The interpreter: "EU's moral failure" (by Andrei Sannikov) Full text:
http://www.interpretermag.com/eus-moral-failure/
"The regime didn’t even attempt to take any measures to rehabilitate political prisoners. Some of us formally have criminal records although we were unjustly convicted and sentenced to imprisonment. Hence we are still deprived of our civil and political rights, including the right to take part in elections, which the EU has urged to be “free and fair” while forgetting about our situation. --- The day after the EU decision it was made public that Russia and Belarus will adopt a joint military doctrine presumably aimed against NATO and internal dissent.
Lukashenka didn’t hide how happy he was when the EU took its decision. He praised Brussels and immediately confirmed that there will be no reforms in Belarus."
UN (Officer of the high commissioner): "Statement by the Special Rapporteur on the situation of human rights in Belarus"
http://www.ohchr.org/EN/NewsEvents/Pages/DisplayNews.aspx?NewsID=17026&LangID=E
"During the four months since the October presidential elections, no changes have been initiated in Belarus to alter the oppressive laws and practices, while numerous cases of new violations of basic rights have emerged."
* Svenskspråkig sammanfattning av och kommentar till texten " EU:s moraliska misslyckande":
- Andrei Sannikov (f.d diplomat och presidentkandidat i Belarus) kritiserar skarpt EU:s beslut att häva sanktionerna mot "Europas sista diktator" och ett stort antal personer i landet med mänskorättsbrott på sina samveten. Det är djupt omoraliskt och höjden av cynism, skriver han. Och det är inte första gången EU har överseende med Lukashenka-regimens övergrepp. FN:s specialrapportör för Belarus Miklós Haraszti har kommit fram till att mänskorättssituationen i landet är oförändrat dålig. Regimen har inte vidtagit några åtgärder för att rehabilitera politiska fångar och en del av dem betraktas fortfarande också formellt som brottslingar, trots att de var/är orättvist dömda och fängslade. "Vi fortfarande berövade våra medborgerliga och politiska rättigheter, inklusive rätten att delta i val, som EU har uppmanat att vara "fria och rättvisa" samtidigt som man glömt bort vår situation", skriver Sannikov. Om sanktionerna mot regimen skriver han att de troligen var de mildaste av de restriktiva instrumenten som EU hade till sitt förfogande, men att de ändå var viktiga för belarusierna. I Vitryssland lever man i en situation med absolut laglöshet där brottslingar av alla slag förblir ostraffade om de är lojala mot diktatorn. Naturligtvis finns det ingen rättvisa för förövare av brott mot oppositionspolitiker, civila aktivister, oberoende journalister osv. Man kunde förvänta sig rättvisa på basen av moraliska värderingar från ett håll åtminstone: den demokratiska världen och EU. Men här lämnas belarusierna i sticket. EU:s svek syns också i att man underlåtit att undersöka regimens brott mot oppositionen under tidigare år, dvs ingen har ställts till svars för försvinnanden och dödsfall. Bryssel underlät att kräva rehabilitering av politiska fångar, men rehabiliterar de kriminella istället. Tidigare svartlistade domare, åklagare, polis, tjänstemän och vakter som var inblandade i tortyr av fångar, går nu fria och ostraffade. Sannikov som själv varit fängslad och torterad konstaterar att den svarta listan hade en avskräckande inverkan och hindrade en upptrappning av övergrepp mot politiska fångar i Belarus. Nu när torterarna har benådats, har de tillstånd att fortsätta med sin brutalitet. Sannikov anser att EU:s beslut att hålla diktator Lukashenka om ryggen var väntat. Minsk som plattform för Ukraina-Rysslandsdiskusssionerna gav diktatorn Lukashenka good-will i världens ögon. Minsk var den enda tänkbara platsen för möten och här kunde Kreml helt styra förhandlingarna. Och Lukashenka bromsade naturligtvis inte upp sina repressiva metoder mot det civila samhället och oppositionen. Sannikov nämner diktatorns fortsatta övergrepp tex. polisbrutalitet mot journalister, rättegångar mot oppositionella och aktivister som protesterar mot våldet. Denna gång döms de av icke-svartlistade domare som nu kan fortsätta att utmäta rättsstridiga domar med EU:s välsignelse. Dagen efter EU:s beslut offentliggjordes det att Ryssland och Vitryssland kommer att anta en gemensam militär doktrin förmodligen riktad mot Nato.
Lukasjenko kunde inte dölja sin glädje över EU:s beslut. Han prisade Bryssel och bekräftade omedelbart att det inte blir några reformer i Belarus. Europeiska unionen är den största demokratiska samlingen av stater som baserar sin utveckling på grundläggande värderingar. Den har rätt att fatta beslut för att skydda sig själv och sina principer. Men när beslutet strider mot dessa värden, äventyrar det själva unionen.
Sannikov frågar: varför nu? Varför nu när regimen i Belarus är svag och människors indignation över tyranneriet växer sig starkare? När det så uppenbart att situationen är utom kontroll? EU besitter den hävstångseffekt som behövs för att åstadkomma fredliga förändringar i Belarus, men bestämmer sig istället för att återigen rädda den sista diktaturen i Europa, i stället för att hjälpa människor.
"Ett sådant beslut kan inte vara moraliskt berättigat", skriver Andrei Sannikov.
- Ja, återigen sviker västvärlden och EU ett grannland genom sitt ovisa förfarande och sin brist på goda värderingar och sin oförmåga att ge stöd till demokratikämparna i Belarus och vad värre är, man understöder en diktatorisk regim.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar