrine but spreading it. Some even want to portray congregations and church leaders that are interested in maintaining a true confession as "dysfunctional." However, this flies directly in the face of clear texts of Scripture, where God certainly reveals that he is supremely interested in both. The Bible exhorts us to see to it that our teaching squares with the divine word. Indeed, "sound doctrine" refers to healthy teaching. Therefore, if we were using the categories of the Bible, dysfunctionality would actually be disinterest in healthy teaching. An unhealthy church is one that ignores pure teaching and the practice that arises from it.

The critics of those who are interested in purity of doctrine contend that they don't care about the world full of dying people. This is a divinely mandated concern. But the mission of preaching the gospel means that the doctrine must be kept straight. Scripture does not permit us to be careless about the content of the preaching. What is preached is what saves. For example, I could eat a bowl of arsenic-laced Corn Flakes, as easily as a bowl of virgin Corn Flakes. However, the first bowl of Corn Flakes would probably kill me.

In our modern ignorance of what is doctrinally healthy, we will swallow almost anything. If we do, it will kill us. Thus purity of teaching is not a dysfunctional mania of an obsessed "doctrinal preservation society," but the call and command of a loving Lord who says, "Beware of false prophets, which come to you in sheep's clothing, but inwardly they are ravening wolves" (Matt.7:15). Our pastors are to be defenders of the sacred Word and they are to beat off the wolves with powerful, biblical teaching."

Hilary of Poitiers:

"The Blessed Apostle Paul in laying down the form for appointing a bishop and creating by his instructions an entirely new type of member of the Church, has taught us in the following words the sum total of all the virtues made complete in him: 'He must hold firm to the trustworthy word as taught, so that he may be able to give instruction in sound doctrine and also to rebuke those who contradict it. For there are many who are insubordinate, empty talkers and deceivers' (Tit. 1:9-10). For in this way he points out that the essentials of orderliness and morals are only profitable for good service in the ministry if at the same time the qualities needful for knowing how to teach and preserve the faith are not lacking. For a man is not straightway made a good and useful pastor by a merely innocent life or by a mere knowledge of preaching. For an innocent minister is profitable to himself alone unless he be instructed also; while he that is instructed has nothing to support his teaching unless he be innocent.

"For the words of the Apostle do not merely fit a man for his life in this world by precepts of honesty and uprightness, nor on the other hand do they educate in expertness of teaching a mere Scribe of the Synagogue for the expounding of the Law. But the Apostle is training a leader of the Church, perfected by the complete accomplishment of the greatest virtues, so that his life may be adorned by his teaching, and his teaching by his life. Accordingly he has provided Titus, the person to whom his words were addressed, with an injunction as to the perfect practice of religion to this effect: 'Show yourself in all respects to be a model of good works, and in your teaching show integrity, dignity, and sound speech that cannot be condemned, so that an opponent may be put to shame, having nothing evil to say about us' (Tit. 2:7-8).

"Paul, the teacher of the Gentiles and elect doctor of the Church, from his consciousness of Christ who spoke and dwelt within him, knew well that the infection of tainted speech would spread abroad, and that the corruption of pestilent doctrine would furiously rage against the sound form of faithful words, and infusing the poison of its own evil tenets into the inmost soul, would creep on with deep-seated mischief. For it is of these that he says, 'their talk will spread like gangrene'  (Tim. 2:17), tainting the health of the mind, invaded by it with a secret and stealthy contagion. For this reason, he wished that there should be in the bishop the teaching of sound words, a good conscience in the faith and expertness in exhortation to withstand wicked, false, and wild arguments.

For there are many who pretend to the faith, but are not subject to the faith, and rather set up a faith for themselves than receive that which is given, being puffed up with the thoughts of human vanity, knowing the things they wish to know and unwilling to know the things that are true; since it is a mark of true wisdom sometimes to know what we do not like. However, this self-willed wisdom is followed by foolish preaching, for what is foolishly learnt must needs be foolishly preached. Yet how great an evil to those who hear this foolish preaching, when they are misled into foolish opinions by conceit of wisdom! For this reason the Apostle described them thus: 'For there are many who are insubordinate, empty talkers and deceivers' (Tit. 1:9-10). Therefore, we must utter our voice against arrogant wickedness and boastful arrogance and seductive boastfulness. Yes, we must speak against such things through the soundness of our doctrine, the truth of our faith, the sincerity of our preaching, so that we may have the purity of truth and the truth of sound doctrine."

Hilary of Poitiers, On the Trinity, 8.1

 

 Prayer: 

Almighty God, grant that in the midst of our failures and weaknesses we may be restored through the passion and intercession of Your only-begotten Son, who lives and reigns with You and the Holy Spirit, one God, now and forever. Amen.

Rev. Dr Scott Murray/Memorial Moment (30.12.2011 - Poisoned corn flakes)

http://www.lutheracademy.com/about-us/officers2/rev-dr-scott-murray.html

Jesus, det renaste

Förbönsmässa. ♥ 1 Kor. 11:23-26. (Knäböjande). 1 Tim. 2:1-4. Joel 2:12-13a

På nyårsdagen fick jag sjunga min favoritpsalm (nr 276): "Jesus, det renaste, dyraste, skönaste

namn som på människoläppar är lagt! Rikaste härlighet, helighet, salighet, fullhet av nåd och av sanning och makt."

Prästen predikade utgående ifrån Apg. 4:24-30 (Bön i förföljelsetid)


"När de hörde det, ropade de endräktigt till Gud och bad: "Herre, du som har skapat himmel, jord och hav och allt som är i dem, du har sagt genom den helige Ande, som talade genom vår fader David, din tjänare:

Varför upprörs hedningarna och tänker folken ut meninglösa planer? Jordens kungar träder upp, och furstarna gaddar sig samman mot Herren och hans Smorde."

Ja, de gaddade sig verkligen samman i denna stad mot din helige tjänare Jesus, som du har smort, Herodes och Pontius Pilatus tillsammans med hedningarna och Israels stammar, för att utföra vad du i din makt och genom ditt beslut hade förutbestämt. Och nu, Herre, se hur de hotar oss, och hjälp dina tjänare att frimodigt predika ditt ord, genom att du räcker ut din hand för att bota och låta tecken och under ske genom din helige tjänare Jesu namn." När de hade slutat att be skakades platsen, där de var samlade, och de uppfylldes alla av den helige Ande och predikade frimodigt Guds ord."


Prästen (Boris Salo) sade inledningsvis att det är radikalt att så här i början av det nya året få bekänna att Jesus är Herre! Han sade bla.också med hänvisning till bibeltexten att apostlarna bad med hjälp av bibelbaserad bön, och han talade om hur starkt detta är. Man ska också lägga märke till att de inte bad om att få slippa undan förföljelse, utan att de bad om frimodighet att predika Guds ord. Han rekommenderade också bönen Fader vår som ju är den bön som Jesus själv har lärt ut. Den ska vi ta vara på! Vidare sa Boris att Kristus betyder den Smorde och att de troende också är smorda. Och de som är smorda, gnisslar inte.

Före nattvardsgången fick vi också möjlighet att på prästens uppmaning (ingen lag) knäböja i kyrkbänkarna, i tyst bön och rannsakan,  som man gjorde på 60-talet i vårt land. Det kan vara bra att göra det innan man tvingas till det, sa Boris, även om vi naturligtvis också knäböjer vid nattvardsbordet. Det gjorde gott att följa hans uppmaning, kan jag intyga.

Under kantor Lisen Södös ledning fick vi också sjunga sången: "Låt mig börja med dig detta okända nya år". Nattvardspsalmen 224 "Du öppnar, o evige Fader, i Kristus din famn mot dem som församlas i längtan och bön i ditt namn", tycker jag också väldigt mycket om. Och det gott att få ta emot Jesus i nattvardens bröd och vin: "Jesus det renaste."

Avslutningspsalmen nr 442 sjöngs stående: "Din rikssak, Jesus, vara skall min största härlighet." Mäktigt!



O, happy day, sjöng vi inte denna gång - det är min egen gladsång och mitt tack till Jesus för frälsningens gåva.

"O, happy day" (Edwin Hawkins):

http://www.youtube.com/watch?v=BD2D6eter7M

Foto den 1.1.2012: Kerstin L. (Jakobstads kyrka) Menoran ♥ (högst uppe).
Den sjuarmade ljusstaken donerades år 1709 till kyrkan av borgmästaren Nicklas Wendelius. Den är den största i sitt slag i Finland och jämförs ofta med den ljusstake från 1400-talet som finns i Storkyrkan i Stockholm.

Den mindre altartavlan (bilden längst ner) "Den dyra och heliga nattvarden" är målad av Frans Gabriel Westerberg, Stockholm 1784. Här dukat nattvardsbord 1.1.2012.


Den stora altartavlan "Frälsaren på korset" är också målad av F G Westerberg. Ovanför denna tavla finns "Jesu himmelsfärd" som troligen fanns redan i den gamla kyrkan (från 1691) som brändes under Stora ofreden 1714. Den nuvarande kyrkan stod färdig 1731. Altaruppsatsen och predikstolen är gjorda av snickaren Magnus Holländer 1774/1778.

Foto nedan: interiör av kyrkan (KL) 1.1.2012 Kyrkan prydd med julkrubba, julgran och julblommor.

Predikan: Nyårsdagen - Kristi omskärelses dag/Circumcisione Domini

I Jesu namn ♥ Herren, JHWH, frälser. Underbara evangelium (O, happy, happy, happy day!). Guds ord är ofelbart. Ps. 19:8-11. Matt. 4:4 (5 Mos. 8:3). Predikan på Nyårsdagen (Circumcisione Domini) av kyrkoherde Gunnar Edwardsson (via ELBK). Hosianna, Davids Son! ♥

Bibeltext: Evangelium Luk. 2:21

"När åtta dagar hade gått och barnet skulle omskäras, fick han namnet Jesus, det namn som ängeln hade gett honom innan han blev avlad i sin mors liv."


Gunnar Edwardsson (en av mina favoritpredikanter) predikar:

"I ingen annan finns frälsning, ej heller finns något annat namn bland människor givet i vilket vi kan frälsas." Apg.4:12

Vi firar i dag Nyårsdagen. Men själva frågan om Nyår är en sekulär räkning av året och dess dagar. För kyrkoåret har en helt annan beräkning, det börjar med Advent och slutar med Domssöndagen. Enligt kyrkoåret är det en helt annan dag i dag. Dagen är egentligen Kristi omskärelses dag. Därför får våra tankar i dag samlas omkring orden som sägs vid Jesu omskärelse och vilken betydelse de har för oss. För i den korta texten för denna dag, Kristi omskärelses dag, ur Luk. 2:21, ligger hela vår teologi samlad och uppenbarad.

Det barn som jungfru Maria fött och som hon lindade och lade i krubban och som av ängeln förkunnades som Frälsaren, och som nu vid åtta dagars ålder omskärs enligt lagen, han får namnet Jesus, det namn som ängeln uttalat förrän han blev avlad i sin moders liv. På hebreiska heter det Jehoschua. Det namnet betyder "Herren, JHWH, frälser" och svarar här helt och hållet för hans person och verk, han förverkligar nämligen vad namnet betyder och utsäger.  Ty ängeln säger "han skall frälsa sitt folk ifrån deras synder" (Matt. 1:21). Och nu, är det viktiga här att känna Jesus inte bara till namnet, att han heter Jesus, utan till gagnet, nyttan av att han är vår Frälsare. Därför kommer det i dag att handla om namnet och nyttan av Jesus, Frälsaren.

1. JESUS ÄR FRÄLSAREN BÅDE TILL NAMNET OCH GAGNET

Ja, just detta är det förunderliga: Jesus är frälsaren till namnet, men det var inte fromma föräldrars förhoppning som låg bakom detta namnval, utan det var Gud själv som givit detta namn, ett gudomligt namn. Och då gäller att Jesus är vad han heter. Det är nu viktigt att veta på vilket sätt han är vad hans namn utsäger. Det lär oss också denna dag, för den visar oss att Jesus blev omskuren såsom alla judiska gossebarn blev. Men det var inte en vanlig omskärelse. Visserligen var riten densamma som den som sker än i dag i judendomen. Men när det gällde Jesus var det något enastående och synnerligen avgörande. Alla gossebarn som omskars blev ju det för syndens skull, för att de skulle bliva upptagna i förbundet, i vilket de inte befann sig i från födelsen, utan måste införlivas i genom omskärelsen. Men i fallet med det ringa barnet som fått ligga i foderkrubban i Betlehem var det annorlunda. Han omskars inte för syndens skull, inte för sin egen skull, för han hade ingen egen synd. Han omskars i stället för vår skull. Det var för oss han omskars. Han fullgjorde vad vi borde...Han omskars och han döptes.Vid det senare tillfället säger Johannes Döparen: "Jag borde döpas av dig, och du kommer till mig." Johannes såg det så att den syndfulle behövde dopet, inte den som var syndfri. Och ändå sker just detta med Jesus såsom litet barn och såsom vuxen. Och det med gudomlig mening.Ty vad var det som skulle sägas, och vad var det för innebörd att han som var fri från synd, ställde sig där under synden, ja där syndare måste stå för att bli renade? Ja, varför undfick han rening som ingen rening behövde?

Gud ger svaret på denna märkliga gåta. Då lär oss Gud detta genom sin apostel Paulus när han säger "att den som inte visste av någon synd, honom har han för oss gjort till synd för att vi i honom skulle få den rättfärdighet som gäller inför Gud. 2 Kor. 5:21 Det är svaret. Han uppfyllde inte bara vad lagen utkrävde till syndarens bestraffning, som vi hör Jesaja klart utsäga, han uppfyllde också vad lagen krävde av rättfärdighet av oss. Det är nu detta som börjades då han omskars på åttonde dagen. Det visar att han ställer sig under lagens krav, inte för att han måste det. Utan för att han i lydnad fullgör lagens krav för oss människor, för dem han kommit för att frälsa och förlossa. Det är också detsamma som framtonar vid Jesu dop. På Johannes Döparens invändning, som vi förut omnämnde, så svarar Jesus med de viktiga orden: "Låt det ske, ty det höves oss att uppfylla all rättfärdighet." Det var på detta sätt rättfärdighet skulle ske, rättfärdighet för de orättfärdiga. Genom att han uppfyllde vad lagen krävde av rättfärdighet av oss, uppfyllde han lagen för oss, och i vårt ställe, och allt det han gjorde, det gjorde han för oss i vårt ställe.

Därför kan vi säga att hans frälsningsverk började denna dag, som vi kallar nyårsdagen, men som vi med rätta bör kalla Kristi omskärelses dag. Kristus är frälsaren både till namnet och gagnet, i dag och det för dig du som lyssnar och läser ♥. Och därför är sammanhanget det som jag nu säger:

2. JESUS ÄR FRÄLSAREN FÖR DIG

Det som nu här sagts är inte något som sker utan avseende på dig. För om du ser det så räknar du fel. Gud ställer ju dig till ansvar för ditt liv och det kan du aldrig krångla dig undan. Nu ger han emellertid dig en helt annan möjlighet, han öppnar porten till den himmelska härligheten. Jesus, Guds Son, offrar sig för dig och öppnar porten till saligheten för dig. För hans offer för synden tar bort alla dina synder i dag och alla dagar, och det för dig in i en helt ny situation. Det öppnar frälsningens port för dig och du får gå in där. Han själv är dörren, porten, och han säger: "Den som går in genom mig, skall bli frälst." Joh 10:9. Och även om du tänker att du är en sådan syndare att du inte kan tänka dig att det gäller dig själv. Så ska du veta att kristendomen inte bygger på vad du kan tänka dig eller ens fantisera ihop. Det bygger nämligen på det gudomliga ordet, som när de når dina öron, har med sig sin sak till dig, Förlåtelse, Nåd, Frid och Salighet. Ja, så förunderligt är det för oss syndare.

Det är där den kristna tron ligger. Den bygger inte på att vi är fromma, utan bygger helt och hållet på Kristus och hans verk för oss, att han är Frälsaren. Med sitt lidande, sin död och uppståndelse har han gjort oss fria från synden och döden. Och det förunderliga är att detta får du tro och ta till dig. Du får tro att just du själv är en sådan syndare som Kristus lidit döden för och han har försonat alla dina synder. Tror du det, är du också salig. Och ser du, hans namn Jesus, innehåller allt, så att vi också med bön i hans namn har de största löftena om bönhörelse: "Vadhelst ni ber om i mitt namn, det skall jag göra." Joh. 14:13. Därför är det inte bara att veta att hans namn Jesus betyder Frälsaren, utan det är att draga nytta av hans namn och hela hans verk. Nyttan i tron, nyttan i bönen, nyttan för vårt eget liv och hela vår jordiska existens.

I ljuset av detta stora förunderliga och härliga, får vi nu börja en ny dag och ett nytt år. Du får ha med dig Jesus, och i hans frälsarenamn får du lämna allt bakom dig av synder, överträdelser, tillkortakommanden och för framtiden får du med bön i hans namn lägga allt i hans händer. Och tänk då på att bönen i Jesu namn, får vara din dagliga och stundliga bön till Frälsaren. Då är du hos honom, inte därför att du har något att komma med, utan för att du som alla andra är fattig i anden, och då hör han din bön och bönhör dig. För hans garanti är orden: "Jag är med er alla dagar intill tidens ände."

Och tar du nu din tillflykt till hans nåd och förlåtelse så bruka, nyttja, ja utnyttja och tro och ta till dig Frälsarens löften, ord och verk. Då har du den sanna skatten. Då har du skatten som är evigt liv redan i dag men också på den yttersta dagen. 

Si, Jesus är ett tröstrikt namn och i all nöd vår säkra hamn. Igenom Jesus får vi nåd och finna på det bästa råd. / Av dig är all rättfärdighet, Av dig all frid och salighet. Den sätter till ditt namn sin tröst, Han varder av allt ont förlöst / Dig vare pris för Livets ord, för Dopets bad och Nådens bord  Din frid oss här i tiden giv  Och efter döden evigt liv!    Amen!


Kyrkoherde Gunnar Edwardsson
ELBK
http://www.elbk.org/

Tack! Tack!