Lekmannasamlingen Fokus. Söndag 19.2.2017 kl. 17.00 (FC, Jakobstad). Lovsång och förbön. Medverkande: Ralf Salo, dubbelkvartett med sång och musik i Taizé-stil.
Under ledning av Heidi Storbacka fick vi både njuta av högklassig sång av en dubbelkvartett och sjunga med i sångerna. Ett lite nytt koncept kanske för lovsångskvällarna, men väldigt fint. Som vanligt tjänade lekmän i alla de olika uppgifterna. Mona och Gustav Granvik fungerade som förebedjare för bönelapparna och det fanns väldigt många tacksägelse- och böneämnen att läsa upp och be för. Det var min tur att fungera som mötesledare och efter att jag hälsat välkommen och vi sjungit sången "Lova, Gud, min själ" höll jag inledning.
Jag visade också på det röda böneljuset, Finlandsljuset och den judisk-kristna böneschalen och sa att vi säkert alla känner att vi behöver be särskilt för vårt eget land (beslutsfattare och ledare) för vår egen församling (särskilt för våra ledare, för omvändelse, för Ordets ljus), för lidande kristna, för förtryckta folk (det rör på sig i Belarus; Vitryssland, men vi ber ju också för andra förtryckta folk). Det judiska folket har alltid en särskild plats i vårt hjärta och dem ber vi alltid för. Ralf undervisade kort över Apg.4 v. 23f
Inledningen: Gud är helig. Jag har valt att läsa från 2 Mos. 3:1-6.
"Mose vallade fåren åt sin svärfar Jetro, prästen i Midjan. En gång drev han fåren bortom öknen och kom till Guds berg Horeb. Där uppenbarade sig HERRENS ängel för honom i en eldslåga som slog upp ur en buske. Han såg att busken brann av elden utan att busken brann upp. Då tänkte Mose: "Jag måste gå dit och betrakta den underbara synen och se varför busken inte brinner upp." När HERREN såg att han gick för att se efter, ropade Gud till honom ur busken: "Mose! Mose!" Han svarade: "Här är jag." Då sade Gud: "Kom inte hit! Tag av dig skorna, ty platsen där du står är helig mark." Och han sade: "Jag är din faders Gud, Abrahams Gud, Isaks Gud och Jakobs Gud." Då dolde Mose ansiktet, ty han bävade för att se på Gud."
Mose bävade alltså för att se på Gud. Gud är fortfarande lika helig som då Mose mötte honom. Vi kan inte nalkas Gud och vi kan inte se hans ansikte, eftersom vi är syndare.
"Men Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknade inte människorna deras överträdelser, och han har anförtrott åt oss försoningens ord. --- Den som inte visste av synd, honom har Gud i vårt ställe gjort till synd, för att vi i honom skulle stå rättfärdiga inför Gud." 2 kor. 5:19, 21.
- För Jesus Kristi skull får vi gå ända fram till nådatronen och in i det allra heligaste. Jesus har tagit våra synder på sig och bytt med oss. Han har gett oss sin rättfärdighet. Jesus är Guds ansikte till oss. Vi får leva i daglig omvändelse och fokusera på Kristus som är uppstånden, vända oss bort från oss själva och se på Jesus.
Därpå följde fri bön med tyst syndabekännelse och bönen Fader vår som vi bad tillsammans. Avlösningsord: Jes. 1:18
"Kom, låt oss gå till rätta med varandra, säger HERREN. Om era synder än är blodröda, skall de bli snövita, om de än är röda som scharlakan, skall de bli vita som ull."
Efter inledningen sjöng vi tillsammans med dubbelkvartetten som bestod av:
Sopran: Heidi Storbacka, Camilla Wilhelmsson, Alt: Susanne Kummel, Iris Dahlbacka, Tenor: Niklas Storbacka, Kristian Östman och bas: Bobo Dahlbacka och Lucas Eriksson.
Några sånger: "Lova, Gud, min själ", "Tacka Herren", "I min Gud", "Ära, ära", "Laudate Dominum", "Min själ får vila ut", "Min frid jag lämnar", "Känn ingen oro", mfl
Ralf Salo undervisade kort över Apg. 4 23f.
Ralf underströk att lärjungarna vände sig till Gud i bön genast då de hade fått problem. De väntade inte, de analyserade inte, utan använde sig genast av möjligheten att be till Gud den Allsmäktige "som har skapat himmel, jord och hav och allt." v, 23
Ralf underströk också vikten av trosbekännelsen och att vi har den.
Vers 24 visar att man vänder blicken till Gud. Vi behöver också rikta blicken mot Gud och bort från oss själva.
Lärjungarna bad till Gud om frimodighet (v. 29) och som bönesvar skakades platsen där de var samlade, de uppfylldes av den helige Ande och predikade sedan frimodigt Guds ord.
Ralf Salo hänvisade också till Apg. 6:3 "Nej, bröder, utse bland er sju män som har gott anseende och är uppfyllda av Ande, och vishet, så ger vi dem den uppgiften."
Han avslutade med att läsa Apg. 6:10 "Men de kunde inte stå emot den vishet och den Ande som här talade."
Kvällens kollekt som togs upp före undervisningen gick till barn- och ungdomsarbetet (bandmusiker).
Efter undervisningen kallades förebedjarna Mona och Gustav Granvik fram. Det fanns många tacksägelse- och böneämnen. Vi bad för dem under förebedjarnas ledning.
Mötesledaren informerade om en ny möjlighet att offra (Löftesoffer) för tre olika ändamål. Blanketter finns på platsen.
Nästa gång undervisar Ralf Salo igen. Kvällen sammanfattades med att jag konstaterade att vi kan tjäna Gud på många olika sätt: genom sång, musik, poesi, prosa, genom våra händers verk (hantverk), genom det predikade ordet, genom mänskors möte, genom olika informationskanaler, genom böcker, genom skriven text och genom bön...
Mötesledaren nedkallade Herrens välsignelse. Kvällen avslutades med öppet slut som vanligt (samtal, förbön, samvaro). Vi var ca 40 personer samlade denna kväll.
Foton från mobil: KL (19.2.2017)
