Pågående åderlåtning av Belarus intelligentia (Kyrie eleison!) Intelligentsia is fleeing.
Aliaksandr Atroshchankau, Andrei Sannikov's pressekreterare lämnade Belarus
Torture testimony (Amnesty International prisoner of conscience) by Aliaksandr Atroshchankau
Att "rösta med fötterna" (eller värre): Ales Michalevic, Natalia Radzina, Dmitri Bandarenko, Andrei Sannikov och nu - Aliaksandr Atroshchankau & Darya Korsak har tvingats lämna sitt kära hemland eller med andra ord; diktaturen Belarus. Det är klart; vem kan leva under ständigt hot om att bli hämtad av polisen i ett land där det är livsfarligt att vara politiskt aktiv, säga sin åsikt om presidenten och regimen? Och lyckas du hålla tyst kanske du blir ditsatt av provokatörer. Vem kan leva med en ständig kontroll, du kan ju tom. bli väckt mitt i natten av en polisrazzia. Som tack för att du kandiderat i ett presidentval hamnar du i fängelse på många år (välj själv: ett koncentrationsläger-liknande arbetsläger eller ett "Mengelesjukhus") eller så kanske du bara försvinner, rätt och slätt...
Aliaksandr Atroshchankau är en av fd. presidentkandidat Andrei Sannikovs närmaste män (pressekreterare). Han besökte en konferens i september och återvände hem till Belarus via Ryssland med tåg. Han råkade då ut för en incident; ett försök att anhålla, fängsla eller kidnappa honom, gjordes. Detta skedde bara några hållplatser från Minsk. Han ringde journalisten Natalia Radzina och berättade om vad som höll på att ske. Han lyckades skaka dem av sig och återvände inte hem utan istället slog han till reträtt.
Han befinner sig nu i Warszhawa och dit hans hustru Darya Korsak och deras son också har tagit sig. Darya är också en känd mänskorättsaktivist. Aliaksandr kommer att ägna sig åt att arbeta för sitt hemland.
Han berättade tidigare om sin situation för Dzimitri Bandarenko som också befinner sig i exil och i intervjun undrar man om Dzimitris avhopp påverkat Aliaksandr till samma sak. Aliaksandr Atroshchankau säger att det kanske är tvärtom det som blev drivkraften för Dzimitri. När han får frågan om han tänker begära asyl säger han att han inte skulle vilja det, han ser sin vistelse utomlands mera som en lång resa.
In english (quickly): Ales Michalevic, Natalia Radzina, Dmitri Bandarenko, Andrei Sannikov and now Aliaksandr Atroshchankau & Darya Korsak have been forced to leave their homeland; the dictatorship Belarus. Who can live with a constant threat of being taken by the police in a country where it is dangerous to be politically active, to express your own opinion of the president and the regim? And if you manage to keep quite you may be harrassed by provocateurs. Who can live under a constant control by the police? Or being threaten by the police in the middle of the night? If you were a candidate in the presidential elections, your are "rewarded" by imprisonment in a terrible jail for many years (in a concentration camp or in a "Mengele"-hospital) or maybe the regime just let you disappear...
Aliaksandr Atroshchankau is the press secretary of the former presidential candidate Andrei Sannikov. Aliaksandr was visiting a conference in September 2012 and returned to Belarus by train through Russia. There was an incident; an attempt to arrest or kidnap him, just a few stops from his home in Minsk. He phoned the journalist Natalia Radzina and told her what was going on. He managed to shake them off, but dit not return to his home in Minsk. He returned to Poland.
He is now in Warszhaw with his wife and son. His wife Darya Korsak is also an human rights activist. Aliaksandr A. will continue to work for his country.
Dimitri Bandarenko also lives in exile and they have been talking about the situation earlier. Bandarenko's decision to move abroad was possibly affected by that.
When asked if he is going to ask for asylum, Aliaksandr says that he would not like to do that, he sees his stay abroad more like a long journey.
http://nn.by/?c=ar&i=83100
http://www.svaboda.org/content/article/24760950.html
Sedan den 3 september befinner sig Andrei Sannikovs pressekreterare Aliaksandr Atroshchankau tillsammans med sin familj, inte längre i hemlandet Belarus utan i Warszawa. Han befinner sig i frihet och tänker inte komma tillbaka i första taget. Det finns inga möjligheter för honom att arbeta för tillfället i Belarus. Han uppehåller sig i Warszawa med hjälp av visum. För att kunna återvända till hemlandet krävs det att tryggheten är garanterad för honom och för familjen och att de yttre omständigheterna i övrigt förändras till det bättre i landet. Han kommer att fortsätta att arbeta för hemlandets bästa genom olika organisationer och personliga kontakter, internationella domstolar, media, mänskorättorganisationer osv. I Warszawa finns också många andra Belarusier och man samarbetar och hjälper varandra. Organisationen "Эўрапейскай Беларусі“ som blir kvar i Belarus kommer att fortsätta och man kommer att understöda den och även försöka att göra arbetet lättare och mindre farligt för dem som blir kvar.
Aliaksandr A. är född 22.3.1981 i Minsk, studerade vid БДУ och i Vilnius (internationell rätt), utvisades för politiska aktiviteter, 2001-2006 medlem av Bison (ZUBR) Зубр, har arbetat i 10 år som journalist för Charter 97, pressekreterare och talesman för diplomaten och presidentkandidaten Andrei Sannikov i presidentvalet 2010, gift och har en liten son, arresterades 20.12.2010 efter en protest mot valfusk, placerades i KGB:s fångläger anklagad för deltagande i upploppen 2 mars 2011 (Frunze tingsrätt dömde honom till 4 års fängelse). Satt fängslad i Vitba, Vitebsk. Erkänd som Amnesty Internationals samvetsfånge (släpptes 14.9.2011).
In english (quickly) Since September 3, Aliaksandr Atroshchankau, the press secretary of former presidential candidate Andrei Sannikov, no longer lives in his homeland Belarus, but in Warsaw. He lives in freedom and will not go back very fast. There are no possibilites for him to work in Belarus at he moment. He stays in Warsaw with a visa. If the safety of him and his family is guaranteed he will return to Belarus later. The human rights situation in the country must also improve.
He will continue to work for Belarus with the help of various organizations, personal contacts, through international courts, media, human rights organizations and so on. Belarusians in Warsaw are helping each other. The organization ("European Belarus") Эўрапейскай Беларусі, will remain in Belarus, but they will get support and help, in order to get it less dangerous for them to work.
Aliaksandr A. was born in Minsk 22.3.1981, studied at БДУ and in Vilna (international law), was expelled for political activities, 2001-2006 member of the movement Bison (ZUBR), worked 10 years as a journalist for Charter 97, press secretary and spokesman for diplomat and presidential candidate Andrei Sannikov in the presidential elections 2010, he is married to Darya Korsak and they have a son, he was arrested on December 20, 2010 for a protest against the unfair elections, was placed in KGB detention centre on March 2, 2011 with charges of involvements in the riots (Frunze district court centenced him to 4 years of imprisonment), he was imprisoned in Vitebsk (Vitba). Recognized as Amnesty International's prisoner of conscience.
Earlier (torture testimonies)
http://minkristnasamhllsblogg.blogspot.fi/2012/07/human-rights-violations-in-belarus-in.html
"Amnesty International recognized Aliaksandar Atroschankau a prisoner of conscience. Lukashenka released him on 14 September 2011, under an international pressure. Aliaksandar told the Ukrainian Tidzhen about humiliations and other trials that the “politicals” have to go through in Belarusian jails".
Every day during the arrest in the KGB isolation cell I had to go through painful and humiliating physical procedures. They would order me to take my belongings, madras, bed sheets and pillows to the empty gym. I had to walk through a column of masked people. In the gym, they would tell me I’d been too slow, turn me around and make me jog back and forth with a 25-kilogram load seven times. Then they would order me to stretch my feet and arms and to stand like that facing the wall. They would open the window, -15 – 25 degrees outside. I had to stand naked, nearly in the splits. I felt them approaching me from behind, pushing with batons, clicking with electric shockers. This would go on for 40 minutes, one hour. I felt them breathing in the back of my neck, laughing, swearing."
http://www.europeanbelarus.org/
Aliaksandr Atroshchankau är en av de viktigaste personerna i ovanstående organisation.
http://nn.by/?c=ar&i=83100&lang=en
In english (Aliaksandr Atroshchankau and his wife Darya Korsak left Belarus)
Update 7.11.2012 http://www.charter97.org/ru/news/2012/11/7/61097/
Aliaksandr Atroshchankau berättar om varför han lämnade Belarus och om flykten, nu mera detaljerat. Hans berättelse påminner om en deckare eller en spionfilm, men kom ihåg att det handlar om verkliga mänskor och verkliga händelser. (engelsk översättning när jag hinner) Aliaksandr A. tells in details about his escape from Belarus (translation later)
Foto: Kerstin Lindén (opposition's flag - a gift from Minsk, Belarus)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar