Brev från fronten (Kenttäpostia) med stämpeln "Varat isänmaan lainaan"
Han beskrev hur han och en annan präst undgick att träffas av granatsplitter under bombningen av huset de bodde i och hur han upplevde detta som Guds konkreta beskydd ("underbara ting har jag fått vara med om"), eftersom det är så "gränslöst obehagligt att vakna av det ilskna tjutet från luften och uppleva hur hela huset skakar av luftdraget".
Det här skrev jag 9.12.2013 på min blogg (jag hade varit mötesledare i Fokus och berättat om detta):
Undertecknad fungerade som mötesledare denna gång och i min inledning berättade jag ur "Kenttäpostia" (Fältpost) ; svärfar prosten Ivar Lindéns brevväxling från Svirfronten under fortsättningskriget våren 1942, med sin hustru Ines. Han beskrev sitt arbete på sjukhuset där han fick dela evangeliet med sårade och vilsegångna som kom hem, dela ut nattvarden till män med syndanöd och -bekännelse osv.
"Jag har nog haft ett arbete utan like. Med varje sårad som kommit hit har jag försökt tala."
Han beskrev hur han och en annan präst undgick att träffas av granatsplitter under bombningen av huset de bodde i och hur han upplevde detta som Guds konkreta beskydd ("underbara ting har jag fått vara med om"), eftersom det är så "gränslöst obehagligt att vakna av det ilskna tjutet från luften och uppleva hur hela huset skakar av luftdraget".
Han skrev också till sin hustru Ines, som då arbetade i Nykarleby som lektor och tog hand om deras lilla babydotter att; "om du inte får brev så ofta nu av mig beror det på att jag har 50 kondoleansbrev att skriva...". Han skrev också om sömnbristen då det inte fanns tid att sova eftersom han steg upp när det kom in sårade till sjukhuset.
Under dessa svåra tider fick han dock möjlighet att dela evangeliet och även skörda det som andra sått tex. en man berättade om att han levt i sus och dus, men haft en bedjande mor som sörjt över detta och bett för honom. Mannen frågade "om det är sant som prästen sagt att det finns syndernas förlåtelse också för mig" och han ville höra mera. Han tog till sig evangelium om syndernas förlåtelse som prästen förmedlade. En annan man höll krampaktigt tag om prästens hand när han talade med honom och vände bort huvudet för att prästen inte skulle se honom gråta. Prästen skrev också att han hoppades finna sig själv "gömd i klippan" och bli bevarad...
Det finns flera brev sparade.
Jag berättade också om den där grå tunna filten som värmde honom i Svir som finns i vårt förvar.
Min svärfar var bataljonspastor (13 infanteriregementets II bataljon) i Jandeba, söder om Svir dit "han kom ner till linjen 21 oktober 1941" (jag citerar en ämbetsbroder i ett brev till Ivar Lindéns anhöriga efter hans död). Svärfar kom ner till Jandeba just "när ryssarna någon dag tidigare hade tagit en strategiskt viktig höjd som man nu höll på att ta tillbaka i ett motanfall. När divisionspastorn och Ivar steg ut ur bilen kom det ryska granater och vi alla som var med måste ta betäckning för dem. II bataljonen liksom I bataljonen hade flera stupade som pastorn hade att identifiera, skriva anmälningar om och sedan skriva till deras anhöriga. En svår början på hans gärning som bataljonspastor. Den vänliga och milda mannen konfronterades genast med krigets hårda vardag. --- I mars 1942 blev han pastor på divisionsfältsjukhuset i Vaaseni, där han fick vara till stor välsignelse för många sårade och sjuka vapenbröder." (E Henricson)
Min morbror Valdemar Sundström stupade som 18-åring i fortsättningskriget.
I min familjs ägo finns svärfars evangelii- och bönebok med hans handstil: 10.11.1939. I boken finns bla. ett urklipp med Z Topelius:
"Bön i nödtid":
"Du gav mig, Herre, ditt överflöd:
ett älskat hem och ett dagligt bröd,
frid, hälsa, glädje och helga orden.
Vi bedja nu för all sorg på jorden:
för de olyckliga utan tal,
för dem som kvida i hungerns kval,
för dem som frysa i vinternatten,
för dem som sjunka i havets vatten,
för dem som smäkta i ökensand,
för dem som flykta för eld och brand,
för dem som vandra vid tiggarstavar,
för dem som sörja vid kära gravar,
för alla sjuka i sömnlös kväll,
för alla fångar i järn och cell,
för de landsflyktiga, de fördrivna,
de faderlösa, de övergivna,
för de vansinnigas mörka natt,
för dem som mist sina ögons skatt,
för alla lytta, för dem en tunga,
Du nekat, Gud, att Ditt lov besjunga,
för dem som sörja sitt fosterland,
för slaven bunden vid bödelns hand,
för de betryckta, de skuldlöst dömda,
för de förskjutna, och de förglömda,
för dem som Dig, Herre Jesus Krist,
ha aldrig känt eller tidigt mist,
för alla sorgsna, för alla arma,
Gud, över dem Dig i nåd förbarma."
Även denna bön har aktualiserats: Tässä presidentti Kyösti Kallion rukous:
Rukous Suomen puolesta
Taivaallinen Isämme, katso armossasi kansamme puoleen. Sinä olet luonut sen ja rakastat sitä. Sinä näet, että se on mitä suurimmassa vaarassa. Siksi rukoilemme Sinua: Herra, auta meitä hädässämme äläkä anna meidän hukkua. Lahjoita kääntymys synnin ja laittomuuden teiltä, jotka johtavat kansamme tuhoon. Herra, armahda meitä.
Herra Jeesus Kristus, ilman sinua olemme voimattomia hävittäviä voimia vastaan, jotka tulvivat kansamme yli ja myrkyttävät sen. Siksi me kerskaamme Sinun voitostasi pahuuden henkivaltoja vastaan, joiden vaikutukset ovat joka päivä sanoin ja kuvin julkisuudessa nähtävissä. Herra, sinä olet Golgatan ristillä voittanut pimeyden vallat. Niiden täytyy väistyä myös tänään, koska ylistämme Sinun nimeäsi niiden ylitse. Tähän me uskomme, sillä Sinä voit myös meidän aikanamme varjella ihmiset saatanalliselta eksytykseltä. Herra, armahda meitä.
Auta meitä Pyhän Henkesi kautta ryhtymään omassa elämässämme taisteluun syntiä vastaan ja olemaan kestäviä loppuun asti. Tee meidät kansamme keskellä merkiksi Sinun vapahtavasta armostasi. Täytä meidät niin Sinun rakkaudellasi, että me tulemme kuuliaisiksi Sinun käskyillesi. Rakkautesi olkoon meissä se voima, joka voittaa pimeyden vallat kansassamme.
Herra Jeesus Kristus, kaiken voimme Sinun kauttasi, siihen me uskomme. Armahda meitä. Amen.
Foton: 6.12.2014 Kerstin Lindén
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar