"Ja, i Jerusalem skall ni bli tröstade." (Jes. 66:13b). "My Boss is a Jewish carpenter."
Jag hade kollat med Ralf Salo och Tommy Nyman om det var ok med programupplägget och med en lång inledning och det fanns inga hinder för det. Alla som ville tala eller sjunga fick komma till tals denna kväll. Alla som medverkar får förbön innan mötet och det är närmast omöjligt att stiga upp och säga någonting utan detta, eftersom uppgiften känns så stor och viktig.
- Det var som sagt min tur att vara mötesledare och jag hälsade välkommen efter att Tommy och ungdomsbandet lett oss i en hebreisk sång; "Yeshua Mélekh" ("Jesus är Herre, Jesus är vår Kung, Guds Son, vår Gud"). Jag hade inte kontaktat Tommy i förväg pga kort varsel, men han plockade med lätthet fram den här fina sången som passade så bra att inleda med.
Jag berättade fritt om de olika sakerna jag hade tagit med mig som även fungerar som bönepåminnelser under kvällens lopp. Min judisk-kristna bönesjal fanns på bordet och jag hade även satt upp en skylt på väggen med texten "My true Boss is a Jewish carpenter" (min sanna chef är en judisk snickare). Det här är kanske huvudorsaken till att vi ska stå upp för det judiska folket. Jesus var jude. Vi får inte glömma Förintelsen (Holocaust) och tidigare var det självklart att man stod upp för det Heliga landet och hade hjärta för det judiska folket. Jag nämnde också att Jesus kallat Jerusalem för "den store Konungens stad". Vidare nämnde jag att antisemitism i dag är att fördöma Israel så ensidigt som tex. FN gjort när man fördömt Israel mera än Iran, Nordkorea osv. I morgon (läs idag 18.3) kommer ECI (European Coalition for Israel) med Tomas Sandell att hålla en demonstration i Geneve utanför FN:s högkvarter med anledning av detta.
Sedan nämnde jag även att det blå-vita Finlandsljuset står framme för att vi ska minnas att be för riksdagsvalet, EU-valet och biskopsvalet och vårt eget land.
Det röda ljuset som står framme tänder vi för lidande kristna och förtryckta folk som tex. i länder som Kina och Nigeria, Belarus - mitt i Europa och Kazakhstan (båda är diktaturer) Jag nämnde mänskorättskämpen Vadim Kuramshin i Kazakstan. Jag viftade med Belarusflaggan!
Den här gången hade jag även med mig en liten blomma i en kaffekopp som ett vårtecken och också därför att min mormor Elvi odlade sådana i rabatt och gräsmatta. Det handlar om en liten vacker blomma som heter "Bellis". Min mormor var en varmt troende kvinna och en sann Israelvän. Därför passade det så bra att ta denna blomma med till Fokus. Jag hade också hittat en liten skrift i mina gömmor som handlar om Israel som jag ärvt av henne. Ett bevis för att hon var en sann Israelvän.
Slutligen hade jag också med mig ett ägg (fyllt med choklad) och ställde den retoriska frågan huruvida fastetiden och påsken handlar om ägg och harar eller handlar det om ett "Lamm som såg ut att ha blivit slaktat" (Upp. 5:6) - alltså Jesus och hans kors, hans död för oss och hans uppståndelse för att vi skulle få liv. Ägget fick vara med på bordet eftersom det måste krossas innan vi får del av det goda...
- Och det här, sade jag, är bara ett "välkommen", och då skrattade de församlade gott för de visste att de kommer mera.
Kvällens andra sång var den vackra "Jesus, stand by me" och ungdomarna var så duktiga och sjöng så fint!
Min inledning:
- Ibland kan vi kvinnor bli verkligt trötta. Vi förväntas ge kärlek, uppmuntra andra, ha koll på barn och familj, jobb, praktiska saker och kanske också vara föredömen i andligt hänseende. Och vi jämför oss med varandra!
Allt detta leder lätt till utmattning, kanske till en tomhetskänsla, glädjen kanske falnar och vi glömmer bort att vara närvarande och att lita på och förtrösta på Gud. Vi somnar kanske med "att göra listan" i huvudet och får ingen verklig vila eller frid. Bibelläsningen lider och bibelorden går in genom ena örat och ut genom det andra.
Då har vi kanske glömt bort snickarsonen Jesus och hans ord till Marta och Maria om att bli stilla och lyssna till honom i Ordet. Han som säger att vi inte ska göra oss bekymmer. Och vi har kanske glömt andra mänskors goda inverkan i våra liv och vi börjar isolera oss.
Om vi trots allt vågar öppna oss och visa vår sårbarhet och lite av vårt innersta så kan vi märka att andra mänskor har väldigt liknande problem som vi har och kämpar med ungefär samma saker.
Jag nämnde också att jag inte enbart riktar mig till kvinnor utan alla kan ha problem eller bekymmer och bli trötta. Det kan ju tex. bero på någon anhörig som är sjuk och det kan gälla fysisk eller psykisk sjukdom. Tyvärr är det sådant som vi sällan vågar tala om.
Jag har nyligen fått uppleva att man också kan få uppmuntran och tröstens ord av andra när man minst förväntar sig det och när man kanske tror att man måste vara den givande parten. Har man ingen att anförtro sig åt kan man tala med en själavårdare tex.
När jag förberedde det här råkade jag också finna nästan samma tankar på nätet och där ingick en bibelvers från Jes. 66:10f som jag också då tog med i min inledning.
Texten handlar om Jerusalem och lyfter fram Guds moderliga sidor (när hörde vi senast en dylikt text i kyrkan?). Martin Luther lyfte ofta fram Guds moderliga sidor utan att för den skull någonsin göra Gud till en "hen", mor eller en kvinna. Det är solklart som Jesus lär: "Fader vår, som är i himmelen..."
"Gläd er med Jerusalem,
fröjda er med henne,
alla ni som har henne kär.
Jubla högt med henne,
alla ni som har sörjt över henne.
Ty ni skall få dia er mätta
vid hennes trösterika bröst,
ni skall suga och njuta
av hennes härlighets rikedom.
Ty så säger HERREN:
Se, jag leder frid till henne
som en flod
och folkens rikedomar
som en översvämmande älv.
Ni skall få dia
och bli burna på höften
och sitta i knäet och bli smekta.
Som en mor tröstar sin son,
skall jag trösta er.
Ja, i Jerusalem skall ni bli tröstade.
Era hjärtan skall glädja sig
när ni får se detta,
era ben skall få livskraft
likt spirande gräs.
HERRENS hand skall bli känd
för hans tjänare,
men på sina fiender
skall han vredgas."
Jag underströk också att det står att "era ben ska få livskraft" och om man är utmattad kan man känna sig verkligt matt också i benen.
Här är länken jag fann på nätet och liknande tankar hos pastorsfrun Angie Walston från LCMS (men jag har citerat flera bibelverser) och det är mina egna tankar jag skriver om.
Blog CPH "It is well even when it feels like it isn't"
https://blog.cph.org/read/it-is-well-even-when-it-feels-like-it-isnt?utm_content=87296259&utm_medium=social&utm_source=facebook&hss_channel=fbp-32312222221&fbclid=IwAR3a3oBojbzokps_wGdll_hWc-80fHfEAHg8McTRwBVJgw0JevdcFWGdFh0
- Gud är fridens Gud. Han är inte stress och jämförelse!
Du behöver inte prestera tron och göra mera. Tron är en gåva och att göra mindre är bättre! "Less is more". "I svagheten blir kraften störst", skriver Paulus. Förtrösta på Guds löften! Löftena finns redan i dopet. Jesus har redan återlöst dig, dina tvivel, din brustenhet och han bar det på korset. Och vad sade han: Jo, han sade: "Det är fullbordat!"
- Den Onde, Anklagaren, vill straffa. Gud säger: Han/hon finns inte mera. Han/Hon är död. Åtalet läggs ner, det blir ingen rättegång. "Jag har dött bort från synden" skriver Paulus.
Att leva i sitt dop, det är att leva i daglig ånger och bot. Återerövra den förlåtelse och rening som dopet ger genom den Helige Ande!
Fri bön och bönen Fader vår. Avlösningsord: "Så långt som öster är från väster låter han våra överträdelser vara från oss". Vi får tro på förlåtelsen.
Efter min inledning fick vi lyssna till fin sång och musik och vi lovsjöng också tillsammans: "Angels singing", "Vilken vän jag fann", "I din öppna famn", "Du omsluter mig på alla sidor" och Henrik H. tog upp kvällens kollekt till Sat 7.
Ralf undervisade kort och berättade levande om olika bönesvar (som jag inte redogör för här ):
- Ralf inledde med att kort och kraftigt proklamera att Jesus är Herre (precis som vi sjöng i sången!). Han är Herre över sjukdom och över alla situationer. Jesus är suverän. Han har allt i sin hand. Jesu namn "står över alla andra namn".
Jesus är Skriftens centrum och Herre, fortsatte Ralf. Gamla testamentet visar på den kommande Frälsaren. Det finns många förebilder som tex. den förste Adam och den andre Adam i Romarbrevet och där Jesus jämförs med dem. Många olika personer och händelser visar på Jesus. Också tabernaklet. Vi ser Jesus överallt i Bibeln!
Ralf läste Luk. 24:25-27 (Jesus förklarar Mose och profeterna för lärjungarna och vad som sagts om honom i alla Skrifterna), v 44-49 ("Allt måste uppfyllas som är skriver om mig i Mose lag...)
Han sade också att Jesu död och uppståndelse förebildades med berättelsen om Josef i brunnen, han som först måste ner djupt, men det var ändå inte slutet utan början, eftersom Josef senare blev upphöjd.
Jesus dog på korset, men han vann ändå och han fullbordade verket. "Det är fullbordat."
När vi är djupt nere och det inte kan bli värre, så kan Guds nåd ändå bryta in. Ralf nämnde också att det är viktigt med ärlighet och att erkänna situationen som den är om man vill bli hjälpt. Han rekommenderade även att man läser Psaltaren där alla situationer beskrivs och man kan känna igen sig. Samtidigt är tacksamheten inte långt bort från psalmistens mun eller lovsången som går till Gud.
Ralf fortsatte vidare med att förklara att Gud använder både naturliga och övernaturliga medel när han kallar, formar och använder oss. Han hänvisade till profeten Jona i valfiskens buk. Stormen var naturlig, liksom att man kan falla överbord, men överlevnaden i fiskens mage var övernaturlig.
Gud använder hela perspektivet. Vi kan inte förstå allt, sa Ralf, men krukan och uppdraget har Gud hand om. Han är suverän.
Efter Ralf Salos undervisning sjöng vi ett par sånger och sedan ledde förebedjarna Eivor och Iris oss i tacksägelse och förbön för alla de många bönelappar som kommit in. Det kommer nästan alltid väldigt många böneämnen.
Mötesledaren sammanfattade kvällen med ett ord från Upp. 5:6 "Och jag såg mitt för tronen och mitt ibland de fyra väsendena och de äldste ett Lamm stå där, som såg ut att ha blivit slaktat."
- Så dyrbar är frälsningen som Jesus offrat sig för och ännu i himlen bär han märken efter såren.
Nästa gång: bibelstudium med kaplan Jockum Krokfors över "Profeten Hesekiel". Mötesledaren nedkallade Herrens välsignelse. Vi sjöng ännu några sånger "Ropa till Gud" och "Glory to the Father" under Tommy Nyman och ungdomsbandets ledning och sedan kunde man fritt gå till förbön och samtal om man ville. Ingen servering denna gång.
Foton 17.3.2019 (KL)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar