Abraham fick ett av Bibelns mest betydelsefulla löften:
"Gå ut ur ditt land och från din släkt och din fars hus och bege dit till det land som jag skall visa dig. Där skall jag göra dig till ett stort folk. Jag skall välsigna dit och göra ditt namn stort, och du skall bli en välsignelse. Jag skall välsigna dem som välsignar dig och förbanna den som förbannar dig. I dig skall alla släkter på jorden bli välsignade." (1 Mos. 12:1-3).
Det löfte som ursprungligen gavs åt Adam och Eva om mannen som skulle krossa ormens huvud tar här ett stort kliv mot uppfyllelse. Genom Adam börjar Gud förbereda det semitiska folket där Messias skulle födas.
Abrahams tid är den första period som vi exaktare kan bestämma tidpunkten för rent historiskt. Abrahams liv ligger ca fyra tusen år bakåt i tiden, ungefär tvåtusen år före vår tideräknings början.
Abraham fick löftet om ett land, ett folk och löfte om välsignelse för hela världen:
Gud lovade visa Abraham ett land men i praktiken var det först ca tusen år senare som Israel bodde i sitt utlovade land. 1500 år senare blev Israel igen tvungen att avstå från sitt land för 70 år när folket var bortfört i fångenskap. Man återvände och regerade där omkring ett halvt årtusende, men förlorade åter igen sitt land för århundraden framåt och kunde återkomma först år 1948.
Gud lovade att av denna nomad göra ett stort folk. Abraham och Sara var omkring 90 gamla och det verkade totalt omöjligt att löftet skulle uppfyllas. Abraham trodde på Gud och paret fick uppleva ett under. Sara födde Isak. En av de svåraste prövningarna var när Gud befallde Abraham att offra sin ende son Isak. Abraham var lydig eftersom han trodde att Gud tom. hade makt att uppväcka från de döda. Hebr. 11:17-19: "I tro bar Abraham fram Isak som offer, när han blev satt på prov. Ja, sin ende Son bar han fram som offer, fastän han hade fått löftena. Och till honom hade Gud sagt: Genom Isak skall du få dina efterkommande. Abraham räknade med att Gud hade makt till och med att uppväcka från de döda. Därifrån fick han honom också tillbaka, bildligt talat."
Abraham "trodde på Herren, och han räknade honom det till rättfärdighet". (1 Mos. 15:6)
- Det är förbluffande att läsa om en sådan rättfärdiggörelse genom tro redan tusen år innan Paulus undervisning och mer än tre tusen år innan Luthers reformation.
Alla de mänskor på jorden som tror på Jesus Kristus är nu genom sin tro "Abrahams barn". Han fick verkligen så många barn som det finns stjärnor på himlen, precis som Gud hade lovat. (1 Mos. 15:5).
Guds tredje löfte var: "I dig skall alla släkter på jorden bli välsignade".
Enligt Paulus fick Abraham här höra evangelium. (Gal. 3:8).
Evangelium finns alltså inte bara i Nya testamentet, utan det predikas redan i Gamla testamentet. Både Gamla och Nya testamentet predikar både lag och evangelium.
Abraham fick löftet om Messias, Kristus. Denne skulle som Abrahams avkomma vara den välsignelse som hela världen skulle få. Nu är också vi delaktiga i denna välsignelse när vi tror på Kristus.
"Allså blir de som tror välsignade tillsammans med Abraham som trodde,"
(konstaterar Paulus i Gal. 3:9)
Texten ur boken "Bibelns röda tråd" av Leif Nummela
(Fotot högst uppe symboliserar evangelium om Jesus Kristus: ljuset som lyser i mörkret. Foto: Kerstin L.)
"Det var inte genom lagen som Abraham och hans efterkommande fick löftet att ärva världen, utan genom den rättfärdighet som kommer av tro." Rom. 4:13
Välkommen till min blogg! Jag kommer att bevaka frågor som rör förföljda kristna i världen, nyheter från Belarus, Israelnyheter, kyrkliga frågor, politik, samhällsfrågor och teologi. Jag står på bibel- och bekännelsetrogen och evangelisk-luthersk grund och jag och min familj hör till Jakobstads svenska församling. Mellan varven kommer jag att presentera några personliga glimtar också, kring sådant som jag är intresserad av.
torsdag 29 september 2011
Ungdomskör gav bostad åt familj i Nepal
I Nepal, Katmandu, finns ett kristet par som förutom sina egna två barn har tagit sig an fyra gatubarn och räddat dem från en hopplös framtid. Bostaden har dock varit för liten för husets åtta inneboende. Kören Laudate Eum i norra svenska Österbotten beslöt att göra någonting åt detta. De sjöng in en skiva, vars intäkter går till en ny bostad åt familjen. Hittills har man sjungit in 14 000 euro men mera lär vara på kommande...
Allt detta enligt Martyrkyrkans vänner r.f. (MKV) ur pappersrundbrev 4 - 2011.
Jag köpte CD:n "Dig vare ära" under Kyrkhelgen i Karleby (2011) och jag rekommenderar den!
Här är ett smakprov; "I Kristus själv" (In Christ alone) med Laudate Eum:
http://tinyurl.com/6ja72o3
Allt detta enligt Martyrkyrkans vänner r.f. (MKV) ur pappersrundbrev 4 - 2011.
Jag köpte CD:n "Dig vare ära" under Kyrkhelgen i Karleby (2011) och jag rekommenderar den!
Här är ett smakprov; "I Kristus själv" (In Christ alone) med Laudate Eum:
http://tinyurl.com/6ja72o3
onsdag 28 september 2011
Bibeln, Guds uppenbarelse - håll fast vid Guds Ord trots tidsandan
Ur: Hörnstenen 4/2011. Artikel av Timo Junkkaala, verksamhetsled. för Bibelinstitutet, ordf. för STI:s styrelse."Om kyrkan börjar godkänna sådant som Gud enligt sitt ord inte godkänner medför detta tragiska följder både för kyrkan själv och för mänskorna. Kyrkan har ingen annan makt än makten att förmedla Guds ord", skriver Junkkaala.
HAN ANFÖRTRODDE ÅT OSS FÖRSONINGENS ORD
"Aposteln Paulus skriver i femte kapitlet i Andra korintierbrevet: "Ty Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknade inte människorna deras överträdelser, och han har anförtrott åt oss försoningens ord" (2 Kor. 5:19).
Paulus påstår alltså att självaste Gud, himlens och jordens Skapare, i Kristus hade stigit ner till vår jord och försonat alla missgärningar som mänskor har gjort.
Försoningens ord har nått också oss. Det har fört med sig också hit till detta arma nordiska land en ofattbart stor välsignelse och lämnat sitt tecken på vår flagga. Håller vi nu på att slå in på en sådan väg där budskapet öm den Korsfäste småningom försvinner och samtidigt för bort allt det goda?
Kristendomen hotar försvinna
Det finns åtminstone tre sätt att tappa bort kristendomens budskap.
Det första och det som syns tydligast är när man tiger, glömmer. Det mest alarmerande draget i kyrkans rapporter den senaste tiden är kanske inte utskrivningsvågen. Med tanke på följderna är kanske det allvarligaste budskapet att det kristna budskapet håller på att försvinna från hemmen. Om man tappar bort aftonbönen kan den förlusten inte ersättas med någonting annat. Ingen evangelisationskampanj kan ersätta den kristna fostran som sker i hemmen. I Östeuropa ser vi den brända och öde mark som den kommunistiska ateismen lämnade efter sig. Vi hotas nu av detsamma i en värld förgiftad av ateismen.
Jag vet inte om ett öppet anfall från ateismen är det värsta. Sådant har vi ju fått del av i allt högre grad under de senaste åren. Det har nått oss genom böcker, genom vädjanden att skriva ut sig ur kyrkan och genom strävanden att utplåna all kristen fostran. En blick på 1900-talet väcker en förmodan om att ateismen inte skulle locka, men detta till trots drar den ändå somliga till sig.
Det kanske farligaste är likgiltigheten, den andliga lättjan, försummelserna. Olav Valen-Sendstad säger att motståndet mot Gud sällan syns som en knuten näve mot himlen. Oftast är det att man försummar Guds ord.
Det andra sättet att tappa bort försoningens ord är lömskare. Det klär ut sig i ett alldeles riktigt tal. Försoningens ord, kärnan i den kristna tron, tappas bort om man talar om Jesus endast som en förebild. Den vanan håller på att vinna terräng i vår kyrka. Jesus får vara budbärare för solidaritet, tolerans och jämlikhet. Men försoningens ord får vika undan.
Visst är Jesus en förebild. Aposteln Paulus skriver: "Var så till sinnes som Kristus Jesus var" (Fil. 2:5). "Jag har gett er ett exempel, för att ni skall göra som jag har gjort mot er" säger Jesus själv (Joh. 13:15).
Världen skulle se helt annorlunda ut om man inte enbart talade om Jesus som förebild utan man levde så som han levde.
Men om Jesus endast är en förebild, då har vi ingen frälsning. Det handlar om en sådan halvsanning som förvandlas i lögn.
På sätt och vis handlar sättet på vilket kyrkan reagerade på den fruktansvärda tragedin i Norge om samma sak. Norska kristna har ställt frågan om inte prästerna och kyrkans ledare har någonting annat att säga än psykologerna och politikerna.
Egil Sjaastad, chefredaktör för tidskriften Fast Grunn, säger att det förvisso är bra att kyrkan liksom andra har betonat vikten av att man ömsesidigt stöder varandra, är nära dem som lider och bryter ner alla barriärer mellan mänskor. Men kyrkan borde samtidigt säga att vi i sådana kriser kallas att söka Gud. Kyrkan är inte bara en plats för stillhet och meditation. Den är platsen där man söker Gud, lyssnar på hans ord och tillber honom samt omvänder sig från sina synder.
Man kan få förlåtelse för sin synd. Detta försoningens budskap är kyrkans eget budskap. Om kyrkan inte förkunnar det, sviker hon sin Herre och står i fara att tjäna andra herrar oberoende av hur mycket hon talar om att acceptera olikheter och om att visa tolerans.
Det tredje sättet att tappa bort försoningens ord ser ut att vara en motsättning till det föregående. Det sker när man försöker hålla kvar försoningens ord men förbigår allt annat i Bibeln. Man tar med endast Guds nåd och lämnar allt det övriga i Bibeln såsom tidsbundet eller onödigt. I synnerhet allt som hör till etiken försöker man lösgöra från Bibeln och på samma sätt kan man behandla Gamla testamentet.
Den kristna kyrkans kännetecken har alltid varit att hon har hållit sig till hela Bibeln. Naturligtvis har man tolkat Gamla testamentet så som Jesus och hans apostlar lärde. Att många ställen pekar på Kristus och uppfylls i honom betyder inte att man inte borde hålla sig också till Gamla testamentet, även om man inte längre bär fram gamla förbundets offer.
Om vi försöker skala bort nåden ur Bibeln förlorar vi i verkligheten också den.
En sådan nåd betyder ingenting.
Om kyrkan börjar godkänna sådant som Gud enligt sitt ord inte godkänner medför detta tragiska följder både för kyrkan själv och för mänskorna. Kyrkan har ingen annan makt än makten att förmedla Guds ord. Om hon sviker den uppgiften förlorar hon allt. Om man inte för mänskor förkunnar Guds lag sådan som den är berövar man dem också evangeliet och möjligheten att omvända sig och få förlåtelse.
Två sätt att tolka Bibeln
Den senaste tiden har man allt tydligare sett att det finns två olika sätt att tolka Bibeln. Å ena sidan anser man att budskapet om Jesus är viktigt, men å andra sidan kan och bör man inte tillämpa etiken i Bibeln. Man säger bara att eftersom samhällets situation har förändrats måste det också påverka kyrkans undervisning. Enligt den synen kan man inte längre hålla fast vid sådana lärdomar i Bibeln som står mot majoritetens åsikt. Man bör alltså tolka Bibeln i ljuset av den i tiden rådande vetenskapliga och övriga utvecklingen.
Andra anser att man skall bedöma den samhälleliga situationen och rådande åsikter i Bibelns ljus. Bibelordet innehåller en evig sanning, Guds uppenbarelse, som inte förändras när tiderna växlar och därför bör man hålla fast vid Ordet även om mänskors åsikter skulle stå emot.
När man blir tvungen att välja mellan dessa två syner är det bra att lyssna till Frälsarens och apostlarnas röst.
I missionsbefallningen säger Jesus: "Lär dem att hålla allt vad jag har befallt er". Det tryggaste är att hålla fast vid Guds ord även om tidsandan skulle storma emot.
Det är bättre att vara en minoritet med Guds ord än en majoritet utan det.
Ibland hänvisar man till ett känt ord av Luther när man vill gallra i Bibeln. Han sade att det viktigaste är det som driver Kristus. Men man glömmer bort att reformatorn fortsatte med att säga att hela Skriften driver Kristus.
Utmaningar för att bevara kristendomen
Om det finns tre sätt att tappa bort försoningens ord så finns det också tre utmaningar för att bevara det. Först och främst bör man läsa och studera det. Nästa år firas det tredje av kyrkans temaår och ett speciellt tema är den Heliga Skrift. Nu borde man ha som mål att läsa igenom Bibeln nästa år.
För det andra måste man tro på försoningens ord. Paulus vädjar: Låt försonar er med Gud. Det handlar inte bara om det intressanta uttrycket "försoningens ord" i Bibeln. Det handlar om att tillägna sig det. Det betyder att för sin egen del tro på det.
De gamla trosfäderna sade att den kristna tron är summan av tre ting. Kunskap om Gud och hans ord. För det andra är det att acceptera Guds ords sanning. Och för det tredje att förtrösta på Guds löften. Då handlar det framför allt om syndernas förlåtelse. Man får äga den i sitt eget hjärta.
För det tredje gäller det att förmedla ordet till andra. Vi har anförtrotts försoningens ord. Får det ordet ännu föras vidare till nästa generation? Jesus har också åt oss anförtrott försoningens ord. Många anser fortfarande att det är rena dårskapen. I kyrkan finns det sådana som byter ut det mot någonting modernare.
Försoningens ord har fortfarande samma kraft som när Paulus erövrade världen med ordet. Alla andra budskap lämnar efter sig anfäktelse och krav. Endast i det ordet finns frid för samvete och hjärta. Alla övriga budskap faller till marken inför döden. Endast i detta finns det en kraft som är större än döden och som äger himlens nycklar.
Med detta budskap framstår framtiden alltid som ljus. Den som förtröstar på det har alltid sina bästa dagar framför sig. Inget annat budskap befriar från synd, död och förtappelse. Allt är försonat. Dina synder är dig förlåtna.
Han anförtrodde åt oss försoningens ord också för att vi skulle förmedla det vidare. Låt oss se till att det förmedlas till nästa generation. Vi har alla vår egen kallelse och vår plats i livet. Men samma försoningens ord tillhör oss alla. För att tros i vårt eget hjärta och förmedlas vidare.
Därför säger vi med Paulus: Låt försona er med Gud."
Timo Junkkaala
Verksamhetsledare för Bibelinstitutet, ordförande för STI:s styrelse
Förkortad version av talet vid Dagarna för det andliga livets fördjupande 27.8.2011.
Ur: Hörnstenen 4/2011
HAN ANFÖRTRODDE ÅT OSS FÖRSONINGENS ORD
"Aposteln Paulus skriver i femte kapitlet i Andra korintierbrevet: "Ty Gud var i Kristus och försonade världen med sig själv. Han tillräknade inte människorna deras överträdelser, och han har anförtrott åt oss försoningens ord" (2 Kor. 5:19).
Paulus påstår alltså att självaste Gud, himlens och jordens Skapare, i Kristus hade stigit ner till vår jord och försonat alla missgärningar som mänskor har gjort.
Försoningens ord har nått också oss. Det har fört med sig också hit till detta arma nordiska land en ofattbart stor välsignelse och lämnat sitt tecken på vår flagga. Håller vi nu på att slå in på en sådan väg där budskapet öm den Korsfäste småningom försvinner och samtidigt för bort allt det goda?
Kristendomen hotar försvinna
Det finns åtminstone tre sätt att tappa bort kristendomens budskap.
Det första och det som syns tydligast är när man tiger, glömmer. Det mest alarmerande draget i kyrkans rapporter den senaste tiden är kanske inte utskrivningsvågen. Med tanke på följderna är kanske det allvarligaste budskapet att det kristna budskapet håller på att försvinna från hemmen. Om man tappar bort aftonbönen kan den förlusten inte ersättas med någonting annat. Ingen evangelisationskampanj kan ersätta den kristna fostran som sker i hemmen. I Östeuropa ser vi den brända och öde mark som den kommunistiska ateismen lämnade efter sig. Vi hotas nu av detsamma i en värld förgiftad av ateismen.
Jag vet inte om ett öppet anfall från ateismen är det värsta. Sådant har vi ju fått del av i allt högre grad under de senaste åren. Det har nått oss genom böcker, genom vädjanden att skriva ut sig ur kyrkan och genom strävanden att utplåna all kristen fostran. En blick på 1900-talet väcker en förmodan om att ateismen inte skulle locka, men detta till trots drar den ändå somliga till sig.
Det kanske farligaste är likgiltigheten, den andliga lättjan, försummelserna. Olav Valen-Sendstad säger att motståndet mot Gud sällan syns som en knuten näve mot himlen. Oftast är det att man försummar Guds ord.
Det andra sättet att tappa bort försoningens ord är lömskare. Det klär ut sig i ett alldeles riktigt tal. Försoningens ord, kärnan i den kristna tron, tappas bort om man talar om Jesus endast som en förebild. Den vanan håller på att vinna terräng i vår kyrka. Jesus får vara budbärare för solidaritet, tolerans och jämlikhet. Men försoningens ord får vika undan.
Visst är Jesus en förebild. Aposteln Paulus skriver: "Var så till sinnes som Kristus Jesus var" (Fil. 2:5). "Jag har gett er ett exempel, för att ni skall göra som jag har gjort mot er" säger Jesus själv (Joh. 13:15).
Världen skulle se helt annorlunda ut om man inte enbart talade om Jesus som förebild utan man levde så som han levde.
Men om Jesus endast är en förebild, då har vi ingen frälsning. Det handlar om en sådan halvsanning som förvandlas i lögn.
På sätt och vis handlar sättet på vilket kyrkan reagerade på den fruktansvärda tragedin i Norge om samma sak. Norska kristna har ställt frågan om inte prästerna och kyrkans ledare har någonting annat att säga än psykologerna och politikerna.
Egil Sjaastad, chefredaktör för tidskriften Fast Grunn, säger att det förvisso är bra att kyrkan liksom andra har betonat vikten av att man ömsesidigt stöder varandra, är nära dem som lider och bryter ner alla barriärer mellan mänskor. Men kyrkan borde samtidigt säga att vi i sådana kriser kallas att söka Gud. Kyrkan är inte bara en plats för stillhet och meditation. Den är platsen där man söker Gud, lyssnar på hans ord och tillber honom samt omvänder sig från sina synder.
Man kan få förlåtelse för sin synd. Detta försoningens budskap är kyrkans eget budskap. Om kyrkan inte förkunnar det, sviker hon sin Herre och står i fara att tjäna andra herrar oberoende av hur mycket hon talar om att acceptera olikheter och om att visa tolerans.
Det tredje sättet att tappa bort försoningens ord ser ut att vara en motsättning till det föregående. Det sker när man försöker hålla kvar försoningens ord men förbigår allt annat i Bibeln. Man tar med endast Guds nåd och lämnar allt det övriga i Bibeln såsom tidsbundet eller onödigt. I synnerhet allt som hör till etiken försöker man lösgöra från Bibeln och på samma sätt kan man behandla Gamla testamentet.
Den kristna kyrkans kännetecken har alltid varit att hon har hållit sig till hela Bibeln. Naturligtvis har man tolkat Gamla testamentet så som Jesus och hans apostlar lärde. Att många ställen pekar på Kristus och uppfylls i honom betyder inte att man inte borde hålla sig också till Gamla testamentet, även om man inte längre bär fram gamla förbundets offer.
Om vi försöker skala bort nåden ur Bibeln förlorar vi i verkligheten också den.
En sådan nåd betyder ingenting.
Om kyrkan börjar godkänna sådant som Gud enligt sitt ord inte godkänner medför detta tragiska följder både för kyrkan själv och för mänskorna. Kyrkan har ingen annan makt än makten att förmedla Guds ord. Om hon sviker den uppgiften förlorar hon allt. Om man inte för mänskor förkunnar Guds lag sådan som den är berövar man dem också evangeliet och möjligheten att omvända sig och få förlåtelse.
Två sätt att tolka Bibeln
Den senaste tiden har man allt tydligare sett att det finns två olika sätt att tolka Bibeln. Å ena sidan anser man att budskapet om Jesus är viktigt, men å andra sidan kan och bör man inte tillämpa etiken i Bibeln. Man säger bara att eftersom samhällets situation har förändrats måste det också påverka kyrkans undervisning. Enligt den synen kan man inte längre hålla fast vid sådana lärdomar i Bibeln som står mot majoritetens åsikt. Man bör alltså tolka Bibeln i ljuset av den i tiden rådande vetenskapliga och övriga utvecklingen.
Andra anser att man skall bedöma den samhälleliga situationen och rådande åsikter i Bibelns ljus. Bibelordet innehåller en evig sanning, Guds uppenbarelse, som inte förändras när tiderna växlar och därför bör man hålla fast vid Ordet även om mänskors åsikter skulle stå emot.
När man blir tvungen att välja mellan dessa två syner är det bra att lyssna till Frälsarens och apostlarnas röst.
I missionsbefallningen säger Jesus: "Lär dem att hålla allt vad jag har befallt er". Det tryggaste är att hålla fast vid Guds ord även om tidsandan skulle storma emot.
Det är bättre att vara en minoritet med Guds ord än en majoritet utan det.
Ibland hänvisar man till ett känt ord av Luther när man vill gallra i Bibeln. Han sade att det viktigaste är det som driver Kristus. Men man glömmer bort att reformatorn fortsatte med att säga att hela Skriften driver Kristus.
Utmaningar för att bevara kristendomen
Om det finns tre sätt att tappa bort försoningens ord så finns det också tre utmaningar för att bevara det. Först och främst bör man läsa och studera det. Nästa år firas det tredje av kyrkans temaår och ett speciellt tema är den Heliga Skrift. Nu borde man ha som mål att läsa igenom Bibeln nästa år.
För det andra måste man tro på försoningens ord. Paulus vädjar: Låt försonar er med Gud. Det handlar inte bara om det intressanta uttrycket "försoningens ord" i Bibeln. Det handlar om att tillägna sig det. Det betyder att för sin egen del tro på det.
De gamla trosfäderna sade att den kristna tron är summan av tre ting. Kunskap om Gud och hans ord. För det andra är det att acceptera Guds ords sanning. Och för det tredje att förtrösta på Guds löften. Då handlar det framför allt om syndernas förlåtelse. Man får äga den i sitt eget hjärta.
För det tredje gäller det att förmedla ordet till andra. Vi har anförtrotts försoningens ord. Får det ordet ännu föras vidare till nästa generation? Jesus har också åt oss anförtrott försoningens ord. Många anser fortfarande att det är rena dårskapen. I kyrkan finns det sådana som byter ut det mot någonting modernare.
Försoningens ord har fortfarande samma kraft som när Paulus erövrade världen med ordet. Alla andra budskap lämnar efter sig anfäktelse och krav. Endast i det ordet finns frid för samvete och hjärta. Alla övriga budskap faller till marken inför döden. Endast i detta finns det en kraft som är större än döden och som äger himlens nycklar.
Med detta budskap framstår framtiden alltid som ljus. Den som förtröstar på det har alltid sina bästa dagar framför sig. Inget annat budskap befriar från synd, död och förtappelse. Allt är försonat. Dina synder är dig förlåtna.
Han anförtrodde åt oss försoningens ord också för att vi skulle förmedla det vidare. Låt oss se till att det förmedlas till nästa generation. Vi har alla vår egen kallelse och vår plats i livet. Men samma försoningens ord tillhör oss alla. För att tros i vårt eget hjärta och förmedlas vidare.
Därför säger vi med Paulus: Låt försona er med Gud."
Timo Junkkaala
Verksamhetsledare för Bibelinstitutet, ordförande för STI:s styrelse
Förkortad version av talet vid Dagarna för det andliga livets fördjupande 27.8.2011.
Ur: Hörnstenen 4/2011
Hjälp daliterna i Nepal
1 Tim. 2:1-4. Ur: Mission nr 3 03/2011."Nepal har 30 miljoner invånare. De lägsta kasten, daliterna, utgör 13-20 procent av Nepals befolkning. De är utstötta och lever under mycket svåra förhållanden, ofta i yttersta fattigdom."
"Det finns 170 000 musharer i Nepal. Minoritetsgruppen står lägst i rang bland daliterna, som utgör den lägsta kasten. De är bosatta i sydöstra Nepal, nära den indiska gränsen och har blivit uppkallade efter sin tradition att jaga råttor. Musharerna saknar egen odlingsmark och arbetar under svåra förhållanden.
Finska Missionssällskapets samarbetsorganisation Samaritan Uplift Service arbetar för musharernas rättigheter.
- När byborna får identitetshandlingar kan de få gå i skola, få gratis hälsovård och köpa mark. De kan också ansöka om arbete och pension. De fattiga och outbildade musharerna vet inte hur man står upp för sina rättigheter, men tack vare arbetet här ser vi en sakta men säker positiv förändring, förklarar Bishnu Gurung (dalit och juris magister med ett stipendium från FMS).
Artikelförfattarna skriver att man från Samaritan Uplift Service snabbt insåg att den största orsaken till musharernas fattigdom var bristen på identitethandlingar och man försökte skaffa hjälp åt musharerna vid byakommitténs kontor i Haripur, men de statliga tjänstemännen ville inte hjälpa, skriver de.
"Musharerna hade varken födelse- eller vigselattester så vi bad alla musharer följa med oss till byakommitténs kontor, där vi lyckades få rekommendationsbrev för 50 invånare. Dessutom fick vi 150 födelseattester och 50 äkta par fick vigselattester."
---
"En man som i tre års tid försökt få identitetshandlingar gladde sig åt att han äntligen kunde skaffa körkort. En äldre kvinna jublade över sin pension. Det var en lycklig dag för dem alla! Nu är de fullvärdiga medborgare och har rätt till all statlig service."
- Min uppgift är att hjälpa dem som inte har några mänskliga rättigheter och som förtrycks för sin härkomst. Som kristen vill jag visa medmänsklighet och kärlek till nästan, säger Bishnu Gurung.
***
Rent vatten minskar sjukdomar och barndödlighet
Eftersom musharerna anses vara orena får de inte använda samma brunnar som personer från högre kast. FMS och Samaritan Uplift Service har byggt brunnar i musharbyarna. Nu är invånarna friskare.
***
Se videosnutten "Hjälp Nepals utstötta" - Utjämningen 2011:
http://tinyurl.com/689qtn2
(Lindén/Montes)
***
De medel som samlas in genom årets Utjämningskampanj används för att hjälpa Nepas daliter och funktionshindrade. Målet är att allt fler barn ska ha möjlighet att gå i grundskola och skaffa sig en yrkesutbildning. De vuxna får identitetsbevis, möjligheten till mikrolån och byarna utvecklas.
Delta i utjämningen:
Sampo 800014-161130, IBAN: FI38 8000 1400 1611 30, BIC: DABAFIHH. Skriv N2011 i meddelanderutan.
***
Klippt från artikel av Joanna Lindén och Paula Laajalahti i tidningen "Mission" 3/2011.
http://www.utjamning.fi/aktuellt/nyheter/
"Det finns 170 000 musharer i Nepal. Minoritetsgruppen står lägst i rang bland daliterna, som utgör den lägsta kasten. De är bosatta i sydöstra Nepal, nära den indiska gränsen och har blivit uppkallade efter sin tradition att jaga råttor. Musharerna saknar egen odlingsmark och arbetar under svåra förhållanden.
Finska Missionssällskapets samarbetsorganisation Samaritan Uplift Service arbetar för musharernas rättigheter.
- När byborna får identitetshandlingar kan de få gå i skola, få gratis hälsovård och köpa mark. De kan också ansöka om arbete och pension. De fattiga och outbildade musharerna vet inte hur man står upp för sina rättigheter, men tack vare arbetet här ser vi en sakta men säker positiv förändring, förklarar Bishnu Gurung (dalit och juris magister med ett stipendium från FMS).
Artikelförfattarna skriver att man från Samaritan Uplift Service snabbt insåg att den största orsaken till musharernas fattigdom var bristen på identitethandlingar och man försökte skaffa hjälp åt musharerna vid byakommitténs kontor i Haripur, men de statliga tjänstemännen ville inte hjälpa, skriver de.
"Musharerna hade varken födelse- eller vigselattester så vi bad alla musharer följa med oss till byakommitténs kontor, där vi lyckades få rekommendationsbrev för 50 invånare. Dessutom fick vi 150 födelseattester och 50 äkta par fick vigselattester."
---
"En man som i tre års tid försökt få identitetshandlingar gladde sig åt att han äntligen kunde skaffa körkort. En äldre kvinna jublade över sin pension. Det var en lycklig dag för dem alla! Nu är de fullvärdiga medborgare och har rätt till all statlig service."
- Min uppgift är att hjälpa dem som inte har några mänskliga rättigheter och som förtrycks för sin härkomst. Som kristen vill jag visa medmänsklighet och kärlek till nästan, säger Bishnu Gurung.
***
Rent vatten minskar sjukdomar och barndödlighet
Eftersom musharerna anses vara orena får de inte använda samma brunnar som personer från högre kast. FMS och Samaritan Uplift Service har byggt brunnar i musharbyarna. Nu är invånarna friskare.
***
Se videosnutten "Hjälp Nepals utstötta" - Utjämningen 2011:
http://tinyurl.com/689qtn2
(Lindén/Montes)
***
De medel som samlas in genom årets Utjämningskampanj används för att hjälpa Nepas daliter och funktionshindrade. Målet är att allt fler barn ska ha möjlighet att gå i grundskola och skaffa sig en yrkesutbildning. De vuxna får identitetsbevis, möjligheten till mikrolån och byarna utvecklas.
Delta i utjämningen:
Sampo 800014-161130, IBAN: FI38 8000 1400 1611 30, BIC: DABAFIHH. Skriv N2011 i meddelanderutan.
***
Klippt från artikel av Joanna Lindén och Paula Laajalahti i tidningen "Mission" 3/2011.
http://www.utjamning.fi/aktuellt/nyheter/
torsdag 8 september 2011
"Give peace a chance"
Inför FN:s 66:e sessions generalförsamling: "Under de senaste månaderna har ECI fört en kampanj där man vädjat till båda parter att återvända till förhandlingsbordet. Fred kan inte uppstå utan förhandlingar, och ensidighet kommer endast att föra de båda parterna ännu längre ifrån varandra."
Situationen är lika svår för europeerna. EU vill gärna visa sig enigt på den globala arenan, och det står redan klart att många EU-medlemsländer inte skulle finna sig i en EU-omröstning för en palestinsk stat.
European Coalition for Israel
http://www.ec4i.org/
Från European Coalition for Israel (brådskande information). FN:s 66:e sessions generalförsamlings möte öppnas i New York den 13 sept. 2011. Den 20.9 planerar palestinska myndigheter att presentera en plan för ett ensidigt utropande av en palestinsk stat för generalsekr. Ban Ki-Moon.
Ingen vet säkert vad som kommer att hända, skriver man från ECI, men amerikanska kongressen har hotat att sluta ge ekonomiskt stöd till en ensidigt utropad palestinsk stat. Presidenten har också signalerat att han kommer att lägga in sitt veto till en unilateralt utropad stat i säkerhetsrådet. Situationen är lika svår för europeerna. EU vill gärna visa sig enigt på den globala arenan, och det står redan klart att många EU-medlemsländer inte skulle finna sig i en EU-omröstning för en palestinsk stat.
Libanon och Qatar, två islamska stater kommer att leda FN i september. Detta kommer att ytterligare försvaga Israels position eftersom ordförandena för båda dessa institutioner har inflytande i FN-systemet. Qatar spelade en avgörande roll i anstiftandet av den arabiska våren, som lett till instabilitet i regionen och skapat utrymme för islamsk fundamentalism i Egypten. Libanon leds som bäst av den islamska terroristorganisationen Hizbollah.
Under de senaste månaderna har European Coalition for Israel fört en kampanj där man vädjat till båda parter att återvända till förhandlingsbordet. Fred kan inte uppstå utan förhandlingar, och ensidighet kommer endast att föra de båda parterna ännu längre ifrån varandra.
ECI:
- Stöder förhandlingar och motsätter sig ensidiga utropanden.
- Anser att en rättvis och varaktig fred mellan israeler och palestinier behöver vara baserad på historiska fakta och internationell lag.
- Anser att Jerusalem bör förbli Israels odelade huvudstad. Endast under judisk kontroll kan staden förbli öppen för människor av alla religioner.
- De judiska bosättningarna utgör inget hinder för fred. Judarna har rätt att slå sig ner var som helst i världen, och enligt internationell lag är de till och med förpliktade att bosätta sig innanför gränserna för det ursprungliga mandatet för Palestina.
***
DETTA KAN DU GÖRA:
- Be. Ordna bönemöten och be för att din regering ska stå vid Israels sida i denna kritiska stund då världens nationer försöker dela landet. Meddela ECI om du kan ordna ett bönemöte mellan 13-20.9 och låt även budet gå vidare.
Se närmare:
- Informera. Ge filmen vidare till dina vänner. www.givepeaceachance.info
- Föreslår att beslutsfattare visar filmen före 20.9.
- Förespråka. Den 19.9 kommer en stor pro-israelisk demonstration att äga rum i Bryssel. Harald Eckert är talare. Delta om du har möjlighet.
- Ge bidrag. Det som händer nu i mänsklighetens historia går inte att återkalla eller spola tillbaka.
European Coalition for Israel
http://www.ec4i.org/
fredag 2 september 2011
Hjälpen finns hos Herren
Min första blogg på "Blogger" inleder jag med orden ur Ps. 121:
"Jag lyfter mina ögon upp till bergen.
Varifrån skall min hjälp komma?
Min hjälp kommer från HERREN
som har skapat himmel och jord.
Inte skall han låta din fot vackla,
inte slumrar han som bevarar dig.
Nej, han som bevarar Israel,
han slumrar inte, han sover inte.
HERREN bevarar dig, HERREN
är ditt skydd på din högra sida.
Solen skall inte skada dig om dagen,
och inte månen om natten. HERREN
skall bevara dig från allt ont, han skall
bevara din själ. HERREN skall bevara
din utgång och din ingång från nu och till evig tid."
- Underbara löftesord att ta till sig, varje dag!
Israels Gud (Abrahams, Isaks och Jakobs Gud, Jag Är) - är på den troendes sida.
"Jag lyfter mina ögon upp till bergen.
Varifrån skall min hjälp komma?
Min hjälp kommer från HERREN
som har skapat himmel och jord.
Inte skall han låta din fot vackla,
inte slumrar han som bevarar dig.
Nej, han som bevarar Israel,
han slumrar inte, han sover inte.
HERREN bevarar dig, HERREN
är ditt skydd på din högra sida.
Solen skall inte skada dig om dagen,
och inte månen om natten. HERREN
skall bevara dig från allt ont, han skall
bevara din själ. HERREN skall bevara
din utgång och din ingång från nu och till evig tid."
- Underbara löftesord att ta till sig, varje dag!
Israels Gud (Abrahams, Isaks och Jakobs Gud, Jag Är) - är på den troendes sida.