Den sk. kyrkliga toleransen

2 Tim. 3:14-17

Det finns en "tolerans" som inte inkluderar alla (hur täcks ni?). Efterlyser solidaritet med Kyrkans tro och bekännelse från alla klassiskt troende medkristna.

- Diskuterade den sk. toleransen som gäller från kyrkligt håll på min dagspromenad då jag stötte på grannar. Vi var ense om att endast en syn tolereras; den feministiska bibeltolkningen mot det bibliska äktenskapet. Råkade få tag på en Kyrkpressen-tidning när jag kom hem och blev på väldigt dåligt humör (därför att det inte stämmer) då jag läste: "Vi måste kunna leva med och respektera att människor har olika åsikter och diskutera dem sakligt. --- " (det som hänvisades till handlade om en "het" debatt nyligen) och man citerade S Ekstrand, biskopskandidat - Det jag främst reagerar på är innebörden i den första meningen "Vi måste kunna leva med och respektera att människor har olika åsikter" - det är just här det brister från ledande kyrkligt håll dvs det finns inte vilja och beredskap att leva med och respektera den ämbetssyn som baserar sig på bibelns lära, apostlarnas undervisning, om underordning och skapelse och som är en samvetsfråga, ordningsfråga och ett rättesnöre för många. Kyrkans grunddokument stöder ovanstående lära. Samma biskopskandidat gav inte heller mycket hopp om en god fortsättning inom kyrkan för de apostoliskt troende (gammeltroende-)prästerna och det som gäller deras framtid, vid en utfrågning av undertecknad på sociala medier (Fb). Svaren är kyliga och inte tillmötesgående. Det som däremot nog går för sig är att ändra på kyrkans och därmed den världsvida kyrkans äktenskapssyn.

Det är säkert snart förbjudet att hävda den "åsikt" jag står för. Den sk. ämbetsfrågan är inte en jämställdhetsfråga! Mannen och kvinnan är lika mycket värda, ska ha lika lön för samma arbete, men vi har olika uppgifter i församlingen och i kyrkan. Detta har många väldigt svårt att förstå, även om de kanske fått lära sig det som unga. Tyvärr har många anpassat sig efter tidsandan eller glömt bort vad de lärt sig och trott. Annars talar man nog mycket om kärlek i dag (OBS! All kärlek är inte vacker) och om tolerans, men den tog slut efter 1986 i och med kvinnoprästbeslutet och denna tolerans riktar sig bara mot dem som med våld ska ha in sina egna ideer i kyrkan.

Höjden av hårdhet och brist på empati och respekt har nog den kvinnliga biskopskandidaten visat i media när hon sagt att: "Kyrkan har gjort sitt val. De (gammaltroende) kan gå till en annan kyrka." (citatet är inte exakt eftersom jag tyvärr inte minns källan)  - Hur kärlekslös får man bli? Märk väl att detta gäller andliga sammanhang! Jag känner många gammeltroende präster som tjänar likt "de stilla i landet" och har gjort det länge. Hur ska det gå för dem? Hur ska det gå för de unga präster som utbildat sig och som tror som Bibeln lär? Och för oss alla andra? Skäms på er alla feministförespråkare som förstör kyrkan och alla ni som ska pressa in "världen" i kyrkan.

Jag har hela livet tjänat i den kyrka där jag är döpt, konfirmerad och där jag gifte mig. Ända sedan jag var liten (4 år) har jag gått i söndagsskola, junior, barnkör, sommarläger på Pörkenäs, ungdomskör, KSG-grupp, på ungdomssamlingar osv. Det har knappt funnits ett enda år i mitt liv som jag inte har tjänat församlingen/kyrkan på något sätt tex. med förtroendeuppdrag (församlingsrådet och -fullmäktige), hållit traditionell söndagsskola och familjesöndagsskola, varit och är församlingsfadder, textläsare i kyrkan (en gång i året!), arrangerat lördagssamling för unga vuxna och familjer på Kyrkostrand i Miniungdomsgården, är med i lekmannasamlingen Fokus och fungerar som en av mötesledarna, har varit anställd som ungdomsledare osv.

Det jag lärt mig på ungdomssamlingarna på Kyrkans Ungdoms sommarhem (Pedersörekretsen) och vid Kyrkostrands församlingshem har jag hållit fast vid dvs att när vi talar om präster så handlar det om män. Detta har jag inte funnit någon orsak att ta avstånd ifrån. Men också jag har fått känna på att uppdragen minskar, fått erfara sneda blickar och kyla samt motvillig "acceptans" från medkristna och ändå har jag aldrig "prackat" min tro på andra, men nog fått ta emot pikar.

Ifall (vilket jag inte tror) vi skulle få en kvinnlig biskop så frågar jag mig om hon också anser att jag och alla andra församlingsbor och lekmän som tjänat länge med den världsvida kyrkans ämbetssyn, "ska gå till en annan kyrka"? Det kanske vi gör, men i så fall går vi frivilligt och för att vi definitivt har fått nog.




Jag får vara mitt eget försvar, eller Skriften är mitt försvar: 2 Tim. 3:14-16

"Men håll fast vid det som du har lärt dig och blivit överbevisad om. Du vet av vilka du har lärt det, och du känner från barndomen de heliga Skrifterna som kan göra dig vis, så att du blir frälst genom tron på Kristus. Hela Skriften är utandad av Gud och nyttig till undervisning, till bestraffning, till upprättelse och till fostran i rättfärdighet, för att gudsmänniskan skall bli fullt färdig, väl rustad för varje god gärning."