- Det har gått en tid sedan jag skrev, men här kommer några rader från när vi samlades till Fokus i FC 22.10.2023 kl. 17.30.
Vi fick besök av församlingspedagog Alaric Mård, Kristian "Kick" Östman ledde lovsången, förbönen var förstärkt med Andreas Lund förutom Annette och Ralf Salo. Jag räknar inte upp alla medverkande denna gång eftersom det gått en tid sedan samlingen.
Det var min tur att fungera som mötesledare. I min inledning tog jag fasta på några tankar kring Paulus' brev till Kolosserna (kapitel 1).
Paulus talar om tron på Kristus som är grunden. Han talar också om kärleken som är en nödvändig funktion av tron och om hoppet. Vårt kristna hopp är någonting konkret.
Hopp behövs i en mörk värld.
Hopp behövs i en mörk årstid.
Hopp behövs för vår inre mänska (ja, för hela mänskan).
Paulus skriver i Kol. 1:3-5 (6)
"Vi tackar alltid Gud, vår Herre Jesu Kristi Fader, när vi ber för er. Vi har hört om er tro i Kristus Jesus och om den kärlek ni har till alla de heliga, på grund av hoppet som är förvarat åt er i himlen. Om detta hopp har ni redan hört i det sanna budskapet, det evangelium som har kommit till er och som finns i hela världen och växer och bär frukt. Så har det också gjort hos er från den dag ni fick höra det och lärde känna Guds nåd sådan den verkligen är."
- Vi har ett fast hopp förvarat åt oss i himlen (v. 5) och i våra hjärtan. Kristushoppet har alltså kommit till oss och finns i hela världen och blir större och större (vartefter mänskor kommer till tro). Vilken tröst, vilket faktum i denna mörka tid! Kristus kommer tillbaka som segrare en gång. Mitt i kampen, i lidandet får vi bäras, likt Paulus, av Guds kraft och nådens evangelium : "Kristus, i er, härlighetens hopp." (Kol. 1:27). Hoppet är säkrat i himlen. Frälsningen och förlåtelsen. Kristus i oss, härlighetens hopp.
Bön med syndabekännelse, bönen Fader vår, avlösningsord: Jes. 1:18. "Kom, låt oss gå till rätta med varandra, säger HERREN. Om era synder än är blodröda, skall de bli snövita, om de än är röda som scharlakan, skall de bli vita som ull."
Några lovsånger vi sjöng: "Beautiful", "Vi är här för att prisa Ditt namn", "Lova Herren min själ", "Låt oss få känna Ditt rikes underbara doft", "Ära, ära, ära till Guds Lamm", "Vi vill ge Dig ära" osv.
Något från Alaric Mård's undervisning:
- Jesus kallar mänskor. Han kallar än i dag. Jesus kallar och han säger: "Kom till mig..." (Matt. 11:28-30). Tyvärr är vi ofta stressade och distraherade av tex. telefonen. När vi pausar kollar vi in flöden, videor osv. istället för att vila. Stressen kan bli konstant, en livsstil. Samtidigt är ju inte allt som vi ser på, eller tar in, dåligt. Mycket kan vara uppbyggligt och bra för oss. Men Jesus kallar oss också till ett liv där vi får vila. "Det är en nåd att få starta från vila." sa Alaric. Och det är svårt om man är van att distrahera sig. Gud skapade och vilade sedan. Gud jobbar och vilar. Planera in vila i kalendern, tipsade Alaric Mård. Livet är inte bara vila, utan även arbete. Jesus har ett milt ok. Vilket ok går du in i? Jesus milda ok, eller ett annat? Jesus är mild och ödmjuk i hjärtat och han är inte stressad. Ibland är det bra att fundera på vem man är om 10 år. Man kan behöva justera riktningen endast litet, bara en aning för att landa i någonting mera hållbart. En liten stilla stund i bön.
Alaric nämnde också att ungdomarna i dag har en massa ord och krav på sig. De behöver brustna och ärliga förebilder. "Oredigerade mänskor som kämpar med olika saker." De iakttar tex. hur vi handskas med vår vila.
(kort sammanfattning av undervisningen)
- Som vanligt ledde förebedjarna oss i tacksägelse och förbön. Det fanns också möjlighet att gå till personlig förbön efter samlingen.
Mötet avslutades med Herrens välsignelse sjungen och mötesledaren påminde om att hoppet är förvarat åt oss i himlen. Vi får gå ända in genom förlåten, fram till altaret för Jesu skull och bäst av allt: förlåten har rämnat!
Det var också servering denna gång och Ann-Helen Eriksson skötte den saken.