söndag 8 mars 2015

Utnyttja de biologiska realiteterna mellan könen

8.3.2015.

Hbl opinion/Läsares brev (23.2.2015). Pedagogie doktor Erja Rusanen:

"...faktum är att redan de hormonala olikheterna mellan män och kvinnor är enorma. Tydligast uppträder de då man får barn. --- De biologiska olikheterna står som bas för skillnaderna i motivation och målsättning.

Kvinnors sinnesstämning kan radikalt förändras i graviditetens slutskede eller senast strax efter förlossningen. Kvinnor som har varit övertygade om att de vill återvända till arbetslivet så snart som möjligt vill sedan hellre fortsätta vara nära barnet efter moderskapsledighetens slut om det bara är ekonomiskt möjligt. --- En del av dem som i dagens samhälle fattar beslut i dessa frågor förefaller att inte ha insett den inneboende kraften i skillnaderna mellan könens sätt att förhålla sig till omvårdnaden av barnen. --- I stället för att simma motströms genom att försöka radera ut den biologiska grund som hjälper oss att möta olika psykologiska och sociala utmaningar borde de biologiska realiteterna utnyttjas som en resurs för utvecklingen av jämställdheten i arbetslivet."





Hela artikeln: Utnyttja de biologiska realiteterna mellan könen


Samhälle.

"När regeringen för en tid sedan beslöt överge planerna på en förändring av stödformerna för barnens vård, var en central orsak att den förmodligen hade blivit dyr. Detta visste många av de ivrigaste förespråkarna för förändringen redan från början, men ansåg att den så kallade jämställdhetsaspekten var viktigare. Kritikerna mot förändringen fick höra att de representerar en förlegad samhällssyn och ett gammaldags könsrollstänkande.

Detta är inte det enda exemplet på att många reformer av jämställdheten inom arbetslivet utgår från ett antagande om att oberoende av livssituation har kvinnor och män samma motiv, samma målsättningar och rent av samma slags känslor. Men faktum är att redan de hormonala olikheterna mellan män och kvinnor är enorma. Tydligast uppträder de då man får barn. Vartdera könet utsöndrar visserligen samma slags hormoner (något jämställdhetsförespråkarna ofta framhåller), men mängderna är mycket olika och den hormonella regleringen avviker beroende på kön.


De biologiska olikheterna står som bas för skillnaderna i motivation och målsättning. Kvinnors sinnesstämning kan radikalt förändras i graviditetens slutskede eller senast strax efter förlossningen. Kvinnor som har varit övertygade om att de vill återvända till arbetslivet så snart som möjligt vill sedan hellre fortsätta vara nära barnet efter moderskapsledighetens slut om det bara är ekonomiskt möjligt.


Till detta finns bidragande biologiska förklaringar. Till exempel det så kallade kärlekshormonet, eller oxitosinet, som i modern utsöndras i helt annorlunda mängder än hos fadern, bidrar i hög grad till att göra moderns anknytning till barnet ytterst stark om samhällets strukturer och barnets fader skapar tillräckliga möjligheter för detta. Moderns svårigheter att skiljas från barnet kan vara av en alldeles annan kaliber än faderns, trots att de båda sköter barnet lika mycket.


Den motsatta modellen, där modern nästan överger barnet förekommer naturligtvis också, men är betydligt mer sällsynt. Barnet äger för dylika krissituationer mekanismer för att klara sig och kan knyta an till vem som helst som erbjuder vård och omsorg.


En del av dem som i dagens samhälle fattar beslut i dessa frågor förefaller att inte ha insett den inneboende kraften i skillnaderna mellan könens sätt att förhålla sig till omvårdnaden av barnen. Inte heller vill man förstå att en stor del av de kvinnor och män som motsätter sig bland annat att ersättningarna för barnomsorgen delas lika mellan föräldrarna bara handlar i enlighet med sina naturliga biologiska och psykiska mekanismer.


I stället för att simma motströms genom att försöka radera ut den biologiska grund som hjälper oss att möta olika psykologiska och sociala utmaningar borde de biologiska realiteterna utnyttjas som en resurs för utvecklingen av jämställdheten i arbetslivet. Största delen av dagens män och kvinnor, för att inte tala om morgondagens, skulle dra nytta av det."


Erja Rusanen
Pedagogie doktor
Helsingfors universitet




Infört i Hbl.fi opinion/Läsares brev (23.2.2015)







Foto: KL


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar