Underligheter I och II

ÖT 31.10.2011 och 1.11.2011

Jag råkade läsa en artikel på ÖT om kyrkoherdevalet i Jakobstads finska församling som kommer att hållas den 13.11. Med anledning av detta (som tyvärr inte intresserar mig särskilt mycket) kan man dock ta del av en intervju med de två kandidaterna Jani Koivusalo och Juha Isosomppi.

Enligt ÖT är båda "för ekumenik" men trots detta kan man läsa följande: "Ingendera skulle upplåta församlingens utrymmen åt Lutherstiftelsen ifall en sådan förfrågan kom. Däremot kan båda tänka sig att upplåta rum åt muslimföreningen för firande av avslutningen på ramadan."

Man kan säkert ha förståelse för att man inte vill upplåta utrymmen åt en konkurrent som Lutherstiftelsen, men att i samma artikel få läsa att man däremot kan tänka sig att upplåta rum åt muslimföreningen med inkluderande ordval i sammanhanget, andas i mitt tycke närmast hat mot Lutherstiftelsen och väcker många frågor. Vill man här antyda att man är mera "ett med" islam än med luthersk lära? Och vad menar man i så fall med att vara "för ekumenik"?

Särskilt som man vidare uttrycker sig så här: "Koivusalo och Isosomppi är inte främmande för tanken att upplåta kyrkliga rum för profana konserter så länge budskapet inte strider mot kyrkans."

Ekumenik och gemenskap bör baseras på insikt och enighet om vad båda parter står för och man bör åtminstone ställa sig frågan vad det är man blir delaktig i.

Ps. Islam är en främmande religion och vi tillber inte samma Gud.

Jag vill också tillägga att jag tidigare har konstaterat följande om ekumenik:

"Kyrkan bör också se om sina ekumeniska strävanden eftersom alla Kristustroende redan hör samman. Väljer man att tala tyst om det som skiljer i "kärlekens" namn? Bibeln uppmanar att vi ska älska Gud och vår nästa som oss själva. Att älska Jesus är att följa hans bud och lära."


Underlighet II

Biskop Björn Vikström intervjuas i dagens ÖT och rubriken är "Stora enheter ger stel byråkrati"

Artikeln handlar om kommunsammanslagningar och risken med stora församlingar och stelbent byråkrati. Biskopen har för avsikt att sitta på posten tio till tolv år, skriver ÖT. Vidare kan man läsa om behovet av en gudstjänstförnyelse.

Men det som fångar min uppmärksamhet är ÖT-frågan:

- Är biskopen säker på att Gud finns?

Björn Vikström svarar att det inte går att bevisa. Det karaktäristiska för tron är att den hoppas och förtröstar, trots att det händer så mycket som vi inte kan förstå.

- "Skulle jag gå till jobbet bara de dagar jag är hundraprocentigt övertygad om att Gud finns, skulle jag stanna hemma många gånger. Men jag verkar i en tradition där ett hoppfullt budskap följt människor under århundraden. Det är en styrka för mig."

(ÖT)

Jaha.

Det står ju i Rom. 1:18f

"Guds vrede uppenbaras från himlen över all ogudaktighet och orättfärdighet hos människor som i orättfärdighet undertrycker sanningen. Det man kan veta om Gud är uppenbarat bland dem, Gud har ju uppenbarat det för dem. Ända från världens skapelse ses och uppfattas hans osynliga egenskaper, hans eviga makt och gudomliga natur genom de verk som han har skapat. Därför är de utan ursäkt."

Och dessutom i Hebr. 11:1

"Tron är en övertygelse om det man hoppas, en visshet om det man inte ser."

Jag tycker att du, på basen av vad Bibeln lär, uttrycker dig alltför svagt, Björn och med beaktande av att du är biskop, om källan för vår tro och lära.

Och jag undrar hur många gånger biskopen egentligen skulle vilja jobba hemifrån...