tisdag 18 oktober 2016

Fokus - Rättfärdiggörelse genom tro

* Kyrkklockorna ringer sorgeringning för Syrien.

Lekmannasamlingen Fokus. Reformationsdagen 16.10.2016 kl. 17.00 FC, Jakobstad. Undervisning: kaplan Boris Salo. Tema: Rättfärdiggörelse genom tro - vad betyder det?" Articulus stantis et cadentis ecclesiae.


Många hade mött upp till söndagens fokussamling och som vanligt tjänade lekmän i de olika uppgifterna. Kristian "Kick" Östman & co ledde lovsången denna gång och vi sjöng ganska mycket. Lovsångsflaggorna var populära särskilt hos barnen.

Det var undertecknads tur att fungera som mötesledare denna gång. Efter välkomsthälsning och en stund av lovsång och tillbedjan höll jag inledning. Boris Salo undervisade väldigt grundligt över temat "Rättfärdiggörelse genom tro". Han använde sig av många Luthercitat, citat från bekännelseskrifterna och bibelord.



Kollekten gick denna gång till den Afghanska kristna föreningen.

Jag  nämnde i min inledning att både glädje och sorg, medgång och motgång, sjukdom och lidande hör till livet. Trösten är att Gud har gått längst in i ångesten och lidandet. Han vet. Många har också med mig fått se att Gud kan vända prövning till välsignelse. Han kan använda det onda så att det blir till någonting gott för oss. Han sänder mänskor till vår hjälp och han svarar på bön. Jag berättade också om en mäktig syn av en stor örnliknande fågel som landat i vår trädgård och som vi råkat få se. Vi får komma ihåg Hebreerbrevets ord om att se på Jesus och se bort från oss själva. Han har lovat att vara med oss alla dagar.

Fri bön med syndabekännelse. Bönen Fader vår. Avlösningsord från Ps. 103:12 "Så långt som öster är från väster, låter han våra överträdelser vara från oss."



Undervisningen: "Rättfärdiggörelse genom tro - vad är det?"

Boris berättade att det har gått 500 år sedan Martin Luther spikade upp teserna på kyrkporten i Wittenberg.

Rättfärdiggörelsen är den trosartikel med vilken kyrkan står och faller. Boris Salo inledde med att citera Schmalkaldiska artiklarna (del II): "såsom den helige Paulus säger Rom. 3: "Vi hålla före, att människan blir rättfärdig genom tron utan lagens gärningar." Vidare: "På det att han allena må vara rättfärdig och göra den rättfärdig, som är av tron på Jesus."

5] Från denna artikel kan man icke vika eller beträffande densamma kan man icke göra några eftergifter, om än himmel och jord och vad som icke äger bestånd störtade samman."

Vidare hänvisade han till Luther i Stora Galaterbrevskommentaren (5:2) när det gäller laggärningar: "jag säger eder något, som visserligen är nytt men dock visst och sant, nämligen att om ni låta omskära eder, så bliver Kristus eder till intet gagn."

Luther hade ju egen erfarenhet av att gå i kloster, fasta, vallfärda osv. och av att genom detta försöka blidka Gud. I och med sin tornupplevelse fann han i och genom evangeliet en öppen port (Rom. 1:17 "Rättfärdighet från Gud uppenbaras i evangelium, av tro till tro, som det står skrivet: Den rättfärdige skall leva av tro") (W 2 utg. XIV:446ff)

"Emellertid hade jag det året på nytt börjat utlägga Psaltaren, i förtröstan på att jag var mera övad efter att i undervisningen ha behandlat Pauli brev till romarna, Pauli brev till galaterna och det brev, som är riktat till hebreerna. Jag hade verkligen med brinnande begär traktat efter att förstå Paulus i Romarbrevet. Det var inte mitt hjärtas kyla, som stod hindrande i vägen för mig utan bara det enda ordet, som står i kap. 1:17: »I detta uppenbaras Guds rättfärdighet». Jag hatade nämligen detta ord »Guds rättfärdighet», eftersom jag genom alla kyrkolärarnas sedvana var så undervisad, att jag måste förstå det på filosofiskt sätt om den formala eller aktiva rättfärdigheten, som de kallar det, enligt vilken Gud är rättfärdig och bestraffar syndarna eller de orättfärdiga. [4]

Men jag insåg att hur oförvitligt jag än levde som munk, var jag likväl en syndare inför Gud. Därför hade jag ett mycket oroligt samvete. Jag älskade inte den »rättfärdige Guden», som straffar syndarna, nej, jag hatade honom. [5]

Så rasade jag i mitt onda och oroade samvete. Likväl klappade jag våldsamt på hos Paulus på detta ställe, då jag hade en brännande törst efter att få veta, vad Paulus menade. Medan jag dag och natt tänkte på detta, gav jag slutligen genom Guds nåd akt på sammanhanget, nämligen »I detta uppenbaras Guds rättfärdighet, som det står skrivet: Den rättfärdige skall leva av tro.» Då började jag förstå, att »Guds rättfärdighet» är den, genom vilken »den rättfärdige» genom Guds gåva skall leva, nämligen genom tron, och att detta är meningen: genom evangelium uppenbaras »Guds rättfärdighet», nämligen den passiva, genom vilken den barmhärtige Guden gör oss rättfärdiga genom tron, som det står skrivet: »Den rättfärdige skall leva av tro.» Här upplevde jag, att jag var helt och hållet född på nytt och hade gått in i själva paradiset genom öppna portar… (W 2 utg. XIV:446ff). [6]


Boris Salo fortsatte med att undervisa om Guds nåd som också visar sig i Gamla testamentet genom Guds vänskapsförbund (Sedaka). Guds rättfärdighet är Guds gemenskapshandlande med sitt folk.

"Kristus är den kappa som Fadern sveper om mänskan som fryser i sin synd" (Luthercitat).

Gud "upprättar och uträtar" oss i Kristus. Tron är en gåva som också innebär en andlig glädje och lättsamhet, fri från press.

Synden är ju grundproblemet och den brännande frågan. "Över min brännande fråga blir jag aldrig klar. Vem ska luttra, vem ska försona all den skuld, som är och var." (Jarl Hemmer)

Rättfärdiggörelsen är en forensisk handling. Rättfärdiggöra är att friförklara från skuld, motsatsen till att döma och förgöra, en forensisk, domstolsaktig handling.

Evangelium finns också i GT. Paulus hänvisar ofta till Abraham. Gal. 3:2-9, Ef. 2:11-18. Den kamp som han förde var mot den lagiska formen av judendom som känntecknat och kännetecknar människan ända från Adam.  Om den fria viljan sa Boris att man ibland hör sägas att mänskan har en fri vilja att välja det goda. Detta bör ifrågasättas eftersom vår vilja är bunden (men frigörs genom evangeliet).

Vad är det som händer?

Rom. 3:19, 23 (v. 23 "Alla har syndat och saknar härligheten från Gud.")  talar om att hela världen står med skuld. Rom. 3:24a, 4:5 beskriver ett överraskande domslut (3:24a "och de står som rättfärdiga utan att ha förtjänat det, av hans nåd, därför att Kristus Jesus har friköpt dem"). Rom. 3:26 Kristus har friköpt dem, betalat skulderna, tagit straffet. Jesus själv är nådastolen som omtalas i GT. Vi ska aldrig sluta att tala om korset, sa Boris, eftersom Jesus blev en förbannelse för vår skull.

Rom. 3:28 Mänskan förklaras rättfärdig genom tro. Obs! Inte på grund av (tro) "Vi hävdar att människan förklaras rättfärdig genom tro, utan laggärningar." (3:28)

Katalasso - Försona

2 Kor. 5:18-21 "Allt kommer från Gud, som har försonat oss med sig själv genom Kristus och gett oss försoningens tjänst. Ty Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknade inte människorna deras överträdelser, och han har anförtrott åt oss försoningens ord. Vi är alltså sändebud för Kristus. Det är Gud som förmanar genom oss. Vi ber å Kristi vägnar: låt försona er med Gud. Den son inte visste av synd, honom har Gud i vårt ställe gjort till synd, för att vi i honom skulle stå rättfärdiga inför Gud."

Förlossa : utbyta, utväxla (allos), Förändra, förvandla (Kata)

Gud handlar. Han var i Kristus som blev gjord till synd. Tron är den mottagande handen. Tro i Bibeln är ett relationsord. Luther säger att förtröstan är ett fastlimmande vid Gud. Tron är ett gensvar på Guds ord och löften. Eftersom vi kanske hört så mycket om detta kan vi ramla ner i ett dike där vi glömmer att tron är en relation eller så kan vi begå felet att tona ner Guds vrede och korsbudskapet. Det moderna evangeliet säger att du duger som du är. Men Gud hatar synden. Gud har tagit synden på sig. Genom Jesus är vi accepterade. Boris tog exemplet med den förlorade sonen som fick komma som han var till Fadern, men inte kunde förbli den han var (i syndens svinstia). Vi får alltså komma som vi är, men vi behöver inte förbli den vi är.

Rom. 5:1 berättar om de goda konsekvenserna av tron: "Då vi alltså har förklarats rättfärdiga av tro, har vi frid med Gud genom vår Herre Jesus Kristus." Vi har frid med Gud. Det är objektivt. Det handlar om en främmande rättfärdighet. Jesu rättfärdighet.

Vi är samtidigt syndare och rättfärdiga. Gud ser oss som rättfärdiga i Kristus och detta bör betonas.

Ingenting kan läggas till Kristus (Kristus + någonting = ingenting) Gal. 5:1-2 "Till denna frihet har Kristus gjort oss fria. Stå därför fasta och låt er inte på nytt tvingas in under slavoket. Se, jag Paulus säger er att om ni låter omskära er, kommer Kristus inte att vara till någon hjälp för er."

Vi är frigjorda till ett liv i rättfärdighet och till godhet.

Sist påminde Boris oss om att läsa Kol. 1:13-23 som är en underbar beskrivning av Kristus. Boris Salo bad oss också att stanna upp inför orden i Luthers förklaring till andra trosartikeln som vi läste högt tillsammans:

"Jag tror, att Jesus Kristus, sann Gud, född av Fadern i evighet, och tillika sann människa, född av jungfrun Maria, är min Herre, vilken förlossat, förvärvat och vunnit mig, förtappade och fördömda människa, ifrån alla synder, ifrån döden och djävulens våld, inte med guld eller silver utan med sitt oskyldiga lidande och död, för att jag skall vara hans egen, bliva och leva under honom och tjäna honom i evig rättfärdighet, oskuld och salighet, såsom han har uppstått ifrån döden, lever och regerar i evighet.
Det är helt och hållet sant."


Mitt sammandrag av undervisningen.




Efter undervisningen bars kollekten upp och förebedjarna bad kort för de olika tacksägelse- och böneämnena. Jag nämnde också följande böneämnen: rött ljus: lidande kristna, den belarusiska flaggan: förtryckta folk, den judisk-kristna böneschalen: Jerusalem, det judiska folket som Paulus kände stor nöd för och det vita och det blå ljuset: vårt eget land; Finland.

 Info: Nästa gång: "Tillbedjan - livets mening. Hur då?" del I, med Ralf Salo. Torsdag 20.10 Fasta och bön för Finland i FC. Mötet avslutades med att vi sjöng "Herrens välsignelse" under Kristian Östmans ledning. Mötesledaren sammanfattade kvällen med ett ord från Rom. 5:1 vilket jag sökt fram redan innan mötet. Rom. 5:1 "Då vi alltså har förklarats rättfärdiga av tro, har vi frid med Gud genom vår Herre Jesus Kristus."


Öppet slut med lovsång, servering, förbön, samtal.

Några lovsånger:

"Jag har mitt namn skrivet i livets bok", "Jesus är min vän", "Beautiful", "Din trofasta kärlek", "Amazing grace", "Lova Herren min själ, tillbed den Helige", "Bara i Dig" mfl



Foto från mobiltelefon: KL (FC, Jakobstad)




* "Stadskyrkans klockor ringer med anledning av kriget i Syrien och offren i Aleppo. Klockorna ringer dagligen kl. 17 från och med fredagen 14.10 till och med FN-dagen 24.10. Kyrkklockorna ringer sorgeringning. Genom ringningen visar församlingarna medkänsla och deltagande med anledning av alla dödsoffer i samband med bombningen av Aleppo. Klockorna ringer för de barn och vuxna som oförskyllt dör mitt i kriget." (Pedersörenejdens kyrkliga samfällighet 14.10.2016: "Kyrkklockorna ringer i Jakobstad").

(Min kommentar: Biblisk uppmaning till bön och åkallan för alla människor: 1 Tim. 2:1f

"Först av allt uppmanar jag till bön och åkallan, förbön och tacksägelse för alla människor, för kungar och alla i ledande ställning, så att vi kan föra ett lugnt och stilla liv på allt sätt gudfruktigt och värdigt. Sådant är rätt och behagar Gud, vår Frälsare, som vill att alla människor skall komma till insikt om sanningen.")

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar