Powered By Blogger

måndag 19 december 2011

Predikan: Vägröjaren Johannes vittnar om att Herren Gud är nära

1 Petr. 1:23. Guds ord är ofelbart (Ps. 19:8-11). Evangelium - med en av mina favoritpredikanter. Predikan 4 s i Advent (Gaudete) av Asbjørn Hjorthaug, Den Lutherske Menighet, Knapstad (via ELBK). Texter: Epistel Fil. 4:4-9. Evangelium: Joh. 1:19-28.

A Hjorthaug predikar: "Johannes storhet var att han ropade ut evangeliet och pekade på Kristus. "Se, Guds lamm som tar bort världens synd". Joh. 1:29

Ur predikan: "För det första nämner han (Johannes) Herren. För åhörarna var Herren det samma som Gud; himmelens och jordens Skapare. Johannes säger klart ifrån att den som snart kommer, är Gud själv och han stöder sig på profeten Jesaja: "Sion, du glädjens budbärarinna, stig upp på ett högt berg. Jerusalem, du glädjens budbärarinna, höj din röst med kraft. Höj den utan fruktan, säg till Juda städer: "Se, er Gud! Ja, Herren, HERREN kommer med makt, hans arm visar sin makt. " Jes. 40:9

Gud står mitt ibland er, säger Johannes. Han har kommit för att försona oss, ge oss en rättfärdighet som består inför Gud och för att ge oss syndernas förlåtelse." (Hjorthaug)


Om Skriften och rätt bibelsyn: "Vi förhåller oss till Bibeln så som vi förhåller oss till Gud, eftersom Guds ord är Ande och liv." (Joh. 6:63)


Ta del av predikan - bibeltexterna först:

Fil. 4:4-9

"Gläd er alltid  i Herren. Än en gång vill jag säga: gläd er. Låt alla människor se hur vänliga ni är. Herren är nära. Gör er inga bekymmer för något utan låt Gud i allt få veta era önskningar genom åkallan och bön med tacksägelse. Då skall Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara era hjärtan och era tankar i Kristus Jesus. För övrigt, bröder, allt som är sant och värdigt, rätt och rent, allt som är värt att älska och uppskatta, ja, allt som kallas dygd och förtjänar beröm, tänk på allt sådant. Vad ni har lärt och tagit emot, hört och sett hos mig, det skall ni göra. Då skall fridens Gud vara med er."

Joh. 1:19-28

"Detta är Johannes vittnesbörd, när judarna hade sänt till honom präster och leviter från Jerusalem för att fråga honom vem han var. Han bekände och förnekade inte sanningen. Han bekände: "Jag är inte Messias." De frågade honom: "Vem är du då? Är du Elia?" Han sade: "Nej, det är jag inte." Är du Profeten?" Han svarade: "Nej." Då sade de till honom: "Vem är du då?" Vi måste ge ett svar till dem som har sänt oss. Vad säger du om dig själv?" Han svarade med profeten Jesajas ord: "Jag är rösten av en som ropar i öknen: Gör vägen rak för Herren!" Några fariseer hade också sänts ut, och de frågade honom: "Varför döper du, om du inte är Messias och inte heller Elia eller Profeten?" Johannes svarade dem: "Jag  döper i vatten. Men mitt ibland er står en som ni inte känner, han som kommer efter mig. Jag är inte värd att knyta upp remmen på hans sandaler." Detta hände i Betania på andra sidan Jordan, där Johannes döpte."


PREDIKAN

"HERREN ÄR NÄRA"

hörde ni läsas från Filipperbrevet. Det passar bra i dag på 4 s i advent.

Vi är så nära julen som vi kan komma. Vidare säger aposteln till oss: "Gläd er alltid  i Herren. Än en gång vill jag säga: gläd er." Herren är nära och vi har all orsak att glädja oss. Gud kom till vår jord och blev människa. Genom att offra sig själv för oss tog han på sig alla våra synder, alla våra bekymmer, alla våra sorger, alla våra anfäktelser... och gav oss friheten och glädjen. "Herren är nära. Gör er inga bekymmer för något utan låt Gud i allt få veta era önskningar genom åkallan och bön med tacksägelse." Fil. 4:5f  Det är den rätta inställningen när man ska fira jul. Vi får lägga allt i Guds hand. Det måste vara det här som vi som kristna avser med uttrycket: fridfull jul.

"Då skall Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara era hjärtan och era tankar i Kristus Jesus." Fil. 4:7 Vilken slags frid talar vi om? Guds frid är vissheten om att jag är frikänd inför Gud och att mina synder inte kan fördöma mig. Denna frid är vissheten om att jag för Jesu skull äger syndernas förlåtelse och evigt liv. Det är vissheten om att det inte finns någon fördömelse för den som är i Jesus Kristus. Allt detta har jag och äger jag. Är det konstigt om man blir glad? När julen närmar sig är Herren nära på ett speciellt sätt. Det var detta som änglarna sjöng om: "Var inte förskräckta! Se, jag bär bud till er om en stor glädje för hela folket. Ty i dag har en Frälsare blivit född åt er i Davids stad, och han är Messias, Herren." Luk.2:10
Det finns ingen orsak till rädsla och bekymmer. Släpp loss glädjen. Vår Herre och Frälsare är oss nära. Frid är att äga syndernas förlåtelse, och glädjen är evangeliets frukt.

Herren är nära - därför att Ordet är oss nära. Jesus finns där någon umgås med Guds ord.
"Fråga inte i ditt hjärta: Vem skall fara upp till himlen? - det vill säga för att hämta ner Kristus - eller: Vem skall fara ner i avgrunden?- det vill säga för att hämta upp Kristus från de döda. Vad säger den då? Ordet är dig nära, i din mun och i ditt hjärta, nämligen trons ord som vi predikar." Rom. 10:6ff

Brorson säger det så här:

"Mitt hjärte alltid vanker i Jesu føderum,
der samles mine tanker som i sin hovedsum.
Der er min lengsel hjemme, der har min tro sin skatt;
Jeg kan deg aldrig glemme, velsignet julenatt!
Men under uten like, hvor kan jeg vel forstå
att Gud av himmelrike i stallen ligge må!
Att himlens fryd och ære, Det levende Guds ord
 skal så foraktet være på denne arme jord!"

Präster och leviter kommer från Jerusalem för att fråga ut Johannes Döparen. De undrade över vem Johannes egentligen var. Var han Messias, Elia eller Profeten? När ändens tid närmade sig skulle Messias komma och befria Israel. Elia blev upptagen till himlen i en eldvagn. Många trodde att han skulle komma tillbaka innan Herrens dag. När det handlar om Profeten så väntade judarna på att en stor profet, som Mose, skulle komma före tidens slut. På förklaringsberget var det Elia och Moses som visade sig och talade med Jesus (Matt. 17:1ff). I samtalen mellan Jesus och lärjungarna kommer dessa judiska tankar fram, om att Elia skall komma tillbaka. Det är då Jesus säger att Johannes Döparen är den Elia som skulle komma (Matt. 17:10-13). Här svarar Johannes nej på frågan om han är Messias, Elia eller Profeten som skall komma. Därefter avlägger han ett vittnesbörd om vem han är. Han är en vägröjare för Herren genom att berätta om Jesus, genom att döpa människor och ge dem syndernas förlåtelse. Skriftens uppfyllelse är Jesus Kristus, Johannes är förelöparen som förbereder mänskorna på att Herren är nära.

EN KLAR BEKÄNNELSE

Johannes får en enkel och kort fråga: "Vem är du?" Johannes svarar:
"Han bekände och förnekade inte sanningen. Han bekände: "Jag är inte Messias." Joh. 1:20. I andra bibelöversättningar står det: "Då bekände han och förnekade inte"
 Det är viktigt att få fram både den positiva och den negativa sidan.

En bekännelse består alltid av ett klart ja och ett klart nej. Vi bekänner och vi fördömer. I dag blir många irriterade och arga när vi är så kategoriska och säger att Skriften uttrycker ett ja och ett nej. Idag finns det inget som är beständigt. Allting flyter enligt mänskouppfattningar; känslor, upplevelser och sanningen blir ett begrepp som anpassas till vad den enskilda mänskan anser vara rätt. Som kristna förlitar vi oss inte på människor och människomeningar. Vi går till Skriften, vi fördömer och nekar eftersom Skriften fördömer och säger nej. Vi bejakar och bekänner eftersom Skriften lär oss att detta är rätt. Skriften är Guds eget levande ord. Vi förhåller oss till Bibeln så som vi förhåller oss till Gud, eftersom Guds ord är Ande och liv. (Joh. 6:63).

Johannes svarar öppet och ärligt: "Jag är inte Messias." Men han förnekade inte att han var: "rösten som ropar i öknen: Gör vägen rak för Herren!" som profeten Jesaja hade sagt. Joh. 1:23 Han är inte Messias, men han är den som är utvald till att gå före Messias. Johannes hänvisar prästerna och leviterna till Skriften. Han visar att Skriften snart är uppfylld vad beträffar Jesu ankomst och att han finns mitt ibland dem. Herren är nära.

Johannes är bara förelöparen och vägröjaren för Messias som redan har kommit. Johannes orädda och klara bekännelse pekar ut Jesus som världens frälsare: "Se Guds lamm, som tar bort världens synd." Johannes dödades därför att han höll fram Guds ord för Herodes då han hade brutit mot det sjätte budet. Johannes var en vägröjare som visar oss vägen vi skall vandra och målet för vår vandring.

Vår bekännelse sätts ofta på prov. Vi präglas av materialismen och tidens gång, men vi längtar samtidigt till juldagarna och gudstjänsterna där vi ska får höra om och få fira att Gud blev människa Våra gudstjänster är ett möte med levande Gud. Han fördömer i klara ord synden och ger oss syndernas förlåtelse. Under julen firar vi att Gud själv blev människa för att frälsa oss från synden, döden och djävulens makt. Det är en viktig sida av vår bekännelse att vi tillsammans markerar julens budskap genom att fira gudstjänst och mässa.

JOHANNES VITTNESBÖRD

"Gör vägen rak för Herren! som profeten Jesaja hade sagt."

 För det första nämner han Herren. För åhörarna var Herren det samma som Gud; himmelens och jordens Skapare. Johannes säger klart ifrån att den som snart kommer, är Gud själv och han stöder sig på profeten Jesaja: "Sion, du glädjens budbärarinna, stig upp på ett högt berg. Jerusalem, du glädjens budbärarinna, höj din röst med kraft. Höj den utan fruktan, säg till Juda städer: "Se, er Gud! Ja, Herren, HERREN kommer med makt, hans arm visar sin makt. " Jes. 40:9

Gud står mitt ibland er, säger Johannes. Han har kommit för att försona oss, ge oss en rättfärdighet som består inför Gud och för att ge oss syndernas förlåtelse.

De som visar sig vara Johannes anklagare är Ordets fiender. De bygger sin tro på att de själva skall bidra till frälsningen.

På frågan om de är bekännande och praktiserande kristna, svarar många att de går i kyrkan på julafton. Det är bra men det är inte detta som frälsar. Vi behöver få höra lag och evangelium om och om igen. En kyrka eller församling finns till för att vi skall få ta del av nådemedlen ofta. Det handlar inte om hur många vi är, utan om att vi får ta del av Ordet och sakramenten.

Det slår mig att söndag efter söndag drar texterna oss in emot evangeliet om Jesus Kristus. Här är källan vi ska få dricka av, här är Livets bröd som vi ska få äta oss mätta av, här är de gröna betesmarkerna vi ska få vila ut på. Det är inget annat som Johannes förkunnar.

Han berättade för mänskorna om Jesus Kristus och döpte mänskorna till syndernas förlåtelse. Han är också idag en ökenröst som många inte vill höra på eller bry sig om. Johannes' storhet var att han ropade ut evangeliet och pekade på Kristus. "Se, Guds lamm som tar bort världens synd".

Detta är kärnan i all kristendom. Det är genom detta vittnesbörd av Johannes, som du också får tro och vara en kristen. Det är genom detta som du också blir frälst.
Detta är vårt rätta julfirande.

En riktigt god och fridfull jul till er alla.

Amen.

Asbjørn Hjorthaug, Den Lutherske Menighet, Knapstad/
ELBK

/http://www.elbk.org/


Tack för predikan.


1 Petr.1:23 "Ni är ju födda på nytt, inte av en förgänglig säd, utan genom en oförgänglig, genom Guds levande ord som består."

Ps. 19:8-11 "HERRENS undervisning är fullkomlig, den ger själen nytt liv. HERRENS vittnesbörd är sant, det gör enkla mänskor visa. HERRENS befallningar är rätta, de ger glädje åt hjärtat. Hans bud är klart, det upplyser ögonen. HERRENS fruktan är ren, den består i evighet. HERRENS domslut är sanna, de är alla rättfärdiga. De är dyrbarare än guld, än mängder av guld, än mängder av fint guld. De är sötare än honung, än renaste honung."

- Amen, halleluja.


A Hjorthaugs predikan är översatt från norska av mig.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar