På nyårsdagen fick jag sjunga min favoritpsalm (nr 276): "Jesus, det renaste, dyraste, skönaste
namn som på människoläppar är lagt! Rikaste härlighet, helighet, salighet, fullhet av nåd och av sanning och makt."
Prästen predikade utgående ifrån Apg. 4:24-30 (Bön i förföljelsetid)
"När de hörde det, ropade de endräktigt till Gud och bad: "Herre, du som har skapat himmel, jord och hav och allt som är i dem, du har sagt genom den helige Ande, som talade genom vår fader David, din tjänare:
Varför upprörs hedningarna och tänker folken ut meninglösa planer? Jordens kungar träder upp, och furstarna gaddar sig samman mot Herren och hans Smorde."
Ja, de gaddade sig verkligen samman i denna stad mot din helige tjänare Jesus, som du har smort, Herodes och Pontius Pilatus tillsammans med hedningarna och Israels stammar, för att utföra vad du i din makt och genom ditt beslut hade förutbestämt. Och nu, Herre, se hur de hotar oss, och hjälp dina tjänare att frimodigt predika ditt ord, genom att du räcker ut din hand för att bota och låta tecken och under ske genom din helige tjänare Jesu namn." När de hade slutat att be skakades platsen, där de var samlade, och de uppfylldes alla av den helige Ande och predikade frimodigt Guds ord."
Prästen (Boris Salo) sade inledningsvis att det är radikalt att så här i början av det nya året få bekänna att Jesus är Herre! Han sade bla.också med hänvisning till bibeltexten att apostlarna bad med hjälp av bibelbaserad bön, och han talade om hur starkt detta är. Man ska också lägga märke till att de inte bad om att få slippa undan förföljelse, utan att de bad om frimodighet att predika Guds ord. Han rekommenderade också bönen Fader vår som ju är den bön som Jesus själv har lärt ut. Den ska vi ta vara på! Vidare sa Boris att Kristus betyder den Smorde och att de troende också är smorda. Och de som är smorda, gnisslar inte.
Före nattvardsgången fick vi också möjlighet att på prästens uppmaning (ingen lag) knäböja i kyrkbänkarna, i tyst bön och rannsakan, som man gjorde på 60-talet i vårt land. Det kan vara bra att göra det innan man tvingas till det, sa Boris, även om vi naturligtvis också knäböjer vid nattvardsbordet. Det gjorde gott att följa hans uppmaning, kan jag intyga.
Under kantor Lisen Södös ledning fick vi också sjunga sången: "Låt mig börja med dig detta okända nya år". Nattvardspsalmen 224 "Du öppnar, o evige Fader, i Kristus din famn mot dem som församlas i längtan och bön i ditt namn", tycker jag också väldigt mycket om. Och det gott att få ta emot Jesus i nattvardens bröd och vin: "Jesus det renaste."
Avslutningspsalmen nr 442 sjöngs stående: "Din rikssak, Jesus, vara skall min största härlighet." Mäktigt!
O, happy day, sjöng vi inte denna gång - det är min egen gladsång och mitt tack till Jesus för frälsningens gåva.
"O, happy day" (Edwin Hawkins):
http://www.youtube.com/watch?v=BD2D6eter7M
Foto den 1.1.2012: Kerstin L. (Jakobstads kyrka) Menoran ♥ (högst uppe).
Den sjuarmade ljusstaken donerades år 1709 till kyrkan av borgmästaren Nicklas Wendelius. Den är den största i sitt slag i Finland och jämförs ofta med den ljusstake från 1400-talet som finns i Storkyrkan i Stockholm.
Den mindre altartavlan (bilden längst ner) "Den dyra och heliga nattvarden" är målad av Frans Gabriel Westerberg, Stockholm 1784. Här dukat nattvardsbord 1.1.2012.
Den stora altartavlan "Frälsaren på korset" är också målad av F G Westerberg. Ovanför denna tavla finns "Jesu himmelsfärd" som troligen fanns redan i den gamla kyrkan (från 1691) som brändes under Stora ofreden 1714. Den nuvarande kyrkan stod färdig 1731. Altaruppsatsen och predikstolen är gjorda av snickaren Magnus Holländer 1774/1778.
Foto nedan: interiör av kyrkan (KL) 1.1.2012 Kyrkan prydd med julkrubba, julgran och julblommor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar