Powered By Blogger

tisdag 8 april 2014

Tatarerna har funnits på Krim sedan 1200-talet - de monstruösa brotten mot detta folk; Stalins deportationer, övergrepp och upprepningar år 2014

Kommunismens övergrepp. Dagens ryska gangstervälde.

Magnus Ljunggren, professor em. i rysk litteratur:

Krims urbefolkning tar till motvärn

"Den 18 maj 1944 kom Stalins hämnd. I själva gryningen deporterades de alla, drygt 238 000 människor. På några timmar stuvades de in i oeldade godsvagnar och forslades, under ohyggliga umbäranden, till Uzbekistan i Centralasien. De hade kollektivt utnämnts till förrädare, de skulle ha ”samarbetat med fienden”. I själva verket fanns bland dem procentuellt sett inte fler nazikollaboratörer än hos andra.

De som särskilt drabbades var kvinnor, barn och gamla (eftersom alla män i krigsduglig ålder redan befann sig vid fronten). De dog som flugor under den 24 dygn långa transporten, av svält, törst och nedkylning och av att hållas så tätt sammanpackade.


När ”folkfienderna” kom fram isolerades de i avsides belägna specialkolonier. Det var förbjudet för dem att röra sig utanför ett område med fem kilometers radie. De måste själva bygga sina bostäder och ordna sitt uppehälle. Överskred de kolonigränsen blev de antingen skjutna eller sändes i läger på 25 år."

Magnus Ljunggren 30.3.2014 (läs hela bloggen):
http://www.sallskapet.org/ostblog/?p=4056



Tack till Maria Söderberg för länken!


On my blog earlier:
http://minkristnasamhllsblogg.blogspot.fi/2014/03/crimean-tatars-standing-for-united-and.html


Al Jazeera:(Se filmen 45:17)
http://www.aljazeera.com/programmes/aljazeeraworld/2012/05/2012517132318999379.html?fb_action_ids=778450402166380&fb_action_types=og.likes&fb_ref=s%3DshowShareBarUI%3Ap%3Dfacebook-like
"On May 18, 1944, Joseph Stalin deported 218,000 Crimean Tatars to Central Asia. Using personal testimonies, this film tells the story of the Tatars' expulsion from their homeland and their long struggle to return."


Surgun (The Arabat Tragedy):
http://www.iccrimea.org/surgun/arabat.htm




Foto: Kerstin Lindén 

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar