Jul- och nyårshälsningar - Mänskans ödesdigra vägval och Guds förunderliga vägval

I. Missionsprovinsen i Sverige. Biskopens julbetraktelse "Den outtömligt rika gåvan" rymmer både lag och evangelium.

Missionsbiskopen Roland Gustafsson skriver i en julbetraktelse om mänskans ödesdigra vägval. Han säger att Gud i sitt ord inte är nämvärt imponerad över en sådan livsstil: "Materialismen flödar och människor njuter, försöker att tillfredsställa sina behov. När påfyllning gjorts gäller det att erövra nästa objekt."

Missionsprovinsen (Läs biskopens hela julbetraktelse här): 
http://www.missionsprovinsen.se/component/content/article/7-senaste/439-god-jul-och-gott-nytt-ar
Guds vägval: "Trots vår miserabla inställning, väljer Gud att komma till oss – till den värld och mänsklighet som vänt honom ryggen. --- Denna manifestation är inte baserad på våra åtaganden eller kvalifikationer."







****

Inspirerad av biskopsorden skrev jag det här:

- gillade inte att KappAhl sände mig sms om julrea i fredags 26.12 alltså på Julannandag. Jag vet att man kan stoppa erbjudande-sms:en men det störde mig ändå. Jag tror att många. liksom jag, behöver julhelgen för att umgås, gå ner i varv, läsa böcker och jultidningar och idka uteliv. Nu behöver vi inte butiksspring. Mjölken kanske man behöver fylla på men...Frihet, javisst! Men ibland behöver vi hjälp för att bli stilla. Det är jul ända fram till Trettondag. Julen endast avbryts av nyårsafton och nyårsdagen. Det ska vi inte glömma. Men fort ramlar vi in i den gamla stressen och prestationsångesten ligger på lur. Varför inte stanna upp?

Det känns inte riktigt politiskt korrekt att tänka så här och skriva så här men jag har på känn att inte minst politikerna själva behöver mera vila och eftertanke. Eftertanke skadar ingen av oss.

Är du eller jag en sån medmänniska som "måkar på", eldar under den osunda tävlingsmentaliteten, hetsen, stressen, ger ett intryck av att mänskan är en maskin...?

Eller vågar vi erkänna att vi är trötta, inte alltid orkar, ibland "flippar ur" - att vi behöver mötas av barmhärtighet och förlåtelse? Att vi behöver förlåta. Julnattens under i Betlehem, Jesu, födelse, påminner oss ständigt också om mänskans utsatthet och livets bräcklighet.

Jag hoppas att vi här i väst och mitt i all välfärd inte ska offra mänskovärdet, empatin och de goda värderingarna på Mammons altare. Och, det är inte vettigt, det är inte vist och det är inte beundransvärt att bränna ut sig.

Nåd är att det inte är Gud som står för misstagen. Och ordet "Närvaro" rymmer en himmel. Allt det brustna famnar han.

Och by the way, Jesus stajlar inte om oss. I dopet föder han oss på nytt.



Foto: Kerstin L.