Trängda men inte utan utväg - Afflicted but not crushed

"Vi är på allt sätt trängda men inte utan utväg, rådvilla men inte rådlösa, förföljda men inte övergivna, nerslagna men inte utslagna. Alltid bär vi Jesu död i vår kropp, för att också Jesu liv skall bli synligt i vår kropp. Ty vi som lever utlämnas ständigt åt döden för Jesu skull, för att också Jesu liv skall uppenbaras i vår dödliga kropp."  2 Kor. 4:8-10





 "We are afflicted in every way, but not crushed; perplexed, but not driven to despair; persecuted, but not forsaken; struck down, but not destroyed; always carrying in the body the death of Jesus, so that the life of Jesus may also be manifested in our bodies." 2 Cor. 4:8-10 (ESV)



*********************************

"I kyrkan liden I betryck" (citat av prosten Henrik Perret). Den sk. ämbetsfrågan.

- Det stämmer, så är det tyvärr.

- Sorg fyller våra hjärtan, när vi med glädje sjunger om Jesus. Inte alla kan förstå hur jag menar. Vi klamrar oss fast vid Guds rike eller egentligen hänger ju allting på vissheten om att det är han som drar oss och inte släpper taget. Vi tvingas att ständigt vara på flykt från det som borde vara vårt hem. Vi är verkliga gäster och främlingar. Vi är inte bra på att stålsätta oss inför den hårda tystnaden, de andra valen (kan man tala om val?) andras kristna ansvar och den politiska korrektheten. Men vi förlitar oss på beskydd. När vi ger, ger vi aldrig det som är vårt eget. Vi kan inte undfly sanningen. Sanningen är en person. Och allting är hans.

Vi förlorade hemmet, men inte Fadern.

Hans frågor bränner i våra hjärtan och vi söker hans svar.

“Gud, hör mitt rop, lyssna till min bön! Från jordens ände ropar jag till dig, ty mitt hjärta försmäktar. För mig upp på en klippa som är högre än jag. Ty du är min tillflykt, ett starkt torn mot fienden. Låt mig bo i ditt tält för evigt och ta min tillflykt under dina vingars skugga.” Psalm 61:2-5

Han reser oss upp. (texten här är min)




Foto: Kerstin Lindén