Det är skrämmande tyst bland politiker och beslutsfattare i Finland och övriga Norden, med några få undantag, när det gäller brott mot grundläggande mänskliga rättigheter i våra grannländer. En feg populistisk tystnad råder. Ta tex. det råa och brutala polisvåldet mot fredliga demonstranter i Ryssland i samband med Putins maktövertagande. Varför har ni försummat att påtala detta? För att inte tala om situationen i Belarus. Hur många av er politiker, riksdagsmän och ministrar har brytt er om att fördöma Hitlerbeundraren Lukashenkas tortyr och grymma våld (genom milis och KGB) gentemot fredliga demonstranter (också ungdomar), mot oppositionens hjältemodiga presidentkandidater och politiskt aktiva (era kollegor), grymheter mot mänskorättskämpar och journalister som sitter i koncentrationsliknande fängelser mitt i hjärtat av Europa? Det finns medel som bojkott, sanktioner och gemensamma starka ställningstaganden - också när det är obekvämt och när det kostar! Hur många av er står upp och försvarar rätten till pressfrihet i ofria länder och rätten till liv för alla och överallt? Hur många av er står upp för förföljda kristna i Europa och resten av världen? Hur många av er inser och varnar för det pågående folkmordet i Syrien eller står upp för Iraks ursprungsbefolkning som drivits bort från sitt land eller förpassats till Nineveslätten? Hur många av er inser den alarmerande situationen i Egypten för de kristna kopterna? Inser ni att Israel är det enda trygga landet i Mellanöstern för kristna? Hur många av er solidariserar sig med fattiga och hungrande, både i hemlandet och utlandet och arbetar för en förbättring? Har ni inte överhuvudtaget insett att det är er uppgift, eftersom ni verkar i ett fritt och demokratiskt land; en välfärdsstat, att tala för dem som inte kan föra sin egen talan? Finland kunde mycket väl inta en synligare position och häva upp sin röst i detta sammanhang. Ja, det är närmast en plikt också med tanke på vår historia och för att hedra minnet av dem som stred för vårt fosterland. Det borde vara en äresak att verkligen stå upp och tala för mänskliga rättigheter för alla. Och mot våld och förtryck.
Samtidigt bör du som anvarsfull politiker också visa respekt för kyrkans och de troendes hållning i äktenskapsfrågor. Du bör medverka till att bevara och skydda äktenskapet mellan man och kvinna, stärka familjens ställning och inte medverka till att bryta sönder samhällets grundpelare. Vårt lands lagstiftning har tidigare alltid vilat på kristna grundvärderingar och ytterst på Guds lag och hans bud och detta har medfört välsignelser för vårt land.
Livet är heligt och okränkbart. Livet är heligt också när det är svårt. Också när det inte är fullständigt perfekt. Vår uppgift är att skydda och bevara liv och att ge det utrymme att växa i trygghet. Det innebär också att vi ska ta ställning för livet och inte mot det. Det är djupt problematiskt och oetiskt och en styggelse i Guds ögon att tex. när det gäller det växande fostret i moderlivet, att tiden för tillåten abort närmar sig och sammanfaller med tiden för när man kan rädda ett litet människoliv. Mänskan är kallad att försvara, bevara och rädda människoliv - också när det känns svårt. Inte att utrota det. Livskvalitet handlar inte om att avbryta liv utan om att vårda sig om livet och om att tända livsgnistan igen, där den håller på att slockna. Inte om att blåsa ut livsgnistan.
Politiker! Det är din uppgift att stå upp för dem som inte själva kan föra sin egen talan. Att inte göra det är feg populism och ryggradslöshet. Det är att förfela sin uppgift, gräva ner sitt pund och det är närmast brottsligt med tanke på medmänniskans väl och ve. Skärpning finländska politiker och ministrar! Inser ni att ni har ett stort ansvar att agera?
Foto: Kerstin Lindén
Amos 5:24 "Låt rätten flöda fram som vatten och rättfärdigheten som en ständigt rinnande ström."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar