måndag 23 november 2015

Fokus - Att komma till Jesus och leva i lydnad för Gud och hans plan

Lekmannasamlingen Fokus Domsöndagen den 22.11.2015 kl. 17.00. Undervisning Matti Aspvik. Tema: "Vad förväntar vi oss?

Det var en ödmjuk och avslappnad Matti Aspvik som ställde sig framme i salen bredvid korset och sa: "Här är tryggt och bra; en luthersk säkerhetszon här framme..."Temat: "Vad förväntar vi oss?" Av oss själva, av Gud, av livet. Våra besvikelser handlar om att våra förväntningar är riktade fel eller tidtabellen när vi väntar att de ska fullbordas...

Bibeln talar om att domen skall börja med Guds hus. Det är vi, det är hans folk. I domsbeskrivningarna i Matt. 11, 25, Luk. 19 osv. kallar Jesus sina tjänare inför sig.

Vi har i dag en trött generation, sa Matti. Detta gäller speciellt bland ledare. Kallelsen är på överlevnadsnivå: "bara vi orkar tills..." Jesus säger: "Kom till mig ni alla som arbetar och bär på tunga bördor, så skall jag ge er vila." Matt. 11:28-30. Matti uppmanade oss att läsa vidare också: "Ta på er mitt ok och lär av mig ty jag är mild och ödmjuk i hjärtat. Då skall ni finna ro för era själar ty mitt ok är milt och min börda är lätt." Vi behöver först komma till Jesus, det handlar om en relation. Dagens typiska ytliga sätt att känna Jesus handlar om: "vad kan jag få ut av detta så att jag orkar till nästa söndag...så att jag får gjort det jag vill få gjort."

Vi söker efter vila och kraft på ett ytligt sätt, till att fullborda det vi vill ha gjort. Men vilans kärna ligger i att Gud definierar för oss vad vi skall leva för, att leva i Guds plan så nära centrum av hans vilja som det bara går. Alla löften är kopplade till denna kärna. Söka hans rike först.

Livet är fullt av saker som gör oss trötta.

Det är Guds nåd att jag står här i dag, sa Matti och nämnde om sin egen kamp. Jesusorden "Ta på er mitt ok", handlar om Jesu kontroll i våra liv.

Guds kärlek blir påtaglig när vi blir genomlysta och får se hurudana vi verkligen är. "Efter det är man en potentiell kandidat för Guds nåd", sa Matti.

Vi är utsvultna på kärlek och kompenserar detta hela tiden tex. genom att gilla varandra på facebook.

Vilan börjar genom att komma till Jesus precis som vi är och sedan ta på oss hans ok. Vi är dyrt köpta. Han betalade ett pris. Jesus köpte äganderätten till våra liv. Jesus säger: Du är min.

Vilan har ett pris. Det egna oket måste bytas ut till Jesu ok. Han är ledaroxen.

Gud tillåter vår trötthet för att fostra oss.

De första kristnas bekännelse löd: "Jesus är Herre." Han har äganderätten.

Jesus kände den vånda vi bär på. "Min Gud, min Gud varför har du övergivit mig?"

Inför problem, fruktan hopplöshet som råder i världen och Domsöndag - vad betyder det att jag äger den bästa nyheten inför dem som inte hört om den. "Hur skall de kunna tro om de inte har hört?" Vi har det ansvaret.

- Hur är din relation till Gud? Vill du att andra ska få ha samma (glädje i tron)? En rannsakande fråga.

Vad är våra förväntningar? Vi har en egocentrisk syn på evangeliet i dag. Kampen kommer att handla om evangeliet; Jesus och korset.

Matti uppmanade oss att läsa i bön från 2 Tim. 3:1-9 och sedan v. 10-17 som handlar om svåra tider och prövningar. Jämför de två!

I en självisk inställning till evangeliet där vi bara tar de bitar som handlar om "vad ska jag få ut av detta", leder det till att vi tycker Gud finns till för mig och mina behov. Församlingen finns till för mig och mina behov.

Uppgiften är att tjäna enligt Guds vilja, inte enligt mänskors önskemål.

Vi är kallade att leva av och för honom i ett beroende och i en överlåtelse. Då finns löftet: han tar hand om mina behov. Vilan är förknippad i att söka Guds vilja och hans rike. Församlingen finns till för hans syfte och tjänar då församlingen bäst.

Det mesta av vår vardag handlar arbete och ekonomi och vi är så trötta. Vi har (i vårt land) full frihet att samlas och göra allting. Men evangeliet går framåt där förföljelsen är ett faktum. Vi har nog av allting. Vi har samma Jesus, samma kors, samma uppdrag som dem. Vad är problemet? Vi blir inte förföljda ännu, men vi förföljs av avgudar genast när vi vaknar upp: jag, jag. jag, mina problem, Vårt böneliv präglas mest av mina problem och mina behov.


Matt. 6:33 Sök först Guds rike och hans rättfärdighet, så skall ni få allt det andra också."

Vi måste inte orka med allt, bara för att vi är kristna.

2 Krön. 16:8-9 "Ty HERRENS ögon överfar hela jorden, för att han med sin kraft skall hjälpa dem som med sina hjärtan ger sig hän åt honom..."

Vi är inte beredda att betala priset för bekännelse...

Om vårt livs fylls av prylar så finns inte tid och rum och kraft för Gud och vi blir tröttare och tröttare...

Allt som känns obehagligt i vårt trötta tillstånd, kan inte vara från Gud...tänker vi och det har vi lärt oss.

Men det handlar inte om hur duktiga vi är. Vem äger mitt liv? Vem får definierar innehållet av just tiden och kraften? Bjud någon till sommarstugan, skjutsa nån med din bil...Kärleken behöver utrymme.

Gud ångrar inte sin kallelse. Det handlar inte om din förmåga. Gud har betalat allt. Kom som du är till Jesus. Där börjar allting. Att komma under Jesus ok är som att dö. "Den som vill finna sitt liv skall mista det. Den som mister sitt liv skall finna det."

En dödsprocess. Petrus som skulle styrka sina bröder måste sluta tro på sin egen förmåga först.

Matti hänvisade till Dan. 3:16-18 (Att tjäna och känna Gud som den han är). Gud fostrar oss med syftet att vi blir ivriga och passionerade för hans vilja och hans plan. Vårt sinne och vårt böneliv reflekterar vårt hjärtats tillstånd. Vad kretsar bönelivet kring? Vi vill att Gud först fixar alla våra problem och glömmer vår kallelse ut.

Hebr. 12:6-11 "Ty den Herren älskar tuktar han, och han agar var son som han har kär. Det är till er fostran som ni får utstå lidande. Gud handlar med er som med söner. Och var finns väl en son som inte tuktas av sin far? --- För stunden tycks ingen tuktan vara till glädje utan till sorg, men för dem som fostrats genom tuktan ger den längre fram frid och rättfärdighet som frukt."

Gud tuktar och fostrar. Det är också kärlek. Den Herren älskar, den tuktar han. Vi borde göra glädjeskutt!

Vilan är att ta på sig oket, lära, en process där vi växer. "Genom tuktan ger den längre fram frid och rättfärdig som frukt." Också friden i oss handlar om en relation genom fostran.

Vi behöver en sådan kärlek från Gud där vi inte föraktar Guds fostran, utan ser den som någonting fantastiskt och bra. Vi kan förakta den och stöta bort den. Målet är frid.

Det lilla har blivit mycket större, sa Matti och berättade personligt också om sin egen vardagskamp.
Lita på Kristus. Allting är lagt på honom. Jesu helighet fanns i hans beroende av Fadern.

Vem ska lära oss lydnad? Den som fostrats kan hjälpa andra. Dela vandringen med andra på samma väg.

Tit. 2:11-15. "Ty Guds nåd har uppenbarats till frälsning för alla människor. Den fostrar oss att säga nej till ogudaktighet och världsliga begär och att leva anständigt, rättfärdigt och gudsfruktigt i den tid som nu är, medan vi väntar på det saliga hoppet, att vår store Gud och Frälsare Jesus Kristus skall träda fram i härlighet. Han har offrat sig själv för oss för att friköpa oss från all laglöshet och rena åt sig ett egendomsfolk, som är uppfyllt av iver att göra goda gärningar."

Mitt sammandrag av Matti´s undervisning.


Mattis blogg. (Här kan man lyssna!):
https://mattiaspvik.wordpress.com/2015/11/22/katso-vad-forvantar-vi-oss-youtubessa/



- Under mötet tjänade som vanligt lekmän i olika uppgifter; som välkomnare vid dörren, förebedjare, vid serveringen, vid flygeln och i sången och som mötesledare.


Rebecca Ekman som satt vid flygeln inledde med några barnsånger eftersom det också ordnades Barnfokus denna gång. Det var min tur att fungera som mötesledare och jag förmedlade även information om församlingens bönevecka 6-13.12.2015 (bön för flyktingarna i staden, drogproblematik mm). Nästa faste- och bönedag för Finland: Torsd. 10.12 kl. 10-18 i FC, rum 6. Kollekten gick till Ralf Salos understödsring. Maj-Britt Sandvik och Gudrun Enkvist fungerade som förebedjare för lapparna med tacksägelse- och förbönsämnen. Förebedjarna bad även för lidande kristna och för det judiska folket/Jerusalem. Jag hade som vanligt tänt det blå-vita ljus för vårt eget land och det röda ljuset för lidande kristna och förtryckta folk samt lagt fram min judisk-kristna böneduk på bordet framme i salen.

I min korta inledning läste jag från Jes. 55:10-11 "Liksom regnet och snön faller från himlen och inte återvänder dit, förrän det har vattnat jorden och gjort den fruktbar och ger säd till att så och bröd till att äta, så skall det vara med ordet som går ut från min mun. Förgäves skall det inte vända tillbaka till mig utan att ha verkat vad jag vill, och utfört det vartill jag har sänt ut det."

Gud har öppnat "snöns förrådshus" (Job. 38:22) för oss. Det är Skaparen som ser till att vi har fått snö som lyser upp i våra mörka nejder. Han har skapat årstiderna och vattnets kretslopp. Han jämför detta också med sitt Ord, som han sänder till oss. Guds ord har kraft!

Fri bön med syndabekännelse och bönen Fader vår.

Ps. 51:9 "Rena mig med isop, så att jag blir ren, två mig, så att jag blir vitare än snö." Jesu blod renar oss från all synd.


Efter Matti Aspviks undervisning steg vi upp och sjöng en lovsång och sedan kallades förebedjarna fram och vi bad för tacksägelse- och förbönsämnena.

Mötesledaren sammanfattade kvällen med ett ord från Fil. 4:6 "Gör er inga bekymmer för något utan låt Gud i allt få veta era önskningar genom åkallan och bön med tacksägelse. Då skall Guds frid, som övergår allt förstånd, bevara era hjärtan och tankar i Kristus Jesus."

Här är ett nyckelord "tacksägelse". Också i den mörkaste stund finns det orsak att tacka Gud. Det är att ära Gud och är en väg och en nyckel till frid.

Nästa gång: Eric Voeltz, Mats Sjölinds lovsångsteam

Herrens välsignelse. Öppet slut med samtal, förbön, servering. Fri samvaro.



Några lovsånger: "Du omsluter mig...", "Jag vill alltid lovsjunga dig", "Bara Jesus"




Foto: KL från mobiltelefon (Församlingscentret, Jakobstad)







Inga kommentarer:

Skicka en kommentar