Att våga

 - Jag råkade ovanligt nog lyssna på "Slaget efter 12" på radion för någon vecka sedan och jag tog del av det i efterskott. Programmet handlade om skolans religionsundervisning. Visserligen pratade de medverkande i mun på varandra, men jag snappade ändå upp någonting intressant. 

Undervisningsminister Anders Adlercreutz, forskaren Milena Parland, samt Leo Byskata från kristdemokraterna debatterade denna gång under ledning av Bettina Sågbom. "Behöver religionsundervisningen i skolan göras om?" var temat.

Debatten var allmänt intressant. Jag anser ju att ett demokratiskt och fritt samhälle och kristendom går hand i hand. Man undrar ju därför fortfarande över vad som är religionsutövning och vad som är tradition. Men i dagens skola är vi långt ifrån den verklighet jag växte upp med dvs vi sjöng:

"Morgon mellan fjällen, klara bäck och flod, sorlande mot hällen, sjunga Gud är god. Gud är god" under morgonbönen, medan lärarinnan spelade på tramporgeln i klassrummet. 

 Jag har alltid haft en tendens att vurma för minoriteter och följaktligen fäste jag mig vid det som sades av Milena Parland alldeles mot slutet av programmet. 

Hon nämnde att "de ortodoxa på Åland inte får undervisning i ortodox religion såsom på fastlandet". De vågar inte säga hur det är. Parland säger att "det är jättesvårt att få minoriteter att våga prata ut och att säga vad de egentligen vill ha." Verkligt privilegierade mänskor vågar prata.

Med en viss förvåning märkte jag att det finns någon som lyfter minoriteters rättigheter i vårt land eftersom det ju allt oftare verkar som om bara en åsikt får gälla i den allt mera avsmalnande åsiktskorridoren. Man vågar inte säga som det är eftersom det är jättesvårt att bli förstådd. Därför tystnar man. Att bli missförstådd är lätt. 

Arenan.yle.fi: "Behöver religionsundervisningen i skolan göras om?" (går att lyssna på utomlands)

https://arenan.yle.fi/1-76606424

***

Tidigare (År 2013):

Det har gått några år sedan jag var med om följande tillställning och mycket har ändrats i skolan sedan dess:

https://minkristnasamhllsblogg.blogspot.com/2013/11/kristendom-och-skola-diskussionen-i-vasa.html

Bön och förbön

 - Det mäktiga bibelordet som finns i Uppenbarelseboken 8 borde uppmuntra oss till mera bön och förbön, inte minst för den lidande kristna kyrkan. Jag känner många fina bönemänskor. Ordet lyder: 

"Då kom en annan ängel, som hade ett rökelsekar av guld och ställde sig vid altaret. Åt honom gavs mycket rökelse, som han skulle lägga till alla de heligas böner på guldaltaret framför tronen. Och röken från rökelsen tillsammans med de heligas böner steg från ängelns hand upp inför Gud." (Upp. 8:3-4)

- Ärkeänglarna är på plats och så dyrbara är våra böner för Gud att de samlas in och läggs på guldaltaret inför Guds tron i skålar av guld. Gud hör bön och ser oss där vi är. Stället handlar om de yttersta tiderna och gör att vi även tänker på martyrerna som offrat sitt liv för sin kristna tros skull. 

Ordet är ju aktuellt och talar till oss i dag. Bibelordet var senast aktuellt när Fokus firade HHN med lovsång och förbön i kyrkan 25.1.2026. Detta var i och för sig ingenting nytt eftersom vi under tidigare år firat HHN i Församlingscentret också, där vi annars samlas till Fokus. Vi har också tidigare år haft "Fokus med lovsång och förbön i kyrkan med nattvard", men det har gått några år sedan sist. 

"Store og mektige er Dine gjerninger" (OKS Singers & Band). Texten från Upp. 15:3-4

https://www.youtube.com/watch?v=_p63ol1I66E

***

Upp. 8:3-4, Upp. 5:8, Upp. 15:3-4