Jag läste dagens KP (Kyrkpressen nr 7/2014) om status quo vad gäller kyrkoherdevalet i Karleby och blir inte glad. Jag vill inte på något sätt förringa eller tala illa om den sökande som nu anses som enda behörig till tjänsten...
...men jag sticker inte heller under stol med att jag hade hoppats att Jan Nygård skulle ha funnits med bland de sökande i valet. Detta beroende på min församlingsbakgrund (där vi lärde oss att ta ansvar och vad som är bibliskt) och där Jan och jag nästan är av samma årgångar ja, åtminstone från samma tradition och av samma lära. Jan Nygård har arbetat mycket med själavård, vet jag.
Det börjar liksom kännas så här i ett Borgå stift's perspektiv: Vi är de sista entusiasterna. Om man kan använda ett profant uttryck. Jan Nygård har tidigare fått många kallelser till att undervisa i lekmannasamlingen Fokus också, tillsammans med tex. Thomas Björkman, Tomas Ingo osv. Många har klart uttalat att man kommer ganska långt ifrån för att höra just dessa predika och undervisa. Jag vet att många andra tänker som jag i ämbetsfrågan men vågar inte säga det rakt ut. Det är obekvämt och man får känna av det trots att man INTE har sagt åt andra hur de ska handla eller tänka utan bara meddelat sin åsikt. Man råkar faktiskt ut i kylan.
Jag betonar att INGEN (oberoende av åsikt) ska utsättas för mobbning.
Jan Nygård säger att han "märkte att det var kört redan när han kom till intervjun".
- Blev han mobbad? undrar jag av hans ord att döma, utan att veta säkert. Men jag undrar...
Nygård säger att han är besviken för både egen och församlingens del. Han säger i artikeln: "Nu kör domkapitlet över församlingen." Jan ser dokumentet man tvingades skriva under som något som på ett felaktigt sätt binder den sökande till biskopens och domkapitlets teologi.
- Ja, kära nån, har ni tänkt på att biskopen (och framtida biskopar) kanske inte alltid har rätt? Nu binds prästerna till någonting annat än Guds ord.
- Kan man höra ljudet av hur en fälla slår igen? undrar jag sorgset.
"Nu kan man fortsätta på denna linje och i framtiden komma med tilläggsfrågor, såsom villighet att samarbeta med präster som förkunnar läror som avviker från Bibeln."
- Tänk vilket framtidsscenario!
Och vi har skriande prästbrist på sina ställen. Vi har präster som kunde arbeta, men de är "inte behöriga". Hur ska det kännas för dessa präster? Har ni tänkt på det? Dylika tillvägagångssätt som domkapitlet nu satt i system driver ju medvetet ut dem ur kyrkan till andra tjänster.
Jag förstår ju att domkapitlet hänvisar till lagen, men kunde man har gjort annorlunda? Om vi hade haft en biskop med annan teologi? Hur är det med samvetsfriheten?
Och om ni inte delar min och många andras syn i ämbetsfrågan (som är den världsvida kyrkans lära) så tänk åtminstone på framtidscenariot.
Och tänk åtminstone lite på hur man försöker binda andras samveten med ett dokument utan att ge alternativ. Är inte det litet märkligt, kan man undra? Vad är nästa steg? Märk ut dem (ännu mera)?
- Och inte är denna grupp skyddade av lagen åtminstone. Tänk på det.
Tack och lov har vi pressfrihet i alla fall, annars hade jag inte vågat skriva detta.
Men nog är det ändå ledsamt att det ska vara så här: "I kyrkan liden I betryck" (jag citerar Henrik Perret).
Kyrkan är inte längre den där fristaden som den skulle vara. Sions herdar bliver bortdrivna.
Tiderna har ändrat. Men Gud har inte ändrat sig och hans ord består evinnerligen
Här kommer en UTMANING till dej som inte delar min syn. När bad du sist för dessa präster? (Matt. 7:12)
Och så kan vi tänka på det där med tolerans också, på samma gång.
...toleransen finns bara på pappret - tydligt i detta fall.
Tack, Gud, för att vi har yttrandefrihet.
Foto: Kerstin Lindén (Karleby stadsförsamlings kyrka, Kyrkhelg)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar