Resurser till föräldrastöd

Hbl 17.4.2016.
Studiehandledare Benita Finne har skrivit en insändare i Hbl som svar på en FNB-artikel;

en rapport där barnombudsmannen Tuomas Kurttila säger att barnen inte mår bra i skolan (Hbl 9.4.2016). Kurttila konstaterar att var åttonde pojke inte når upp till en sådan läskunnighet att han klarar fortsatta studier. Kurttila vill att myndigheterna snabbt vidtar åtgärder för att reformera den grundläggande utbildningen. Han säger att det handlar om hur enskilda barn bemöts och om grundskolan som miljö och även om lärarnas arbetsklimat. Benita Finne vill betona familjens och föräldrarnas betydelse för barnets sunda utveckling och nämner viktiga faktorer som kontinuitet, kärlek, gränser och tid. Hon föreslår att kommunerna i förebyggande syfte anställer föräldracoacher som skulle stöda föräldraskapet, särskilt för förstagångsföräldrar.


Benita's insändare:

Resurser till föräldrastöd

"Det är intressant att barnombudsman Tuomas Kurttila (Hbl 9.4 2016) tar upp frågor som jag själv, under flera års tid, funderat mycket på. Kurttila och jag drar dock olika slutsatser beträffande behovet av förändring.

Med stor sannolikhet finns det skolor där arbetsklimatet är som Kurttila beskriver, det vill säga mindre bra. Och jag håller fullständigt med honom om att kontakten mellan läraren och eleven har större effekt på inlärningsresultaten och motivationen än t.ex. läromedlen. Kanske är jag lyckligt lottad, för under mina 35 år som lärare inom den grundläggande utbildningen, åk 1-9, har jag alltid jobbat i skolor med motiverade och engagerade lärare som satt en ära i att se varje enskild individ. Kommunen jag nu jobbar i satsar på skolan, inte enbart vad gäller lärmiljön och läromedlen, utan även vad gäller elevvården.

Kurttila kräver att myndigheterna snabbt vidtar åtgärder för att reformera den grundläggande utbildningen. Det arbetet är redan på god väg i och med att en ny läroplan tas i bruk inkommande höst. Det myndigheterna däremot borde sätta in mera resurser på är stöd till föräldrar. Det är nämligen här jag ser en stor orsak till att många elever inte når upp till miniminivån i läskunnighet, matematik och naturvetenskaper. Bristande föräldraskap leder till illamående hos ett barn och mår man dåligt orkar man varken med sig själv eller med skolan.

I sin bok ”Föräldraskap – makt med ansvar ” skriver Tommy Hellsten: ”När föräldrarna avstår från föräldraskapets ansvar överskattas experterna i stället”. Han konstaterar vidare att det ansvariga föräldraskapet håller på att försvinna, vilket får till följd att barnen inte får den vägledning de behöver, och att detta märks inte minst i våra skolor.

Det här är ”hett stoff”. Att lyfta fram föräldrarnas ansvar och oersättliga betydelse för sina barn tycks inte vara comme-il-faut. Man får inga röster och plockar inga politiska poäng med att påpeka en sanning som borde vara självklar. Men, hur mycket vi än reformerar skolan, hur många kuratorer och skolpsykologer vi än anställer, kan vi inte reparera de skador som, på grund av brister i fostran, åsamkats en individ redan före skolstarten.

Sjukhusläraren och familjeterapeuten Heikki Kurkiala talar om fyra faktorer som är avgörande för att ett barn skall utvecklas sunt och bli en välmående individ: kontinuitet, kärlek, gränser och tid. Kontinuitet i form av en nära obruten kontakt med åtminstone en vuxen människa under de tidigaste barnaåren. En obruten kontakt leder till trygghet och till förtroende för andra. Ömhet och kärlek, att bli sedd och bekräftad för den man är, lägger grunden för en sund självkänsla och för att känna empati för andra. Gränser, att lära sig vad man får göra och inte får göra, att ibland få ett ”nej”, lär barnet att ta motgångar, att möta krav och ger en upplevelse av att mamma och pappa bryr sig om. Kontinuitet, kärlek och gränser binds ihop av tid. Att se barnet som den viktigaste ”uppgiften” och ge det mycket tid, visar på engagemang och ger stor utdelning. Det är inte för intet som måttenheten på kärlek är tid. - Brister det på någon av de ovannämnda punkterna uppstår skador i utvecklingen.

Under flera års tid har jag samlat på mig otaliga tidningsartiklar som behandlar barns och ungas illamående. Artiklarna efterlyser bl.a. mera förebyggande arbete, men jag har inte sett att någon svarat på vad detta förebyggande arbete i praktiken innebär och när det ska påbörjas. Som jag ser det börjar det förebyggande arbetet när ett barn föds. Arbetet består av, just det, kontinuitet, kärlek, gränser och tid. Vill kommunerna spara pengar föreslår jag att de anställer en föräldracoach som hjälper speciellt förstagångsföräldrar i det oersättliga uppdraget som förälder. Lika naturligt som att gå till rådgivningen för att kontrollera barnets kroppsliga utvecklig borde det vara att gå till föräldracoachen för att tala om fostran.

Vi lever i ett allt mera föränderligt samhälle och därför är det om möjligt ännu viktigare än tidigare att de fyra ovannämnda punkterna fungerar. Barns och ungdomars behov är nämligen samma som de alltid har varit, trots yttre förändringar, och en stabil grund ger beredskap att möta förändringar. Jag är övertygad om att kommunerna skulle spara stora summor ifall det förebyggande arbetet påbörjas när barnet föds.

Till sist: Varför inte föräldralön?! Eftersom tiden före skolåldern, speciellt de allra första levnadsåren, är så viktig för ett barns utveckling borde det göras möjligt för en förälder, som själv vill fostra sitt barn, att få göra det. Se där en möjlighet till förbättrade skolresultat!"

Benita Finne
lärare, studiehandledare
Bennäs






- Ovanstående är den ursprungliga versionen som Benita sände till Hbl. Tidningen ändrade dock rubriken till att lyda: "Varför inte föräldralön?" samt gjorde smärre förändringar och förkortningar.


Benita Finne är lärare och studiehandledare, medlem av SFP, Kristet Samhällsansvar.






Foto: Kerstin Lindén