Vi inledde samlingen med en spontan glädjeapplåd till Jesu ära för att den fängslade pastorn Saeed Abedini befriats ur fängelset i Iran. Det var min tur att fungera som mötesledare och jag hälsade välkommen i Jesu namn. Därefter kallade vi fram barnfokusledarna som fick berätta om vilka barngrupper man kunde delta i under kvällens lopp. Under Kristian Östmans ledning sjöng vi några lovsånger som passade både stora och små. Man märkte att barnen vad med på noterna och de hämtade även egna lovsångsflaggor. Jag nämnde även att Afghanistan är 4:e i ordningen på World Watch List 2016 alltså ett av länderna där det är svårast att vara kristen.
INLEDNINGEN:
I inledningen läste jag från Upp. 3:1-8 och från biskop Bo Giertz' kommentarbok över Uppenbarelseboken. (Under mötet inofficiell tolkning i bänkraderna till bla. persiska).
"Så säger den Helige och Sanne, han som har Davids nyckel, han som öppnar så att ingen kan stänga, och stänger så att ingen kan öppna: Jag känner dina gärningar. Se, jag har låtit en dörr stå öppen för dig, en dörr som ingen kan stänga, ty din kraft är ringa och du har hållit fast vid mitt ord och inte förnekat mitt namn." Upp. 3:1-8
- Den Helige och Sanne är Jesus Kristus, I bibeltexten nämns att församlingens kraft var ringa, de var svaga och det omnämns som någonting positivt. Giertz' skriver:
"Det märkliga med denna goda församling var inte det slags kraft som imponerar på världen. Tvärtom talas det om dess svaghet (ordagrant: "din kraft är ringa") Men den har hållit fast vid sin Herres ord, framför allt budet om uthållighet. Den har vetat vad nutida kristna så lätt glömmer - att det behövs ståndaktighet eftersom förföljelsen är en nödvändig följd av bekännelsen till Kristus. Men håller någon fast vid Kristi ord, så håller Kristus fast vid honom. Våra fäder brukade säga, att den som vill ha med Gud att göra, först och främst skall se till att han håller fast vid Guds ord. Då kan han vara viss om att Gud har att göra med honom och för sitt verk vidare. Alltså gäller det inte något nytt. Maningen till Filadelfia lyder: Håll fast det du har. Och löftet till den som gör det lyder: Du är Guds egendom, du är en del av hans andliga tempel, där är du hemma och där ska du få stanna."
Fri bön och bönen Fader vår.
Efter inledningen och under kvällens lopp sjöng vi flera lovsånger under Kristian Östmans ledning, bla. "Jesus is beautiful", "Därför vi prisar och tillber vår Kung", "Hej, kom och vá mé här i vårt glada gäng", "Vart jag än i världen vänder", "Vår konungs majestät", "Över hela vår jord regerar Du", "Vi är här för att prisa Ditt namn", "Above all", "Bless the Lord o my soul" mfl.
NURI'S VITTNESBÖRD:
Efter detta gav jag ordet åt kardiologen dr Zar Nuri (Afghanistan/Finland) som berättade om hur det är att vara kristen i Finland.
Nuri inledde med att läsa från Fil. 3:7-9 "Men allt det som var en vinst för mig räknar jag nu som förlust för Kristi skull. Ja, jag räknar allt som förlust, därför att jag har funnit det som är långt mer värt: kunskapen om Kristus, Jesus, min Herre. För hans skull har jag förlorat allt och räknar det som avskräde för att jag skall vinna Kristus och bli funnen i honom, inte med min egen rättfärdighet, den som kommer av lagen, utan med den som kommer genom tro på Kristus, rättfärdigheten från Gud genom tron."
Zar Nuri sade att alla med muslimsk bakgrund säger att de får en ny identitet när det blir kristna. "Gud gav mig frihet, trygghet, vänner, tillit till mig själv och till Gud och medmänskorna". En medborgare i hela världen, som han uttryckte det. Och det är den absolut bästa integrationen att bli kristen. "Bara Jesus kan ge detta", vittnade Zar Nuri.
Tillhörighet är viktigt eftersom islam är allt för muslimerna som får starka traditioner genom modersmjölken. Religionen är djupt rotad i en muslim som har en stark tro och en stark identitet baserad på en kultur med skam och ära, straff, tradition, föräldrarnas åsikter och auktoritet. Denna religionstillhörighet är för evigt för en muslim och den är kollektiv. Det är ingen frivillig tro och man får inte lämna den. Alla grupper inom islam är överens om att straffet om man lämnar denna religion är döden.
Om man ändå lämnar denna religion, så är det inte med egna krafter, sa Nuri. Det är med Guds hjälp.
Nuri noterade också att muslimer ofta talar om sin gud. Och de väntar på Gud...
Zar Nuri berättade att han haft förmånen att få ha flera kristna vänner och andliga fäder. Utan dem hade han kanske inte klarat chocken som det innebär att byta religion och även införlivas i vårt västerländska samhälle där man inte talar öppet om sin tro och om religiösa frågor. Nuri sade att de kristna inte syns i samhället. Man vet inte vem som är vad. Han beskrev också sin erfarenhet av ateismen som varit någonting främmande för honom. Han häpnade över bristen på tro och tillit till kristendomen som är historiskt belagd och tillförlitlig. Han upplevde ateismen som sårande. Han såg bristen på stolthet över religion, tro och tradition bland finländarna och gemene man.
Visserligen bottnar västerlandets välstånd och demokrati i Guds Ord och kristna värderingar, konstaterade han, men han saknade bristen på en öppen kristen bekännelse i samhället och i vårt av tradition kristna land.
- Varför bekänner man här inte sin tro? Varför talar man inte om andliga ting?
Jesu syn på sjuka, fattiga, rika, de under han gjorde, det han sade osv. är unikt. - Har ni sett någon på jorden som var som han? undrade Zar och hade även ställt frågan till akademiker och ateister. Dessa hade inte kunnat ge exempel på någon annan som gjort allt det som Jesus gjorde, men likväl tror man inte eller vill inte ens diskutera det.
Zar Nuri konstaterade också att media under en lång tid undvikit att tala om Gud, vilket medfört att gudskunskap inte finns hos många i dag.
Av förekommen anledning läste Zar Nuri också upp några ställen ur Koranen och pekade på mycket problematiska ställen.
Det är dock viktigt att veta att muslimer (också flyktingar) är sökare och våra medmänskor som vi ska älska. "Möt islam med sanning och mod", sa Nuri. Våga berätta om din tro! Be och bekänn! Fakta är viktigt vid möte med muslimer. Gästfrihet är också viktigt. Be för extremisterna (IS) som handlar enligt den bok som gäller för dem...
Sammanfattning: Hur är det med vår hängivenhet för Kristus? Tar vi emot utmaningen att vara salt och ljus i världen? Vågar vi bekänna vår tro? Kristna skulle vara som fiskar som simmar motströms. Be om att Gud öppnar våra munnar vid rätt tillfälle och ger oss det vi ska säga.
Efter Nuri's vittnesbörd tog vi upp en kollekt som gick till Afghanföreningen.
Därefter kallades förebedjarna fram och vi bad för tack- och böneämnena under deras ledning.
Ralf Salo och pastor Jan-Gustav Björk delgav information.
Mötesledaren sammanfattade kvällen med ett ord ur: Upp. 14:12 "I detta visar sig de heligas uthållighet: de håller fast vid Guds bud och tron på Jesus."
Nästa gång: bibelundervisning med pastor Jockum Krokfors (Amos och Hosea)
Öppet slut med lovsång, förbön i salen och i ett rum invid mötessalen, servering och fri samvaro.
Mötesledaren nedkallade Herrens välsignelse. Mötet var välbesökt trots den stränga kölden.
Foto: KL (rött böneljus för lidande kristna och förtryckta folk, Israelduk (bön för det judiska folket: "My true boss is a Jewish carpenter), men även för alla folk som lider oförskyllt tex. palestinier, även blå-vitt ljus för Finland)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar