Guds ord är ofelbart. 17 s e Trinitatis (Dominica Septdecima) av Asbjørn Hjorthaug, Den Lutherske Menighet, Knapstad (via ELBK). Bibeltext: Mark. 7:1-23. Bibeltexten finns längst ner.
Om den kristnes frihet och mänskans fria vilja.
Asbjørn skriver: "När det gäller vårt förhållande till Gud har vi ingen fri vilja. Vi är och förblir döda i våra synder och missgärningar och har ingen möjlighet att söka Gud, säga ja till honom och bestämma oss för att bli ett Guds barn. Vår gamla mänska är underställd syndens lag och kan inte göra något som helst i förhållande till vår egen frälsning. Men genom tron på Kristus äger jag en fullkomlig frihet. Det finns ingen fördömelse för den som är i Kristus Jesus, säger Paulus." --- "Den kristna friheten ska ses i ljuset av både lag och evangelium."
Predikan:
"Är en kristen verkligen fri? Hurudan frihet är det då vi talar om? Har inte en kristen många bud och regler som ska följas? Består inte kristenlivet i att man skiljer sig från världen?
Vi slår fast att i Jesus Kristus äger vi en verklig och full frihet. Ingen ska få anklaga dig som tror på Jesus Kristus. Jesus Kristus har med sin död och uppståndelsen köpt oss fria från alla anklagelser och gett oss en fullkomlig rättfärdighet inför Gud.
Att bli kristen är att bli befriad. De 10 budorden skall efterlevas men inte med den betydelsen att då du inte gör allt detta så är du inte kristen. Allt detta sker som en frukt av tron. Vi är fria barn till Jesus Kristus, och vill använda vårt liv till Guds ära och till hans rikes fromma.
Det finns många som försvarar egenrättfärdighetens väg till Gud. Problemet med denna väg är att den är stängd och den kan inte öppnas. Det var detta som Luther kämpade med i många år innan han såg in i frihetens fullkomliga lag att allt var färdigt. Jesu liv, död och uppståndelse är en fullkomlig frigörelse från synden och syndens konsekvenser för alla människor. Gud är tillfreds och har genom Jesus Kristus gett oss en evig rättfärdiggörelse. Det var detta som gjorde att fariséerna blev så arga på Jesus. De förstod inte vad han sade och gjorde, dvs de förstod att Jesus inte accepterade deras förståelse av skriften. Deras irritation och vrede var en följd av att Jesus åsidosatte allt det som de stod för, allt det som de trodde att de uppnådde inför Gud med sina gärningar. De förnekade att det att man blir ett Guds barn bara kan ske genom tron allena, tron på Jesus Kristus, honom som Gud hade sänt.
Det är en stor skillnad på att lära och bekänna den kristnes frihet, och det att bekänna sig till att människor har en fri vilja. Luther skrev Om den kristnes frihet eller om en kristen människas frihet men han skrev också Om den trälbundna viljan. Det var här som hans kamp mot påvekyrkan stod. Det var också här som Jesus kämpade som mest. När det gäller vårt förhållande till Gud har vi ingen fri vilja. Vi är och förblir döda i våra synder och missgärningar och har ingen möjlighet att söka Gud, säga ja till honom och bestämma oss för att bli ett Guds barn. Vår gamla mänska är underställd syndens lag och kan inte göra något som helst i förhållande till vår egen frälsning. Men genom tron på Kristus äger jag en fullkomlig frihet. Det finns ingen fördömelse för den som är i Kristus Jesus, säger Paulus.
Det enda sättet att bli rättfärdig genom lagen är att omskriva lagen och göra buden oklara och inte så farliga. Det är det som Jesus här tar upp i dagens text:
"Ni upphäver Guds ord genom de stadgar som ni följer och för vidare. Och mycket annat sådant gör ni."
Fariséerna minskar på kraven och lättar på buden. Men Guds bud skall följas fullkomligt. Det hjälper inte bara att till det yttre visa att man håller buden. Guds vilja inbegriper vår tanke, våra känslor, våra begärelser osv:
"Hör på mig allesammans och förstå: Ingenting som utifrån går in i människan kan göra henne oren, men det som går ut ur människan, det orenar henne." Och han tillade: "Det som går ut ur människan, det gör henne oren, ty inifrån, från människans hjärta, utgår onda tankar, otukt, girighet, ondska, svek, lösaktighet, avund, hädelse och högmod och dårskap. Allt detta onda kommer inifrån och gör människan oren."
Då hjälper det inte att bara bli ren till det yttre och låta som om man uppfyller buden. Vi kan inte göra något med det onda som kommer inifrån. Det är också synd. Vår mänskonatur är bara syndig. Här bor onda tankar, otukt, stöld, mord, girighet, ondska, svek lösaktighet, avund, hädelse, högmod och dårskap. Vad är då problemet? Det säger sig självt. Vi kan inte av oss själva göra oss en rättfärdighet som gäller inför Gud. Svaret är att vi måste få allt genom Jesus Kristus. Hans liv och död gäller för oss. Han är vår ställföreträdare och han gav oss en fullkomlig rättfärdighet. Vi måste födas på nytt eller bli omvända. Det var det svaret som Nikodemus fick. I dopets bad mottog jag ett nytt liv, en ny människa som behagar Gud. Den nya människan visar sig genom tron på Jesus och ett dagligt beroende av evangeliet. Denna nya människa önskar sig bort från synden och lever i kamp med den gamla människan som fortsättningsvis existerar i oss så länge vi är här på jorden.
Som kristna är vi fria från lagens krav och bud. Ingen kan anklaga oss.
Dagens evangelietext om sabbaten illustrerar detta. Vi hör om att Jesus botar på sabbaten. Han var gäst hos en rådsherre som var farisé. Alla såg på Jesus och följde honom hela tiden med ögonen. Det vill säga; alla bevakade honom. Det var sabbat och en hel mängd bud och lagar skulle iakttas. Jesus visste att detta var problematiskt för judarna, men han använde sig av sin frihet och värderade vad som var bäst i denna situation. Jesus frågade dem som fanns på plats om det var rätt att bota sjuka på sabbaten. Ingen svarade honom. Det var ett uttryck för att de inte gillade det de såg när Jesus botade mannen som kom till honom och som led av en sjukdom. Det blev en tryckt stämning. Men Jesus använde sin frihet till sin medmänniskas bästa. En annan gång blev han anklagad för att han inte hindrade lärjungarna när de åt av sädesax på sabbaten när de var hungriga. Jesus svarade då bla.:
"Människosonen är sabbatens Herre."
Luk. 6:5
En annan gång står det också skrivet om att de skriftlärda och fariséerna höll Jesus under uppsikt för att se om han skulle bota någon på sabbaten, så att de kunde få något att anklaga honom för (Luk. 6:7-11).
"De skriftlärda och fariséerna iakttog Jesus noga för att se, om han skulle bota någon på sabbaten. De ville få något att anklaga honom för. Man han visste vad de tänkte och sade till mannen med den förtvinade handen: "Stig upp och kom hit." Då reste han sig och gick fram. Jesus sade till dem: "Jag frågar er: Är det på sabbaten mera tillåtet att göra gott än att göra ont, att rädda liv än att döda?" Och han såg sig omkring på dem alla och sade till mannen: "Räck ut din hand." Mannen gjorde det och hans hand var nu frisk. Men de blev fullständigt ursinniga och började diskutera med varandra vad de kunde göra med Jesus."
I dagens predikotext anklagar igen de höga herrarna Jesus för att inte följa föreskrifterna, när lärjungarna äter med orena händer. Igen har de tappat bort fokus.
Jesus svarar genast och säger (Mark. 7:6-16):
"Rätt profeterade Jesaja om er, ni hycklare. Hos honom står det skrivet: Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan är långt ifrån mig. Förgäves dyrkar de mig, eftersom de läror de förkunnar är människobud. Ni upphäver Guds bud och håller er till människors stadgar. --- Ni upphäver Guds ord genom de stadgar som ni följer och för vidare. Och mycket annat sådant gör ni. "Jesus kallade till sig folket på nytt och sade: "Hör på mig allesammans och förstå: Ingenting som utifrån går in i människan kan göra henne oren, men det som går ut ur människan, det orenar henne."
Fariséerna och de skriftlärda förstår inte detta med den kristna friheten. Det gäller hela tiden att positionera sig i det yttre med sina handlingar, ord och gärningar. Frestelsen ligger i dessa gärningar. De upparbetar sig hela tiden en förtjänst. Då konkurrerar de också om platserna vid bordet. De som har de förnämsta platserna visar därmed att det är de som lyckas bäst. De förblindas så av sin egen framgång. Deras auktoritet och makt över andra människor är bud och föreskrifter och att de själva i det yttre mästrar dem. Detta känner vi fortfarande igen genom både påvekyrkan och pietismen. De befinner sig i samma familj. Men Jesus använder här en annan måttstock, ett annat sätt att värdera:
Fariséerna och de skriftlärda har fullständigt fel fokus.
"Ty var och en som upphöjer sig skall bli förödmjukad, men den som ödmjukar sig skall bli upphöjd."
Luk. 14:11
Vad betyder detta? Låt oss slå fast att detta att ödmjuka sig är att bekänna sina synder. Det är att inser att man inte är i stånd till att visa fram en egen rättfärdighet som gäller inför Gud. När lagen har visat oss vad vi gör och inte gör, då går det inte att komma lägre ner. Lagen dödar, och den säger att jag är skyldig till evig död. Men kravet är att Guds ord får vara Guds ord. Man ska inte omskriva det eller sätta det ur funktion som fariséerna gjorde. De måste minska på kraven för att de skulle kunna berömma sig av att hålla föreskrifterna och buden. Men om man låter Skriften få tala och lagen få berätta sanningen om sig själv så blir det inte mycket bevänt med skrytet, utan man förblir en syndare som förtvivlat ropar: Gud vare mig syndare nådig.
Gud vare tack. Han slutar inte med lagen. Vi har alla ett behov av att berätta om våra framgångar, om det vi har lyckats med. Det bästa Gud vet är att berätta om vad han har lyckats med. Det gör han på nytt och på nytt. Den berättelsens överskrift bär namnet: evangelium. Det är inte vilken historia som helst. Den har en kraft i sig som tar sig an oss anklagade och skyldiga och bär oss upp i Guds famn. Här får vi höra att alla våra synder är förlåtna för Jesu Kristi skull och att vi äger allt det han har vunnit för oss. I sanning är det så att "den som ödmjukar sig skall bli upphöjd".
Lagen driver oss till död, men samtidigt driver den oss till Kristus. Det du misslyckades med, det gjorde Jesus i ditt ställe. I Kristus har du ett fullkomligt liv att hänvisa till. All synd du har gjort, gör och kommer att göra är nog för att få dig många gånger bli dömd till döden. Detta straff tog Jesus på sig och försonade allt för dig. Genom sin uppståndelse vann han en evig rättfärdighet för dig. Vi är fullkomligt frikända av Gud själv. Så är vi alltså satta i himlen tillsammans med Kristus. Gud betraktar oss som likvärdiga med sin Son. Detta är att vara upphöjd.
Genom detta äger vi också Kristi frihet. På samma sätt som Kristus besegrat döden, djävulen och synden, så äger vi också denna seger över allt ont. När så det onda vill hindra oss att glädja oss över evangeliet, vill hindra Guds verk genom att sätta upp regler och bud som Skriften inte känner till, vill tynga vårt samvete med nya bördor, trots att vårt samvete har blivit rent i och med evangeliet, då säger vi nej. En kristens kamp är att jaga Satan och hans änglar på flykt, som ständigt jagar oss för att binda oss. Att vara barn innebär frihet som är motsatsen till att vara träl eller slav. Jesus ställer sig frivilligt under lagen, men likväl har han en frihet i förhållande till lagens krav och bud. Denna frihet äger vi också. Den är en skatt att försvara:
"Till denna frihet har Kristus gjort oss fria. Står därför fasta och låt er inte på nytt tvingas in under slavoket."
Gal. 5:1
Den kristna frihet som vi har fått är dyrt köpt och den är en kär skatt som vi ska värna om. Det finns en lång rad mänskobud som är goda och bra att följa. Detta behöver inte i sig vara fel, men man ska vara införstådd med att det handlar om mänskobud. Om mänskobud blir något som man ska binda andra mänskor med, något man måste hålla för att bli försonad med Gud, för att förtjäna nåden, försona synden, så strider det mot evangeliet. Då är det den onde som lägger ut sina snaror och fällor. I kyrka och församling finns det många mänskobud som finns där för att skapa ordning och reda och som inte direkt är Guds ords befallningar. Där ska man vara på sin vakt så att de inte blir omgjorda till en gudomlig lag som man inbillar sig att man ska följa för att bli mera rättfärdig inför Gud eller en bättre kristen. Då är de inte nyttiga längre. Om man söker Guds rättfärdighet genom egna gärningar och mänskobud som man själv eller andra har uppfunnit, så är det ett uttryck för otro och synd. Men hela tiden är vi Guds barn och fria från lagens krav:
"Så finns nu ingen fördömelse för den som är i Kristus Jesus."
Rom. 8:1
Vi är fria i vårt samvete för lagens krav. Galaterna får förmaningen att inte bruka friheten så att köttets gärningar får övertaget. Den kristnes frihet får inte heller tillämpas på den som ännu lever under lagen och som tror att man kan uppnå rättfärdighet genom egna gärningar.
""Låt oss göra det onda, för att något gott skall komma av det?"
Rom. 3:8
Den kristna friheten ska ses i ljuset av både lag och evangelium. Lagen visar oss på synden och driver oss till Kristus. Den andliga friheten är för dem som har blivit förkrossade av lagen och inte har något hopp i sig själv och sin egen rättfärdighet. Den gamla människan är så fräck att hon till och med förhåller sig till evangeliet som om det var lag, något som jag måste tro, något som jag bör vilja och göra så gott jag kan och så gör Gud resten. Den gamla mänskan bör dagligen dränkas så att den nya mänskan får plats och rum att växa. Den nya mänskan sätter sig inte över buden och lagen. Den nya människan åberopar sig inte den kristnes frihet för att leva ut köttets lustar. Det föds en ny vilja att lyda och följa lagen.
Den kristna friheten är inte den gamla mänskans frihet som ska tillfredsställa alla sina lustar och begärelser och som vill ha ära av människor och leva ut sitt ego. Den kristna friheten kommer ur den nya mänskan som vill allt gott och som offrar sig själv och sina principer och sin egoism till glädje och omsorg för andra. Den älskar Gud över allting. Den gamla mänskan är korsfäst med Kristus - det nya livet skall levas ut till medmänskans, barnens, föräldrarnas, maken/makans, vännernas och grannarnas väl.
Om den kristna friheten skall blomstra må tron födas och näras av nådemedlen, Ordet och sakramenten, med andra ord av evangeliet och den Helige Ande. Amen."
Asbjørn Hjorthaug, Den Lutherske Meninghet, Knapstad
ELBK
http://www.elbk.org/
Undertecknads översättning från norska.
Foto: KL (Fäboda)
Bibeltexten från Mark. 7:1-23
"Fariseerna och några skriftlärda som hade kommit från Jerusalem samlades kring honom. De hade sett att några av hans lärjungar åt med orena händer, det vill säga utan att tvätta händerna. - Fariseerna liksom alla andra judar äter inte utan att ha tvättat händerna med en handfull vatten. De håller fast vid de äldstes stadgar. Och när de kommer från torget äter de inte utan att först ha tvättat sig. Mycket annat har de också lärt sig att iaktta, som att skölja bägare, kannor och kopparkärl. - Fariseerna och de skriftlärda frågade honom: "Varför följer inte dina lärjungar de äldstes stadgar utan äter med orena händer?" Han svarade dem: "Rätt profeterade Jesaja om er, ni hycklare. Hos honom står det skrivet: Detta folk ärar mig med sina läppar, men deras hjärtan är långt ifrån mig. Förgäves dyrkar de mig, eftersom de läror de förkunnar är människobud. Ni upphäver Guds bud och håller er till människors stagar."
Han sade också till dem: "Ni upphäver fullkomligt Guds bud för att hålla fast vid era egna stadgar. Mose har sagt: Hedra din fader och din mor och: Den som förbannar sin far eller sin mor skall straffas med döden. Men ni påstår att om någon säger till sin far eller mor: Vad du kunde ha fått av mig ger jag i stället som 'korban', som offergåva, då tillåter ni honom inte längre att göra något för sin far eller mor. Ni upphäver Guds ord genom de stagar som ni följer och för vidare. Och mycket annat sådant gör ni." Jesus kallade till sig folket på nytt och sade: "Hör på mig allesammans och förstå: Ingenting som utifrån går in i människan kan göra henne oren, men det som går ut ur människan, det orenar henne." När han hade lämnat folket och kommit hem, frågade hans lärjungar vad han menade med denna liknelse. Han svarade dem: "Är ni också oförståndiga? Inser ni inte att det som utifrån går in i människan inte kan göra henne oren, eftersom det inte går in i hennes hjärta utan ner i magen och ut på avträdet?" Därmed förklarade han all mat för ren. Och han tillade: "Det som går ut ur människan, det gör henne oren. Ty inifrån, från människans hjärta, utgår onda tankar, otukt, stöld, mord, äktenskapsbrott, girighet, ondska, svek, lösaktighet, avund, hädelse, högmod och dårskap. Allt detta onda kommer inifrån och gör människan oren."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar