Senaste söndag var en välbesökt Fokuskväll. Lucas Eriksson undervisade bra, lättfattligt och konkret om "Att tro i vardagen".
Bodil och Eivor var förebedjare. Kristian Östman och några till var lovsångsledare. Camilla skötte serveringen. Kollekten som blev stor, gick till Christian & Emma Snellman som alldeles nyss rest ut till Tjeckien. Jag berättade litet om deras arbete där (barngrupp och tonårsgrupp). Barnfokus var denna gång indelat i 3 grupper: 0-5 år, 6-8 år och 9 år och uppåt - Jättebra! Du är välkommen med att hjälpa till enligt egen tid och egna resurser, hälsar Heidi Storbacka mfl.
Lovsången gick ganska långt ut på svängiga barnsånger i början.
Lucas undervisade i korthet över 3 punkter: 1. Jesus är med oss alla dagar och han går före, 2 Skriv ner Guds gärningar för att minnas dem, 3. Tacka Gud för den han är. Se Lucas' undervisning närmare i slutet av denna blogg.
Den mycket korta inledningsandakten (i den mån vi kunde stilla oss och den hördes) handlade om 3 s i Advent. Jag hade också tänt 3 ljus i adventsljusstaken och det röda förbönsljuset för lidande kristna och förtryckta folk samt för det judiska folket.
Fokusgudstjänsten (samlingen?) 3 s. i Advent handlar om att bereda väg för Konungen. Jag nämnde om att en liten flicka i början av mötet hade nämnt att det fanns en Jesus-kungakrona broderad på en av lovsångsflaggorna, som för övrigt vajade flitigt till Guds ära under kvällen. Glädjande!
Johannes Döparen uppmanade till ånger och bättring. Johannes budskap var "Se Guds lamm!" Joh. 1:36. v. 29 "Se Guds lamm som tar bort världens synd."
Jag påminde om dopet - vi får leva i och av dopets nåd, dagligen. Vi har blivit döpta till Kristus, döpta till hans död och begravda med honom för att leva det nya livet och vara förenade med honom och hans uppståndelse (Rom. 6:1-5). Bön (syndabekännelse) + bönen Fader vår.
Barnen gick till barnfokus genom en fin bönetunnel formad av vuxenhänder och armar under sång.
Det finns uppgifter för flera som vill ta hand om barnen, vara välkomnare och förebedjare, mötesledare osv. Man får själv bestämma insatsens omfattning.
En mötesledare ska jämka ihop hela kvällen, vilket inte är någon lätt uppgift. Ingen enskild del bör dominera även om tex. undervisningen får ta längre tid (ca 30 min.) och vi varierar längden på förbönen för lapparna beroende på typ av kväll. Mötesledaren måste se till helheten. Mötesledaren har ett genomtänkt förslag till schema för kvällen. En mötesledare ska vara lyhörd för alla de olika delarna och få dem att passa ihop. En mötesledare har "order" om vilka moment som bör ingå så som en kort inledning med syndabekännelse och avlösning (vi förbereder oss för uppgiften en vecka på förhand). Samtidigt handlar det om ett lagarbete. En mötesledare klarar inte uppgiften utan den viktiga förbönen innan mötet. Trots det krävs kommunikation mänskor emellan om tågordningen, inte bara olika "önskningar" eller att vi gör det "på känn". Gud är en ordningens Gud.
Informationsblocket i början kräver inte stillhet, men det gör däremot andakter, så på denna punkt måste man beakta "inramningen" (musikval osv). Det är viktigt att vi blir stilla när vi möter Helige Gud i syndabekännelse och avlösning och bön. Därför är det bra om sångerna är lugnare i början av mötet och svängigare mot slutet av den första halvtimmen. Detta för att undvika "marknadsstämning" - all glädje till trots! Det här måste alla lära sig. Annars riskerar vi att disharmoni uppstår eller att vi brister i respekt.
I övrigt gläder jag mig över att det fanns två präster + lekmannapredikanten Lucas på plats.
Lucas påminde om vikten av tacksamhet. Vi får inte glömma Guds gärningar. Vi kom också överens om att inkommande vecka visa särskild tacksamhet i bön.
Denna gång höll vi tidtabellen och avslutade som vanligt med öppet slut dvs servering, lovsång, förbön, samtal. Vi bad med "fönstret öppet mot Jerusalem" (som profeten Daniel) när vi nedkallade Herrens välsignelse. Jag nämnde det judiska folket och den demokratiska staten Israel som står som ett ljus i en mörk region. Då kom vi alltså ihåg lidande kristna, förtryckta folk och det judiska folket.
Mötesledaren pålyste nästa gång: pastor Jan-Gustav Björk undervisar över ämnet "En övervinnande tro."
Det här var sk. Undervisningskväll.
Gud är stor oberoende av våra insatser. Han ensam är värd vårt tack och lov.
Några lovsånger: "Det lilla ljus jag har", "Jag går på livets väg", "Du världens ljus" (Light of the world), "Alleluia", "Above all"...
Tack, för denna kväll.
UNDERVISNINGEN (Lucas Eriksson):
Lucas undervisade alltså om "Att tro i vardagen". Han inledde med att konstatera att livet handlar om många vardagar och lite fest. Jesus har lovat att vara med oss alla dagar och han går också före oss, vilket är trösterikt. Att tro i vardagen handlar om att lita på att Gud går före och här citerade Lucas Ef. 2:10. Han nämnde att vi får gå i gärningar som Gud har förberett.
Lucas har tidigare undervisat om att lyssna och lyda.
Han sade också att Jesus är Den gode Herden som går före. Han är Vägen, Sanningen och Livet.
"Att tro är att lita på Jesus, inte på vår tro." Vi får tro och förtrösta som ett barn men vi behöver också mogna och växa, sa Lucas. Barnen har en själviskhet - allt handlar om dem. Vi behöver växa ur vår själviskhet. Vi får lägga ner vår själviskhet vid Jesu kors och be om kärlek till andra mänskor. Och älska Gud över allting.
Ibland kan Gud synas vara långt borta. Då kan man ha nytta av att skriva ner det som Gud har gjort (eller om man gjort det redan innan). Israels barn glömde också Guds mirakel, befrielsen ur slaveri, förtryck osv. Vi kanske förundrar oss, men gör inte vi samma sak?
Ps. 77:12 "Jag vill minnas HERRENS gärningar, jag vill minnas dina forna under."
Det vi skriver ner kan vi återvända till senare.
"Tvivla aldrig i mörkret på det som Gud gjort i ljuset."
Lucas nämnde också att bibelläsningen och predikan är viktig. "Tron kommer av predikan." Rom. 10:17.
Det är viktigt att vi kommer ihåg att tacka Gud. Vi ska tacka för det vi redan har och äger. Vi ska tacka för det som Jesus gjort på korset för våra synder.
Jobs liv var en prövning. Han förlorade allt, men glömde ändå inte att Gud är god, kärleksfull, Allsmäktig, har allt under kontroll och har en plan för mitt/ditt liv. Han vill rädda dig/mig. Job 1:21 är välbekanta ord: HERREN gav och HERREN tog. Lovat vare HERRENS namn!"
Att tacka Gud för den han är - är lovprisning.
Att tacka Gud för det han gjort är tacksägelse.
Lucas Eriksson nämnde flera bibelställen: Ef 5, 1 Tess. 5, Ps. 71, som alla handlar om att tacka Gud.
Det värsta som finns är otacksamma barn - är vi det?
Självklart får vi be till Gud, ropa ut vår nöd osv. men hur frågar vi?
Lucas nämnde att vi under en vecka kunde försöka att bara tacka Gud. Börja med tacksägelse! Det smittar av sig.
I Österbotten får man inte skryta, konstaterade Lucas, men vi får skryta på Gud. Tacka honom. När vi träffar andra kan vi skryta på hur god Gud är.
Det handlar om tacksamhet. Paulus och Silas tackade Gud i fängelset bland otroende. Detta ledde till att fängelsechefen kom till tro!
Sammanfattning:
1. Jesus går före
2. Skriv ner Guds gärningar
3. Tacka Gud för den han är
Prästen Gustav Granvik nämnde också senare att man också kan göra som Maria gjorde: "gömma och begrunda allt i sitt hjärta". En annan person sade att vi kan be goda vänner påminna oss om det som Gud har gjort.
Ef. 5:20 "Tacka alltid vår Gud och Fader för allt i vår Herre Jesu Kristi namn."
För en tid som denna (Hadassa Ester 4:14):
Dan. 6:10 "Så snart Daniel fick veta att skrivelsen var uppsatt, gick han in i sitt hus där han i sin övre sal hade fönster öppna i riktning mot Jerusalem. Där föll han på sina knän tre gånger om dagen, bad och tackade Gud, så som han tidigare hade brukat göra."
Foto: KL (15.12.2013)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar