Lekmannasamlingen Fokus söndag 22.3.2015 kl. 17.00 (FC, Jakobstad) Undervisning: Ralf Salo ("predikade evangeliet om Jesus och uppståndelsen"), vid flygeln: Kristian Östman med Monica Hagström och Kristiina Haapasalo. Förebedjare: Eivor och Bodil. Barnfokus: Niklas Storbacka mfl.
"Jesus Kristus har kommit i världen för att frälsa syndare." 1 Tim. 1:15
Det var min tur att fungera som mötesledare och jag hade tagit med mig ett rött ljus, ett vitt ljus, ett blått ljus, min israeliska böneschal och prydnadsblommor av träspån från Vitryssland, Det finns önskemål att vi gärna ska "inreda" salen och detta var mitt bidrag.
Mötesledaren hälsade välkommen och nämnde om att det i början kommer att finnas plats för korta vittnesbörd (eller ordet fritt), vilket har efterfrågats. Därefter sjöng vi två sånger som var barnvänliga.
I min inledning visade jag på det röda förbönsljuset och sade att vi som vanligt under kvällen ber för den lidande kristna kyrkan och även för förtryckta folk (jag nämnde mina "hjärtebarn": Kazakstan och Vitryssland (Belarus). Vidare nämnde jag om att det vita och det blå ljuset får symbolisera vårt eget land (men det är också Israels flaggas färger). Vi ber för vårt eget land; det kommande riksdagsvalet och vår östra gräns. Vi låter oss naturligtvis inte skrämmas av "kalla kriget" eftersom vi är finländare med "sisu", "sauna" och "Suomi-korv". Jag nämnde även om att The Moscow Times nyligen infört en bild i tidningen av "Suomi-neito" (konstverk av Isto föreställande Finlandsjungfrun med lagboken i handen och örnen som försöker röva bort den) med en påminnelse om krigstiden. Jag hade lagt den israeliska böneduken på bordet för att påminna oss om att vi ska be för det judiska folket, för Israel och Jerusalem. Blommorna är en gåva från Vitryssland och de får påminna oss om förtryckta folk.
INLEDNINGEN:
"Vi lär oss inte av historien. Åter igen blir judar offer för våldsdåd och antisemitism. Kristna förföljs världen över. Nyligen fick vi höra om bombdåd i två pakistanska kyrkor i Lahore. De kristna där har sorg i dag när de firar gudstjänst. Mänskor förtrycks orättfärdigt tex. i Belarus och Kazakhstan. Blommorna på bordet kan få vittna om hur vi kan hjälpa varandra och om ömsesidighet.
Kalla kriget upprepar sig. Edvard Isto's målning av den finländska jungfrun som anfalls av den ryska örnen är aktuell igen på dagstidningssidor. (Mera om detta tidigare i Fokus också).
Här tidigare om Edvard Istos målning "Anfall":
http://minkristnasamhllsblogg.blogspot.fi/2014/03/fokus-jesus-ar-trons-faste.html
Men en sak som också är ett historiskt faktum och som är helt avgörande för oss är att: "Jesus Kristus har kommit i världen för att frälsa syndare." 1 Tim. 1:15
Vi lider alla av kroppsliga sjukdomar mm. i olika grad och omfattning. En del är friskare än andra, men vi lider alla av synden i vårt kött.
Så här inför påsk påminns vi om Jes. 52:4-6 "Men det var våra sjukdomar han bar, våra smärtor tog han på sig, medan vi höll honom för att vara hemsökt, slagen av Gud och pinad. Han var genomborrad för våra överträdelsers skull. Straffet var lagt på honom för att vi skulle få frid, och genom hans sår är vi helade. Vi gick alla vilse som får, var och en gick sin egen väg, men all vår skuld lade HERREN på honom."
Gud bättrar inte bara på oss lite, strör lite guldglitter över oss för att vi ska bli bättre mänskor. Nej, han ger oss sin rättfärdighet. "Alla ni som har blivit döpta till Kristus har blivit iklädda Kristus." Gal. 3.27. I Jesus Kristus har vi denna rättfärdighet.
Syndabekännelse och avlösning: Bönen Fader vår.
Efter inledningen tog vi upp kollekten som gick till Ralf Salos understödsring och barnen gick till barnfokus. Under "ordet fritt" vi vi ta del av ett vittnesbörd/bönesvar. Sedan följde ett längre och obrutet lovsångspass. Jag nämnde att vi ärar Gud för den han är, oberoende av hur vi känner oss. Men att det samtidigt är viktigt med ärlighet. Vi bygger inte på våra egna känslor.
- Några av lovsångerna under kvällen som vi sjöng under Kristian Östmans ledning var:
"Beautiful, Jesus is beautiful",
"Din trofasta kärlek aldrig mig lämnar, din barmhärtighet den kan aldrig ta slut. Den är ny varje morgon, ny varje morgon, stor är din trofasthet min Gud, stor är din trofasthet.",
"Vår Konungs majestät (i ljus hans sveper sig) efter Ps. 104:1-2),
"Jag kommer som jag är" (du har skapat mig),
"Min Jesus, min Herre, Gud det finns ingen som Du",
"Vi vill ge Dig ära och tillbedja, vi vill lyfta våra händer, vi vill upphöja Ditt namn",
"Vilken vän jag fann",
"Helig, helig, helig",
"Bless the Lord o, my soul",
"Amazing grace (my chains are gone)" mfl.
Sedan fick vi ta del av Ralf Salos undervisning:
Ralf förklarade att Jesus själv är trons och enhetens grund. Jesus lever och detta är helt avgörande. Aposteln Paulus slår fast hur viktig Jesu uppståndelse är.
Genom historien kan vi ta del av hur mänskor fått sina liv förvandlade genom tron på Jesus. Det vi samlas kring är ingenting dött. Efesierbrevet talar om att Kristus är församlingens huvud.
Bekännelsen till vem Jesus är, är viktig. Ralf citerade Matt. 16:13-20 "Vem säger folket att jag är?" Petrus svar var: "Du är Messias, den levande Gudens son".
Jesus är vårt centrum. Tron (den uppenbarade hemligheten om vem Kristus är) är en gåva och en relation. Petrus fick också frågan: "Älskar du mig"?
Ralf sade att det är viktigt vilken kärlek vi har till Jesus och vem han är för oss (Petrus fick frågan 3 gånger).
1 Joh. 2:22-23 beskriver vem som är lögnaren "Den som förnekar att Jesus är Kristus." v. 22
"Vem är lögnaren, om inte den som förnekar att Jesus är Kristus? Den är Antikrist som förnekar Fadern och Sonen. Den som förnekar Sonen har inte heller Fadern. Den som bekänner Sonen har också Fadern."
- Det hör till sanningen att veta vem Jesus är, sa Ralf. Han hänvisade även till 1 Joh. 4:2 "Så känner ni igen Guds Ande, varje ande, som bekänner att Jesus är Kristus, som kommit i köttet, han är från Gud, och varje ande som inte bekänner Jesus, han är inte från Gud. Det är Antikrists ande, som ni har hört skulle komma och som redan nu är i världen."
Jesus är Gud och människa. Sann Gud och sann människa, fortsatte Ralf. Matteus 16:e kapitel handlar också om hur Jesus kallar och utväljer oss och betonar alltså Jesus-bekännelsen. Jesus bygger själv sin församling. Det finns svagheter och styrka med allt, agnar och vete, sant och falskt hos alla, sa Ralf. Men de troende finns ändå under Jesu beskydd: under församlingen; Jesu Kristi kropp. De yttre formerna kan se olika ut på ett praktiskt plan, men består av levande stenar som formar kyrkan. Konflikt, kamp och svårigheter kan inte undvikas, men Bibeln utlovar seger i kampen: "dödsrikets portar ska inte bli henne övermäktiga". Ralf nämnde tidsandan som tränger sig på oss och hänvisade till debatter i dagstidningen. Vi glider bort från Guds Ord, sa Ralf. Vi har en kamp att föra mot världen men också mot köttet (som nämndes i inledningen, konstaterade Ralf).
- Vi har inget att bekänna om vi inte har Jesus, sa Ralf.
Han manade oss också med orden i Ef. 4:3f "Var ivriga att bevara Andens enhet genom fridens band: en kropp och en Ande, liksom ni kallades till ett hopp, det som tillhör er kallelse, en Herre, en tro, ett dop, en Gud som är allas Fader, han som är över alla, genom alla och i alla."
Vi ska förbli i vinträdet Jesus (Joh. 15:5) vara beroende av Jesus. Det är helt avgörande för oss. I Jesu Kristi blod har vi förlåtelse och rening. Det är gratis och en gåva.
Slutligen drog Ralf en parallell till den unge Samuel och den gamle Eli. Förakta inte det gamla så att du ser bara det nya. Men förakta inte heller det nya, så att du ser bara det gamla som värdefullt. Glöm inte att tacka för det som varit.
(Mitt sammandrag och mina minnesanteckningar av Ralfs undervisning)
Efter Ralfs undervisning stod vi upp och sjöng "Helig, helig, helig" sedan steg förebedjarna fram och vi tackade och bad för bönelapparna. De lyfte också fram de böneämnen som nämnts i inledningen.
"Ordet fritt" igen i korthet.
Mötesledaren nedkallade Herrens välsignelse och sammanfattade kvällen med Jes. 54:10 "Om än bergen viker bort och höjderna vacklar, så skall min nåd inte vika från dig och mitt fridsförbund inte vackla, säger HERREN, din förbarmare."
- Vi har en Gud som förbarmar sig.
Öppet slut med lovsång, förbön, samtal, servering.
Nästa gång: "Fira påsk! - Också hemma" (med Jan-Gustav Björk)
Foto från mobilen: Kerstin Lindén
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar