Lekmannasamlingen Fokus. Söndag 23.4.2017, kl. 17.00 (FC, Jakobstad) Tema: "Todistajana tässa ajassa - Att vara Jesu vittne i denna tid". Gäst: Tuisku Winter. Favoritsång:
"Stor är Messias i höjden" (Ram Venisa haMashiach)
2 Tess. 2:15
"Stå alltså fasta och håll er till de lärdomar ni har fått, muntligt eller genom brev."
Halkade in på Fokus i söndags. Kvällen var tvåspråkig (finska och svenska) och Ulla Nyström var mötesledare tillsammans med Ritva Karhula. Sylvia Helena Hult tolkade till finska.
Vi fick ta del av bra undervisning av Tuisku Winter (Ev. luth. Kansanlähetys) om utmaningarna med att vara kristen i vår tid, när vi lever i något som närmast kan kallas en efterkristen tid. Samhällsklimatet blir kallare för kristna och man frångår lagar som av hävd har byggt på kristna värderingar. Tuisku Winter sa också att den som bekänner sig till en bibeltro i vårt land får räkna med risken att bli förföljd.
Lever vi nära Jesus och Ordet så dras vi inte med i avfallet. Detta innebär att leva i och av Jesu förlåtelse och inte att vara bättre än andra. Han framhöll också att när nya kristna rörelser uppstår, så kan vittnesbördet försvagas. T.W nämnde också fenomen (rörelser) i vår tid som är antikristliga dvs de behöver inte alltid vara mot Kristus, utan de kan imitera (=anti) Kristus. I en sk. "kynnysliike" lovar man mycket och mänskan vill ha mera, men växer inte i sin tro. Man kan också utlova framgång istället för att säga att vi ska gå korsets väg.
Jesus sade att vi ska ta vårt kors på oss! Den frid som Jesus ger, kan inte liknas vid den frid som världen ger.
Det finns också ett liberalt tänkande idag som innebär att man säger att vi ska fortsätta som vanligt, inte ta Bibeln så allvarligt och inte heller det som Jesus säger. Vi är kallade att älska sanningen och att stå fasta i ordet i denna tid (2 Tess. 2:15). I inledningen hänvisade han också till allvarliga ord i Upp. 22:11 där det står att "den orättfärdige må fortsätta att göra orätt, den orene att orena sig, den rättfärdige att göra vad som är rätt och en helige att helga sig."
Han sade också att kyrkans viktigaste uppgift inte är organisationen, utan kärnan ska vara att få mänskor som är salt och ljus att samlas i grupper på varje ort, för att bli andra till välsignelse (genom bön och genom att hålla fast vid Ordet). Han nämnde Guds löfte till Abraham om Sodom och Gomorra; om det fanns 10 bedjande kristna skulle Gud skona landet.
Finns det platser där mänskor kan komma till tro? T.W sade också att förändringar i tiden också kan betyda välsignelser i svårigheterna för oss. T.W nämnde också Elia som levde i en hednisk tid under en hednisk överhet: Isebel ville döda alla profeter, men 7000 hade inte böjt sig för Baal. Gud visade Elia omsorg så att tom. korparna gav honom mat. Vidare kallade Gud Gideons lilla skara. Och Daniel höll fast vid Guds ord även om han tjänade i hednaland. Dessa bibliska personer var inte stolta, utan de var ödmjuka men stod för sanningen i den omgivning de var satta i. Gud kallar också oss att kämpa mitt i vardagen. Var ljus och salt! uppmanade han. Avslutningsvis citerade han också Ps. 112:7-8 om att vara starka, förtrösta på Gud och ha tillit och tro.
Min sammanfattning baserar sig på det jag minns av undervisningen och på små bristfälliga anteckningar från en papperslapp, men jag tror ändå att jag fått det viktigaste med av det han sade.
Agneta Lavesson och Åsa Grundvall fungerade som förebedjare för tacksägelse- och förbönslapparna. Denna kväll sjöng vi många sånger både på finska och svenska.
I övrigt bestod kvällen som vanligt av inledningsord, lovsång, förbön, öppet slut servering.
Ram Venisa Ha'Mashiach: "Stor är Messias i höjden"
https://www.youtube.com/watch?v=_wHaGxH5n5k
Foto: KL
