Mänskor på flykt till fots genom Europa år 2015 - kryper genom taggtråd

Det är med stor sorg och förstämning man tar del av bilderna på mänskor på flykt år 2015. De som drivits bort från sina hemländer drunknar på haven, svälter i flyktingläger, går under av trötthet under vandringen till fots krypande genom taggtråd och genom ogästvänliga transitländer till en osäker framtid. Var ska de finna en fristad?

Det har sagts att de starkaste och de rika har möjligheten och kraften att bege sig på flykt. Den grymma sanningen är att många inte når ända fram trots detta. Och de möts av murar och stängsel som västvärlden byggt därför att vi inte anser oss ha råd att ta emot dem. Tänk om det var du och jag som var i denna situation?


Jag skäms över att mitt land har tagit och tar emot så få flyktingar och asylsökande genom åren. Jag berörs också väldigt illa av den långa ångestfyllda väntan på beslut som de i åratal utsätts för. Och jag skäms över att det finns mänskor som missbrukar vår nationalsång genom att visa bort mänskor som lider nöd och som söker hjälp hos oss.

Har inte vi finländare genom tiderna också själva fått hjälp under tider av nöd? Har vi inte själva sökt oss västerut när arbete har saknats?

Det är klart att man också måste ta itu med roten till problematiken och även försöka hjälpa mänskor i deras hemländer men det fritar oss inte från att att hjälpa mänskor i direkt nöd som kommer till oss.

Desperationen, smärtan och hjälplösheten är också oändligt stor hos de män som söker asyl hos oss utan sina familjer, utan hustrun och barnen. Vi har bevittnat det med våra egna ögon i vårt arbete. Många asylsökande bär märken efter tortyr på sina kroppar och lider av PTSD (posttraumatiskt stressyndrom) som sätter spår i själen.

Det är allas vår uppgift är att lindra nöden där vi kan. Vår uppgift är att visa att mänskolivet är dyrbart och viktigt att värna om.

Därför uppskattar jag att statsminister Juha Sipilä har sagt att det skulle vara mera humant att hämta flyktingar med flyg. Det handlar om utsatta mänskor; kvinnor, barn, åldringar, sjuka - överväg därför denna möjlighet! Det är också politikernas ansvar att se till att situationen i befintliga flyktingläger är möjligast dräglig även inför kommande vinter.

Om vi inte gör vårt yttersta för att rädda dessa mänskor på flykt kommer kommande generationer att döma oss mycket hårt för vår hjärtlöshet. Hur kunde vi blunda för så mycket?

Och vi har inte rätt att glömma Seyfo och Shoah.




Hur kan den enskilde mänskan hjälpa? Stöd tex. Röda korsets insamling eller de många olika klädinsamlingarna och loppmarknaderna som är fungerande kanaler för flyktinghjälpen. Bli vänfamilj med en flyktingfamilj. Vi kan också be om kreativa och öppna hjärtan för varandra och för olika goda lösningar och insatser.