Shalom! Sabbaten har gått in och vi får fira Palmsöndag (Dominca palmarum/St. Paulus, biskop Bo Giertz, Bygstad) och inleda Stilla veckan.
"Han segrar när han lider...". Vi får gå med i segertåget i Kristi efterföljelse (Ef. 2:10)
Ps. 22:20 "Men du, HERRE, var inte långt borta, du, min styrka, skynda till min hjälp!"
- Rätt stilla har det nog varit på sina håll redan några veckor pga pandemin, medan en del av oss har fått jobba mera än vanligt. Ett böneämne är att de som drabbats av sjukdom och lidande skulle få hjälp och tröst och att så många inte skulle behöva drabbas. Gud är nära i livets alla förhållanden också när gråten bränner i halsen.
Vi har ju en Frälsare som verkligen har medlidande med oss!
Så gott som alltid kikar jag in på nätet för att se vilken helg som är på kommande och vilka texter. Jag är dock ingen expert på detta på något sätt, men bibelns texter talar ju alltid till oss och vem som helst kan hålla reda på en sådan sak.
Palmsöndag påminner oss om en glad historisk händelse när Jesus red in i Jerusalem och mänskorna hyllade och hälsade honom med vajande palmer som de också stödde ut på marken framför honom. Hans väg leder mot de sista dagarna i hans liv och det vill vi minnas i Stilla veckan.
Jag blev glad när jag såg att en av texterna för söndagen var från 2 Kor. 2:14-17. Texten relaterar till Jesu triumfatoriska intåg i Jerusalem på följande sätt:
"Men vi tackar Gud, som alltid för oss fram i Kristi segertåg och genom oss överallt sprider sin kunskaps väldoft. Ty vi är en Kristi rökelse inför Gud bland dem som blir frälsta och bland dem som blir förtappade, för de senare en doft av död till död, för de förra en doft av liv till liv. Vem räcker till för detta? Vi är inte som de flesta, som för egen vinning förfalskar Guds ord. Nej, i Kristus predikar vi med rent sinne inför Gud det ord som kommer från Gud."
Biskop Bo Giertz' kommentar till Korintierbreven lyder så här, jag lutar mig mot honom och sammanhanget är att Paulus talar om sin resa. "Skenbart utan anledning brister han ut i tack till Gud, som leder oss fram i ett triumftåg, så som en segerrik fältherre drog in i Rom, omgiven av sina trogna legionärer. I själva verket finns här ett sammanhang. När Paulus hunnit så långt att han nämner överresan till Makedonien, överväldigas han av minnet av det som mötte honom där. Titus kom med goda nyheter. Alla hans farhågor kom på skam. Han fick se hur Gud lett honom in i beredda gärningar, nu som alltid. Så brister han ut i en lovsång till Gud, mitt i sin diktamen, utan att fråga efter någon strikt disposition.
Det är en suggestiv bild han målar. Där drar triumftåget fram. Åskådarna jublar och rökelseskyarna bolmar. Så sprider sig den ljuvliga doften av evangelium över jorden. Kristus själv svänger rökelsekaret till Guds ära. Och den sällsamma doften som genomtränger allt, är en doft från himmelen (jfr Marias nardusbalsam i Joh, 12:1f, min kommentar). Den väcker längtan, den drar människor till sig, den ger liv. Eller också fnyser människor och drar sig undan. Det är så med evangelium: det blir till fall eller upprättelse, det blir till liv eller död.
Men vem är nu i stånd till en så väldig uppgift? Vem duger till detta? Paulus svarar inte direkt. Han vet att det egentligen är något orimligt. Men han konstaterar att han åtminstone fyller ett av de första villkoren, som Guds tjänare måste uppfylla om de skall få gå med i triumftåget: han schackrar inte med Guds ord. Han vill inte vinna något för egen del med det. Han frågar inte efter om han blir populär. Han anpassar det inte för att människor skall gilla det. Han lägger fram det sådant det är och menar uppriktigt vad han säger. Han får det från Gud och predikar det inför Gud.
Därmed är Paulus åter tillbaka vid sitt huvudtema, som han väl varierat men aldrig släppt. Det rör sig hela tiden om vad som kännetecknar en rätt apostel och vad Gud har att ge genom sina sändebud. Paulus är nu färdig med sitt försvar på den första punkten. Han är inte dubbelbottnad och opålitlig i sina ord, helt enkelt därför att han vet vilket uppdrag han fått och vilken Herre han tjänar. Detta hans försvar är naturligtvis inte juridiskt bindande. Det frågar Paulus inte efter. Han vet att det är sant inför Gud. Och hans ord står för alla tider som en maning till alla Ordets förkunnare. Deras rätt att bli trodda på sina ord beror på deras obrottsliga trohet mot det som de fått i uppdrag att säga." (biskop Bo Giertz)
- Ef. 2:10 påminner mig om vem som står bakom vårt eget triumftåg och därmed kraften i det; "Ty hans verk är vi, skapade i Kristus Jesus till goda gärningar, som Gud har förberett så att vi skall vandra i dem."
***
- Jag lyssnade i dag på Palmsöndag på
den ödmjuke norske prästen Jan Bygstads bibeltimme med historisk, biblisk och otroligt givande och gedigen bibelutläggning kring 2 Kor. 2:14f om Kristi triumftåg och Kristi väldofts offer!
Lyssna: Jan Bygstad 2 Kor. 2:14f
http://www.bibeltimer.com/det-nye-testamentet/2-korinterbrev-host-2013-var-2014-og-host-2014/
"Du bar ditt kors" (Inför Stilla veckan)
https://www.youtube.com/watch?v=aRQkJEoLr-o
"Han som kom ner" (Evangeliet):
https://www.youtube.com/watch?v=u7R0HJIJ7sA
"Halleluja, sjung om Jesus":
https://www.youtube.com/watch?v=z7wOX2R-XcE&t=35s
"Salige visshet" (Via Vitae) - Palmsöndagens glädje och visshet:
https://www.youtube.com/watch?v=4xVdcjnoZMI&t=7s
"O, vad salighet stor" (segerviss!):
https://www.youtube.com/watch?v=wBBFsKh6wAI
"Rejoice, greatly O, daughter of Zion!" (Händel):
https://www.youtube.com/watch?v=zR0ZJyEhNx0
***
Palmsöndag 2014 Min kristna samhällsblogg (Cay-Håkan Englund)
http://minkristnasamhllsblogg.blogspot.com/2014/04/palmsondag.html
***
Foton: KL (gula kvistar med forsythia från vår trädgård)
