onsdag 28 september 2011

Bibeln, Guds uppenbarelse - håll fast vid Guds Ord trots tidsandan

Ur: Hörnstenen 4/2011. Artikel av Timo Junkkaala, verksamhetsled. för Bibelinstitutet, ordf. för STI:s styrelse."Om kyrkan börjar godkänna sådant som Gud enligt sitt ord inte godkänner medför detta tragiska följder både för kyrkan själv och för mänskorna. Kyrkan har ingen annan makt än makten att förmedla Guds ord", skriver Junkkaala.

HAN ANFÖRTRODDE ÅT OSS FÖRSONINGENS ORD

"Aposteln Paulus skriver i femte kapitlet i Andra korintierbrevet: "Ty Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknade inte människorna deras överträdelser, och han har anförtrott åt oss försoningens ord" (2 Kor. 5:19). 
Paulus påstår alltså att självaste Gud, himlens och jordens Skapare, i Kristus hade stigit ner till vår jord och försonat alla missgärningar som mänskor har gjort.
Försoningens ord har nått också oss. Det har fört med sig också hit till detta arma nordiska land en ofattbart stor välsignelse och lämnat sitt tecken på vår flagga. Håller vi nu på att slå in på en sådan väg där budskapet öm den Korsfäste småningom försvinner och samtidigt för bort allt det goda?

Kristendomen hotar försvinna

Det finns åtminstone tre sätt att tappa bort kristendomens budskap.
Det första och det som syns tydligast är när man tiger, glömmer. Det mest alarmerande draget i kyrkans rapporter den senaste tiden är kanske inte utskrivningsvågen. Med tanke på följderna är kanske det allvarligaste budskapet att det kristna budskapet håller på att försvinna från hemmen. Om man tappar bort aftonbönen kan den förlusten inte ersättas med någonting annat. Ingen evangelisationskampanj kan ersätta den kristna fostran som sker i hemmen. I Östeuropa ser vi den brända och öde mark som den kommunistiska ateismen lämnade efter sig. Vi hotas nu av detsamma i en värld förgiftad av ateismen.
Jag vet inte om ett öppet anfall från ateismen är det värsta. Sådant har vi ju fått del av i allt högre grad under de senaste åren. Det har nått oss genom böcker, genom vädjanden att skriva ut sig ur kyrkan och genom strävanden att utplåna all kristen fostran. En blick på 1900-talet väcker en förmodan om att ateismen inte skulle locka, men detta till trots drar den ändå somliga till sig.
Det kanske farligaste är likgiltigheten, den andliga lättjan, försummelserna. Olav Valen-Sendstad säger att motståndet mot Gud sällan syns som en knuten näve mot himlen. Oftast är det att man försummar Guds ord. 
Det andra sättet att tappa bort försoningens ord är lömskare. Det klär ut sig i ett alldeles riktigt tal. Försoningens ord, kärnan i den kristna tron, tappas bort om man talar om Jesus endast som en förebild. Den vanan håller på att vinna terräng i vår kyrka. Jesus får vara budbärare för solidaritet, tolerans och jämlikhet. Men försoningens ord får vika undan.
Visst är Jesus en förebild. Aposteln Paulus skriver: "Var så till sinnes som Kristus Jesus var" (Fil. 2:5). "Jag har gett er ett exempel, för att ni skall göra som jag har gjort mot er" säger Jesus själv (Joh. 13:15).
Världen skulle se helt annorlunda ut om man inte enbart talade om Jesus som förebild utan man levde så som han levde.
Men om Jesus endast är en förebild, då har vi ingen frälsning. Det handlar om en sådan halvsanning som förvandlas i lögn.
På sätt och vis handlar sättet på vilket kyrkan reagerade på den fruktansvärda tragedin i Norge om samma sak. Norska kristna har ställt frågan om inte prästerna och kyrkans ledare har någonting annat att säga än psykologerna och politikerna.
Egil Sjaastad, chefredaktör för tidskriften Fast Grunn, säger att det förvisso är bra att kyrkan liksom andra har betonat vikten av att man ömsesidigt stöder varandra, är nära dem som lider och bryter ner alla barriärer mellan mänskor. Men kyrkan borde samtidigt säga att vi i sådana kriser kallas att söka Gud. Kyrkan är inte bara en plats för stillhet och meditation. Den är platsen där man söker Gud, lyssnar på hans ord och tillber honom samt omvänder sig från sina synder.
Man kan få förlåtelse för sin synd. Detta försoningens budskap är kyrkans eget budskap. Om kyrkan inte förkunnar det, sviker hon sin Herre och står i fara att tjäna andra herrar oberoende av hur mycket hon talar om att acceptera olikheter och om att visa tolerans. 
Det tredje sättet att tappa bort försoningens ord ser ut att vara en motsättning till det föregående. Det sker när man försöker hålla kvar försoningens ord men förbigår allt annat i Bibeln. Man tar med endast Guds nåd och lämnar allt det övriga i Bibeln såsom tidsbundet eller onödigt. I synnerhet allt som hör till etiken försöker man lösgöra från Bibeln och på samma sätt kan man behandla Gamla testamentet.
Den kristna kyrkans kännetecken har alltid varit att hon har hållit sig till hela Bibeln. Naturligtvis har man tolkat Gamla testamentet så som Jesus och hans apostlar lärde. Att många ställen pekar på Kristus och uppfylls i honom betyder inte att man inte borde hålla sig också till Gamla testamentet, även om man inte längre bär fram gamla förbundets offer.
Om vi försöker skala bort nåden ur Bibeln förlorar vi i verkligheten också den.
En sådan nåd betyder ingenting.
Om kyrkan börjar godkänna sådant som Gud enligt sitt ord inte godkänner medför detta tragiska följder både för kyrkan själv och för mänskorna. Kyrkan har ingen annan makt än makten att förmedla Guds ord. Om hon sviker den uppgiften förlorar hon allt. Om man inte för mänskor förkunnar Guds lag sådan som den är berövar man dem också evangeliet och möjligheten att omvända sig och få förlåtelse.

Två sätt att tolka Bibeln

Den senaste tiden har man allt tydligare sett att det finns två olika sätt att tolka Bibeln. Å ena sidan anser man att budskapet om Jesus är viktigt, men å andra sidan kan och bör man inte tillämpa etiken i Bibeln. Man säger bara att eftersom samhällets situation har förändrats måste det också påverka kyrkans undervisning. Enligt den synen kan man inte längre hålla fast vid sådana lärdomar i Bibeln som står mot majoritetens åsikt. Man bör alltså tolka Bibeln i ljuset av den i tiden rådande vetenskapliga och övriga utvecklingen.
Andra anser att man  skall bedöma den samhälleliga situationen och rådande åsikter i Bibelns ljus. Bibelordet innehåller en evig sanning, Guds uppenbarelse, som inte förändras när tiderna växlar och därför bör man hålla fast vid Ordet även om mänskors åsikter skulle stå emot.
När man blir tvungen att välja mellan dessa två syner är det bra att lyssna till Frälsarens och apostlarnas röst.
I missionsbefallningen säger Jesus: "Lär dem att hålla allt vad jag har befallt er". Det tryggaste är att hålla fast vid Guds ord även om tidsandan skulle storma emot.
Det är bättre att vara en minoritet med Guds ord än en majoritet utan det.
Ibland hänvisar man till ett känt ord av Luther när man vill gallra i Bibeln. Han sade att det viktigaste är det som driver Kristus. Men man glömmer bort att reformatorn fortsatte med att säga att hela Skriften driver Kristus.

Utmaningar för att bevara kristendomen

Om det finns tre sätt att tappa bort försoningens ord så finns det också tre utmaningar för att bevara det. Först och främst bör man läsa och studera det. Nästa år firas det tredje av kyrkans temaår och ett speciellt tema är den Heliga Skrift. Nu borde man ha som mål att läsa igenom Bibeln nästa år.
För det andra måste man tro på försoningens ord. Paulus vädjar: Låt försonar er med Gud. Det handlar inte bara om det intressanta uttrycket "försoningens ord" i Bibeln. Det handlar om att tillägna sig det. Det betyder att för sin egen del tro på det.
De gamla trosfäderna sade att den kristna tron är summan av tre ting. Kunskap om Gud och hans ord. För det andra är det att acceptera Guds ords sanning. Och för det tredje att förtrösta på Guds löften. Då handlar det framför allt om syndernas förlåtelse. Man får äga den i sitt eget hjärta.
För det tredje gäller det att förmedla ordet till andra. Vi har anförtrotts försoningens ord. Får det ordet ännu föras vidare till nästa generation? Jesus har också åt oss anförtrott försoningens ord. Många anser fortfarande att det är rena dårskapen. I kyrkan finns det sådana som byter ut det mot någonting modernare.
Försoningens ord har fortfarande samma kraft som när Paulus erövrade världen med ordet. Alla andra budskap lämnar efter sig anfäktelse och krav. Endast i det ordet finns frid för samvete och hjärta. Alla övriga budskap faller till marken inför döden. Endast i detta finns det en kraft som är större än döden och som äger himlens nycklar.
Med detta budskap framstår framtiden alltid som ljus. Den som förtröstar på det har alltid sina bästa dagar framför sig. Inget annat budskap befriar från synd, död och förtappelse. Allt är försonat. Dina synder är dig förlåtna.
Han anförtrodde åt oss försoningens ord också för att vi skulle förmedla det vidare. Låt oss se till att det förmedlas till nästa generation. Vi har alla vår egen kallelse och vår plats i livet. Men samma försoningens ord tillhör oss alla. För att tros i vårt eget hjärta och förmedlas vidare.
Därför säger vi med Paulus: Låt försona er med Gud."

Timo Junkkaala
Verksamhetsledare för Bibelinstitutet, ordförande för STI:s styrelse
Förkortad version av talet vid Dagarna för det andliga livets fördjupande 27.8.2011.
Ur: Hörnstenen 4/2011

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar