Bön och åkallan. 1 Tim. 2:1-4.
Martyrkyrkans vänner r.f. Dagsfärsk veckorapport 40, november 2011. Tacksägelse- och förbönsämnen:
Egypten (Egyptens kristna vädjar: "Be tillsammans med oss!") och druserna (17-årig kristen man attackerad, kämpar för sitt liv på sjukhus).
Mika 7:8 "Gläd dig inte över mig, du min fiende. Om jag har fallit, skall jag resa mig igen. Om jag sitter i mörkret, är HERREN mitt ljus."
"Jag förtröstar på din nåd, mitt hjärta jublar över din frälsning." Ps. 13:6a
Ps. 100
"Höj jubel till HERREN, alla länder!
Tjäna HERREN med glädje,
kom inför hans ansikte med jubelrop!
Besinna att HERREN är Gud.
Han har gjort oss och inte vi själva.
Vi är hans folk och får i hans hjord.
Gå in i hans portar med tacksägelse,
i hans gårdar med lov.
Tacka honom, lova hans namn!
Ty HERREN är god,
hans nåd varar i evighet,
hans trofasthet
från släkte till släkte."
EGYPTEN
"Parlamentsvalet i Egypten inleddes måndagen den 28 november och fortsätter fram till den 10 mars nästa år. Samtidigt har under den senaste veckan minst 34 personer dödats i de värsta våldsamheterna sedan februari. Församlingarna försöker på olika sätt hjälpa de skadade. Förföljelserna mot egyptiska kristna som vill ha rätt att fritt utöva sin tro förvärras allt mer. I dessa tider av idel protester, våld och bristande säkerhet oroar sig de kristna specifikt för följande saker:
Först och främst är de kristna oroliga för att det våldsamma bemötande som folkets protester får från regeringshåll ska bidra till likgiltighet gentemot våld - också mot sekteristiskt våld. För det andra är de kristna fortfarande en mycket sårbar grupp som påverkas oproportionerligt mycket av otryggheten och den bristande säkerheten i landet. De är rädda för att samhällsklimatet, som just nu präglas av förnedring, våld och instabilitet, ska leda till att färre kristna röstar i valet, vilket i sin tur skulle minska deras påverkningsmöjligheter i parlamentet. Ett tredje orosmoment är att vissa partier, ifall de får makten, planerar att införa begränsningar i bla. yttrandefriheten och minoriteternas religionsfrihet. Fastän de flesta partier har förbundit sig att kämpa mot sekterism och diskrimination, är de kristna rädda för att vissa partier, som förväntas få en ansenlig representation i parlamentet, inte kommer att hålla fast vid detta.
Enligt lokala kristna har polisen och armén attackerat även kliniker som upprättats för att hjälpa de skadade. Som en pastor uttryckte saken: "Tårgasen blev en ständigt närvarande gäst också inne i våra egna utrymmen." 70 000 kristna samlades för att i 12 timmar be för fred i landet och för att rädslan inte skall fylla de kristnas hjärtan. Det är viktigt att vi står med våra bröder och systrar i Egypten för att styrka dem i deras svåra situation. De kommande dagarna är avgörande för Egyptens framtid, och Egyptens kristna hälsar oss: "Vi söker Guds ansikte för att få en bättre framtid och en stor skörd. Be tillsammans med oss!"
- Tillsammans med de egyptiska kristna ber vi att valet ska kunna genomföras lugnt och rättvist, och att alla egyptier - också de kristna - ska kunna lita på processen. Vi ber också om ett slut på våldet, och att både de senaste våldsamheterna och händelsen i oktober där offren var främst protesterande kristna ska bli föremål för oberoende utredningar. Vi ber att alla politiska partier ska respektera och hålla fast vid Egyptens internationella människorättsförpliktelser, inklusive religions- och yttrandefriheten. Må Herren beskydda de kristna så att de får vara en positiv kraft i samhället.
(Källa: www.meconcern.org, www.opendoorsuk.org)
DRUSERNA
- Vi ber för offret i den senaste attacken mot kristna druser, en 17-årig ung man som skadades allvarligt när han blev attackerad av sina grannar. Vi ber för honom, som just nu kämpar för sitt liv på sjukhuset, och för hans mor som är änka, att Guds frid och kraft får fylla dem och omsluta dem.
Martyrkyrkans vänner r.f.
http://www.martyredchurch.net/sv
Jag har citerat veckorapporten i dess helhet.
1 Tim. 2:1-4
"Först av allt uppmanar jag till bön och åkallan, förbön och tacksägelse för alla människor, för kungar och alla i ledande ställning, så att vi kan föra ett lugnt och stilla liv på allt sätt gudfruktigt och värdigt. Sådant är rätt och behagar Gud, vår Frälsare, som vill att alla människor skall bli frälsta och komma till insikt om sanningen."
2 Sam. 22:2-3 (Ur Davids segersång) "HERRE, mitt bergfäste, min borg och min räddare, min Gud, min tillflykts klippa, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn och min tillflykt, min frälsare, du som frälsar mig från våldet."
Foto: Kerstin L. (Clematis)
Välkommen till min blogg! Jag kommer att bevaka frågor som rör förföljda kristna i världen, nyheter från Belarus, Israelnyheter, kyrkliga frågor, politik, samhällsfrågor och teologi. Jag står på bibel- och bekännelsetrogen och evangelisk-luthersk grund och jag och min familj hör till Jakobstads svenska församling. Mellan varven kommer jag att presentera några personliga glimtar också, kring sådant som jag är intresserad av.
onsdag 30 november 2011
Jesus Christ - God of God
Memorial Moment: God of God
(Rev. Dr. Scott Murray).
"The Father does not leave His Only-begotten Son without witness. Not only does the Father call Him "Son," but also "My." He is not among sons. Nor is He merely a son. But He is the Son, "My Son." All that surrounds his incarnation, birth, life, and death testifies that He is not just any son, but the Son of God by nature; and testifies to our salvation. "
Matthew 3:13-17
Jesus came from Galilee to the Jordan to John, to be baptized by him. John would have prevented him, saying, "I need to be baptized by you, and do you come to me?" But Jesus answered him, "Let it be so now, for thus it is fitting for us to fulfill all righteousness." Then he consented.
And when Jesus was baptized, immediately he went up from the water, and behold, the heavens were opened to him, and he saw the Spirit of God descending like a dove and coming to rest on him; and behold, a voice from heaven said, "This is my beloved Son, with whom I am well pleased." (ESV)
God of God
"The Christ is not a son of God, but the Son of God. We Christians are sons of God by adoption. Christ is Son of God by nature. He is Son of God in a unique way. Those who by faith are called sons of God are called this not because they have a right to such an exalted title, or because it was inherent in our nature. No, our nature is fallen and corrupt. We are without love of God or true fear of God. We are sons of Adam by nature, not sons of God.
Christ, who is the true Son of God by nature, condescended to take the nature of Adam upon Himself in the incarnation. What we could not grasp by nature He gave us by adoption. What He possessed by nature He did not grasp, but made Himself nothing on our account, taking the form of a servant. We ought to weep for joy at the knowledge of so great a gift given us in Christ. Here the Lord of all becomes servant of all. Here the Son of God gives Himself to seek Adam's lost sons by becoming one of them by nature. The Son of God becomes Son of Mary, the second Eve, that He might become the second Adam. The second Adam becomes what the first Adam could not become. We sons of the first Adam are adopted into God's family by the work of the second Adam. We possess the title "son of God," not by nature or right but as a gift of grace.
The Father does not leave His Only-begotten Son without witness. Not only does the Father call Him "Son," but also "My." He is not among sons. Nor is He merely a son. But He is the Son, "My Son." All that surrounds his incarnation, birth, life, and death testifies that He is not just any son, but the Son of God by nature; and testifies to our salvation. "
Hilary of Poitiers
"The name of God is given to Christ in the right of absolute ownership, not because He has been admitted to joint use with others of the title. Every work and word of Christ transcends the power of those who bear the title of sons; the foremost lesson that we learn from all that is most prominent in His life is that He is the Son of God, and that He does not hold the name of Son as a title shared with a widespread company of friends.
"I will not weaken the evidence for this truth by intermixing words of my own. Let us hear the Father, when the baptism of Jesus Christ was accomplished, speaking, as often, concerning His Only-begotten, in order to save us from being misled by His visible body into a failure to recognize Him as the Son. His words are: 'This is My beloved Son, in whom I am well pleased' (Mt. 3:17). Is the truth presented here with dim outlines? Is the proclamation made in uncertain tones? The promise of the Virgin birth brought by the angel from the Holy Spirit, the guiding star of the Magi, the reverence paid Him in His cradle, the majesty, attested by the Baptizer, of Him who condescended to be baptized; all these are deemed an insufficient witness to His glory. The Father Himself speaks from heaven, and His words are, 'This is My Son.' What means this evidence, not of titles, but of pronouns? Titles may be appended to names at will. Pronouns are a sure indication of the persons to whom they refer. And here we have, in 'This' and 'My,' the clearest of indications. Mark the true meaning aid the purpose of the words. You have read, I have begotten sons, and have raised them up (Is. 1:2); but you did not read there My sons, for He had begotten Himself those sons by division among the Gentiles, and from the people of His inheritance.
"Lest we should suppose that the name Son was given as an additional title to God the Only-begotten, to signify His share by adoption in some joint heritage, His true nature is expressed by the pronoun that gives the indubitable sense of ownership. I will allow you to interpret the word Son, if you will, as signifying that Christ is one of a number, if you can furnish an instance where it is said of another of that number, 'This is My Son.' If, on the other hand, 'This is My Son' is His peculiar designation, why accuse the Father, when He asserts His ownership, of making an unfounded claim? When He says 'This is My Son,' may we not paraphrase His meaning thus: 'He has given to others the title of sons, but He Himself is My own Son; I have given the name to multitudes by adoption, but this Son is My very own. Seek not for another lest you lose your faith that this is He. By gesture and by voice, by "This," and "My," and "Son," I declare Him to you.' And now what reasonable excuse remains for lack of faith? This, and nothing less than this, was what the Father's voice proclaimed. He willed that we should not be left in ignorance of the nature of Him who came to be baptized, that He might fulfill all righteousness; that by the voice of God we might recognize as the Son of God Him who was visible as Man, to accomplish the mystery of our salvation."
Hilary of Poitiers, On the Trinity, 6.22-23
Prayer
Lord Christ, You are the Son of God by nature, God of God. As sons of Adam, lead us to lament our fall into sin and corruption. By your incarnation You have become the second Adam and have adopted us into Your family by grace. Help us to live as sons of God, who have been exalted by Your grace. Amen.
Photo: Kerstin Lindén (A rose at our cottage; Rosa Pimpinellifolia, Plena)
tisdag 29 november 2011
Remember the persecuted - "How long, o Lord, holy and true" - all over the world
Kristna förföljs nu. Förbön nu ♥ : 1 Tim. 2:1-4. Upp./Rev. 6:10. Ps. 13. Mika. 7:8/Micah 7:8. Kristendomen förtröstar på Kristus: "Jag förtröstar på din nåd, mitt hjärta jublar över din frälsning." Ps. 13:6a "But I have trusted in thy mercy; my heart shall rejoice in thy salvation." (Tack).
There are many countries in the world today where Christians are martyred for their faith.
Upp. 6:10/Rev. 6:10 "De ropade med hög röst: "Herre, du som är helig och sannfärdig, hur länge skall du dröja innan du dömer jordens invånare och utkräver hämnd för vårt blod? And they cried with a loud voice, saying, How long, O Lord, holy and true, dost thou not judge and avenge our blood on them that dwell on the earth?"
Compass Direct News: Barkin Ladi, Nigeria, November 28:
"Fulani Muslim herdsmen along with Muslim soldiers have killed at least 45 ethnic Berom Christians in Plateau state in the past week, Christians in this northern-central Nigerian town said. --- Almost all churches in the town cancelled or held reduced worship services on the first Sunday (Nov. 27) after the crisis was contained, as nearly all area Christians have fled"
Åtminstone 45 kristna dödade och marterade i Nigeria:
Read more: http://www.compassdirect.org/
Earlier in november (Source: Compass Direct News):
"A murderous, four-hour rampage in early November in the eastern region of northern Nigeria left 150 people dead -- at least 130 of them Christians, according to church sources. Ten church buildings were also bombed and hundreds of people are still missing after more than 200 members of the Islamic extremist Boko Haram sect stormed the Yobe state capital on November 4. The attacks by Boko Haram were motivated by anti-Christian sentiments. Witnesses say the terrorists asked Christians they met to recite the Islamic creed, and those who could not do so were instantly slaughtered."
http://www.persecution.net/pnp.htm
"How long O, Lord":
http://www.youtube.com/watch?v=_AT7wa0tPVU
Ps. 13 "Hur länge, HERRE, skall du alldeles glömma mig?
Hur länge skall du dölja ditt ansikte för mig?
Hur länge skall jag oroas i min själ
och ängslas i mitt hjärta dagligen?
Hur länge skall min fiende triumfera över mig?
Se till mig och svara mig, HERRE, min Gud!
Upplys mina ögon, så att jag ej somnar in i döden.
Låt inte min fiende säga:
"Jag blev honom för stark"
och mina ovänner gläder sig när jag vacklar.
Jag förtröstar på din nåd,
mitt hjärta jublar över din frälsning.
Jag vill sjunga till HERRENS ära,
ty han är god mot mig."
Psalm 13 (KJV)
1 "How long wilt thou forget me, O LORD? for ever? how long wilt thou hide thy face from me?
2How long shall I take counsel in my soul, having sorrow in my heart daily? how long shall mine enemy be exalted over me?
3Consider and hear me, O LORD my God: lighten mine eyes, lest I sleep the sleep of death;
4Lest mine enemy say, I have prevailed against him; and those that trouble me rejoice when I am moved.
5But I have trusted in thy mercy; my heart shall rejoice in thy salvation.
6I will sing unto the LORD, because he hath dealt bountifully with me."
Mika 7:8 "Gläd dig inte över mig, du min fiende. Om jag har fallit, skall jag resa mig igen. Om jag sitter i mörkret, är HERREN mitt ljus."
Micah 7:8 "Rejoice not against me, O mine enemy: when I fall, I shall arise; when I sit in darkness, the LORD shall be a light unto me".
Matt. 5:44. Jesus Kristus ♥ : "Älska era ovänner och be för dem som förföljer er."
Matt. 5:44 Jesus Christ: "But I say unto you, Love your enemies, bless them that curse you, do good to them that hate you, and pray for them which despitefully use you, and persecute you";
Foto: Julia L.
There are many countries in the world today where Christians are martyred for their faith.
Upp. 6:10/Rev. 6:10 "De ropade med hög röst: "Herre, du som är helig och sannfärdig, hur länge skall du dröja innan du dömer jordens invånare och utkräver hämnd för vårt blod? And they cried with a loud voice, saying, How long, O Lord, holy and true, dost thou not judge and avenge our blood on them that dwell on the earth?"
Compass Direct News: Barkin Ladi, Nigeria, November 28:
"Fulani Muslim herdsmen along with Muslim soldiers have killed at least 45 ethnic Berom Christians in Plateau state in the past week, Christians in this northern-central Nigerian town said. --- Almost all churches in the town cancelled or held reduced worship services on the first Sunday (Nov. 27) after the crisis was contained, as nearly all area Christians have fled"
Åtminstone 45 kristna dödade och marterade i Nigeria:
Read more: http://www.compassdirect.org/
Earlier in november (Source: Compass Direct News):
"A murderous, four-hour rampage in early November in the eastern region of northern Nigeria left 150 people dead -- at least 130 of them Christians, according to church sources. Ten church buildings were also bombed and hundreds of people are still missing after more than 200 members of the Islamic extremist Boko Haram sect stormed the Yobe state capital on November 4. The attacks by Boko Haram were motivated by anti-Christian sentiments. Witnesses say the terrorists asked Christians they met to recite the Islamic creed, and those who could not do so were instantly slaughtered."
http://www.persecution.net/pnp.htm
"How long O, Lord":
http://www.youtube.com/watch?v=_AT7wa0tPVU
Ps. 13 "Hur länge, HERRE, skall du alldeles glömma mig?
Hur länge skall du dölja ditt ansikte för mig?
Hur länge skall jag oroas i min själ
och ängslas i mitt hjärta dagligen?
Hur länge skall min fiende triumfera över mig?
Se till mig och svara mig, HERRE, min Gud!
Upplys mina ögon, så att jag ej somnar in i döden.
Låt inte min fiende säga:
"Jag blev honom för stark"
och mina ovänner gläder sig när jag vacklar.
Jag förtröstar på din nåd,
mitt hjärta jublar över din frälsning.
Jag vill sjunga till HERRENS ära,
ty han är god mot mig."
Psalm 13 (KJV)
1 "How long wilt thou forget me, O LORD? for ever? how long wilt thou hide thy face from me?
2How long shall I take counsel in my soul, having sorrow in my heart daily? how long shall mine enemy be exalted over me?
3Consider and hear me, O LORD my God: lighten mine eyes, lest I sleep the sleep of death;
4Lest mine enemy say, I have prevailed against him; and those that trouble me rejoice when I am moved.
5But I have trusted in thy mercy; my heart shall rejoice in thy salvation.
6I will sing unto the LORD, because he hath dealt bountifully with me."
Mika 7:8 "Gläd dig inte över mig, du min fiende. Om jag har fallit, skall jag resa mig igen. Om jag sitter i mörkret, är HERREN mitt ljus."
Micah 7:8 "Rejoice not against me, O mine enemy: when I fall, I shall arise; when I sit in darkness, the LORD shall be a light unto me".
Matt. 5:44. Jesus Kristus ♥ : "Älska era ovänner och be för dem som förföljer er."
Matt. 5:44 Jesus Christ: "But I say unto you, Love your enemies, bless them that curse you, do good to them that hate you, and pray for them which despitefully use you, and persecute you";
Foto: Julia L.
måndag 28 november 2011
Predikan: "Hosianna - Herre, fräls!"
Mal. 3:6. Ps. 19:8-10.
Guds Ord är ofelbart.
Första söndagen i Advent (Prima Adventus) av komminister Lars Borgström, LFS (via ELBK).
Lars skriver i sin predikan: "Det viktigaste en människan kan göra här i livet är att be Jesus att frälsa henne. Så får också du göra. Gör du det visar det att du har gemenskap med Jesus, att du är en troende. Liksom Han ödmjukt red in i Jerusalem - judarnas huvudstad och världens andliga centrum - den gången för snart två tusen år sedan, kommer Han också stilla och fridfullt in i ditt hjärta - din personlighets centrum - och skänker dig frid och glädje." Läs hela predikan nedan, men först bibeltexten.
Bibeltext: Matt. 21:1-11.
"När de närmade sig Jerusalem och kom till Betfage vid Oljeberget, sände Jesus i väg två lärjungar och sade till dem: "Gå till byn som ligger framför er. Där skall ni genast finna en åsna som står bunden med ett föl bredvid sig. Lös dem och led dem till mig. Och om någon säger något till er, skall ni svara: Herren behöver dem. Han kommer då omedelbart att skicka iväg dem." Detta hände för att det skulle uppfyllas som var sagt genom profeten: Säg till Sions dotter: Se, din konung kommer till dig, ödmjuk, ridande på en åsna, på ett åsneföl, en arbetsåsnas föl. Lärjungarna gav sig i väg och gjorde som Jesus hade befallt dem. De förde åsnan och fölet till honom och lade sina mantlar på dem, och han satt upp. Folkskaran som var mycket stor bredde ut sina mantlar på vägen. Andra skar kvistar från träden och strödde på vägen. Och folket, både de som gick före honom och de som följde efter, ropade: Hosianna, Davids son! Välsignad är han som kommer i Herrens namn. Hosianna i höjden! Och när han drog in i Jerusalem, kom hela staden i rörelse, och man frågade: "Vem är han?" Folket svarade: "Det är Profeten, Jesus från Nasaret i Galileen."
"Folkskaran som var mycket stor bredde ut sina mantlar på vägen. Andra skar kvistar från träden och strödde på vägen. Och folket, både de som gick före Honom och de som följde efter, ropade: Hosianna, Davids son! Välsignad är Han som kommer i Herrens namn. Hosianna i höjden!" (Matt. 21:8-9)
Advent betyder ankomst. Adventstiden är de fyra veckorna för jul. Vi väntar då på att få fira Jesus ankomst till jorden då Han föddes i Betlehem. På olika sätt vill söndagarna i advent förbereda oss på att kunna fira jul på ett välsignat sätt. Första advent handlar om när Jesus red in i Jerusalem, judarnas huvudstad, bara några dagar innan Han dog och uppstod.
FÖRUTSÄGELSEN
Bibeln är en märklig bok som innehåller verklig, himmelsk uppenbarelse. Gud uppenbarar i sitt heliga Ord sådant som vi annars inte skulle känna till. Under gamla förbundets tid, den som rådde före Jesu födelse, förutsade Gud genom sina profeter vad som skulle komma att ske i framtiden. Han hade sagt genom sin profet Sakarja över fem hundra år i förväg att Israels Kung skulle komma ridande på en åsna, på en åsninnas föl (Sak. 9:9). Kungar brukar ju rida på ståtliga stridshästar, men denne Kung var annorlunda. Mild och ödmjuk skulle Han rida på det anspråkslösa djuret. Även den jublande skaran som hyllade Jesus vid intåget i Jerusalem finns förutsagd i Bibeln. I Psaltaren, Bibelns stora bönbok, står det:
"Detta är den dag som HERREN har gjort, låt oss på den jubla och vara glada! O, HERRE, fräls! O, HERRE, låt allt lyckas väl!" Välsignad vare Han som kommer i HERRENS namn! Vi välsignar er från HERRENS hus. HERREN är Gud, och Han gav oss ljus. Ordna er i högtidsled med lövrika kvistar i händerna." (Ps. 118:24-27).
Just så sjöng människorna när Jesus red in i Jerusalem århundraden senare. Är inte Bibeln en märklig bok som så exakt förutsäger händelser som ännu inte ägt rum? Ingen människa skulle kunna göra sådana framtidsförutsägelser. Du kan därför vara fullt och fast säker på att allt som står i Bibeln är Guds eget Ord och fullständigt sant.
DEN FÖRSTA FULLBORDAN
Det som profeterades i Ps. 118 - att Guds folk skulle bära kvistar i händerna och ropa "O, HERRE, fräls" - fick alltså sin uppfyllelse vid Jesu intåg i Jerusalem då den Hosianna-ropande folkmassan med palmblad hyllade Honom. "Hosianna" betyder just "Herre, fräls!" Man använde palmblad för att visa att någon segrat. Folkskaran hyllade alltså Jesus som sin sanne och segrande Kung och bad Honom att frälsa, rädda, dem.
Tyvärr var den stora majoriteten av folkskaran inte medveten om det som väntade Jesus den närmaste veckan. De förstod inget av Hans förestående lidande, död och uppståndelse. T.o.m Hans närmaste lärjungar hade mycket svårt att acceptera att det var genom lidande och död som deras Mästare skulle segra och frälsa dem. Folkskaran väntade sig istället en till det yttre mäktig krigarkung som skulle göra slut på det hedniska Romerska rikets ockupation. Det stora flertalet väntade inte på en Frälsare som skulle rädda dem undan djävulens rike där synden och döden råder. Men kanske fanns där en och annan som hade läst Jes. 53 och med Guds Andes hjälp fått sitt hjärta upplyst av evangeliet om Herrens lidande tjänare.
Det viktigaste en människan kan göra här i livet är att be Jesus att frälsa henne. Så får också du göra. Gör du det visar det att du har gemenskap med Jesus, att du är en troende. Liksom Han ödmjukt red in i Jerusalem - judarnas huvudstad och världens andliga centrum - den gången för snart två tusen år sedan, kommer Han också stilla och fridfullt in i ditt hjärta - din personlighets centrum - och skänker dig frid och glädje.
DEN SLUTLIGA FULLBORDAN
Vi har sett hur profetian, förutsägelsen, från Ps. 118 gick i fullbordan för länge sedan i Jerusalem. Men ännu återstår den fullkomliga uppfyllelsen av Psaltarens Ord. När folket med palmblad hyllade Jesus var detta bara en liten föraning av och ett svagt förspel till den hyllning som alla frälsta människor en gång i evig glädje kommer att stämma upp i det himmelska Jerusalem.
Jesu lärjunge Johannes fick på sin ålderdom se in i framtiden. Han fick då se alla frälsta genom alla tider, som bestod av en stor vit skara som ingen kunde räkna. Och med palmblad i händerna ropade de med hög röst: "Frälsningen tillhör vår Gud, Honom som sitter på tronen, och Lammet". Upp. 7:10. Lammet är Jesus.
Det var de saliga i Himmelen som Johannes såg. De sken såsom solen i all sin glans. De sjöng en ny sång som ingen hade sjungit förut. De bar segerpalmer i sina händer och gyllene kronor på sina huvuden. Alla tårar var borttorkade (Upp. 21:4). De var förvandlade. Deras lycka var fullkomlig, deras skönhet obeskrivlig. Men saligheten bestod inte i kläderna, inte i segerpalmerna eller kronorna. Nej, inte ens i den underbara körsången. Dessa saker var ju bara bevisen för hur saliga de var. Deras salighet bestod inte heller i att tårarna var borttorkade. Nej, tårarna var borta därför att de var saliga. Vad är då deras salighet och eviga lycka? Jo, det är att få se Herren. Att få skåda Honom som räddat dem. Att få se Brudgummen, Frälsaren, sådan Han är.
Det var en härlig syn Johannes fick se. Han fick också, i en liknande syn, se den himmelska staden, som är Kristi brud, d.v.s alla troende: "Staden bildade en fyrkant och var lika lång som den var bred. Och han mätte upp den med mätstången till tolv tusen stadier. Dess längd, bredd och höjd var lika. Han mätte också upp dess mur till etthundrafyrtiofyra alnar efter människors mått, som också är änglars."
Staden, som de troende liknas vid, är alltså en stor jättekub. Muren som omger staden är etthundrafyrtiofyra alnar (ca sjuttio meter) hög. Vad ligger i detta? Tankarna leds till det allra heligaste rummet i templet. Det rummet var också kubformat, tjugo alnar (ca tio meter) långt, brett och högt (1 Kung. 6:20). I det allra heligaste bodde Gud. Där uppenbarade Han sin härlighet, men detta innersta rum i templet var avskilt genom en förlåt, ett tjockt draperi.
I evigheten får alltså de kristna bo i det allra heligaste, tillsammans med Gud i Hans omedelbara närhet. Det är fråga om en obruten gemenskap med Honom. Detta möjliggjordes genom Jesu korsdöd: "Men Jesus ropade än en gång med hög röst och gav upp andan. Och se, då brast förlåten i templet i två delar, uppifrån och ända ner, jorden skakade och klipporna rämnade." (Matt. 27:50-51). Genom Jesu död blev vägen öppen in i det allra heligaste (Hebr. 10:19-20).
Hela staden är alltså Guds boning, tillsammans med dem som låtit sig frälsas. Vi skall lägga märke till hur hela staden är uppbyggd kring tolvtalet: tolv portar, tolv änglar, tolv grundstenar, staden är tolvtusen stadier i kubik och muren är etthundrafyrtiofyra (tolv gånger tolv) alnar hög. Tolvtalet är grundmönstret i Guds heliga byggnadsverk, som är församlingen.
Staden är komplett, fulländad till sin form. Petrus hade skrivit att församlingen byggs upp med de kristna som levande stenar i ett andligt hus (1 Petr. 2:5) och Paulus hade beskrivit detta byggande som ett växande (Ef. 2:21) så länge människor kommer till tro på Jesus och därmed infogas i det heliga tempel som har Kristus Jesus som hörnsten (Ef. 2:20). Johannes ser nu detta andliga tempelbygge färdigt. Alla utkorade har nu inbärgats i Guds rike. Stadens mått i varje riktning, tolvtusen stadier, är fullhetens tal tio taget i kubik, tio gånger tio gånger tio, multiplicerat med församlingens tal som är tolv. Ingen enda av de utkorade saknas. Alla finns med.
Guds folk var i Johannes syner redan hemkomna till det slutliga Himmelriket. Nu ropade de inte längre om att bli frälsta (som i Psalt. 118:25 och Matt. 21:8-9) utan nu lovsjöng de Gud och Lammet därför att frälsningen tillhör dessa gudomspersoner (Upp. 7:10).
Fanns du med i Johannes syn bland alla dem som här i tiden, medan de levde på jorden, blivit frälsta? Ja, det är alldeles visst att den som tror på Jesus som sin Kung och Frälsare här på jorden också skall vara med inför Guds och Lammets tron i Himlen.
Amen!
Komminister Lars Borgström, LFS via ELBK
http://www.lutherskaforsamlingen.se/
http://www.elbk.org/
Foto: KL
Guds Ord är ofelbart.
Första söndagen i Advent (Prima Adventus) av komminister Lars Borgström, LFS (via ELBK).
Lars skriver i sin predikan: "Det viktigaste en människan kan göra här i livet är att be Jesus att frälsa henne. Så får också du göra. Gör du det visar det att du har gemenskap med Jesus, att du är en troende. Liksom Han ödmjukt red in i Jerusalem - judarnas huvudstad och världens andliga centrum - den gången för snart två tusen år sedan, kommer Han också stilla och fridfullt in i ditt hjärta - din personlighets centrum - och skänker dig frid och glädje." Läs hela predikan nedan, men först bibeltexten.
Bibeltext: Matt. 21:1-11.
"När de närmade sig Jerusalem och kom till Betfage vid Oljeberget, sände Jesus i väg två lärjungar och sade till dem: "Gå till byn som ligger framför er. Där skall ni genast finna en åsna som står bunden med ett föl bredvid sig. Lös dem och led dem till mig. Och om någon säger något till er, skall ni svara: Herren behöver dem. Han kommer då omedelbart att skicka iväg dem." Detta hände för att det skulle uppfyllas som var sagt genom profeten: Säg till Sions dotter: Se, din konung kommer till dig, ödmjuk, ridande på en åsna, på ett åsneföl, en arbetsåsnas föl. Lärjungarna gav sig i väg och gjorde som Jesus hade befallt dem. De förde åsnan och fölet till honom och lade sina mantlar på dem, och han satt upp. Folkskaran som var mycket stor bredde ut sina mantlar på vägen. Andra skar kvistar från träden och strödde på vägen. Och folket, både de som gick före honom och de som följde efter, ropade: Hosianna, Davids son! Välsignad är han som kommer i Herrens namn. Hosianna i höjden! Och när han drog in i Jerusalem, kom hela staden i rörelse, och man frågade: "Vem är han?" Folket svarade: "Det är Profeten, Jesus från Nasaret i Galileen."
"Folkskaran som var mycket stor bredde ut sina mantlar på vägen. Andra skar kvistar från träden och strödde på vägen. Och folket, både de som gick före Honom och de som följde efter, ropade: Hosianna, Davids son! Välsignad är Han som kommer i Herrens namn. Hosianna i höjden!" (Matt. 21:8-9)
Advent betyder ankomst. Adventstiden är de fyra veckorna för jul. Vi väntar då på att få fira Jesus ankomst till jorden då Han föddes i Betlehem. På olika sätt vill söndagarna i advent förbereda oss på att kunna fira jul på ett välsignat sätt. Första advent handlar om när Jesus red in i Jerusalem, judarnas huvudstad, bara några dagar innan Han dog och uppstod.
FÖRUTSÄGELSEN
Bibeln är en märklig bok som innehåller verklig, himmelsk uppenbarelse. Gud uppenbarar i sitt heliga Ord sådant som vi annars inte skulle känna till. Under gamla förbundets tid, den som rådde före Jesu födelse, förutsade Gud genom sina profeter vad som skulle komma att ske i framtiden. Han hade sagt genom sin profet Sakarja över fem hundra år i förväg att Israels Kung skulle komma ridande på en åsna, på en åsninnas föl (Sak. 9:9). Kungar brukar ju rida på ståtliga stridshästar, men denne Kung var annorlunda. Mild och ödmjuk skulle Han rida på det anspråkslösa djuret. Även den jublande skaran som hyllade Jesus vid intåget i Jerusalem finns förutsagd i Bibeln. I Psaltaren, Bibelns stora bönbok, står det:
"Detta är den dag som HERREN har gjort, låt oss på den jubla och vara glada! O, HERRE, fräls! O, HERRE, låt allt lyckas väl!" Välsignad vare Han som kommer i HERRENS namn! Vi välsignar er från HERRENS hus. HERREN är Gud, och Han gav oss ljus. Ordna er i högtidsled med lövrika kvistar i händerna." (Ps. 118:24-27).
Just så sjöng människorna när Jesus red in i Jerusalem århundraden senare. Är inte Bibeln en märklig bok som så exakt förutsäger händelser som ännu inte ägt rum? Ingen människa skulle kunna göra sådana framtidsförutsägelser. Du kan därför vara fullt och fast säker på att allt som står i Bibeln är Guds eget Ord och fullständigt sant.
DEN FÖRSTA FULLBORDAN
Det som profeterades i Ps. 118 - att Guds folk skulle bära kvistar i händerna och ropa "O, HERRE, fräls" - fick alltså sin uppfyllelse vid Jesu intåg i Jerusalem då den Hosianna-ropande folkmassan med palmblad hyllade Honom. "Hosianna" betyder just "Herre, fräls!" Man använde palmblad för att visa att någon segrat. Folkskaran hyllade alltså Jesus som sin sanne och segrande Kung och bad Honom att frälsa, rädda, dem.
Tyvärr var den stora majoriteten av folkskaran inte medveten om det som väntade Jesus den närmaste veckan. De förstod inget av Hans förestående lidande, död och uppståndelse. T.o.m Hans närmaste lärjungar hade mycket svårt att acceptera att det var genom lidande och död som deras Mästare skulle segra och frälsa dem. Folkskaran väntade sig istället en till det yttre mäktig krigarkung som skulle göra slut på det hedniska Romerska rikets ockupation. Det stora flertalet väntade inte på en Frälsare som skulle rädda dem undan djävulens rike där synden och döden råder. Men kanske fanns där en och annan som hade läst Jes. 53 och med Guds Andes hjälp fått sitt hjärta upplyst av evangeliet om Herrens lidande tjänare.
Det viktigaste en människan kan göra här i livet är att be Jesus att frälsa henne. Så får också du göra. Gör du det visar det att du har gemenskap med Jesus, att du är en troende. Liksom Han ödmjukt red in i Jerusalem - judarnas huvudstad och världens andliga centrum - den gången för snart två tusen år sedan, kommer Han också stilla och fridfullt in i ditt hjärta - din personlighets centrum - och skänker dig frid och glädje.
DEN SLUTLIGA FULLBORDAN
Vi har sett hur profetian, förutsägelsen, från Ps. 118 gick i fullbordan för länge sedan i Jerusalem. Men ännu återstår den fullkomliga uppfyllelsen av Psaltarens Ord. När folket med palmblad hyllade Jesus var detta bara en liten föraning av och ett svagt förspel till den hyllning som alla frälsta människor en gång i evig glädje kommer att stämma upp i det himmelska Jerusalem.
Jesu lärjunge Johannes fick på sin ålderdom se in i framtiden. Han fick då se alla frälsta genom alla tider, som bestod av en stor vit skara som ingen kunde räkna. Och med palmblad i händerna ropade de med hög röst: "Frälsningen tillhör vår Gud, Honom som sitter på tronen, och Lammet". Upp. 7:10. Lammet är Jesus.
Det var de saliga i Himmelen som Johannes såg. De sken såsom solen i all sin glans. De sjöng en ny sång som ingen hade sjungit förut. De bar segerpalmer i sina händer och gyllene kronor på sina huvuden. Alla tårar var borttorkade (Upp. 21:4). De var förvandlade. Deras lycka var fullkomlig, deras skönhet obeskrivlig. Men saligheten bestod inte i kläderna, inte i segerpalmerna eller kronorna. Nej, inte ens i den underbara körsången. Dessa saker var ju bara bevisen för hur saliga de var. Deras salighet bestod inte heller i att tårarna var borttorkade. Nej, tårarna var borta därför att de var saliga. Vad är då deras salighet och eviga lycka? Jo, det är att få se Herren. Att få skåda Honom som räddat dem. Att få se Brudgummen, Frälsaren, sådan Han är.
Det var en härlig syn Johannes fick se. Han fick också, i en liknande syn, se den himmelska staden, som är Kristi brud, d.v.s alla troende: "Staden bildade en fyrkant och var lika lång som den var bred. Och han mätte upp den med mätstången till tolv tusen stadier. Dess längd, bredd och höjd var lika. Han mätte också upp dess mur till etthundrafyrtiofyra alnar efter människors mått, som också är änglars."
Staden, som de troende liknas vid, är alltså en stor jättekub. Muren som omger staden är etthundrafyrtiofyra alnar (ca sjuttio meter) hög. Vad ligger i detta? Tankarna leds till det allra heligaste rummet i templet. Det rummet var också kubformat, tjugo alnar (ca tio meter) långt, brett och högt (1 Kung. 6:20). I det allra heligaste bodde Gud. Där uppenbarade Han sin härlighet, men detta innersta rum i templet var avskilt genom en förlåt, ett tjockt draperi.
I evigheten får alltså de kristna bo i det allra heligaste, tillsammans med Gud i Hans omedelbara närhet. Det är fråga om en obruten gemenskap med Honom. Detta möjliggjordes genom Jesu korsdöd: "Men Jesus ropade än en gång med hög röst och gav upp andan. Och se, då brast förlåten i templet i två delar, uppifrån och ända ner, jorden skakade och klipporna rämnade." (Matt. 27:50-51). Genom Jesu död blev vägen öppen in i det allra heligaste (Hebr. 10:19-20).
Hela staden är alltså Guds boning, tillsammans med dem som låtit sig frälsas. Vi skall lägga märke till hur hela staden är uppbyggd kring tolvtalet: tolv portar, tolv änglar, tolv grundstenar, staden är tolvtusen stadier i kubik och muren är etthundrafyrtiofyra (tolv gånger tolv) alnar hög. Tolvtalet är grundmönstret i Guds heliga byggnadsverk, som är församlingen.
Staden är komplett, fulländad till sin form. Petrus hade skrivit att församlingen byggs upp med de kristna som levande stenar i ett andligt hus (1 Petr. 2:5) och Paulus hade beskrivit detta byggande som ett växande (Ef. 2:21) så länge människor kommer till tro på Jesus och därmed infogas i det heliga tempel som har Kristus Jesus som hörnsten (Ef. 2:20). Johannes ser nu detta andliga tempelbygge färdigt. Alla utkorade har nu inbärgats i Guds rike. Stadens mått i varje riktning, tolvtusen stadier, är fullhetens tal tio taget i kubik, tio gånger tio gånger tio, multiplicerat med församlingens tal som är tolv. Ingen enda av de utkorade saknas. Alla finns med.
Guds folk var i Johannes syner redan hemkomna till det slutliga Himmelriket. Nu ropade de inte längre om att bli frälsta (som i Psalt. 118:25 och Matt. 21:8-9) utan nu lovsjöng de Gud och Lammet därför att frälsningen tillhör dessa gudomspersoner (Upp. 7:10).
Fanns du med i Johannes syn bland alla dem som här i tiden, medan de levde på jorden, blivit frälsta? Ja, det är alldeles visst att den som tror på Jesus som sin Kung och Frälsare här på jorden också skall vara med inför Guds och Lammets tron i Himlen.
Amen!
Komminister Lars Borgström, LFS via ELBK
http://www.lutherskaforsamlingen.se/
http://www.elbk.org/
Foto: KL
söndag 27 november 2011
Fokus: Kyrkan har missat att förkunna att Gud är helig, rättvis och oföränderlig
Ordsp. 4:23. Söndag 27.11.2011 kl. 18.00. Första Advent. Lekmannasamlingen Fokus.
Undervisning med kaplan Jockum Krokfors (2 Mosebok). Det är samma helige Gud i Gamla och Nya testamentet.
1 Petr. 2:9 "Men ni är ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap, ett heligt folk, ett Guds eget folk, för att ni skall förkunna hans härliga gärningar, han som har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus."
Alla praktiska uppgifter; välkomnare (Harry), servering (Åsa mfl), barnfokus (Camilla och Sara), förebedjare (Eivor och Bodil, Hasse och Iris), lovsångsledning (Kata & co) och mötesledning (undertecknad) sköttes som vanligt av lekmän.
Mötesledaren hälsade välkommen och inledde med bön. Information om bla. barnfokus och kollektändamål (även via dator).
Lovsång till Helige Gud.
Offergång.
Mötesledarens inledning:
Bibelläsning från Sak. 9:9, 16 och Joh. 12:15 (adventstidens texter):
Fröjda dig storligen, du Sions dotter! Höj jubelrop, du Jerusalems dotter! Se, din konung kommer till dig, rättfärdig och segerrik är han. Han kommer ödmjuk, ridande på en åsna, på en åsninnas föl. --- HERREN, deras Gud, skall frälsa dem på den dagen, ty de är hans hjord, hans folk. De är ädelstenar i en krona, strålande över hans land." (Sak. 9:9; 16)
"Frukta inte, du Sions dotter! Se, din konung kommer, ridande på ett åsneföl." Joh. 12:15
"Med undantag av första Adventsfirandet och "Hosianna" har denna tid av kyrkoåret ett allvarligt budskap. Det är en tid av omvändelse, stillhet och till att bekänna våra synder och tillkortakommanden (vilket vi ju naturligtvis alltid också skall göra). Runt omkring oss är det inte stilla då vi omges av kommersialismen och olika fester men budskapet är allvarligt och manar till eftertanke. Vi väntar på julens barn, julens Herre men också på Segerfursten som en gång skall komma tillbaka i triumf och hålla dom. Men för den som tror och förtröstar på Jesus Kristus och hans dyrt förvärvade seger och uppståndelse på Golgata kors finns ingen fördömelse. (Rom. 4:25)
Bön och syndabekännelse:
"Jag är visserligen en syndare, men Gud säger att Kristus Jesus kommit i världen för att frälsa syndare.
Jag är visserligen ovärdig, men frälsningen grundas inte på min värdighet, utan på Jesu värdighet.
Jag är visserligen skyldig att dö, men Jesus har redan dött för mig.
Jag behöver inte dö för evigt, Jesus har gett mig evigt liv genom sin korsdöd och det får jag tro och förtrösta på." (Tack till khde Stefan Sjöqvist för citatet jag använde som syndabekännelse)
- I tro får vi tillräkna oss Jesu Kristi rättfärdighet.
Bönen Fader vår.
Lovsång och barnens egen sång innan barnen gick till barnfokus.
Några anteckningar från Jockum's undervisning (jag har inte antecknat allt):
Jockum har tidigare undervisat över 1 Mosebok. Han delade in sin undervisning över 2 Mosebok (Exodus) så att han började med de 18 första kapitlen. I första Mosebok är Gud Skaparen, den Allsmäktige, medan man i 2 Mosebok får en glimt av Gud som en mera personlig Gud när han tex. talar med Mose vid den brinnande busken. Gud är Jahvé; Jag Är och Jesus själv använde dessa ord om sig själv. Det var oerhörda ord för tex. judarna att höra. Jesus sade att han var Gud själv.
I andra Mosebok beskrivs mycken kamp och många plågor som också eskalerar. Från vårt eget kristenliv känner vi igen kampen. Allting blir inte plötsligt mycket enklare bara för att man blir kristen.
Gud visar sin styrka när han sänder de olika plågorna över egyptierna (se kap. 7f).
För varje plåga hade egyptierna sin egen Gud men Gud är starkare än alla avgudar som inte är några riktiga gudar. Gud är starkare än våra uttänkta fästen som vi tror skall skydda oss.
Jockum nämnde en allvarlig sak som han också hade funderat mycket på: Gud förhärdade Faraos hjärta. Är Gud då orättvis? Jockum nämnde att det i början nämns att Farao själv förhärdade sitt hjärta och att det handlar om att Gud bara bekräftade detta. Men det är en mycket allvarlig sak. Vi ska vara noggranna med våra hjärtan, med vårt samvete, med våra val.
"Framförallt som skall bevaras må du bevara ditt hjärta, ty från det utgår livet." Ordspr. 4:23
Detta är viktigt för oss!
Jockum kommenterade också påsken och det osyrade brödets högtid (2 Mos. 12) Man skulle äta snabbt (det fanns inte tid till att låta brödet jäsa) och vara beredd på uppbrott. I 2 Mosebok beskrivs också noggranna tidpunkter tex. vad gäller offren. Nya testamentet berättar om hur Jesus Kristus, Guds offerlamm dog precis vid rätt timme (efter Skriften). Och hans ord på korset vad gäller offret löd: "Det är fullbordat".
Också förebilder till vårt nattvardsfirande hittar vi i denna bok.
Manna betyder tex. "Vad är det?" Ibland när Gud överraskar oss frågar vi kanske också: Vad är det här?
Kapitlen 19-40 innehåller lag och förhållningssätt
- här finns hårda krav och listor, budord, lag osv.
- Lagen är till för att göra livet rikt och tryggt inte för att göra det tungt och svårt för mänskor.
- Lagen ger skydd för livet, hjälper oss att upprätthålla respekt för Gud och varandra.
I Jesus Kristus, har vi en Försvarsadvokat som för vår talan inför Fadern. Jesus har fullkomligt hållit lagen i vårt ställe.
Jockum berättade att tex. president Ahtisaari sagt att han värdesätter buden och att de finns till så att varje generation inte skulle behöva göra om samma misstag.
Om gudstjänstoffren:
Ingen kan närma sig Gud utan offer. Inte heller vi. Gud är helig. Men genom Jesus Kristus får vi komma till Gud. Här har kyrkan missat, sa Jockum. Man har inte nog betonat att Gud är helig och att han är densamme. Han har inte förändrat sig. Jesus Kristus som har friköpt oss är samma heliga Gud.
Jockum talade också om "Tabernaklet" (kap. 26) där Bibeln beskriver hur vackert det såg ut inne i detta, medan det utanpå var grått och oansenligt.
Den avgudadyrkan man senare kom att ägna sig åt ledde till omoral och orgier. Om det inte finns någon respekt för Gud, leder det också till bristande respekt för medmänniskan.
Kapitel 32 behandlar Mose förbön. Mose ber mycket gripande om att själv offras istället för att hela folket skulle förintas av Guds heliga vrede.
I 2 Mos. 36:6 nämns om hur folket har gett en för stor (!) kollekt. En dröm idag?
Slutligen beskrivs hur Gud "tabernaklade" (tältade) bland sitt folk. Jfr. Hebréerbrevet.
Sammanfattning:
1. Gud är lika helig i dag
Han älskar, men är samtidigt fullständigt helig. Vi bedrövar Guds heliga och rättvisa hjärta när vi går emot Gud genom vårt leverne.
2. Kristus, är det fullkomliga och sista offret
Vi behöver inte prästerskap som står mellan Gud och församling. Alla har en personlig relation till Jahvé. Därför säger Jesus också att han är väldens ljus och att vi är världens ljus. Vi behöver ingen förmedlare mellan Gud och oss själva. Bara Jesus.
3. Kunskapen i 2 Mosebok förklarar Nya testamentet
Tex. Långfredagen, nattvarden, brödet från himlen, Gud slog upp sitt tält bland mänskorna (Jfr Uppenbarelseboken). "Den långa vandringen" är en bild för dopet.
Laggivandet - Jesus skärper lagen till att också gälla det som vi har i vårt hjärta.
Mina anteckningar av Jockum Krokfors undervisning.
Lovsång (stående)
Förebedjarna kallades fram (tacksägelse och förbön för lappar)
Herrens välsignelse sjöngs.
Nästa gång: Krister Lillas och Annette Häggblom (undervisning) Mats Sjölinds lovsångsteam.
Öppet slut med lovsång, förbön, servering, samtal.
Några av lovsångerna: "Ditt kors är kraft" (Bara Jesu kors, bara Jesu blod), "He's able", "Tack min Far för nåden", "Det är min längtan (Jag ger dig mitt liv), "Jag är svag, men ändå stark", "När jag skådar din ljuvlighet" (Jag tillber dig).
"Jag tillber Dig, jag tillber Dig
jag lever mitt liv för att tillbe Dig
Jag tillber Dig, jag tillber Dig
jag lever mitt liv för att tillbe Dig"
"Vi stänger våra ögon för allt som vi har sett
Vi stänger våra öron för allt som vi har hört
Vi tystar våra ord och allt som vi har sagt
Du stillar våra liv från allt som rusar på
Ditt kors är kraft. Guds kraft till frälsning för oss
Bara Jesus
Bara Jesu kors
Bara Jesu blod
Bara Jesus"
Fotot symboliserar predikstolen generellt (KL)
Undervisning med kaplan Jockum Krokfors (2 Mosebok). Det är samma helige Gud i Gamla och Nya testamentet.
1 Petr. 2:9 "Men ni är ett utvalt släkte, ett konungsligt prästerskap, ett heligt folk, ett Guds eget folk, för att ni skall förkunna hans härliga gärningar, han som har kallat er från mörkret till sitt underbara ljus."
Alla praktiska uppgifter; välkomnare (Harry), servering (Åsa mfl), barnfokus (Camilla och Sara), förebedjare (Eivor och Bodil, Hasse och Iris), lovsångsledning (Kata & co) och mötesledning (undertecknad) sköttes som vanligt av lekmän.
Mötesledaren hälsade välkommen och inledde med bön. Information om bla. barnfokus och kollektändamål (även via dator).
Lovsång till Helige Gud.
Offergång.
Mötesledarens inledning:
Bibelläsning från Sak. 9:9, 16 och Joh. 12:15 (adventstidens texter):
Fröjda dig storligen, du Sions dotter! Höj jubelrop, du Jerusalems dotter! Se, din konung kommer till dig, rättfärdig och segerrik är han. Han kommer ödmjuk, ridande på en åsna, på en åsninnas föl. --- HERREN, deras Gud, skall frälsa dem på den dagen, ty de är hans hjord, hans folk. De är ädelstenar i en krona, strålande över hans land." (Sak. 9:9; 16)
"Frukta inte, du Sions dotter! Se, din konung kommer, ridande på ett åsneföl." Joh. 12:15
"Med undantag av första Adventsfirandet och "Hosianna" har denna tid av kyrkoåret ett allvarligt budskap. Det är en tid av omvändelse, stillhet och till att bekänna våra synder och tillkortakommanden (vilket vi ju naturligtvis alltid också skall göra). Runt omkring oss är det inte stilla då vi omges av kommersialismen och olika fester men budskapet är allvarligt och manar till eftertanke. Vi väntar på julens barn, julens Herre men också på Segerfursten som en gång skall komma tillbaka i triumf och hålla dom. Men för den som tror och förtröstar på Jesus Kristus och hans dyrt förvärvade seger och uppståndelse på Golgata kors finns ingen fördömelse. (Rom. 4:25)
Bön och syndabekännelse:
"Jag är visserligen en syndare, men Gud säger att Kristus Jesus kommit i världen för att frälsa syndare.
Jag är visserligen ovärdig, men frälsningen grundas inte på min värdighet, utan på Jesu värdighet.
Jag är visserligen skyldig att dö, men Jesus har redan dött för mig.
Jag behöver inte dö för evigt, Jesus har gett mig evigt liv genom sin korsdöd och det får jag tro och förtrösta på." (Tack till khde Stefan Sjöqvist för citatet jag använde som syndabekännelse)
- I tro får vi tillräkna oss Jesu Kristi rättfärdighet.
Bönen Fader vår.
Lovsång och barnens egen sång innan barnen gick till barnfokus.
Några anteckningar från Jockum's undervisning (jag har inte antecknat allt):
Jockum har tidigare undervisat över 1 Mosebok. Han delade in sin undervisning över 2 Mosebok (Exodus) så att han började med de 18 första kapitlen. I första Mosebok är Gud Skaparen, den Allsmäktige, medan man i 2 Mosebok får en glimt av Gud som en mera personlig Gud när han tex. talar med Mose vid den brinnande busken. Gud är Jahvé; Jag Är och Jesus själv använde dessa ord om sig själv. Det var oerhörda ord för tex. judarna att höra. Jesus sade att han var Gud själv.
I andra Mosebok beskrivs mycken kamp och många plågor som också eskalerar. Från vårt eget kristenliv känner vi igen kampen. Allting blir inte plötsligt mycket enklare bara för att man blir kristen.
Gud visar sin styrka när han sänder de olika plågorna över egyptierna (se kap. 7f).
För varje plåga hade egyptierna sin egen Gud men Gud är starkare än alla avgudar som inte är några riktiga gudar. Gud är starkare än våra uttänkta fästen som vi tror skall skydda oss.
Jockum nämnde en allvarlig sak som han också hade funderat mycket på: Gud förhärdade Faraos hjärta. Är Gud då orättvis? Jockum nämnde att det i början nämns att Farao själv förhärdade sitt hjärta och att det handlar om att Gud bara bekräftade detta. Men det är en mycket allvarlig sak. Vi ska vara noggranna med våra hjärtan, med vårt samvete, med våra val.
"Framförallt som skall bevaras må du bevara ditt hjärta, ty från det utgår livet." Ordspr. 4:23
Detta är viktigt för oss!
Jockum kommenterade också påsken och det osyrade brödets högtid (2 Mos. 12) Man skulle äta snabbt (det fanns inte tid till att låta brödet jäsa) och vara beredd på uppbrott. I 2 Mosebok beskrivs också noggranna tidpunkter tex. vad gäller offren. Nya testamentet berättar om hur Jesus Kristus, Guds offerlamm dog precis vid rätt timme (efter Skriften). Och hans ord på korset vad gäller offret löd: "Det är fullbordat".
Också förebilder till vårt nattvardsfirande hittar vi i denna bok.
Manna betyder tex. "Vad är det?" Ibland när Gud överraskar oss frågar vi kanske också: Vad är det här?
Kapitlen 19-40 innehåller lag och förhållningssätt
- här finns hårda krav och listor, budord, lag osv.
- Lagen är till för att göra livet rikt och tryggt inte för att göra det tungt och svårt för mänskor.
- Lagen ger skydd för livet, hjälper oss att upprätthålla respekt för Gud och varandra.
I Jesus Kristus, har vi en Försvarsadvokat som för vår talan inför Fadern. Jesus har fullkomligt hållit lagen i vårt ställe.
Jockum berättade att tex. president Ahtisaari sagt att han värdesätter buden och att de finns till så att varje generation inte skulle behöva göra om samma misstag.
Om gudstjänstoffren:
Ingen kan närma sig Gud utan offer. Inte heller vi. Gud är helig. Men genom Jesus Kristus får vi komma till Gud. Här har kyrkan missat, sa Jockum. Man har inte nog betonat att Gud är helig och att han är densamme. Han har inte förändrat sig. Jesus Kristus som har friköpt oss är samma heliga Gud.
Jockum talade också om "Tabernaklet" (kap. 26) där Bibeln beskriver hur vackert det såg ut inne i detta, medan det utanpå var grått och oansenligt.
Den avgudadyrkan man senare kom att ägna sig åt ledde till omoral och orgier. Om det inte finns någon respekt för Gud, leder det också till bristande respekt för medmänniskan.
Kapitel 32 behandlar Mose förbön. Mose ber mycket gripande om att själv offras istället för att hela folket skulle förintas av Guds heliga vrede.
I 2 Mos. 36:6 nämns om hur folket har gett en för stor (!) kollekt. En dröm idag?
Slutligen beskrivs hur Gud "tabernaklade" (tältade) bland sitt folk. Jfr. Hebréerbrevet.
Sammanfattning:
1. Gud är lika helig i dag
Han älskar, men är samtidigt fullständigt helig. Vi bedrövar Guds heliga och rättvisa hjärta när vi går emot Gud genom vårt leverne.
2. Kristus, är det fullkomliga och sista offret
Vi behöver inte prästerskap som står mellan Gud och församling. Alla har en personlig relation till Jahvé. Därför säger Jesus också att han är väldens ljus och att vi är världens ljus. Vi behöver ingen förmedlare mellan Gud och oss själva. Bara Jesus.
3. Kunskapen i 2 Mosebok förklarar Nya testamentet
Tex. Långfredagen, nattvarden, brödet från himlen, Gud slog upp sitt tält bland mänskorna (Jfr Uppenbarelseboken). "Den långa vandringen" är en bild för dopet.
Laggivandet - Jesus skärper lagen till att också gälla det som vi har i vårt hjärta.
Mina anteckningar av Jockum Krokfors undervisning.
Lovsång (stående)
Förebedjarna kallades fram (tacksägelse och förbön för lappar)
Herrens välsignelse sjöngs.
Nästa gång: Krister Lillas och Annette Häggblom (undervisning) Mats Sjölinds lovsångsteam.
Öppet slut med lovsång, förbön, servering, samtal.
Några av lovsångerna: "Ditt kors är kraft" (Bara Jesu kors, bara Jesu blod), "He's able", "Tack min Far för nåden", "Det är min längtan (Jag ger dig mitt liv), "Jag är svag, men ändå stark", "När jag skådar din ljuvlighet" (Jag tillber dig).
"Jag tillber Dig, jag tillber Dig
jag lever mitt liv för att tillbe Dig
Jag tillber Dig, jag tillber Dig
jag lever mitt liv för att tillbe Dig"
"Vi stänger våra ögon för allt som vi har sett
Vi stänger våra öron för allt som vi har hört
Vi tystar våra ord och allt som vi har sagt
Du stillar våra liv från allt som rusar på
Ditt kors är kraft. Guds kraft till frälsning för oss
Bara Jesus
Bara Jesu kors
Bara Jesu blod
Bara Jesus"
Fotot symboliserar predikstolen generellt (KL)
Fröjda dig storligen, du Sions dotter! Rejoice greatly, o daughter of Zion!
Glad första advent och välsignat nytt kyrkoår! Greetings ♥ Sak. 9:9, 16 ("Rejoice greatly, o daughter of Zion", "Hosianna, Davids Son", "Erwach zu Liedern der Wonne") Lutherord: Guds Ord och Löfte.
"Fröjda dig storligen, du Sions dotter! Höj jubelrop, du Jerusalems dotter! Se, din konung kommer till dig, rättfärdig och segerrik är han. Han kommer ödmjuk, ridande på en åsna, på en åsninnas föl. --- HERREN, deras Gud, skall frälsa dem på den dagen, ty de är hans hjord, hans folk. De är ädelstenar i en krona, strålande över hans land."
"Frukta inte, du Sions dotter! Se, din konung kommer, ridande på ett åsneföl." Joh. 12:15
"Rejoice greatly, o daughter of Zion" (G F Händel):
http://www.youtube.com/watch?v=zR0ZJyEhNx0
Parallella bibelställen till Sak. 9:9
- Jes. 12:6 "Ropa av fröjd och jubla, ni Sions invånare, ty Israels Helige är stor, han är mitt ibland er."
och Jes. 62:11 "Se, HERREN förkunnar till jordens ände: Säg till dottern Sion: Se, din frälsning kommer! Se, han har med sig sin lön, hans segerbyte går framför honom."
- Sef. 3:14 "Jubla du dotter Sion, höj glädjerop, du Israel! Var glad och fröjda dig av hela ditt hjärta, du dotter Jerusalem!"
Sak. 2:10 "Jubla och gläd dig, du Sions dotter, ty se, jag kommer och jag skall bo i dig, säger HERREN. "
Matt. 21:5 "Säg till Sions dotter: Se din konung kommer till dig, ödmjuk, ridande på en åsna, på ett åsneföl, en arbetsåsnas föl."
Joh. 12:15 "Frukta inte, du Sions dotter! Se, din konung kommer, ridande på ett åsneföl."
Jer. 31:10 "Hör HERRENS ord, ni hednafolk, och förkunna det i kustländerna i fjärran. Säg: Han som skingrade Israel skall också samla det och bevara det som en herde bevarar sin hjord."
"Erwach zu Liedern der Wonne":
http://www.youtube.com/watch?v=tT07lFvdznE
"He is just-righteous: an attribute constantly given to Messiah
(Isa 45:21; 53:11; Jer 23:5, 6) in connection with salvation. He does
not merely pardon by conniving at sin, but He justifies by becoming
the Lord our righteousness fulfiller, so that not merely mercy,
but justice, requires the justification of the sinner who by faith
becomes one with Christ. God's justice is not set aside by the sinner's
salvation, but is magnified and made honorable by it (Isa 42:1, 21).
His future reign "in righteousness," also, is especially referred to (Isa 32:1).
(Jamieson-Fausset-Brown Bible comm.)
"Hosianna, Davids Son":
http://www.youtube.com/watch?v=Gmwcm38rE8w
Lutherord på första Advent/via Rättö ur: "Guds ord och löfte":
Fröjda dig storligen, du Sions dotter! Höj jubelrop, du Jerusalems dotter! Se, din Konung kommer till dig, rättfärdig och segerrik är Han. Han kommer ödmjuk, ridande på en åsna, på en åsninnas föl.
(Sak. 9: 9.)
Veckans tema: Den kommande Herren
"Kristus ska visserligen vara en konung, men en ringa, eländig konung, som alldeles inte ser ut för att vara en konung, när man vill se och bedöma Honom efter yttre prakt, som världsliga konungar och furstar visar inför världen.
Han lämnar åt andra konungar deras prakt, deras palats, slott, guld och gods, Han lämnar åt dem att äta, dricka, klä sig, bygga och bo ståtligare än andra människor. Men den konst kan de inte, som denna ringa tiggarekonungen Kristus kan. Han kan hjälpa inte bara mot en synd utan mot alla mina synder, och inte bara mot min synd utan mot hela världens synd. Han kommer och vill ta bort inte endast vår krankhet utan också döden, och inte endast min död utan hela världens död.
Detta, säger profeten, ska bli sagt till dottern Sion, så att hon inte tar anstöt av Hans ringa, oansenliga ankomst. Nej, öppna ögon och öron, se inte på, hur fattig Han rider in i staden, utan hör, vad man predikar och säger om denna fattiga konung. Ringheten och fattigdomen ser man, ser, att Han rider på en åsna utan sadel och sporrar, som en tiggare.
Men Han tar bort synderna ifrån oss, nedgör döden och ger oss evig helighet, evig salighet och evigt liv, det ser man inte. Därför måste vi höra och tro det."
(Ur Guds Ord & Löfte. M. Luther).
http://gudsordolofte.blogspot.com/
"När de närmade sig Jerusalem och kom till Betfage vid Oljeberget, sände Jesus i väg två lärjungar och sade till dem: "Gå till byn som ligger framför er. Där skall ni genast finna en åsna som står bunden med ett föl bredvid sig. Lös dem och led dem till mig. Och om någon säger något till er, skall ni svara: Herren behöver dem. Han kommer då omedelbart att skicka i väg dem." Detta hände för att det skulle uppfyllas som var sagt genom profeten: Säg till Sions dotter: Se, din konung kommer till dig, ödmjuk, ridande på en åsna, på ett åsneföl, en arbetsåsnas föl. Lärjungarna gav sig i väg och gjorde som Jesus hade befallt dem. De förde åsnan och fölet till honom och lade sina mantlar på dem, och han satt upp. Folkskaran som var mycket stor bredde ut sina mantlar på vägen. Andra skar kvistar från träden och strödde på vägen. Och folket, både de som gick före honom och de som följde efter, ropade: Hosianna, Davids son! Välsignad är han som kommer i Herrens namn. Hosianna i höjden!"
Matt. 21:1-9
Foto: Julia L.
"Fröjda dig storligen, du Sions dotter! Höj jubelrop, du Jerusalems dotter! Se, din konung kommer till dig, rättfärdig och segerrik är han. Han kommer ödmjuk, ridande på en åsna, på en åsninnas föl. --- HERREN, deras Gud, skall frälsa dem på den dagen, ty de är hans hjord, hans folk. De är ädelstenar i en krona, strålande över hans land."
"Frukta inte, du Sions dotter! Se, din konung kommer, ridande på ett åsneföl." Joh. 12:15
"Rejoice greatly, o daughter of Zion" (G F Händel):
http://www.youtube.com/watch?v=zR0ZJyEhNx0
Parallella bibelställen till Sak. 9:9
- Jes. 12:6 "Ropa av fröjd och jubla, ni Sions invånare, ty Israels Helige är stor, han är mitt ibland er."
och Jes. 62:11 "Se, HERREN förkunnar till jordens ände: Säg till dottern Sion: Se, din frälsning kommer! Se, han har med sig sin lön, hans segerbyte går framför honom."
- Sef. 3:14 "Jubla du dotter Sion, höj glädjerop, du Israel! Var glad och fröjda dig av hela ditt hjärta, du dotter Jerusalem!"
Sak. 2:10 "Jubla och gläd dig, du Sions dotter, ty se, jag kommer och jag skall bo i dig, säger HERREN. "
Matt. 21:5 "Säg till Sions dotter: Se din konung kommer till dig, ödmjuk, ridande på en åsna, på ett åsneföl, en arbetsåsnas föl."
Joh. 12:15 "Frukta inte, du Sions dotter! Se, din konung kommer, ridande på ett åsneföl."
Jer. 31:10 "Hör HERRENS ord, ni hednafolk, och förkunna det i kustländerna i fjärran. Säg: Han som skingrade Israel skall också samla det och bevara det som en herde bevarar sin hjord."
"Erwach zu Liedern der Wonne":
http://www.youtube.com/watch?v=tT07lFvdznE
"He is just-righteous: an attribute constantly given to Messiah
(Isa 45:21; 53:11; Jer 23:5, 6) in connection with salvation. He does
not merely pardon by conniving at sin, but He justifies by becoming
the Lord our righteousness fulfiller, so that not merely mercy,
but justice, requires the justification of the sinner who by faith
becomes one with Christ. God's justice is not set aside by the sinner's
salvation, but is magnified and made honorable by it (Isa 42:1, 21).
His future reign "in righteousness," also, is especially referred to (Isa 32:1).
(Jamieson-Fausset-Brown Bible comm.)
"Hosianna, Davids Son":
http://www.youtube.com/watch?v=Gmwcm38rE8w
Lutherord på första Advent/via Rättö ur: "Guds ord och löfte":
Fröjda dig storligen, du Sions dotter! Höj jubelrop, du Jerusalems dotter! Se, din Konung kommer till dig, rättfärdig och segerrik är Han. Han kommer ödmjuk, ridande på en åsna, på en åsninnas föl.
(Sak. 9: 9.)
Veckans tema: Den kommande Herren
"Kristus ska visserligen vara en konung, men en ringa, eländig konung, som alldeles inte ser ut för att vara en konung, när man vill se och bedöma Honom efter yttre prakt, som världsliga konungar och furstar visar inför världen.
Han lämnar åt andra konungar deras prakt, deras palats, slott, guld och gods, Han lämnar åt dem att äta, dricka, klä sig, bygga och bo ståtligare än andra människor. Men den konst kan de inte, som denna ringa tiggarekonungen Kristus kan. Han kan hjälpa inte bara mot en synd utan mot alla mina synder, och inte bara mot min synd utan mot hela världens synd. Han kommer och vill ta bort inte endast vår krankhet utan också döden, och inte endast min död utan hela världens död.
Detta, säger profeten, ska bli sagt till dottern Sion, så att hon inte tar anstöt av Hans ringa, oansenliga ankomst. Nej, öppna ögon och öron, se inte på, hur fattig Han rider in i staden, utan hör, vad man predikar och säger om denna fattiga konung. Ringheten och fattigdomen ser man, ser, att Han rider på en åsna utan sadel och sporrar, som en tiggare.
Men Han tar bort synderna ifrån oss, nedgör döden och ger oss evig helighet, evig salighet och evigt liv, det ser man inte. Därför måste vi höra och tro det."
(Ur Guds Ord & Löfte. M. Luther).
http://gudsordolofte.blogspot.com/
"När de närmade sig Jerusalem och kom till Betfage vid Oljeberget, sände Jesus i väg två lärjungar och sade till dem: "Gå till byn som ligger framför er. Där skall ni genast finna en åsna som står bunden med ett föl bredvid sig. Lös dem och led dem till mig. Och om någon säger något till er, skall ni svara: Herren behöver dem. Han kommer då omedelbart att skicka i väg dem." Detta hände för att det skulle uppfyllas som var sagt genom profeten: Säg till Sions dotter: Se, din konung kommer till dig, ödmjuk, ridande på en åsna, på ett åsneföl, en arbetsåsnas föl. Lärjungarna gav sig i väg och gjorde som Jesus hade befallt dem. De förde åsnan och fölet till honom och lade sina mantlar på dem, och han satt upp. Folkskaran som var mycket stor bredde ut sina mantlar på vägen. Andra skar kvistar från träden och strödde på vägen. Och folket, både de som gick före honom och de som följde efter, ropade: Hosianna, Davids son! Välsignad är han som kommer i Herrens namn. Hosianna i höjden!"
Matt. 21:1-9
Foto: Julia L.
lördag 26 november 2011
Rejoice!
The Gospel ♥ Evangelium
"He was delivered over to death for our sins and was raised to life for our justification." Rom. 4:25 Jesus; "han som utlämnades för våra synders skull och uppväcktes för vår rättfärdiggörelses skull."
Thankful for Jesus' Victory
"When their team wins, sports fans tend to claim the victory as if they had been the competitors. Really, however, only the athletes can claim the victory. At best, fans can take credit only for cheering and giving their team support.
Who gets the credit for the victory over sin and death? The credit goes to Jesus Christ and to him alone. He was delivered over to death for our sins. Because God charged our sins to him, he was put to death. Then God raised his Son to life to announce that he was pleased with his Son's sacrifice. God raised Jesus to life because he had, in fact, done everything necessary to rid the world of the guilt of sin. Jesus had gained the victory over hell.
This is the greatest reason for giving thanks to God. Jesus, true God and true man, took all our sin and rebellion and suffered the divine punishment which we deserved for them. His resurrection from the dead is sure proof that God accepted Jesus' sacrifice so that now we are free from sin’s guilt and death’s hold. The great victory of Jesus is ours.
Rejoice and give thanks for the victorious salvation which you have in Jesus!"
WELS (Today's devotion, 24.11.2011)
http://www.wels.net/
Foto: Kerstin L. (kaprifol vid vår sommarstuga/honeysuckle at our summer cottage)
Sending love and greetings to all my english speaking friends all over the world - in the name of Jesus Christ, our Saviour.
"He was delivered over to death for our sins and was raised to life for our justification." Rom. 4:25 Jesus; "han som utlämnades för våra synders skull och uppväcktes för vår rättfärdiggörelses skull."
Thankful for Jesus' Victory
"When their team wins, sports fans tend to claim the victory as if they had been the competitors. Really, however, only the athletes can claim the victory. At best, fans can take credit only for cheering and giving their team support.
Who gets the credit for the victory over sin and death? The credit goes to Jesus Christ and to him alone. He was delivered over to death for our sins. Because God charged our sins to him, he was put to death. Then God raised his Son to life to announce that he was pleased with his Son's sacrifice. God raised Jesus to life because he had, in fact, done everything necessary to rid the world of the guilt of sin. Jesus had gained the victory over hell.
This is the greatest reason for giving thanks to God. Jesus, true God and true man, took all our sin and rebellion and suffered the divine punishment which we deserved for them. His resurrection from the dead is sure proof that God accepted Jesus' sacrifice so that now we are free from sin’s guilt and death’s hold. The great victory of Jesus is ours.
Rejoice and give thanks for the victorious salvation which you have in Jesus!"
WELS (Today's devotion, 24.11.2011)
http://www.wels.net/
Foto: Kerstin L. (kaprifol vid vår sommarstuga/honeysuckle at our summer cottage)
Sending love and greetings to all my english speaking friends all over the world - in the name of Jesus Christ, our Saviour.
fredag 25 november 2011
Guds ofattbart stora nåd - evangelium är Guds överflöd
Rom. 1:16. Evangelium. Guds Ords frälsningskraft. Nåd är att få höra evangelium och att få tro det och förtrösta på det för egen del. Guds överflöd: "ännu mera ska ni få".
Kyrkoherde Stefan Sjöqvist skriver i sin andakt om Ordet och hörandet. Vi ska inte förminska Guds nåd.
Stefan skriver: "När vi tillägnar oss den frälsning som Gud skänkt oss i Kristus Jesus, då ger Gud oss mer än vi kan förstå. Han ger oss hela sin himmel, en evig glädje i gemenskap med honom, full förlåtelse och fullt barnaskap."
MED DET MÅTT SOM NI MÄTER MED SKALL DET MÄTAS UPP ÅT ER (Stefans rubrik)
Jesus säger:
”Ge akt på vad ni hör! Med det mått som ni mäter med skall det mätas upp åt er, och ännu mer skall ni få. Ty den som har skall få, och den som inte har, från honom skall tas också det han har.” (Markus 4: 24-25)
Vad menar Jesus med ordspråket att med det mått vi mäter skall det mätas upp åt oss och mer skall vi få och den som har skall få och den som inte har, från honom skall det tas också det han har?
Det kan ju vara lätt att studsa till inför ett sånt ordspråk. Borde inte Jesus sagt tvärtom? Att från den som har skall tas och den som inte har skall få?
Just genom att ordspråket är så tvärt emot, får oss att tänka efter. Vad menar Jesus egentligen?
Ja, han talar inte om ägodelar. Han talar fortfarande om Ordet, om hörandet.
Han säger:
”Med det mått som ni mäter med skall det mätas upp åt er”
När Gud säger till oss att Jesus har dött för våra synder och att vi är rättfärdiga genom honom, och vi då säger: ”Han har nog dött för andra. Men han har inte dött för mig. Om Gud ska ta emot mig så måste jag visa en motprestation”. Vad har vi då mätt upp för vår själ? Har vi inte använt en mindre linjal än Guds? Har vi inte gjort Gud till lögnare om vi inte räknar in oss i Guds Sons försoningsverk?
Men om vi säger : ”Jag är visserligen en syndare, men Gud säger att Kristus Jesus kommit till världen för att frälsa syndare. Jag är visserligen ovärdig, men frälsningen grundas inte på min värdighet, utan på Jesu värdighet. Jag är visserligen skyldig att dö, men Jesus har redan dött för mig. Jag behöver inte dö för evigt, Jesus har gett mig evigt liv genom sin korsdöd och det får jag tro och förtrösta på.” Om vi säger så, då har vi mätt upp hela Guds frälsning åt oss själva, då har vi tillämpat det Jesus gjort för oss på våra själar.
Jesus säger idag:
”Med det mått som ni mäter med skall det mätas upp åt er, och ännu mer skall ni få. Ty den som har skall få, och den som inte har, från honom skall tas också det han har.’"
När vi tillägnar oss den frälsning som Gud skänkt oss i Kristus Jesus, då ger Gud oss mer än vi kan förstå. Han ger oss hela sin himmel, en evig glädje i gemenskap med honom, full förlåtelse och fullt barnaskap.
Den förlorade sonen, som satt och mindes faderns hus, när han satt smutsig och utfattig bland svinen, han kunde mäta upp detta som sin slutdestination. Men han mätte i alla fall upp en plats i faderns hus som tjänare, när han planerade att säga:
”Far, jag har syndat mot himlen och inför dig. Jag är inte längre värd att kallas din son. Låt mig få bli som en av dina daglönare.” (Luk. 15:18, 19). Då hade han i alla fall mätt upp ett återinträde i hemmet. Men fadern gav honom ännu mer. Han fick tillbaka barnaskapet och en plats i hemmet.
”Skynda er att ta fram den bästa dräkten och klä honom i den och sätt en ring på hans hand och skor på hans fötter! Och hämta den gödda kalven och slakta den, och låt oss äta och vara glada. Ty min son var död men har fått liv igen, han var förlorad men är återfunnen. Och festen började.” (Luk. 15:22 - 24)
Jesus säger idag:
”Med det mått som ni mäter med skall det mätas upp åt er, och ännu mer skall ni få.”
"Rakt på sak" - betraktelser
http://betrakt.blogspot.com/
Kyrkoherde Stefan Sjöqvist
http://uppsala.bekannelse.se/
Kristi ställföreträdande gottgörelse för mig att tro och förtrösta på:
”Jag är visserligen en syndare, men Gud säger att Kristus Jesus kommit till världen för att frälsa syndare. Jag är visserligen ovärdig, men frälsningen grundas inte på min värdighet, utan på Jesu värdighet. Jag är visserligen skyldig att dö, men Jesus har redan dött för mig. Jag behöver inte dö för evigt, Jesus har gett mig evigt liv genom sin korsdöd och det får jag tro och förtrösta på.”
Foto: Kerstin L. (solrosor/Sunflowers)
Rom. 1:16 "Jag skäms inte för evangelium. Det är en Guds kraft som frälser var och en som tror, först juden och sedan greken."
Underbara evangelium! Mat för själen.
torsdag 24 november 2011
"Heilig, heilig, heilig"
Zum Sanctus - "Heilig, heilig, heilig" (Franz Schubert) Deutsche Messe D. 872 (5)
Jes. 6:3 "Helig, helig, helig är HERREN Sebaot, hela jorden är full av hans härlighet."
"Heilig, heilig, heilig ist Gott, der Herr Zebaoth. Voll sind Himmel und Erdreich seiner Ehre."
5. Zum Sanctus
Heilig, heilig, heilig, heilig ist der Herr!
Heilig, heilig, heilig, heilig ist nur er!
Er, der nie begonnen, er, der immer war,
ewig ist und waltet, sein wird immer dar.
Heilig, heilig, heilig, heilig ist der Herr!
Heilig, heilig, heilig, heilig ist nur er!
Allmacht, Wunder, Liebe, alles rings umher!
Heilig, heilig, heilig, heilig ist der Herr!
Chor & Symphonieorchester des Bayerischen Rundfunks - "Heilig, heilig, heilig":
http://www.youtube.com/watch?v=7WM6FkEjY_Y&feature=related
"Heilig, heilig, heilig":
http://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=ksEgGslERbg#!
D 872 (3) Evangelium (Noch lag die Schöpfung formlos da)
http://www.youtube.com/watch?v=7_Rik_dv_Bc&feature=related
"Noch lag die Schöpfung formlos da, nach heiligem Bericht;
da sprach der Herr: Es werde Licht! Er sprach's und es ward Licht.
Und Leben regt, und reget sich, und Ordnung tritt hervor.
Und überall, allüberall tönt Preis und Dank empor.
Verleih' uns Kraft und Mut, dass wir nicht nur die Wege seh'n,
die der Erlöser ging, dass wir auch streben nachzugeh'n.
Lass so dein Evangelium uns Himmels Botschaft sein,
und führ' uns, Herr; durch dein Huld in's reich der Wonnen ein."
1 Mos. 1:3 "Gud sade: "Varde ljus!" Och det blev ljus."
"Sanctus, Sanctus, Sanctus,
Dominus Deus Sabaoth.
Pleni sunt caeli et terra gloria tua"
"And one cried to another, and said,
Holy, holy, holy, is the LORD of hosts:
the whole earth is full of his glory."
(Isaiah 6:3 KJV)
"Helig, helig, helig,
är Herren Gud den Allsmäktige,
han som var och som är
och som kommer."
Upp. 4:8b
"Hosianna i höjden.
Välsignad vare Han som kommer i Herrens namn.
Hosianna i höjden."
Matt. 21:9
Foto: Kerstin Lindén
Jes. 6:3 "Helig, helig, helig är HERREN Sebaot, hela jorden är full av hans härlighet."
"Heilig, heilig, heilig ist Gott, der Herr Zebaoth. Voll sind Himmel und Erdreich seiner Ehre."
5. Zum Sanctus
Heilig, heilig, heilig, heilig ist der Herr!
Heilig, heilig, heilig, heilig ist nur er!
Er, der nie begonnen, er, der immer war,
ewig ist und waltet, sein wird immer dar.
Heilig, heilig, heilig, heilig ist der Herr!
Heilig, heilig, heilig, heilig ist nur er!
Allmacht, Wunder, Liebe, alles rings umher!
Heilig, heilig, heilig, heilig ist der Herr!
Chor & Symphonieorchester des Bayerischen Rundfunks - "Heilig, heilig, heilig":
http://www.youtube.com/watch?v=7WM6FkEjY_Y&feature=related
"Heilig, heilig, heilig":
http://www.youtube.com/watch?feature=player_embedded&v=ksEgGslERbg#!
D 872 (3) Evangelium (Noch lag die Schöpfung formlos da)
http://www.youtube.com/watch?v=7_Rik_dv_Bc&feature=related
"Noch lag die Schöpfung formlos da, nach heiligem Bericht;
da sprach der Herr: Es werde Licht! Er sprach's und es ward Licht.
Und Leben regt, und reget sich, und Ordnung tritt hervor.
Und überall, allüberall tönt Preis und Dank empor.
Verleih' uns Kraft und Mut, dass wir nicht nur die Wege seh'n,
die der Erlöser ging, dass wir auch streben nachzugeh'n.
Lass so dein Evangelium uns Himmels Botschaft sein,
und führ' uns, Herr; durch dein Huld in's reich der Wonnen ein."
1 Mos. 1:3 "Gud sade: "Varde ljus!" Och det blev ljus."
"Sanctus, Sanctus, Sanctus,
Dominus Deus Sabaoth.
Pleni sunt caeli et terra gloria tua"
"And one cried to another, and said,
Holy, holy, holy, is the LORD of hosts:
the whole earth is full of his glory."
(Isaiah 6:3 KJV)
"Helig, helig, helig,
är Herren Gud den Allsmäktige,
han som var och som är
och som kommer."
Upp. 4:8b
"Hosianna i höjden.
Välsignad vare Han som kommer i Herrens namn.
Hosianna i höjden."
Matt. 21:9
Foto: Kerstin Lindén
MKV - "HERRE, mitt bergfäste, min borg och min räddare" - Kenya
1 Tim. 2:1-4. Ps. 18:3. 2 Sam. 22:2-3. Martyrkyrkans vänner r.f. Dagsfärsk veckorapport 39, 2011
Tacksägelse- och förbönsämnen:
Kenya (8-årig flicka dödad, flera skadade av granatattack, flykting svårt misshandlad av muslimska grannar som hämnd för småsyskonens kristna sång),
Pakistan (förbön för mördad evangelists familj/vänner - att hans Bibelevangelisation bär frukt) och Vietnam (pastorn och flera församlingsmedlemmar skadade efter attack mot husförsamlingsnätverk).
"HERREN är konung! Därför må jorden fröjda sig och alla havsländer glädja sig. Moln och töcken omger honom, rättfärdighet och rätt är hans trons grundval. Eld går framför honom och förtär hans fiender runt omkring. Hans blixtar lyser upp världen, jorden ser det och bävar. Bergen smälter som vax inför HERREN, inför hela jordens HERRE. Himlarna förkunnar hans rättfärdighet och alla folk ser hans härlighet. På skam skall alla de komma som dyrkar avgudabilder och skryter med sina maktlösa gudar. Alla gudar skall tillbe honom. Sion hör det och gläder sig, Juda döttrar jublar över dina domar, HERRE. Ty du, HERRE är den Högste över hela jorden, högt upphöjd över alla gudar. Ni som älskar HERREN, hata det onda. Han bevarar sina frommas själar, ur de ogudaktigas hand räddar han dem. Ljus strålar fram för den rättfärdige och glädje för de rättsinniga. Gläd er, ni rättfärdiga, i HERREN, prisa hans heliga namn!" Ps. 97:1-12
Ps. 18:3 "HERRE, mitt bergfäste, min borg och min räddare, min Gud, min tillflykts klippa, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn."
2 Sam. 22:2-3 (Ur Davids segersång) "HERRE, mitt bergfäste, min borg och min räddare, min Gud, min tillflykts klippa, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn och min tillflykt, min frälsare, du som frälsar mig från våldet."
KENYA
"På kvällen den 5 november kastade misstänkta islamistiska extremister ur den militanta somaliska gruppen al-Shabaab in en granat i en kyrkvakts hem i närheten av en kyrka utanför staden Garissa. I attacken dödades en 8-årig flicka och en annan församlingsmedlem, medan tre andra skadades allvarligt med bland annat svåra brännskador. De skadade vårdas på sjukhus, men enligt uppgift är deras tillstånd stabilt och de väntas snart kunna lämna sjukhuset.
Den islamistisa extremistgruppen al-Shabaab, som kämpar mot Somalias interimregering, har ökat sin aktivitet i gränstrakterna mellan Somalia och Kenya sedan det kenyanska luftvapnet inlett luftanfall mot mål i al-Shabaab-kontrollerade områden i södra Somalia. Luftanfallen var ett svar på rebellernas kidnappningar och mord på utlänningar på kenyanskt territorium. Redan före luftanfallen hade al-Shabaab också hotat och attackerats kristna i nordöstra Kenya, där också Garissa ligger. Samma morgon som kyrkan attackerades kunde en apterad bomb vid en transformator nära en bensinstation i Garissa oskadliggöras. Polisen fick rapporter om vita gnistor från platsen och kunde avlägsna och desarmera bomben. Polisen i Garissa har senare hittat och desarmerat ytterligare tre bomber; en på en minibuss, en nära en bensinstation och en i ett hus under uppbyggnad.
Garissa är huvudstad i Kenyas nordostprovins, som är huvudsakligen muslimsk. Muslimerna där begränsar på olika sätt församlingarnas frihet i Garissa. Kristna får inte hålla möten, sjunga eller använda musikinstrument i hyrda hem som ägs av muslimer, och i skolorna tillåts ingen annan religionsundervisning än undervisning i islam.
Attacken i Garissa var bara den senaste i en lång rad av attacker mot de kristna i området. Den 27 oktober lämnades en somalisk kristen att dö, blödande och naken. Orsaken till attacken var att förövarna antog att han som somalier var född muslim och därför nu var en avfälling som förtjänade döden. Hassan, den 25-årige somaliske flyktingen, vårdas nu för de skador han fick i attacken, då unga muslimer från hans hemland slog honom med järnrör, träklubbor och till och med en kniv. Efteråt lämnades han medvetslös vid ingången till en kyrka. När han hittades fördes han i ilfart till sjukhuset, där han fick en blodtransfusion.
Polisen har arresterat två av förövarna. De andra fyra muslimerna är fortfarande på fri fot och Hassan och hans mor säger sig vara rädda för att rättvisa inte ska skipas på grund av hatet mot sådana som konverterat från islam. "Vi måste flytta", säger Hassans mor. "Det som hände med min son är som kulmen av de hot som jag utsatts för av mina muslimska grannar, som nu har upptäckt att vi är kristna. De har hört mina små barn sjunga kristna sånger. Det går rykten att jag är pastor för en grupp här, men min styrka kommer från Gud och mina sju söner". Hon och Hassan anar att de somaliska muslimska grannarna attackerade honom eftersom "den äldste sonen är sin morders styrka". I själva verket har Hassan inte uppfostrats som muslim, eftersom hans mor, som konverterat från islam och flydde kriget i Somalia för 10 år sedan efter sin makes död, hör till en underjordisk husförsamling."
- Vi ber för alla kristna som skadats i attacker under de senaste veckorna, liksom för deras familjer och vänner. Må Gud hela dem och ge dem frid och tröst. Vi ber också att Gud ger vishet till de bröder och systrar som måste gömma sig eller leva under annat namn på grund av sin kristna tro.
PAKISTAN
- Vi ber för familj och vänner till den evangelist som en oidentifierad man sköt till döds i Karachi den 16 november. Familjen tror att attacken utfördes av en radikal muslimsk grupp och var riktad mot de kristna. Vi ber också för alla de familjer som denne evangelist har berättat som Bibeln för, att de frön som såtts ska få växa och bära frukt.
VIETNAM
- Vi ber för ledarna för det husförsamlingsnätverk nära Hanoi som den 13 november attackerades av ett gäng män, varvid en pastor blev medvetslös och flera andra skadades allvarligt, bland dem kvinnor och tonåringar. Himmelske Far, låt dem få uppleva din helande kraft till kropp, själ och ande."
Martyrkyrkans vänner r.f
http://www.martyredchurch.net/sv
Källa för veckorapporten: www.compassdirect.org.
Jag har citerat veckorapporten i sin helhet.
Foto: KL (Mässkärs klippor)
"Ni som älskar HERREN, hata det onda. Han bevarar sina frommas själar, ur de ogudaktigas hand räddar han dem." Ps. 97:10
Tacksägelse- och förbönsämnen:
Kenya (8-årig flicka dödad, flera skadade av granatattack, flykting svårt misshandlad av muslimska grannar som hämnd för småsyskonens kristna sång),
Pakistan (förbön för mördad evangelists familj/vänner - att hans Bibelevangelisation bär frukt) och Vietnam (pastorn och flera församlingsmedlemmar skadade efter attack mot husförsamlingsnätverk).
"HERREN är konung! Därför må jorden fröjda sig och alla havsländer glädja sig. Moln och töcken omger honom, rättfärdighet och rätt är hans trons grundval. Eld går framför honom och förtär hans fiender runt omkring. Hans blixtar lyser upp världen, jorden ser det och bävar. Bergen smälter som vax inför HERREN, inför hela jordens HERRE. Himlarna förkunnar hans rättfärdighet och alla folk ser hans härlighet. På skam skall alla de komma som dyrkar avgudabilder och skryter med sina maktlösa gudar. Alla gudar skall tillbe honom. Sion hör det och gläder sig, Juda döttrar jublar över dina domar, HERRE. Ty du, HERRE är den Högste över hela jorden, högt upphöjd över alla gudar. Ni som älskar HERREN, hata det onda. Han bevarar sina frommas själar, ur de ogudaktigas hand räddar han dem. Ljus strålar fram för den rättfärdige och glädje för de rättsinniga. Gläd er, ni rättfärdiga, i HERREN, prisa hans heliga namn!" Ps. 97:1-12
Ps. 18:3 "HERRE, mitt bergfäste, min borg och min räddare, min Gud, min tillflykts klippa, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn."
2 Sam. 22:2-3 (Ur Davids segersång) "HERRE, mitt bergfäste, min borg och min räddare, min Gud, min tillflykts klippa, min sköld och min frälsnings horn, mitt värn och min tillflykt, min frälsare, du som frälsar mig från våldet."
KENYA
"På kvällen den 5 november kastade misstänkta islamistiska extremister ur den militanta somaliska gruppen al-Shabaab in en granat i en kyrkvakts hem i närheten av en kyrka utanför staden Garissa. I attacken dödades en 8-årig flicka och en annan församlingsmedlem, medan tre andra skadades allvarligt med bland annat svåra brännskador. De skadade vårdas på sjukhus, men enligt uppgift är deras tillstånd stabilt och de väntas snart kunna lämna sjukhuset.
Den islamistisa extremistgruppen al-Shabaab, som kämpar mot Somalias interimregering, har ökat sin aktivitet i gränstrakterna mellan Somalia och Kenya sedan det kenyanska luftvapnet inlett luftanfall mot mål i al-Shabaab-kontrollerade områden i södra Somalia. Luftanfallen var ett svar på rebellernas kidnappningar och mord på utlänningar på kenyanskt territorium. Redan före luftanfallen hade al-Shabaab också hotat och attackerats kristna i nordöstra Kenya, där också Garissa ligger. Samma morgon som kyrkan attackerades kunde en apterad bomb vid en transformator nära en bensinstation i Garissa oskadliggöras. Polisen fick rapporter om vita gnistor från platsen och kunde avlägsna och desarmera bomben. Polisen i Garissa har senare hittat och desarmerat ytterligare tre bomber; en på en minibuss, en nära en bensinstation och en i ett hus under uppbyggnad.
Garissa är huvudstad i Kenyas nordostprovins, som är huvudsakligen muslimsk. Muslimerna där begränsar på olika sätt församlingarnas frihet i Garissa. Kristna får inte hålla möten, sjunga eller använda musikinstrument i hyrda hem som ägs av muslimer, och i skolorna tillåts ingen annan religionsundervisning än undervisning i islam.
Attacken i Garissa var bara den senaste i en lång rad av attacker mot de kristna i området. Den 27 oktober lämnades en somalisk kristen att dö, blödande och naken. Orsaken till attacken var att förövarna antog att han som somalier var född muslim och därför nu var en avfälling som förtjänade döden. Hassan, den 25-årige somaliske flyktingen, vårdas nu för de skador han fick i attacken, då unga muslimer från hans hemland slog honom med järnrör, träklubbor och till och med en kniv. Efteråt lämnades han medvetslös vid ingången till en kyrka. När han hittades fördes han i ilfart till sjukhuset, där han fick en blodtransfusion.
Polisen har arresterat två av förövarna. De andra fyra muslimerna är fortfarande på fri fot och Hassan och hans mor säger sig vara rädda för att rättvisa inte ska skipas på grund av hatet mot sådana som konverterat från islam. "Vi måste flytta", säger Hassans mor. "Det som hände med min son är som kulmen av de hot som jag utsatts för av mina muslimska grannar, som nu har upptäckt att vi är kristna. De har hört mina små barn sjunga kristna sånger. Det går rykten att jag är pastor för en grupp här, men min styrka kommer från Gud och mina sju söner". Hon och Hassan anar att de somaliska muslimska grannarna attackerade honom eftersom "den äldste sonen är sin morders styrka". I själva verket har Hassan inte uppfostrats som muslim, eftersom hans mor, som konverterat från islam och flydde kriget i Somalia för 10 år sedan efter sin makes död, hör till en underjordisk husförsamling."
- Vi ber för alla kristna som skadats i attacker under de senaste veckorna, liksom för deras familjer och vänner. Må Gud hela dem och ge dem frid och tröst. Vi ber också att Gud ger vishet till de bröder och systrar som måste gömma sig eller leva under annat namn på grund av sin kristna tro.
PAKISTAN
- Vi ber för familj och vänner till den evangelist som en oidentifierad man sköt till döds i Karachi den 16 november. Familjen tror att attacken utfördes av en radikal muslimsk grupp och var riktad mot de kristna. Vi ber också för alla de familjer som denne evangelist har berättat som Bibeln för, att de frön som såtts ska få växa och bära frukt.
VIETNAM
- Vi ber för ledarna för det husförsamlingsnätverk nära Hanoi som den 13 november attackerades av ett gäng män, varvid en pastor blev medvetslös och flera andra skadades allvarligt, bland dem kvinnor och tonåringar. Himmelske Far, låt dem få uppleva din helande kraft till kropp, själ och ande."
Martyrkyrkans vänner r.f
http://www.martyredchurch.net/sv
Källa för veckorapporten: www.compassdirect.org.
Jag har citerat veckorapporten i sin helhet.
Foto: KL (Mässkärs klippor)
"Ni som älskar HERREN, hata det onda. Han bevarar sina frommas själar, ur de ogudaktigas hand räddar han dem." Ps. 97:10
"Think about him at least 15 seconds - he has been defending human rights for 15 years"
Belarus. Minsk.
Honoring Ales Bialiatski (Алесь Бяляцкі).
hs.fi (Helsingin Sanomat) 24.11.2011.
Statement from Viasna.
Jerzy Buzek, European Parliament, condems sentencing of Bialiatski
"Valko-Venäjä on tuominnut ihmisoikeusaktivisti Ales Bialiatskin neljäksi ja puoleksi vuodeksi vankeuteen veronkierrosta. Lisäksi Bialiatskin johtaman Viasna-järjestön omaisuus määrättiin takavarikkoon.
Bialiatski on ollut näkyvästi mukana presidentti Aleksandr Lukashenkon vastaisissa mielenosoituksissa. Hänet pidätettiin elokuun alussa.
Ihmisoikeusjärjestöt ovat moittineet syytteitä tekaistuiksi. Myös EU on vaatinut Bialiatskin vapauttamista."
http://www.hs.fi/ulkomaat/Valko-Ven%C3%A4j%C3%A4+langetti+pitk%C3%A4n+tuomion+ihmisoikeusaktivistille/a1305550006515
Statement by members of the Human Rights Center “Viasna” on the sentence to Ales Bialiatski
"We, the members of the Human Rights Center “Viasna”, consider the sentence as a reprisal against our colleague, a revenge for his many years of human rights activities, as well as a desire to destroy our organization and to intimidate the entire human rights movement in Belarus.
From the outset of Ales Bialiatski’s detention on August 4, the investigators were engaged in gross violations of the Belarusian law. In particular, Ales Bialiatski was illegally subjected to personal restraint. Having refused to address the foundations that transferred money to Ales Bialiatski to inquire on its intended purpose, the investigation ignored the corresponding instructions from the Prosecutor's Office, rather than attempting to establish the truth of the case."
Read more:
http://spring96.org/en/news/47644
Jerzy Buzek, the President of the European Parliament, condemns the sentencing of human rights activist Ales Byalyatski and calls on the Belarusian authorities to release him.
http://spring96.org/en/news/47674
Photo: Kerstin Lindén (opposition's flag from Minsk)
Honoring Ales Bialiatski (Алесь Бяляцкі).
hs.fi (Helsingin Sanomat) 24.11.2011.
Statement from Viasna.
Jerzy Buzek, European Parliament, condems sentencing of Bialiatski
"Valko-Venäjä on tuominnut ihmisoikeusaktivisti Ales Bialiatskin neljäksi ja puoleksi vuodeksi vankeuteen veronkierrosta. Lisäksi Bialiatskin johtaman Viasna-järjestön omaisuus määrättiin takavarikkoon.
Bialiatski on ollut näkyvästi mukana presidentti Aleksandr Lukashenkon vastaisissa mielenosoituksissa. Hänet pidätettiin elokuun alussa.
Ihmisoikeusjärjestöt ovat moittineet syytteitä tekaistuiksi. Myös EU on vaatinut Bialiatskin vapauttamista."
http://www.hs.fi/ulkomaat/Valko-Ven%C3%A4j%C3%A4+langetti+pitk%C3%A4n+tuomion+ihmisoikeusaktivistille/a1305550006515
Statement by members of the Human Rights Center “Viasna” on the sentence to Ales Bialiatski
"We, the members of the Human Rights Center “Viasna”, consider the sentence as a reprisal against our colleague, a revenge for his many years of human rights activities, as well as a desire to destroy our organization and to intimidate the entire human rights movement in Belarus.
From the outset of Ales Bialiatski’s detention on August 4, the investigators were engaged in gross violations of the Belarusian law. In particular, Ales Bialiatski was illegally subjected to personal restraint. Having refused to address the foundations that transferred money to Ales Bialiatski to inquire on its intended purpose, the investigation ignored the corresponding instructions from the Prosecutor's Office, rather than attempting to establish the truth of the case."
Read more:
http://spring96.org/en/news/47644
Jerzy Buzek, the President of the European Parliament, condemns the sentencing of human rights activist Ales Byalyatski and calls on the Belarusian authorities to release him.
http://spring96.org/en/news/47674
Photo: Kerstin Lindén (opposition's flag from Minsk)
onsdag 23 november 2011
How to escape Christmas madness - Adventstidens evangelium
By The Lutheran Church - Missouri Synod/Rev. Hans Fiene, pastor of Mount Calvary Lutheran Church, Denver.
Vad betyder adventstiden egentligen? Finn vila och stillhet i budskapet. Förlåtelsens budskap ljuder än för dem som lyssnar till Honom som regerar genom Ordet och sakramenten, medan vi väntar på Kristi ankomst. Jesus Kristus, Guds Son, föddes för att bära vår synd och skuld. Genom Jesu korsdöd har vi fått evigt liv och frälsning. Jesus är Guds nådegåva. Jesus som ger syn för de blinda, liv åt de döda och goda nyheter för de fattiga. Jesus, Guds Lamm. Immanuel - Gud med oss. Advent är hoppets tid. "Se Guds Lamm som tar bort världens synd" (Joh. 1:29). Advent ger igen, av nåd, en möjlighet att lyssna till Jesus Kristus, Han som kommer igen i advent och på den sista dagen.
"Advent is not pre-Christmas, you have been told. Advent is not a series of mini-celebrations of Christ's birth. It is a season where we focus on repenting of our sins and on waiting for the arrival of Jesus Christ, the Lord of Glory...Christ wasn'nt born of Mary to burden you with more stress than you already have. He was born of the virgin so that He might carry all your burdens to the cross.
That is, of course, all true. But let’s face it: sometimes it’s really hard to celebrate Advent the way you ought to when the demands of celebrating Christmas, both the true version and the secular version, are weighing you down. With parties and presents, candles and credit breathing down your neck from the moment Thanksgiving ends, it’s not always easy to have the proper Advent frame of mind.
Hans Fiene, Lutheran Church - Missouri Synod
Foto: Erik L. (Lantern made of ice in our garden)
Summary in Swedish by me.
According to the Scripture: "Behold, he cometh with clouds; and every eye shall see him, and they also which pierced him: and all kindreds of the earth shall wail because of him. Even so, Amen." Rev. 1:7 (KJV)
Rev. 22:20 "He which testifieth these things saith, Surely I come quickly. Amen. Even so, come, Lord Jesus." (Rev. 22:20, KJV)
"Amen, kom, Herre Jesus!" Upp. 22:20b
Vad betyder adventstiden egentligen? Finn vila och stillhet i budskapet. Förlåtelsens budskap ljuder än för dem som lyssnar till Honom som regerar genom Ordet och sakramenten, medan vi väntar på Kristi ankomst. Jesus Kristus, Guds Son, föddes för att bära vår synd och skuld. Genom Jesu korsdöd har vi fått evigt liv och frälsning. Jesus är Guds nådegåva. Jesus som ger syn för de blinda, liv åt de döda och goda nyheter för de fattiga. Jesus, Guds Lamm. Immanuel - Gud med oss. Advent är hoppets tid. "Se Guds Lamm som tar bort världens synd" (Joh. 1:29). Advent ger igen, av nåd, en möjlighet att lyssna till Jesus Kristus, Han som kommer igen i advent och på den sista dagen.
"Advent is not pre-Christmas, you have been told. Advent is not a series of mini-celebrations of Christ's birth. It is a season where we focus on repenting of our sins and on waiting for the arrival of Jesus Christ, the Lord of Glory...Christ wasn'nt born of Mary to burden you with more stress than you already have. He was born of the virgin so that He might carry all your burdens to the cross.
That is, of course, all true. But let’s face it: sometimes it’s really hard to celebrate Advent the way you ought to when the demands of celebrating Christmas, both the true version and the secular version, are weighing you down. With parties and presents, candles and credit breathing down your neck from the moment Thanksgiving ends, it’s not always easy to have the proper Advent frame of mind.
But Christ wasn’t born of Mary to burden you with more stress than you already have. He was born of the Virgin so that He might carry all your burdens to the cross. The Word of God didn’t become flesh to add more guilt to an already guilt-ridden season. He became flesh to take away your guilt by forgiving your sins through the shedding of His blood. And because the Jesus Christ at the heart of Christmas is also at the heart of the Advent season, His mercy and forgiveness always can and always will give comfort to those who hear His Word during the time of the Church year when we prepare for His arrival.
So if you find yourself overwhelmed on the First Sunday of Advent, unable to focus because you only managed to check off 50 percent of your door-buster Black Friday gift list, pause for a moment. Take a deep breath. Listen to the Gospel reading about Christ’s triumphal entry. Listen to God’s Word tell you about His Son arriving in Jerusalem as your king, as the One who now rules you in mercy and love through His Word and Sacraments.
This is the Jesus who did more than stand in a crowded line at four in the morning to give you His gifts. This is the Jesus who won the gifts of eternal life and salvation for you through His death on the cross and who now pours them out upon you in the waters of Baptism, in His body and His blood, and in the preached Word. So, on the first Sunday of Advent, when you need to step outside of the Christmas madness, take a moment to hear of Jesus Christ, who is with you now.
If you find yourself stressed out beyond belief on the Second Sunday of Advent, incapable of paying attention because you haven’t finished your daughter’s snowflake costume for her school’s Christmas concert, or rather “Winter Extravaganza,” relax. Listen to the Gospel reading about John the Baptist preparing the way of the Lord.
Listen to God’s Word tell you about the One holding the winnowing fork. This is the Jesus who has done more for your daughter than completing her concert costume. This is the Jesus who will come again in glory to gather your daughter, you, John the Baptist, and all believers to His side on the Last Day. So, on the Second Sunday of Advent, when you need a break from the Yuletide overload, take a moment to hear of Jesus Christ, the One who will call you worthy of eternal life on the Day of Judgment.
If you look down at your fingers on the Third Sunday of Advent and find you’ve bitten your nails down to the quick because the Christmas bonus that you have depended on for the last five years to buy your wife’s present is going to be one-fifth its normal size, be calm. Listen to the Gospel reading about John in prison. Listen to God’s Word tell you about the One who will give sight to the blind, life to the dead, and good news to the poor.
This is the Jesus whom God promised would be your Savior, regardless of your paycheck’s size. This is the Jesus whom John the Baptist identified as the Redeemer of both rich and poor alike. So, on the Third Sunday of Advent, when you need to wake up from your Nativity nightmare, take a moment to hear of Jesus Christ, the Lamb of God, who is coming soon.
And if you find that, on the Fourth Sunday of Advent, your head won’t stop spinning about how you are going to pick up your parents from the airport, finish wrapping everyone’s presents, walk the dog, and get everyone dressed before 7 p.m. on December 24, inhale. Exhale.
Listen to the Gospel reading about the angel’s proclamation of the Christ Child inside the womb of Mary. Listen to God’s Word tell you about Immanuel, God with us, who will soon be here to carry your burdens and those of all mankind.
So, on the Fourth Sunday of Advent, when you want to find relief from a season that has buried you in an endless pile of guilt and worry, take a moment to hear of Jesus Christ, the Son of God, born to take your guilt and worry from you.
Advent is not pre-Christmas. It is not a series of mini-celebrations of Christ’s birth. But Advent is a season of hope, a season rooted in waiting for the arrival of Christ’s mercy. And so, whenever the demands of preparing for Christmas weigh you down and wear you out, Advent is always there to build you up by showing you the love of the Savior for whom you wait. Whenever the stress of celebrating our Lord’s birth fills you with sin and shame, Advent will never fail to give you the forgiveness of Christ, whose birth we joyfully prepare to celebrate."
Foto: Erik L. (Lantern made of ice in our garden)
Summary in Swedish by me.
According to the Scripture: "Behold, he cometh with clouds; and every eye shall see him, and they also which pierced him: and all kindreds of the earth shall wail because of him. Even so, Amen." Rev. 1:7 (KJV)
Rev. 22:20 "He which testifieth these things saith, Surely I come quickly. Amen. Even so, come, Lord Jesus." (Rev. 22:20, KJV)
"Amen, kom, Herre Jesus!" Upp. 22:20b
tisdag 22 november 2011
The face of God - Guds ansikte i Jesus Kristus
Memorial Moment/Rev. Dr. Scott Murray.
Det är samma Gud i Gt och Nt. Mose såg den Osynlige. Kristus har uppfyllt lagen i vårt ställe:
"Kristus är lagens slut, till rättfärdighet för var och en som tror." Rom. 10:4
"The God who reveals Himself in Christ in the New Testament is the God who revealed Himself in the Old Testament. He who became incarnate of Mary also spoke upon Mount Sinai when the holy law was given to His servant Moses. Moses considered his suffering under the yoke of leadership as service to the Christ, who spoke to him from the burning bush. He preferred the shame of the divine weakness to the power and splendor of the palace of the Pharaoh. Christ led the people of Israel by a pillar of cloud by day and a pillar of fire by night. Christ was their Rock (1 Co 10:4 "And did all drink the same spiritual drink: for they drank of that spiritual Rock that followed them: and that Rock was Christ"), as He is ours.
Upon Mount Sinai Christ Himself was the Mediator between God and man (1 Tm 2:5 "For there is one God, and one mediator between God and men, the man Christ Jesus; Gal 3:19-20 "Wherefore then serveth the law? It was added because of transgressions, till the seed should come to whom the promise was made; and it was ordained by angels in the hand of a mediator. Now a mediator is not a mediator of one, but God is one".), After tracing the words with his own finger upon the tablets of stone, He gave the holy law into the hands of Moses. It is the back of Christ which passes before Moses in the majestic splendor of holiness, that in this hiddenness we might have a glimpse of the age to come, when we shall see him face to face (1 Co 13:12 "For now we see through a glass, darkly; but then face to face: now I know in part; but then shall I know even as also I am known").
The face hidden at Sinai is turned to us by the incarnate Christ, the Word whom the Apostles saw with their eyes. In the New Testament the law's author becomes the law's debtor. The law's mediator fulfills the law. He, who with a finger burns the law into stone, has the law burned into His heart and flesh for our sakes. He who hefts the tablets like pebbles on Mount Sinai when He promulgates the law to us is willing to be crushed by them at Mount Calvary for us. The giver of the law is its fulfiller. The God whose back Moses saw reveals His face to us."
Hebrews 11:23-29
"By faith Moses, when he was born, was hidden for three months by his parents, because they saw that the child was beautiful, and they were not afraid of the king's edict. By faith Moses, when he was grown up, refused to be called the son of Pharaoh's daughter, choosing rather to be mistreated with the people of God than to enjoy the fleeting pleasures of sin.
He considered the reproach of Christ greater wealth than the treasures of Egypt, for he was looking to the reward. By faith he left Egypt, not being afraid of the anger of the king, for he endured as seeing him who is invisible. By faith he kept the Passover and sprinkled the blood, so that the Destroyer of the firstborn might not touch them. By faith the people crossed the Red Sea as if on dry land, but the Egyptians, when they attempted to do the same, were drowned." (ESV)
Memorial Moment/Scott Murray 18.11.2011
http://www.lutheracademy.com/about-us/officers2/rev-dr-scott-murray.html
Hebr. 11:23-29
"I tron hölls Mose efter sin födelse gömd av sina föräldrar i tre månader. De såg att det var ett vackert barn och lät sig inte skrämmas av kungens påbud. I tron vägrade Mose som vuxen att låta sig kallas Faraos dotterson. Han valde att hellre bli illa behandlad tillsammans med Guds folk än att en kort tid leva i syndig njutning. Han räknade Kristi smälek som en större rikedom än Egyptens alla skatter, ty han hade sin blick riktad på lönen. Genom tron lämnade han Egypten utan att frukta för kungens vrede. Därför att han liksom såg den Osynlige härdade han ut. I tron firade han påsken och beströk dörrposterna med blod, för att fördärvaren inte skulle röra vid deras förstfödda. I tron gick folket genom Röda havet som på torr mark, men när egyptierna försökte, dränktes de."
Bibelstället från Rom. 10:4 är mitt eget tillägg. Rom. 10:4 added by me.
I used King James version/Folkbibeln.
Foto: Joanna L. (Pedersöre k:a)
Det är samma Gud i Gt och Nt. Mose såg den Osynlige. Kristus har uppfyllt lagen i vårt ställe:
"Kristus är lagens slut, till rättfärdighet för var och en som tror." Rom. 10:4
"The God who reveals Himself in Christ in the New Testament is the God who revealed Himself in the Old Testament. He who became incarnate of Mary also spoke upon Mount Sinai when the holy law was given to His servant Moses. Moses considered his suffering under the yoke of leadership as service to the Christ, who spoke to him from the burning bush. He preferred the shame of the divine weakness to the power and splendor of the palace of the Pharaoh. Christ led the people of Israel by a pillar of cloud by day and a pillar of fire by night. Christ was their Rock (1 Co 10:4 "And did all drink the same spiritual drink: for they drank of that spiritual Rock that followed them: and that Rock was Christ"), as He is ours.
Upon Mount Sinai Christ Himself was the Mediator between God and man (1 Tm 2:5 "For there is one God, and one mediator between God and men, the man Christ Jesus; Gal 3:19-20 "Wherefore then serveth the law? It was added because of transgressions, till the seed should come to whom the promise was made; and it was ordained by angels in the hand of a mediator. Now a mediator is not a mediator of one, but God is one".), After tracing the words with his own finger upon the tablets of stone, He gave the holy law into the hands of Moses. It is the back of Christ which passes before Moses in the majestic splendor of holiness, that in this hiddenness we might have a glimpse of the age to come, when we shall see him face to face (1 Co 13:12 "For now we see through a glass, darkly; but then face to face: now I know in part; but then shall I know even as also I am known").
The face hidden at Sinai is turned to us by the incarnate Christ, the Word whom the Apostles saw with their eyes. In the New Testament the law's author becomes the law's debtor. The law's mediator fulfills the law. He, who with a finger burns the law into stone, has the law burned into His heart and flesh for our sakes. He who hefts the tablets like pebbles on Mount Sinai when He promulgates the law to us is willing to be crushed by them at Mount Calvary for us. The giver of the law is its fulfiller. The God whose back Moses saw reveals His face to us."
Hebrews 11:23-29
"By faith Moses, when he was born, was hidden for three months by his parents, because they saw that the child was beautiful, and they were not afraid of the king's edict. By faith Moses, when he was grown up, refused to be called the son of Pharaoh's daughter, choosing rather to be mistreated with the people of God than to enjoy the fleeting pleasures of sin.
He considered the reproach of Christ greater wealth than the treasures of Egypt, for he was looking to the reward. By faith he left Egypt, not being afraid of the anger of the king, for he endured as seeing him who is invisible. By faith he kept the Passover and sprinkled the blood, so that the Destroyer of the firstborn might not touch them. By faith the people crossed the Red Sea as if on dry land, but the Egyptians, when they attempted to do the same, were drowned." (ESV)
Memorial Moment/Scott Murray 18.11.2011
http://www.lutheracademy.com/about-us/officers2/rev-dr-scott-murray.html
Hebr. 11:23-29
"I tron hölls Mose efter sin födelse gömd av sina föräldrar i tre månader. De såg att det var ett vackert barn och lät sig inte skrämmas av kungens påbud. I tron vägrade Mose som vuxen att låta sig kallas Faraos dotterson. Han valde att hellre bli illa behandlad tillsammans med Guds folk än att en kort tid leva i syndig njutning. Han räknade Kristi smälek som en större rikedom än Egyptens alla skatter, ty han hade sin blick riktad på lönen. Genom tron lämnade han Egypten utan att frukta för kungens vrede. Därför att han liksom såg den Osynlige härdade han ut. I tron firade han påsken och beströk dörrposterna med blod, för att fördärvaren inte skulle röra vid deras förstfödda. I tron gick folket genom Röda havet som på torr mark, men när egyptierna försökte, dränktes de."
Bibelstället från Rom. 10:4 är mitt eget tillägg. Rom. 10:4 added by me.
I used King James version/Folkbibeln.
Foto: Joanna L. (Pedersöre k:a)
måndag 21 november 2011
Already accepted through the work of the cross - Kristendomen är helt annorlunda: Guds nåd
The Gospel. Evangelium. ♥
"Christianity is unlike other religions. Other religions say: “You obey, then you are accepted.” Christianity says, “You are accepted, therefore you can obey.” Our acts of worship are a response to God’s mercy, not to get God’s mercy. So rejoice today, and realize that you are already accepted through the work of the cross. Now you can live a life that is holy and pleasing to God."
"Therefore, I urge you, brothers and sisters, in view of God’s mercy, to offer your bodies as a living sacrifice, holy and pleasing to God—this is your true and proper worship." (Rom. 12:1)
(D Whitehead/The Daily Bible verse)
Kristendomen är annorlunda än andra religioner. Andra religioner säger: lyd så blir du accepterad (godkänd). Kristendomen säger: Du är accepterad, därför kan du lyda. Vår förmåga att dyrka Gud är ett svar på Guds barmhärtighet, inte för att få hans nåd. Gläd dig i dag och inse att du redan är accepterad genom Jesu Kristi försoningsverk på korset. Då förmår du leva ett heligt liv som behagar Gud.
"Så förmanar jag nu er, bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära era kroppar som ett levande och heligt offer som behagar Gud - er andliga gudstjänst." (Rom. 12:1)
1 Peter 2:5 (a parallel to Rom.12:1) "Ye also, as lively stones, are built up a spiritual house, an holy priesthood, to offer up spiritual sacrifices, acceptable to God by Jesus Christ."
1 Petr. 2:5 (bibelparallell) "Och låt er själva som levande stenar byggas upp till ett andligt hus, ett heligt prästerskap, som skall frambära andliga offer som Gud tack vare Jesus Kristus tar emot med glädje."
Rom. 6:13f (bibelparallell) "Ställ inte era lemmar i syndens tjänst, som vapen åt orättfärdigheten, utan ställ er själva i Guds tjänst. Ni som var döda men nu lever, ställ era lemmar i Guds tjänst som vapen åt rättfärdigheten. Synden skall inte vara herre över er, ty ni står inte under lagen utan under nåden. Hur är det alltså? Skall vi synda, eftersom vi inte står under lagen utan under nåden? Naturligtvis inte!"
Rom. 6:13-15 (parallel) "Neither yield ye your members as instruments of unrighteousness unto sin: but yield yourselves unto God, as those that are alive from the dead, and your members as instruments of righteousness unto God. For sin shall not have dominion over you: for ye are not under the law, but under grace. What then? shall we sin, because we are not under the law, but under grace? God forbid." (KJV)
Foto: Joanna L. (Pedersöre k:a)
"Christianity is unlike other religions. Other religions say: “You obey, then you are accepted.” Christianity says, “You are accepted, therefore you can obey.” Our acts of worship are a response to God’s mercy, not to get God’s mercy. So rejoice today, and realize that you are already accepted through the work of the cross. Now you can live a life that is holy and pleasing to God."
"Therefore, I urge you, brothers and sisters, in view of God’s mercy, to offer your bodies as a living sacrifice, holy and pleasing to God—this is your true and proper worship." (Rom. 12:1)
(D Whitehead/The Daily Bible verse)
Kristendomen är annorlunda än andra religioner. Andra religioner säger: lyd så blir du accepterad (godkänd). Kristendomen säger: Du är accepterad, därför kan du lyda. Vår förmåga att dyrka Gud är ett svar på Guds barmhärtighet, inte för att få hans nåd. Gläd dig i dag och inse att du redan är accepterad genom Jesu Kristi försoningsverk på korset. Då förmår du leva ett heligt liv som behagar Gud.
"Så förmanar jag nu er, bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära era kroppar som ett levande och heligt offer som behagar Gud - er andliga gudstjänst." (Rom. 12:1)
1 Peter 2:5 (a parallel to Rom.12:1) "Ye also, as lively stones, are built up a spiritual house, an holy priesthood, to offer up spiritual sacrifices, acceptable to God by Jesus Christ."
1 Petr. 2:5 (bibelparallell) "Och låt er själva som levande stenar byggas upp till ett andligt hus, ett heligt prästerskap, som skall frambära andliga offer som Gud tack vare Jesus Kristus tar emot med glädje."
Rom. 6:13f (bibelparallell) "Ställ inte era lemmar i syndens tjänst, som vapen åt orättfärdigheten, utan ställ er själva i Guds tjänst. Ni som var döda men nu lever, ställ era lemmar i Guds tjänst som vapen åt rättfärdigheten. Synden skall inte vara herre över er, ty ni står inte under lagen utan under nåden. Hur är det alltså? Skall vi synda, eftersom vi inte står under lagen utan under nåden? Naturligtvis inte!"
Rom. 6:13-15 (parallel) "Neither yield ye your members as instruments of unrighteousness unto sin: but yield yourselves unto God, as those that are alive from the dead, and your members as instruments of righteousness unto God. For sin shall not have dominion over you: for ye are not under the law, but under grace. What then? shall we sin, because we are not under the law, but under grace? God forbid." (KJV)
Foto: Joanna L. (Pedersöre k:a)
söndag 20 november 2011
Predikan - Herren Sebaot kallar oss: Ännu är det nådens tid till bot och omvändelse
Ps. 19:8-10. Joh. 1:29. Rom. 12:9-10. Predikan av Åke Malander (via ELBK)
Domssöndagen (Dominica Ultima) Texter: Ep 2 Tess. 1:1-10, Ev Matt. 25:31-46 (Matt. 13:47-52).
Domens dag och befrielsens dag.
Nästa dag såg han (Johannes) Jesus komma, och han sade: "Se Guds lamm, som tar bort världens synd." (Joh. 1:29)
Bibeltexten från Matt. 25:31-46
"När Människosonen kommer i sin härlighet och alla änglar med honom, då skall han sätta sig på sin härlighets tron. Och alla folk skall samlas inför honom, och han skall skilja dem från varandra, som en herde skiljer fåren från getterna. Och fåren skall han ställa på sin högra sida och getterna på den vänstra. Då skall konungen säga till dem som står på hans högra sida: Kom, ni min Faders välsignade, och ta i besittning det rike som stått färdigt åt er från världens begynnelse. Ty jag var hungrig och ni gav mig att äta. Jag var främling och ni tog emot mig. Jag var naken och ni klädde mig. Jag var sjuk och ni besökte mig. Jag var i fängelse och ni kom till mig. Då skall de rättfärdiga svara honom: Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig att äta, eller törstig och gav dig att dricka? Och när såg vi dig vara främling och tog emot dig eller naken och klädde dig? Och när såg vi dig sjuk eller i fängelse och kom till dig? Då skall konungen svara dem: Amen säger jag er: Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort mot mig. Sedan skall han säga till dem som står på den vänstra sidan: Gå bort ifrån mig, ni förbannade, till den eviga elden som är beredd åt djävulen och hans änglar. Ty jag var hungrig och ni gav mig inte att äta. Jag var törstig och ni gav mig inte att dricka. Jag var främling och ni tog inte emot mig, naken och ni klädde mig inte, sjuk och i fängelse och ni besökte mig inte. Då skall de svara: Herre, när såg vi dig hungrig eller törstig eller som främling eller naken eller sjuk eller i fängelse och tjänade dig inte? Då skall han svara dem: Amen säger jag er: Allt vad ni inte har gjort för en av dessa mina minsta, det har inte inte heller gjort för mig. Och dessa skall gå bort till evigt straff, men de rättfärdiga till evigt liv."
"Jesu, din förtjänst låt vara hela min teologi! Låt din Ande mer förklara, att du själv har köpt mig fri!"
"Så är vi nu än en gång framme vid avslutningen av vårt kyrkoår. I dag är det alltså Domssöndagen, kyrkoårets sista söndag, då vi, liksom förra söndagen, blir påminda om och skall begrunda det allvarliga faktum, att den nuvarande världen och tiden går mot sitt slut. På samma sätt som världen har en bestämd början, "det blev afton och det blev morgon den första dagen" , så kommer det också en världshistoriens sista dag.
"En herrdag i höjden är vorden besluten, av konungen uti det himmelska land, att han skall hitkomma med mång sinom tusen och kalla till doms både kvinna och man. Med änglarnas röst, de trogna till tröst, med svidande styng i de otrognas bröst." (Sv ps 1937, 591)
Det är den dag som vi brukar kalla den yttersta dagen. I statskyrkan har den i 1942 års evangeliebok temat Yttersta domen (med violett och 2:a serien), i den nya evangelieboken som kom på 1980-talet har den fått rubriken Kristi återkomst. Båda har rätt, men bara till hälften, man missar den ena halvan av dagens innehåll. Domssöndagen har en dubbel karaktär, den handlar om en domens dag men också en befrielsens dag. Vi läste dagens evangelietext ur Matteus 25, och där hörde vi Jesu undervisning om den yttersta domen, om den dubbla utgången: "Dessa skall då gå bort till evigt straff, men de rättfärdiga till evigt liv."
Kristi återkomst till domen är en central kristen sanning, som vi varje söndag bekänner i högmässan: "därifrån igenkommande till att döma levande och döda." När Människosonen på den yttersta dagen kommer för att hålla dom, då kommer han i ohöljt majestät som Herren Sebaot, Herren härskarornas Gud, i härlighet med alla sina änglar. Men låt oss läsa några få verser vidare och gå in i det 26:e kapitlet och höra fortsättningen av Jesu undervisning: "Ni vet att det två dagar härefter är påsk, då ska Människosonen bli utlämnad till att korsfästas." Han som kommer för att hålla dom är samma person som Johannes Döparen, Herrens profet, pekar på och kallar: "Guds Lamm som borttager världen synd". Det är just han som utgavs för våra överträdelsers skull, som på Golgata bar världens synd, alla människors synder, och som uppväcktes för vår rättfärdiggörelses skull, som på tredje dagen står upp ur sin grav som segrare över synd och död, och som sedan gav sina lärjungar, sin lilla skara, den befallningen att de skulle gå ut i hela världen och göra alla folk till lärjungar, förkunna honom som världens frälsare - innan han kommer som världens domare. Så går apostlarna ut i världen med evangelium, och från den tiden och fram till den yttersta dagen utreder sig himmelriket här i världen, i ringhet och fördolt för mänsklig visdom.
I dagens predikotext, i Matteus 12, liknar Herren Jesus himmelriket vid en not som dras genom havet tills den blir full och man drar upp den på stranden och skiljer de användbara fiskarna från de odugliga. Så är det alltså med himmelriket eller med andra ord med Kristi kyrka. Ännu är noten kvar i havet, men en dag dras den upp och då är åtskiljandets dag inne. Efter att ha hört predikotexten stannar vi inför en viktig skillnad, en för Kristi kyrka och församling - ja för alla människor - viktig skillnad, och sätter som ämne för dagens predikan:
SKILLNADEN MELLAN I DAG OCH PÅ DEN DAGEN
I DAG PÅGÅR INSAMLANDET - PÅ DEN DAGEN ÄR ANTALET FULLT
Man kunde lätt tänka sig att noten är tiden som obevekligt drar alla med sig mot domen och evigheten. Och så har man också sagt ibland. Men Jesu liknelse här i Matteus 13 handlar ju om himmelriket, dess natur och gång, därför är det nog att föredra att se liknelsens not som den not som den apostoliska predikan drar genom människohavet. Genom hela världshistorien pågår uppbyggandet av ett rike som är av helt annat slag än härskarnas och tyrannernas riken här i världen. Dessa riken tillväxer genom mänsklig klokskap, genom krig och diplomati och har sin storhetstid och sedan följer nedgång och fall och de försvinner i glömskan på historiens soptipp. Kristi rike däremot är alltså av helt annat slag. Det är ett rike som inte är av denna världen, och det växer inte till genom några mänskliga medel. Tillväxten sker genom evangelieförkunnelsens nät som samlar tillhopa människor av alla de slag till kyrkans heliga gemenskap. Detta insamlande ser inte mycket ut för världen, det har ingen yttre glans. Men det fortskrider ända fram till den yttersta dagen, men när den dagen är inne då är antalet fullt, då är insamlandet avslutat. Då är alla utkorade, både av judar och av hedningar, inbärgade. Med en bild från förra söndagens liknelse kan vi säga att då har alla bröllopsgästerna gått in och dörren stängs för alltid och för evigt. Då blir det uppenbart vad som här var fördolt.
IDAG ÄR KYRKAN OSYNLIG - PÅ DEN DAGEN BLIR ALLT UPPENBART
Eftersom Himmelriket, Kristi kyrka, inte är av denna världen och består av de troende, av Jesu lärjungar, av hans Faders välsignade, så kan vi inte rita in det på någon karta och peka på det och säga att här är det eller där är det. Guds rike kommer inte så att det kan ses med ögonen säger Jesus. Tron kan inte ses med ögonen, den är något invärtes i människan. Vi kan därför inte se varandras tro. Vi kan möjligen se trons frukter. (Och ibland ser vi ju den tydligt signalerade otron, men det är en annan sak.) På liknande sätt som med de enskilda kristnas tro är det med kyrkan som helhet, med hennes väsen och verksamhet. Vi kan se hennes gudstjänster och förrättningar men inte vad som där sker i det som synes ske. Vi kan tex. se dopets vatten som gjuts över barnets huvud, men vi kan inte se den nya födelsen som där sker genom vattnet och den Helige Ande. Vi kan se och förnimma brödet på patenen och vinet i kalken, men vi kan inte se att det är Kristi sanna kropp och blod som vi tar emot med munnen - till syndernas förlåtelse och evigt liv.
Nu är kyrkan såväl med avseende på sin natur som på sina medlemmar fördold för människans sinnen. Av hennes härlighet syns inte mycket, desto mer av kors och lidande. Hon är alltid här i tiden en liten minoritet mitt i en gudsfrånvänd omvärld. Vi vandrar här i tro och inte i åskådning. Men på den dagen, när Brudgummen kommer, då rycks slöjan undan och det blir uppenbart inte bara för oss utan för hela världen vad Kristi kyrka är, vilka de troende är. Ja, trons salighet och otrons dårskap! Då blir saligprisningarna, som vi kanske inte upplevde så påtagliga här i den stridande kyrkan, en underbar verklighet: "Kom ni min Faders välsignade."
I DAG ÄR FISKARNA TILLSAMMANS I NOTEN - PÅ DEN DAGEN SKER ÅTSKILJANDET
Noten som dras genom havet samlar alla slags fiskar och det går inte att skilja dem åt under tiden som fisket pågår. På samma sätt samlas en blandad skara inom kyrkans hägn. Där finns både troende och sökare och hycklare, där finns både kristna och fariséer. Och kyrkan, de troende, måste leva och verka mitt ibland all ondska och ogudaktighet här i världen. Det har då alltid för de kristna funnits en frestelse att redan här och nu vilja gå in och rensa upp och skilja dem åt - före den yttersta dagen. Men vi kan, som sagt, inte se vilka som är vad. Och, märk väl mina vänner, detta tillkommer inte oss. Åtskiljandet sker först när noten dras upp på stranden och då är det änglarna som skiljer de onda från de rättfärdiga. Till dess, till den dagen, får vi vänta. Inte heller i världen ska vi försöka upprätta något yttre Gudsrike, vilket Jesus lärt oss i en annan liknelse, där världen framställs under bilden av en åker, där ogräs växer bland vetet, det betyder där den ondes barn och Rikets barn finns sida vid sida - intill skördetiden, och då går änglarna ut och skiljer dem åt. Så har han själv förklarat denna liknelse för oss.
När nu detta är sagt måste vi dock betänka en viktig sak: detta är sagt om människorna i kyrkan (och i världen). Förkunnelsen däremot, vad som offentligt predikas och sägs och drivs, det kan och skall vi pröva. Sann och falsk lära får inte stå sida vid sida. Detta åtskiljande ska inte anstå, det ska ske här och nu. Här gäller Jesu ord: "Ta er tillvara för de falska profeterna!" Detta bud har vi att ta vara på så länge det heter idag.
I DAG ÄR DET NÅDENS DAG - PÅ DEN DAGEN ÄR DET DOMENS DAG
Mot bakgrund av det allvarliga som vi nu har framhållit är det desto angelägnare att påminna om att det ännu idag, den 20 november 2011, är nådens tid. Hur länge till den varar vet ingen, inte ens änglarna i himmelen. Men så länge det ännu heter idag dras noten fortfarande genom havet. I sin stora barmhärtighet ger Gud oss ännu tid till bot och omvändelse. Därför är Domssöndagen en viktig predikodag i kyrkoåret, dess texter, budskap och predikan ska tjäna som varning till otron och som tröst och uppmuntran till tron. För de båda gäller: "Idag om ni hör hans röst så förhärda inte era hjärtan" Idag ljuder nådens kallelse: Kom till mig...På den dagen ljuder domens kallelse: Träd fram och gör räkenskap... När Brudgummen kommer går de som är redo med honom in i bröllopssalen och dörren stängs - för alltid.
Hur skall du du och jag, vi arma syndare, kunna vara säkra på att få gå med in och "ta i besittning det rike som är tillrett från världens begynnelsen"? Ja du min vän, hur har du det det ställt inför Gud? Har du fullgjort allt, absolut allt, som du är skyldig inför den helige och rättfärdige Guden? Nej, det har du inte - och det har heller ingen annan i den oräkneliga skaran som Jesus kallar: "min Faders välsignade", dessa som står inför tronen och inför Lammet klädda i vita kläder och lovsjunger "honom som sitter på tronen och Lammet". Ingen av dem har något annat än en tillräknad rättfärdighet, och den heter Kristi ställföreträdande tillfyllestgörelse.
"Han gjort, vad jag borde men ej klarat av. Min synd har han sänkt i ett bottenlöst hav. Hans görande lydnad nu gäller för mig, min synd och olydnad dem tog han på sig. Min Frälsare uppstått och graven är tom, och jag är befriad från skuld och från dom. Rättfärdigförklarad. Halleluja." (Luthersk psalmbok, 953)
På den orubbliga grunden, och endast på den grunden, kan du och jag med förtröstan se fram emot Människosonens dag. Ty Jesus själv betygar att var och en som tror och sätter sin förtröstan på detta har evigt liv och kommer inte under domen utan har övergått från döden till livet." Amen.
Ack, mildaste Jesus, föröka oss trona, att vi må beredda och vakande stå, att vi ej bortmista vår salighets krona. Och att vi din nåd ej förlustiga gå. O räck oss din hand, vår Frälsareman, och för oss till himlens lycksaliga land.
Åke Malander,
ELBK
http://www.elbk.org/
Foto: KL
Domssöndagen (Dominica Ultima) Texter: Ep 2 Tess. 1:1-10, Ev Matt. 25:31-46 (Matt. 13:47-52).
Domens dag och befrielsens dag.
Nästa dag såg han (Johannes) Jesus komma, och han sade: "Se Guds lamm, som tar bort världens synd." (Joh. 1:29)
Bibeltexten från Matt. 25:31-46
"När Människosonen kommer i sin härlighet och alla änglar med honom, då skall han sätta sig på sin härlighets tron. Och alla folk skall samlas inför honom, och han skall skilja dem från varandra, som en herde skiljer fåren från getterna. Och fåren skall han ställa på sin högra sida och getterna på den vänstra. Då skall konungen säga till dem som står på hans högra sida: Kom, ni min Faders välsignade, och ta i besittning det rike som stått färdigt åt er från världens begynnelse. Ty jag var hungrig och ni gav mig att äta. Jag var främling och ni tog emot mig. Jag var naken och ni klädde mig. Jag var sjuk och ni besökte mig. Jag var i fängelse och ni kom till mig. Då skall de rättfärdiga svara honom: Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig att äta, eller törstig och gav dig att dricka? Och när såg vi dig vara främling och tog emot dig eller naken och klädde dig? Och när såg vi dig sjuk eller i fängelse och kom till dig? Då skall konungen svara dem: Amen säger jag er: Allt vad ni har gjort för en av dessa mina minsta bröder, det har ni gjort mot mig. Sedan skall han säga till dem som står på den vänstra sidan: Gå bort ifrån mig, ni förbannade, till den eviga elden som är beredd åt djävulen och hans änglar. Ty jag var hungrig och ni gav mig inte att äta. Jag var törstig och ni gav mig inte att dricka. Jag var främling och ni tog inte emot mig, naken och ni klädde mig inte, sjuk och i fängelse och ni besökte mig inte. Då skall de svara: Herre, när såg vi dig hungrig eller törstig eller som främling eller naken eller sjuk eller i fängelse och tjänade dig inte? Då skall han svara dem: Amen säger jag er: Allt vad ni inte har gjort för en av dessa mina minsta, det har inte inte heller gjort för mig. Och dessa skall gå bort till evigt straff, men de rättfärdiga till evigt liv."
"Jesu, din förtjänst låt vara hela min teologi! Låt din Ande mer förklara, att du själv har köpt mig fri!"
"Så är vi nu än en gång framme vid avslutningen av vårt kyrkoår. I dag är det alltså Domssöndagen, kyrkoårets sista söndag, då vi, liksom förra söndagen, blir påminda om och skall begrunda det allvarliga faktum, att den nuvarande världen och tiden går mot sitt slut. På samma sätt som världen har en bestämd början, "det blev afton och det blev morgon den första dagen" , så kommer det också en världshistoriens sista dag.
"En herrdag i höjden är vorden besluten, av konungen uti det himmelska land, att han skall hitkomma med mång sinom tusen och kalla till doms både kvinna och man. Med änglarnas röst, de trogna till tröst, med svidande styng i de otrognas bröst." (Sv ps 1937, 591)
Det är den dag som vi brukar kalla den yttersta dagen. I statskyrkan har den i 1942 års evangeliebok temat Yttersta domen (med violett och 2:a serien), i den nya evangelieboken som kom på 1980-talet har den fått rubriken Kristi återkomst. Båda har rätt, men bara till hälften, man missar den ena halvan av dagens innehåll. Domssöndagen har en dubbel karaktär, den handlar om en domens dag men också en befrielsens dag. Vi läste dagens evangelietext ur Matteus 25, och där hörde vi Jesu undervisning om den yttersta domen, om den dubbla utgången: "Dessa skall då gå bort till evigt straff, men de rättfärdiga till evigt liv."
Kristi återkomst till domen är en central kristen sanning, som vi varje söndag bekänner i högmässan: "därifrån igenkommande till att döma levande och döda." När Människosonen på den yttersta dagen kommer för att hålla dom, då kommer han i ohöljt majestät som Herren Sebaot, Herren härskarornas Gud, i härlighet med alla sina änglar. Men låt oss läsa några få verser vidare och gå in i det 26:e kapitlet och höra fortsättningen av Jesu undervisning: "Ni vet att det två dagar härefter är påsk, då ska Människosonen bli utlämnad till att korsfästas." Han som kommer för att hålla dom är samma person som Johannes Döparen, Herrens profet, pekar på och kallar: "Guds Lamm som borttager världen synd". Det är just han som utgavs för våra överträdelsers skull, som på Golgata bar världens synd, alla människors synder, och som uppväcktes för vår rättfärdiggörelses skull, som på tredje dagen står upp ur sin grav som segrare över synd och död, och som sedan gav sina lärjungar, sin lilla skara, den befallningen att de skulle gå ut i hela världen och göra alla folk till lärjungar, förkunna honom som världens frälsare - innan han kommer som världens domare. Så går apostlarna ut i världen med evangelium, och från den tiden och fram till den yttersta dagen utreder sig himmelriket här i världen, i ringhet och fördolt för mänsklig visdom.
I dagens predikotext, i Matteus 12, liknar Herren Jesus himmelriket vid en not som dras genom havet tills den blir full och man drar upp den på stranden och skiljer de användbara fiskarna från de odugliga. Så är det alltså med himmelriket eller med andra ord med Kristi kyrka. Ännu är noten kvar i havet, men en dag dras den upp och då är åtskiljandets dag inne. Efter att ha hört predikotexten stannar vi inför en viktig skillnad, en för Kristi kyrka och församling - ja för alla människor - viktig skillnad, och sätter som ämne för dagens predikan:
SKILLNADEN MELLAN I DAG OCH PÅ DEN DAGEN
I DAG PÅGÅR INSAMLANDET - PÅ DEN DAGEN ÄR ANTALET FULLT
Man kunde lätt tänka sig att noten är tiden som obevekligt drar alla med sig mot domen och evigheten. Och så har man också sagt ibland. Men Jesu liknelse här i Matteus 13 handlar ju om himmelriket, dess natur och gång, därför är det nog att föredra att se liknelsens not som den not som den apostoliska predikan drar genom människohavet. Genom hela världshistorien pågår uppbyggandet av ett rike som är av helt annat slag än härskarnas och tyrannernas riken här i världen. Dessa riken tillväxer genom mänsklig klokskap, genom krig och diplomati och har sin storhetstid och sedan följer nedgång och fall och de försvinner i glömskan på historiens soptipp. Kristi rike däremot är alltså av helt annat slag. Det är ett rike som inte är av denna världen, och det växer inte till genom några mänskliga medel. Tillväxten sker genom evangelieförkunnelsens nät som samlar tillhopa människor av alla de slag till kyrkans heliga gemenskap. Detta insamlande ser inte mycket ut för världen, det har ingen yttre glans. Men det fortskrider ända fram till den yttersta dagen, men när den dagen är inne då är antalet fullt, då är insamlandet avslutat. Då är alla utkorade, både av judar och av hedningar, inbärgade. Med en bild från förra söndagens liknelse kan vi säga att då har alla bröllopsgästerna gått in och dörren stängs för alltid och för evigt. Då blir det uppenbart vad som här var fördolt.
IDAG ÄR KYRKAN OSYNLIG - PÅ DEN DAGEN BLIR ALLT UPPENBART
Eftersom Himmelriket, Kristi kyrka, inte är av denna världen och består av de troende, av Jesu lärjungar, av hans Faders välsignade, så kan vi inte rita in det på någon karta och peka på det och säga att här är det eller där är det. Guds rike kommer inte så att det kan ses med ögonen säger Jesus. Tron kan inte ses med ögonen, den är något invärtes i människan. Vi kan därför inte se varandras tro. Vi kan möjligen se trons frukter. (Och ibland ser vi ju den tydligt signalerade otron, men det är en annan sak.) På liknande sätt som med de enskilda kristnas tro är det med kyrkan som helhet, med hennes väsen och verksamhet. Vi kan se hennes gudstjänster och förrättningar men inte vad som där sker i det som synes ske. Vi kan tex. se dopets vatten som gjuts över barnets huvud, men vi kan inte se den nya födelsen som där sker genom vattnet och den Helige Ande. Vi kan se och förnimma brödet på patenen och vinet i kalken, men vi kan inte se att det är Kristi sanna kropp och blod som vi tar emot med munnen - till syndernas förlåtelse och evigt liv.
Nu är kyrkan såväl med avseende på sin natur som på sina medlemmar fördold för människans sinnen. Av hennes härlighet syns inte mycket, desto mer av kors och lidande. Hon är alltid här i tiden en liten minoritet mitt i en gudsfrånvänd omvärld. Vi vandrar här i tro och inte i åskådning. Men på den dagen, när Brudgummen kommer, då rycks slöjan undan och det blir uppenbart inte bara för oss utan för hela världen vad Kristi kyrka är, vilka de troende är. Ja, trons salighet och otrons dårskap! Då blir saligprisningarna, som vi kanske inte upplevde så påtagliga här i den stridande kyrkan, en underbar verklighet: "Kom ni min Faders välsignade."
I DAG ÄR FISKARNA TILLSAMMANS I NOTEN - PÅ DEN DAGEN SKER ÅTSKILJANDET
Noten som dras genom havet samlar alla slags fiskar och det går inte att skilja dem åt under tiden som fisket pågår. På samma sätt samlas en blandad skara inom kyrkans hägn. Där finns både troende och sökare och hycklare, där finns både kristna och fariséer. Och kyrkan, de troende, måste leva och verka mitt ibland all ondska och ogudaktighet här i världen. Det har då alltid för de kristna funnits en frestelse att redan här och nu vilja gå in och rensa upp och skilja dem åt - före den yttersta dagen. Men vi kan, som sagt, inte se vilka som är vad. Och, märk väl mina vänner, detta tillkommer inte oss. Åtskiljandet sker först när noten dras upp på stranden och då är det änglarna som skiljer de onda från de rättfärdiga. Till dess, till den dagen, får vi vänta. Inte heller i världen ska vi försöka upprätta något yttre Gudsrike, vilket Jesus lärt oss i en annan liknelse, där världen framställs under bilden av en åker, där ogräs växer bland vetet, det betyder där den ondes barn och Rikets barn finns sida vid sida - intill skördetiden, och då går änglarna ut och skiljer dem åt. Så har han själv förklarat denna liknelse för oss.
När nu detta är sagt måste vi dock betänka en viktig sak: detta är sagt om människorna i kyrkan (och i världen). Förkunnelsen däremot, vad som offentligt predikas och sägs och drivs, det kan och skall vi pröva. Sann och falsk lära får inte stå sida vid sida. Detta åtskiljande ska inte anstå, det ska ske här och nu. Här gäller Jesu ord: "Ta er tillvara för de falska profeterna!" Detta bud har vi att ta vara på så länge det heter idag.
I DAG ÄR DET NÅDENS DAG - PÅ DEN DAGEN ÄR DET DOMENS DAG
Mot bakgrund av det allvarliga som vi nu har framhållit är det desto angelägnare att påminna om att det ännu idag, den 20 november 2011, är nådens tid. Hur länge till den varar vet ingen, inte ens änglarna i himmelen. Men så länge det ännu heter idag dras noten fortfarande genom havet. I sin stora barmhärtighet ger Gud oss ännu tid till bot och omvändelse. Därför är Domssöndagen en viktig predikodag i kyrkoåret, dess texter, budskap och predikan ska tjäna som varning till otron och som tröst och uppmuntran till tron. För de båda gäller: "Idag om ni hör hans röst så förhärda inte era hjärtan" Idag ljuder nådens kallelse: Kom till mig...På den dagen ljuder domens kallelse: Träd fram och gör räkenskap... När Brudgummen kommer går de som är redo med honom in i bröllopssalen och dörren stängs - för alltid.
Hur skall du du och jag, vi arma syndare, kunna vara säkra på att få gå med in och "ta i besittning det rike som är tillrett från världens begynnelsen"? Ja du min vän, hur har du det det ställt inför Gud? Har du fullgjort allt, absolut allt, som du är skyldig inför den helige och rättfärdige Guden? Nej, det har du inte - och det har heller ingen annan i den oräkneliga skaran som Jesus kallar: "min Faders välsignade", dessa som står inför tronen och inför Lammet klädda i vita kläder och lovsjunger "honom som sitter på tronen och Lammet". Ingen av dem har något annat än en tillräknad rättfärdighet, och den heter Kristi ställföreträdande tillfyllestgörelse.
"Han gjort, vad jag borde men ej klarat av. Min synd har han sänkt i ett bottenlöst hav. Hans görande lydnad nu gäller för mig, min synd och olydnad dem tog han på sig. Min Frälsare uppstått och graven är tom, och jag är befriad från skuld och från dom. Rättfärdigförklarad. Halleluja." (Luthersk psalmbok, 953)
På den orubbliga grunden, och endast på den grunden, kan du och jag med förtröstan se fram emot Människosonens dag. Ty Jesus själv betygar att var och en som tror och sätter sin förtröstan på detta har evigt liv och kommer inte under domen utan har övergått från döden till livet." Amen.
Ack, mildaste Jesus, föröka oss trona, att vi må beredda och vakande stå, att vi ej bortmista vår salighets krona. Och att vi din nåd ej förlustiga gå. O räck oss din hand, vår Frälsareman, och för oss till himlens lycksaliga land.
Åke Malander,
ELBK
http://www.elbk.org/
Foto: KL