Under långhelger hinner man kanske läsa litet mera än vanligt. Här är några guldkorn.
I jultidningen "Vinterblommor" hittar jag givande läsning av Stefan Erikson, Esse - "Livstecken".
Han skriver utgående från Luk. 2:12 "Och detta är tecknet för er: ni skall finna ett nyfött barn som är lindat och ligger i en krubba..." --- Barnet i krubban är ett Guds tecken. "Detta skall för er vara tecknet..."säger ängeln till herdarna. Det nyfödda barnet är Guds tecken - en hälsning från Gud. En hälsning från himlen. Ett livstecken hemifrån. --- Guds tecken, barnet i krubban, berättar vidare om en Gud som identifierar sig med de små och fattiga, syndare, de hemlösa, flyktingar, hungriga och frusna. Gud är en Gud för alla. Precis som julfriden är för alla: "Till hög, till låg, till rik, till arm, kom helga julefrid..." Gud är inte bara de mäktigas Gud. Utan framförallt är han de svagas Gud. --- Guds tecken, barnet i krubban säger oss också att Gud möter oss i enkla medel. Guds tecken då var barnet i krubban. Gud gömde sin storhet i det enkla. På samma sätt är det i dag. Guds makt och kärlek och nåd kommer till oss i enkla tecken: i dopet, nattvarden och Ordet."
I samma tidning hittar jag också intressant läsning av Tuomas Anttila, Helsingfors - "Gudsfruktans hemlighet".
Anttila skriver utgående från 1 Tim. 3:16 "Erkänt stor är gudsfruktans helighet: Han som blev uppenbarad i köttet, bevisad rättfärdig genom Anden, sedd av änglarna, predikad bland folken, trodd i världen, upptagen i härligheten."
"När de vise männen böjde knä inför Jesus, anade de en hemlighet som nu hade blivit uppenbarad. --- Evangeliet om Jesus Kristus är därmed ett offentligt budskap. Om Bibelversen från 1 Tim. 3:16 skriver Anttila: "Vi har här att göra med en tidig kristen, eller kanske bättre sagt en gammalkyrklig trosbekännelse. Det är fråga om en föregångare till den apostoliska bekännelsen, som blev till en dopbekännelse i Rom under det andra kristna århundradet." --- Stjärnan som lyser för oss är Guds Ord. I Skriftens ljus blir Jesus varje dag känd och uppenbarad för våra hjärtan. Jesus söker de vilsegångna barnen och kallar oss alla hem till Gud."
I jultidningen "Julglädje" läste jag bla. Sixten Ekstrands välformulerade ledare "Natten då världen föds på nytt".
"Gud stiger ner till jorden och blir människa som vi. I nattens mörker, i ett enkelt stall iklär sig himlens och jordens skapare ett barns gestalt. Gud kommer som den mest sårbara av alla till alla sargade, utslagna och sjuka. Han kommer som ett barn till alla dem som för länge sedan förlorat sitt hopp och sin tro på framtiden. Han kommer utblottad och svag för att påminna den starke om att det finns en styrka som inte kan mätas i pengar och status. Guds kraft blir uppenbar och tydlig i det lilla och enkla."
I den lilla tidskriften "Lutherläsaren" som är en skrift med "tyngd" hittade jag följande: en utläggning över Ps. 130:3 "Om Du, Herre, vill tillräkna missgärningar, Herrre, vem kan då bestå?"
Det är ett utdrag ur Luthers utläggning över Psaltarens 130:e Psalm. (Översättning av Helge Hildén, texten utvald av Markus Saarinen)
"Det är en enkel och klar lära som här förelägges oss. Om Herren vill tillräkna missgärningar, kan ingen bestå. Därför är summan den, att vi alla - David, Petrus, Paulus osv. - är födda som syndare, lever som syndare och dör som syndare. Men det som är vår berömmelse och vår räddning är, att vi - då vi genom evangelium har fått underrättelsen om Guds barmhärtighet och Kristi förtjänst - tar avstånd från lagen och gärningarna och går liksom till en annan del av läran och till ett annat ljus. Vi träder då inför Gud och säger: "Ack Herre, det är för oss omöjligt att försvara vår sak inför Dig, i domen; vi kan inte disputera med Dig om vår rättfärdighet och vår synd. Om Du vill tillräkna oss synderna och fråga efter vår rättfärdighet, är vi förlorade. Därför vädjar vi från Din dom till Din barmhärtighet. Se till oss med Din barmhärtighets, inte med Din rättfärdighets ögon! Om Du inte sluter Dina ögon för vår synd, så att Du inte ser den, kommer vi inte att bli saliga."
I tidningen "Bibel och bekännelse" finns också mycket att läsa. Ola Österbacka skriver under rubriken "Gud och människa"
Jesus som helgar och de som helgas är alla av en och samma släkt. Därför blygs han inte för att kalla dem bröder" Hebr. 2:11
Österbacka ställer frågan "Varför blev Gud människa?" och konstaterar att frågan är gammal. --- Ett kort svar är att det berodde på Adams synd: Genom en enda människa kom synden in i världen, och så kom döden över alla människor, eftersom alla hade syndat." --- Gud ville frälsa oss. Därför blev han människa. Han blev en av oss, vår bror. Artikeln förklarar också hur Gud blev människa och Kristi två naturer. Avsnittet "Vår ställföreträdare" är trösterikt. "I det gamla förbundets tid var översteprästen folkets ställföreträdare när han på den stora försoningsdagen gick in i det allra heligaste för att offra för sina egna och folkets synder. Försoningsmedlet var blod av tjurar och bockar. Hebreerbrevet säger att det är omöjligt att detta blod kunde ta bort synd. Dessutom måste det upprepas årligen. Det krävdes ett bättre offer. Det var Jesu blod. Det gav en evig återlösning och behöver aldrig mera upprepas."
I Jultidning 2013, Lutherskt församlingsblad, finns mycket att läsa. Ingemar Andersson har skrivit en betraktelse "Likasom i Midjans tid" där han utgår från Jes. 9:1-7 "Men det skall inte vara nattsvart mörker där ångest nu råder..."
Han skriver om hur Israels barn försmäktade under främmande ok. Det blev svårare och svårare för varje gång. "Så kom Israel i stort elände genom Midjan; då ropade Israels barn till Herren." (Dom. 6:6) Och Herren hörde! När någon behöver ropa till Herren om hjälp ur sitt elände, är han aldrig långt borta. Då kommer han med råd och hjälp. Då handlar han som han gjorde med Israels barn: Han sänder en frälsare och räddare. (Dom. 3:9, 15, 6:14), ett utkorat redskap, som sönderbryter bördornas ok, skuldrornas gissel och plågarens stav."
Detta gäller oss! "Du får likt Israels barn vända dig till Herren och ropa om nåd och förbarmande. Då skall Han leda dig till Barnet i krubban, Fridsfursten, till honom som allena förmår hjälpa."
I tidningen finns en lång och mycket bra artikel "Inget annat evangelium" av Daniel Preus. Artikeln handlar om att Jesus är den enda vägen till Gud. "Bibelns undervisning är mycket klar. Du måste vara kristen för att komma till himlen. Det finns ingen frälsning utanför Guds rike. Endast genom Jesus ges tillgång till Fadern; endast i Jesus kan man finna den sanne Guden som är den ende som kan frälsa oss. --- kristendomen är en religion som förkastar all annan religion. --- Men kristendomen rymmer en välsignad paradox. Fastän den verkligen erbjuder frälsning endast genom Jesus är den samtidigt den mest allomfattande religionen i världen. Många andra religioner påstår sig vara öppna för alla, men genom att kräva ett tillräckligt hållande av lagen utestänger de på ett effektivt sätt alla människor. Kristendomen utestänger däremot inte någon från kristenheten, men den som inte tror är utestängd från frälsningen. --- Guds universella nåd - det är ett ämne som borde förkunnas av varje predikant i alla länders alla kyrkor eftersom det inte finns någon människa för vilken detta kärlekens och frälsningens budskap inte är avsett. --- I Jesus och endast i Jesus strömmar Guds barmhärtighet över oss och erbjuds alltid åt oss."
I samma tidning; Lutherskt församlingsblad, har Lars Borgström skrivit en betraktelse för Trettondedag jul som heter "Ljuset Jesus". Borgström utgår från bibeltexten i Luk. 11:29-36. "Då folk strömmade till, sade Jesus. "Detta släkte är ett ont släkte. Det begär ett tecken, men det skall inte få något annat än Jonas tecken..."
"Trettondedag jul firas sedan gammalt som Epifania, Kristi uppenbarelse. De vise männen, deras sökande efter Kristus och deras glädje då de fann honom i huset i Betlehem, är den händelse som vi mest förknippar med Trettondedag jul. Det uppenbarelsens ljus som strålar fram från barnet Jesus, når också hedningarna, de vise från Östern. --- de vise männens deltagande i det gudomliga frälsningshandlandet, deras mottagande av den himmelska uppenbarelsen - som skedde före pingst och missionsbefallning - visar att himmelriket aldrig någonsin utestängt dem som längtar och söker efter det sanna ljuset." --- Borgström skriver om Drottningen av Saba (nuvarande Jemen) som lik en tidig föregångare till de vise männen gav kungliga gåvor till Salomo, som också, liksom Jesus, var Davids son. Etthundratjugo talenter guld tillsammans med väldoftande kryddor och dyra stenar överlämnade hon som en ärebetygelse åt Israels konung (1 Kung. 10:10).
Lars Borgström skriver om Nineve och profeten Jona och om den straffpredikan han skulle hålla. Nineviterna fördes till omvändelse och tro. Guds vrede avvändes. Jesus mötte också hårt motstånd när han predikade och utförde underverk. De allra flesta avvisade honom och detta är oerhört allvarligt, skriver Borgström.
Det gäller också oss (även Finland, undertecknads kommentar) som fått höra evangeliet i århundraden. Generation efter generation. --- Salomo och även Jona tillhörde Guds egendomsfolk och trodde på den ende sanne Guden. De var båda förelöpare till Jesus och gav därmed ett svagt, men dock märkbart återsken från det stora ljuset Kristus. Ändå kunde hedningarna ta vara på deras visdom och predikan som den dyrbaraste skatt, för vilken de offrade vad som helst.
Trots buss, tåg och bil är kyrkvägen för lång för många, skriver Borgström.
"Ännu finns nådatid, liksom det var för Nineve. --- var och en som ångrar och bekänner sina synder får förlåtelse, får ett nytt liv, uppstår från den andliga döden, tas ut ur mörkrets välde och förs in i ljusets, Guds älskade Sons, rike (Kol. 1:13). --- Den tomma graven är beviset på att all vår syndaskuld är betalad. Vi är förklarade rättfärdiga genom Jesu uppståndelse från de döda (Rom. 4:25). Och samma väldiga Guds kraft som uppväckte Kristus från de döda, är verksam i oss som tror. (Ef. 1:18-20) Amen."
"Thy little ones, dear Lord":
https://www.youtube.com/watch?v=sP53KoPai10
Texturval: Kerstin L.
Foto: Julia L.
Memorial Moment/Rev. Dr. Scott Murray (6 January, 2014) Jesus' ignorance. The Epiphany of our Lord:
"Merry Christmas! Yes, Christmas has not ended. The Epiphany is the manifestation or revelation of the One who came at Christmas. This is why today is sometimes called the "Gentile's Christmas." He who was the glory of the people of Israel was also a light to enlighten the Gentiles. So the Light which shone in Bethlehem and was reflected by the star in the East called the first of the Gentiles to His mother's humble home in the little Judean town.
The Magi came following that light, that they might see the true Light that has come to enlighten everyone. Epiphany takes Christmas and elevates it to the celebration of God's gracious disclosure of our salvation to us and all people. Epiphany rejoices in the fact that He who was born for us desires to disclose Himself to us. Epiphany says that He who was born for all now reveals that He was born for all. Epiphany tells us what the Christmas story is about: not merely that He was born, but that He was born for all. This makes Epiphany the feast of mission for the church. The Savior of the nations came and the nations now are drawn to Him at His Epiphany.
Christmas celebrates God's giving of His own precious Son to us. Epiphany celebrates the disclosure of that gift through the preaching of the Gospel to the Gentiles. This makes it our Christmas because the birth of Christ would have been useless if God had not made provision for us to know of it. The proclamation of the condescension of God to us in the person of Christ is what saves. God is willing not only to send His Son, but ever after to give Him to us along with His benefits in the proclamation of the divine Word. Christ has come. He has come for us."
Matthew 2:1-12 (ESV)
http://www.biblegateway.com/passage/?search=Matthew+2%3A1-12&version=ESV
Leo the Great:
"After
celebrating recently the day on which immaculate virginity brought
forth the Savior of mankind, the venerable feast of the Epiphany, gives
us continuance of joy, that in the midst of neighboring and kindred
mysteries the force of our exultation and the fervor of our faith might
not grow cool. For it concerns the salvation of all, that the infancy of
the Mediator between God and men was already manifested to the whole
world, while He was still detained in the tiny town. For although He had
chosen the nation of Israel, and one family out of that nation, from
whom to assume the nature of all mankind, yet He was unwilling that the
early days of His birth should be concealed within the narrow limits of
His mother's home. He desired to be soon recognized by all, seeing that He deigned to be born for all.
"To
three wise men, therefore, appeared a star of new splendor in the region
of the East, which, being brighter and fairer than the other stars,
might easily attract the eyes and minds of those that looked on it, so
that at once it might be observed not to be meaningless because it had
such an unusual appearance. He therefore who gave the sign, gave to the
beholders understanding of it, and caused inquiry to be made about that,
of which He had thus caused understanding, and after inquiry was made,
offered Himself to be found."
Leo the Great, Sermon on the feast of Nativity
Prayer:
O God, by the leading of a star You once made known to all nations Your only-begotten Son; now lead us, who know You by faith, to know in heaven the fullness of your divine goodness; through Jesus Christ, our Lord. Amen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar