Powered By Blogger

onsdag 28 september 2022

Fokus - "Tjäna efter den kraft Gud ger"

 - Söndagen den 25.9 kl. 17.30 hade vi höstens tredje Fokus-samling i Församlingscentret. Undervisningen hölls av Myanmar-biskopen Johan Candelin (MKV) som delade starka och inspirerande ord. "Livbåten Jesus rymmer alla"!

Lovsången leddes av Kick & co och vi sjöng flera fina lovsånger till Guds ära. Mötet leddes av Helena Hult som hälsade välkommen och höll en kort inledningsbön. Serveringen sköttes av Ana och barnfokusledarna var Alina & Anja. Det var flera barn på plats och de hade roligt tillsammans. Ralf & Annette var förebedjare och Lucas stod vid dörren och välkomnade alla. Kollekten gick till MKV och togs upp genom offergång.

Vi fick offra lovets offer till Gud och sedan tog undervisningen vid och den får ta ca 30 min. 

Biskop Johan utgick i sin undervisning från 1 Petr. 4:7-11 

"Slutet på allting är nära. Var därför förståndiga och nyktra, så att ni kan be. Framför allt skall ni älska varandra innerligt, ty kärleken överskyler många synder. Var gästfria mot varandra utan att klaga. Tjäna varandra, var och med den nådegåva han har fått, som goda förvaltare av Guds mångfaldiga nåd. Om någon talar skall han tala i enlighet med Guds ord. Har någon en tjänst skall han tjäna efter den kraft Gud ger, så att Gud i allt blir ärad genom Jesus Kristus. Hans är äran och makten i evigheternas evigheter, amen."

- "Var balanserade", sa Johan och hänvisade till ovanstående bibeltext. I tider av kris är det viktigt att visa gästfrihet, läser vi vidare. Det gäller gentemot främlingar också osv. 

- Låt inte kärleken kallna! uppmanade Johan Candelin.

Han hänvisade även till en bok av Morgan Robertson (The wreck of the Titan or Futility), som påminner om Titanic-katastrofen 14 år senare. Många mänskor drunknade i samband med att Titanic sjönk och då det inte fanns plats för alla i livbåtarna. 

- Livbåten Jesus rymmer alla!

Jorden kan liknas vid Titanic, eftersom den kommer att gå under... 

Johan förmedlade ett sann händelse som handlade om en kvinna som räddades under Titanic-katastrofen. En man som också befann sig i vattnen vittnade om Jesus för henne. Hon bekände sina synder och fick avlösning. Mannen själv drunknade.

Det som förebådas och som står i Bibeln händer. Det är tex. möjligt att jorden brinner upp. Utan bankkort och chip har man svårt att handla mat...

- Har du saken klar med Gud?

Vi vet var farleden går och då ska vi visa andra det. 

Sedan visade Johan också bilder bla från MKV:s (Martyrkyrkans vänner r.f.) arbete bland blinda i Havanna. Arbetet baserar sig på en välsignad kedjereaktion bland mänskor som följer Jesus. Vi fick också påminnas om arbetet i Colombia (Russ Stendal's arbete bland indianer) och om fredsförhandlingarna med FARC-gerillan. Bakom förhandlingarna ligger tex. 100 timmar av möten på en båt. Det handlar om samarbete! Och det handlar om att tjäna och ställa sig i Guds tjänst. 

Det här är bara några minnesanteckningar från biskop Johans starka undervisning. 

Efter detta kunde man gå hem om man ville (vi håller på en timme) eller till serveringen (frivillig avgift) men man kunde också stanna kvar (öppet slut) ca 20-30 min. och be tillsammans med förebedjarna över kvällens tacksägelse- och förbönslappar. Denna gång lyftes de upp i en korg och Ralf bad över dem alla på en gång. Denna kväll fick jag rycka in och vara med i förbönstjänsten på ett litet hörn, närmast var jag med i bönerummet innan och efter mötet. 

Lovsången var ovanligt stark denna gång och vi fick också sjunga "Han har öppnat pärleporten" i ett litet annorlunda arrangemang. En fin kväll. 

Kvällen avslutades med välsignelsen sjungen. 

Nästa gång 9.10 är det "Lovsångskväll". Välkommen med!







(Snapshot: KL 25.9.2022)


"Jesus, det renaste"

- En favoritpsalm och ett par sånger. Att lyssna till god musik och sånger med bra texter är uppbyggligt och uppmuntrande. 

Med all oro i världen är det viktigt vad vi fokuserar på.. Vi ska se på Jesus. 

Hela sommaren har jag haft de lidande kristna syskonen på mitt hjärta, mina tankar och böner har särskilt gått till Nigeria och jag har följt med vad som skrivits. Det är dock mycket att ta in och det är tungt. Ändå ska vi vi bära varandras bördor och be för dem som lider för sin tro. Vi är delar i samma kropp.

Open doors har mycket information om landet och även Religious Liberty Prayer Bulletin som jag följer med. 

Open doors (Nigeria):

https://www.open-doors.se/nigeria

https://www.opendoorsusa.org/christian-persecution/world-watch-list/nigeria/

RLP-bulletin:

https://rlprayerbulletin.blogspot.com/


Men här är de upplyftande sångerna:

"Jesus, det renaste" (Church Hill Boys)

https://www.youtube.com/watch?v=0WCYG3-ej1k

"Lay your burden down" (Chuck Girard)

https://www.youtube.com/watch?v=xrI9mFDbmXY

"Goodness of God" (We the kingdom/Take 2)

https://www.youtube.com/watch?v=qVEOJzAYIW4







Foto: KL

lördag 17 september 2022

Kyrkhelg - Frihet för de fångna

 Kyrkhelg i Karleby 16-18.9.2022 "Jesus till alla", seminarium i kyrkan.

- Under seminariet ”Frihet för de fångna” (fängelsemission) lördagen den 16.9 fick vi lyssna till ett mycket starkt vittnesbörd av sångerskan och låtskrivaren Nina Åström (f. Lindkvist från Öja). Nina är lärare till utbildningen.

Nina har sjungit och evangeliserat i ca 400 fängelser i 30 länder världen över, med början i Murmansk tills den sk. Agentlagen satte stopp. Nina framhöll Guds ledning och nåd, att alla mänskor är skapade till Guds avbild och behöver få veta ”om det är nån skillnad om jag lever eller dör” och få möta äkthet och kärlek. I Ukraina var det lätt att evangelisera; Kiev-ledningen var positivt inställd. Nina sjöng också en sång på ryska mot slutet av seminariet i dag. 

Ett ord i rättan tid gjorde att hon som kvinna vågade ta steget till fängelsesångerska: ”Rädda dem som släpas till döden och dra dig inte undan dem som stapplar till avrättningsplatsen” Ordsp. 24:11f

Jag brukar alltid delta i Kyrkhelgen och i dag bestämde jag mig för att delta i ett seminarium i Stadskyrkan i Kokkola med temat: "Frihet för de fångna" (Fängelsemission). Nina Åström berättade om sitt liv och sitt arbete och inledde med att säga att de 4 b:na är viktigast för henne (Bibeln, Bönen, Brödsbrytelsen och Brödragemenskapen) och det skymtade också fram att hon prioriterar vila mellan uppdragen. Bibeln vill hon dyka in i för där finner hon Jesus. 

Hennes bana som sångerska i fängelser började med att hon blev kontaktad av en person som ville ha henne med i sitt team till fängelser i Ryssland, närmare bestämt till Murmansk. Hon var först tveksam och gav inte besked genast. Men hon fick förfrågan på nytt per telefon och en morgon när hon läste dagstidningen föll blicken på ett bibelställe från Ordspråksboken. 

Bibelstället löd: ”Rädda dem som släpas till döden och dra dig inte undan dem som stapplar till avrättningsplatsen” Ordsp. 24:11f

Nina svarade "ja" på kallelsen när kontaktpersonen återkom per telefon (det var dålig kontakt till Murmansk) och det bar sedan i väg till Murmansk i Ryssland. Det var så det började, berättade hon. 

- Hur kändes det då att sjunga där? Jo, "det var som att komma hem", sa hon. Det var inget problem att vara kvinna i den situationen heller, tvärtom mötte hon respekt för att hon alls kom dit. Det hjälpte att hon hade deltagit i Eurovision Song Contest (hon representerade Finland år 2000). Hon såg Guds ledning och "tajming" också med detta eftersom det underlättade hennes besök i fängelserna. 

Hon har samarbetat bla. med Kansan Lähetysseura när det gäller resorna. 

Hon betonade att det är Guds nåd att det gått just henne så bra, att hon har en bra bakgrund osv. Alla är vi människor och skapta till Guds avbild. Mänskan undrar och behöver svar på frågan "Är det någon skillnad om jag lever eller dör?"

När den sk. Agentlagen infördes i Ryssland stängdes arbetet för mission i fängelserna. Nina har sjungit och vittnat i fängelser i bla. Ukraina, på Balkan, Albanien, I Nepal, Israel, Kirgizistan, Canada osv. i många länder. Oftast söderut och österut, sa hon. 

Hon talar svenska, finska och engelska och lite ryska. Hon sjunger tex. på ryska. 

Det var fascinerade och berörande att lyssna när hon berättade om fängelsemiljön där en del fångar innehade ledarposition och visade det med sitt kroppsspråk när de lyssnade, men det fanns också de som enbart såg rädda och hopsjunkna ut. När Den helige Ande verkade genom sången och vittnesbördet (hon hade tolk) såg man att de tuffaste slappnade av och de kuvade såg upp och tom. mötte hennes blick. 

Nina sade också självrannsakande att vi alla får rannsaka våra motiv, eftersom de aldrig är helt rena. Det kan vara rädsla, skuld osv. I oss själva har vi inte kraften. Men vi ska ändå inte lämna där i självrannsakan, för då förmår vi ingenting! Hon erkände själv att hon är benägen att gå djupt och ner. 

- Vad berörs fångarna mest av? frågade någon. "Fångarna scannar av om det är äkta" svarade Nina. Det finns en frestelse att spela lite tuff och säga: "jag har också..." men det som de behöver är att få se att nån som är vanlig och har sett mycket, rest osv. satsar på Jesus. Vi behöver Gud fast vi har allt. Hon sade också att hon tjänar Gud med det hon kan och försöker vara ödmjuk med det hon inte kan så att hon inte är ett hinder för Gud. 

Hon berättade att hon samarbetat med en fd. fånge i Ukraina som kommit till tro och blivit en resurs i samhället. Besöken gick ibland till högriskfängelser. Nina var en gång med om att 14 fångar knäböjde på betonggolvet utomhus tillsammans med den troende fd. fången och det var en stund hon särskilt mindes. 

Gud verkar oberoende av hur vi känner det, även om vi är nere ibland. 

I Ukraina var det lätt att få media med i fängelser och hon fick ofta frågan varför hon och teamet var där. Då fick hon vittna och svara alla. Det var lätt att evangelisera där. Ledningen i Kiev gav ett vänligt bemötande. 

Personalen behöver också Jesus, och ibland fick teamet sjunga och vittna för dem också. 

Vanligen fanns inget galler mellan sångaren/teamet och fångarna, men på ett ställe fanns det ett galler. Efter sångstunden hade en fånge kommit fram till en fångvaktare och bett om ursäkt och berättat att några hade planerat att ställa till med oro. Man hade färdigt släpat fram madrasser och en del grejor och på denne fånges signal med uppsträckt hand skulle upproret börja. Fången berättade dock att han försökt lyfta sin arm 3 gånger men det gick inte. Nina och teamet visste att det var Gud som förhindrat detta. 

"Hästen rustas för stridens dag, men segern kommer från HERREN." Ordsp. 21:31 Detta var ett bibelord Nina citerade för att visa att vi bara är redskap i Guds tjänst. 

Ibland sjunger Nina också någon sång på fångarnas språk  och folk får ställa frågor i fängelset. 

-  Osakliga frågor kommer inte, sa Nina, utan istället frågar internerna: "Varför kommer ni hit?"

Då får hon berätta om hur hon kom till tro. Det ska vara äkta. 

Vad gäller uppföljningen sa Nina att man alltid samarbetar med lokala fängelseteam eller pastorer. Detta innebär en trygghet och även att dörrar lättare öppnas. Teamet lämnar ibland litteratur och det finns sgs alltid en bönegrupp eller en församling i närheten. Hon arbetar mest bland evangelikala kristna som ofta kan vara marginaliserade. Besöken höjer deras status. Det kan vara tufft för den som är kristen i ett fängelse. De testas, men de är sällan helt ensamma. 

Ibland bemöttes Nina och de övriga i bandet/teamet illa och ibland väldigt bra när de väntade på att få komma in i fängelserna. Hon sade att hon lärt sig att anpassa sig till olika situationer. Hon har också kontakt med sin tolk om läget i Ukraina nu. Tolken och övriga i det teamet har klarat sig undan kriget och åker för att hjälpa andra i utsatta områden.

En viss kontakt har Nina och teamet också med västkatolska och ortodoxa enskilda medarbetare tex. i Ukraina och Ryssland. Eftersom hon rest alltifrån Vladivostok till Kransodarsk finns det stora skillnader.

Vad gäller sångerna finns texterna på OH, och hon översätter dem inte, utan vittnar och berättar runt det på ett logiskt sätt. Hon har tolk. Ibland får hon sjunga på finska eftersom man vill höra det. Hon berättade också att det är väldigt rörande hur de lyssnar på sångerna så intensivt. De riktigt suger dem i sig. 

Nina sade att hon vill sjunga var som helst i världen där folk vill lyssna. Den som behöver någonting större...

I Finland är fängelserna så fina, nästan som hotell, tyckte hon. Men det finns tuffa typer överallt och fångarna scannar av på likadant sätt. Vet du vad du talar om? Är det äkta?

Nina Åström avslutade med en sång på ryska som en kompis från St Petersburg skrivit: "Бог - моя защита"

"Бог - моя защита":

https://www.youtube.com/watch?v=N_ZepydtPps

"Päivä vain ja hetki kerrallansa" (Nina Åström)

https://www.youtube.com/watch?v=MSN_aSUKTAo


Nina astrom.com:

https://www.ninaastrom.com/


Kyrkhelg.fi "Jesus till alla"

https://www.kyrkhelg.fi/

***

Snapshot: KL (17.9.2022)

onsdag 14 september 2022

Fokus - Vågar vi stå för bekännelsen?

 Fokus söndagen den 11.9.2022 i FC, Ebba Brahe esplanaden 2, kl. 17.30

- Senaste söndag gästades vi av Mats Sjölind's lovsångsteam och undervisningen hölls av khde Jockum Krokfors över temat "Markusevangeliet". Barnfokus leddes av Alina Storbacka och Anja Stephens. Camilla Wilhelmsson fungerade som mötesledare. Förebedjare var Helena & Olle Domars. Serveringen sköttes av Britt-Marie Fellman och Heidi Storbacka skötte sysslan som välkomnare. Det är fint att det fanns frivilliga i alla uppgifter denna gång. Vi som är lekmän gläds över möjligheten att få göra en insats och många fler får gärna komma med och hjälpa till. Du behövs!

- Vi inleder nästan alltid mötet med en sång som samlar oss och efter detta hälsade mötesledaren välkommen och informerade om kollekten som gick till Sat 7 under offergång, om barnfokus, om förbönslapparna osv. Därefter höll hon en fin och personlig inledning om erfarenheter från barndomens somrar, höbärgningstider osv. Det är inte alltid som bonden kan fara till kyrkan under sådana tider men "det är bättre att sitta på hölasset och tänka på Gud, än att sitta i kyrkan och tänka på hölasset." Hon uppmanade oss också att "se på Jesus", och det är ju det allra viktigaste! Fin påminnelse och uppmaning! Camilla höll även bön med syndabekännelse.

Mats Sjölind's lovsångsteam ledde oss under ett flertal fina lovsånger. Vi uppskattar deras ödmjuka framtoning samtidigt som de är så professionella i det de gör. Jag minns särskilt sången "Döm mig, Jesus döm mig fri". Att sjunga lovsånger oberoende av hur det känns eller av omständigheterna är att offra lovets offer till Gud. Det ger också kraft och energi!

Kyrkoherden konstaterade i sin undervisning att det finns olika uttryck mellan evangelisterna. Det som är gemensamt är att de alla förmedlar Jesus som Frälsare. Det är ett glatt budskap förmedlat av dem som var med!

I Markusevangeliet ligger tyngdpunkten på Jesus som Människosonen och där förekommer litet olika åhörarskaror och mycket riktar sig till hednakristna som inte har mycket bakgrundskunskap. 

Matteus, Markus och Lukas är synoptiska evangelier som berättar samma sak med liknande formuleringar. Johannes är den evangelist som "ser saker ovanifrån som örnen", sa Jockum.

Centralt är det som Jesus gjorde. Johannes Markus var den som skrev Markusevangeliet. Hans föräldrar ägde den "övre salen" (Mark. 14:15) och han är även mannen som lämnade linneskjortan kvar och flydde när Jesus fängslades (Mark. 14:50-52).

I Markusevangeliet framgår även att Markus lyssnat till Petrus och han skriver väldigt rakt på sak bla. om Petrus' temperament. Korset är centralt. Det är intressant att Petrus' svagheter lyfts fram. Förnekelsen lyfts tex. öppet fram, vilket ökar trovärdigheten för skriften. 

Underverken och tecknen ingår i evangeliet.

Jockum Krokfors nämnde även tre punkter: 

Massor av mänskor kommer, motståndet börjar och Jesus koncentrerar sig på de 12 lärjungarna. Det finns en geografisk struktur; tex. Cesarea Filippi (Mark. 8:27f)

Den första trosbekännelsen sker när Petrus bekänner att Jesus är Messias, den levande Gudens son (8:29). För Petrus ligger bekännelsen och förnekelsen väldigt nära varandra. 

Härmed börjar en helt ny tid för lärjungarna. 

- "Vågar vi stå för bekännelsen"? frågade Jockum Krokfors.

Av innehållet hos Markus är det ca 30 % som relaterar till korset. Hur tas budskapet emot, är det med fruktan eller tro? Jesus, är en vattendelare i mänskors liv. 

Det här är bara ett kort sammandrag av Jockum's undervisning med hjälp av mina anteckningar. 

Efter undervisningen sjöng vi en lovsång och sedan kunde man gå hem om man ville eller till serveringen. Tanken är att då har det gått en timme av mötet. Undervisningen tar ca en halvtimme. 

Därpå  bad förebedjarna Helena & Olle för tacksägelse- och förbönslapparna. Mötesledaren Camilla avslutade med Herrens välsignelse.

Vi försöker alltså med ett litet nytt koncept så att kvällen inte ska dra ut på tiden eftersom det är söndagkväll. Detta är inte lätt för det är svårt att lämna bort viktiga moment eller att inte påverkas av tidspress. En stor frihet (under ansvar) har alltid funnits i Fokus. Vi får utvärdera och se vart det leder och hur vi ska göra i fortsättningen.

Lovsångsteamet ledde oss i ett flertal fina lovsånger och bland dem minns jag tex. "Som en härlig gudomskälla", arrangerad i en något modernare tappning, som vi dock gillade mycket. 

Foton: KL (från tidigare Fokus-kvällar)














tisdag 13 september 2022

Russian diplomats left in the dark - spies masquerading as diplomats

 - Quite an interesting read abour diplomacy and Russia!

"This story is based on interviews with eight current and former Western officials who worked routinely with Russian diplomats over the course of their careers. The Russian Embassy in Washington did not respond to a request for comment. --- Another factor undermining Russia’s foreign ministry, according to a second European official who spoke to Foreign Policy on condition of anonymity, is that most Russian embassies in Western capitals are believed to be riven with spies masquerading as diplomats. In the weeks after Russia launched its invasion of Ukraine, Western countries collectively expelled some 400 Russian officials working at embassies, many of whom were accused of being intelligence operatives. “It’s no longer very clear in a Russian embassy which diplomats are actual diplomats,” the European official said."

FP (Foreign Policy) "The undignified fall of Russia’s once-dignified diplomatic corps":

https://foreignpolicy.com/2022/08/31/putin-ukraine-war-lavrov-diplomacy-russia-diplomatic-corps/

The text (By Robbie Gramer, a diplomacy and national security reporter at Foreign Policy, and Amy Mackinnon, a national security and intelligence reporter at Foreign Policy)

"Russian diplomats were once viewed with begrudging respect in the West. Now they’re seen as irrelevant mouthpieces for Putin’s war in Ukraine.

AUGUST 31, 2022

Russia’s February invasion of Ukraine stunned the world as it ignited the biggest land war in Europe since World War II. Also stunned, it turns out, was at least one of Moscow’s own diplomats, who had been left in the dark about his president’s revanchist ambitions in Ukraine.

“I didn’t believe that the invasion would take place, I wanted to believe that it was a diplomatic game,” Boris Bondarev, a former Russian diplomat who served at Moscow’s mission to the United Nations in Geneva until earlier this year, told Foreign Policy.

In a resignation letter in May, Bondarev announced his disgust with the war and his decision to resign from the Russian foreign ministry. “[N]ever have I been so ashamed of my country as on February 24,” he wrote.

But if there is any other outrage or protest over the war within Russia’s foreign ministry—or the numerous war crimes that Russian forces are accused of having committed in Ukraine—it’s nearly impossible to find. Bondarev is to date the only Russian diplomat to have resigned publicly in protest against the war.

In the weeks leading up to the invasion, senior Russian envoys across the West repeatedly dismissed the warnings of a Ukraine invasion as Western fear-mongering or overblown conspiracies emanating from Washington. “There is no invasion and there is no such plans,” Anatoly Antonov, Russia’s ambassador to Washington, said in a rare public interview with CBS News on Feb. 20—just four days before the invasion.

In short, Russian envoys committed either one of two cardinal sins of diplomacy: blatantly lying in a way that would be obviously disproved, or revealing that they were completely cut out of their own government’s entire decision-making process.

For Western diplomats, the conclusion is simple: Russia’s foreign ministry just isn’t what it used to be. Moscow’s once-storied diplomatic corps, which produced some of Europe’s toughest and most effective diplomats throughout history, has been reduced to a hollowed-out institution composed of little more than propagandists, spies masquerading as diplomats, and bureaucratic automatons.

This story is based on interviews with eight current and former Western officials who worked routinely with Russian diplomats over the course of their careers. The Russian Embassy in Washington did not respond to a request for comment.

Russian diplomats are fully cut out of the “power vertical” with “no ability to influence decisions by the Kremlin,” said one senior European diplomat, who spoke to Foreign Policy on condition of anonymity, as he was not authorized to speak to the press. “Meetings with them are surreal, they’re not able to discuss [or] admit actual facts, they trash talk about ‘Nazis’ in Ukraine, how NATO wants to invade Russia,” the official added. These days, he said, meetings with Russian diplomats are “often a waste of time.”

“It’s like they’ve completely lost their mojo, and they’ve lost the ability to put out messaging that could influence foreign audiences,” said Scott Rauland, a former U.S. diplomat who served as consul general in Yekaterinburg, Russia, in the mid-2000s and later as the acting U.S. ambassador to Belarus. “The lies that Russia’s ambassadors and embassies are promoting now are atrocious, are offensive … it’s like a whole different institution than the one I dealt with,” he added. “I don’t know they will ever be able to regain the type of professional respect they once had.”

After the invasion, Russian diplomats either doubled down on Russian President Vladimir Putin’s spurious justifications for the war or slinked into the background and quietly withdrew from working-level interactions with their counterparts, when there were any to be had.

Some Russian embassies simply battened down the hatches as their ambassadors stopped giving any public speeches or interviews to independent media outlets. Others, meanwhile, began publicly promoting incendiary falsehoods and conspiracy theories about the war that Western officials say is tantamount to promoting war crimes or genocide. “Azov militants deserve execution, but death not by firing squad but by hanging, because they’re not real soldiers. They deserve a humiliating death,” read one tweet from Russia’s embassy in the United Kingdom on July 29, referring to a Ukrainian militia unit that has since been integrated into the country’s national guard and that Russia has accused of being terrorists and neo-Nazis.

It wasn’t always like this. Even at past low points in Western-Russian relations, Western diplomats developed a begrudging respect for their Russian counterparts, viewing them as cunning political operators and wily promoters of Moscow’s interests abroad who could effectively spar with the best Western officials at the negotiating table. The U.N. diplomatic corps at one point dubbed Sergey Lavrov, then Russia’s envoy to the U.N. and now the country’s foreign minister, as “Minister Nyet” for his ability to outmaneuver and stymie U.S. and European diplomatic initiatives at every turn, with former top U.S. envoys marveling at his assertive but professional approach to the job.

Russian diplomats still undergo years of training on foreign cultures and languages, specializing in regions and countries that they can spend years working in. For example, Andrey Denisov, Russia’s ambassador to China, spent over two decades working in China for the then-Soviet foreign ministry before returning to the country as Moscow’s ambassador in 2013. And Western officials concede that Russian diplomats posted in countries outside the West, such as China or some countries in Africa and Southeast Asia, may have more political clout and longer leashes to operate than those in the West, where the backlash against Russia’s invasion of Ukraine remains the fiercest.

For the most part, however, Western diplomats say they view their Russian counterparts with a combination of irrelevance and disdain. They say they see Lavrov as effectively a mouthpiece for Putin and someone who lacks any real influence over Moscow’s foreign policy. “As far as we know, Lavrov himself only knew [the invasion] was happening as it was taking place,” said Angela Stent, an expert on Russian foreign policy who served as the U.S. national intelligence officer for Russia and Eurasia during the George W. Bush administration

“If you were just looking at his experience alone on paper, his long career in diplomacy, he ought to have a lot of respect on the world stage,” said Rauland, the former American consul general, of Lavrov. “But you can’t wash away these horrific war crimes his government is committing, and the fact that he is out there just actively lying about it. I just don’t see how you come back from that.”

Those sentiments are working their way further down the ladder of the Russian foreign ministry, where ambassadors, deputy chiefs of mission, and lower-level political officers in Western capitals who were once held in some form of professional regard are increasingly ostracized and discounted.

Former U.S. officials note that the lack of public resignations from Russia’s foreign ministry over the war—outside of Bondarev in Geneva—is in large part a reflection of Russia’s present-day diplomatic corps. Russian diplomats today stand in sharp contrast to the outspoken diplomats in the final years of the Soviet Union, Western officials said, including Soviet Foreign Minister Eduard Shevardnadze, who spoke out against Soviet troop deployments in his native country of Georgia in 1989 and later resigned in December 1990 as he sought to warn that hard-line communists could plunge the country back into dictatorship, undoing the liberal reforms pursued under then-President Mikhail Gorbachev.

Even before this latest Ukraine invasion, Russia’s diplomats had already proved themselves willing to at least overlook, and in many cases embrace, years of disruptive Russian behavior on the global stage, including Russia’s role in igniting the war in Ukraine in 2014, its increasing use of violent mercenary groups in Africa, and its continued backing of Syrian President Bashar al-Assad as he has waged a brutal war against his own people.

“To some extent it’s self-selecting, the people who are working in the foreign ministry are doing so because they have bought on to the official Russian line about things, which has been fairly consistent at least for the last decade,” Stent said.

Another factor undermining Russia’s foreign ministry, according to a second European official who spoke to Foreign Policy on condition of anonymity, is that most Russian embassies in Western capitals are believed to be riven with spies masquerading as diplomats. In the weeks after Russia launched its invasion of Ukraine, Western countries collectively expelled some 400 Russian officials working at embassies, many of whom were accused of being intelligence operatives. “It’s no longer very clear in a Russian embassy which diplomats are actual diplomats,” the European official said.

Russia’s diplomats, including Lavrov, have increasingly been sidelined in recent years as foreign-policy and national security decisions are made by a small coterie of Kremlin operatives around Putin who, like him, have backgrounds in intelligence and defense, said Western officials and experts on Russia. This has left Russia’s career diplomats to be “implementers of policy, not makers of policy,” said Michael McFaul, a former U.S. ambassador to Russia.

In the days after the invasion, Bondarev said there were two broad camps among his colleagues: those who were “very much delighted” by the invasion and those who found themselves at a loss, grappling to understand what was going on. “I suggested that maybe we should quit, maybe we should make a statement,” Bondarev said, but then the nagging realities of what it means to suddenly quit began to set in. “People said, ‘Well, it’s not a bad idea, but where will we be after that? If we quit, we lose a job, we lose money, we don’t know what to do, others will see this as a betrayal.’” Ultimately, Bondarev said he personally knew of around a dozen Russian diplomats who resigned in the wake of the invasion of Ukraine but did not make their decisions public. Foreign Policy was unable to independently verify Bondarev’s claim. 

The consequences of voicing any dissent from within the Russian system are also very high. “If you’re in Russia, working in the ministry, the disincentives are huge, you can be jailed,” said Stent, the former national intelligence officer. Even those posted abroad who may be able to claim asylum are likely to be mindful of the number of Russian dissidents who have met untimely deaths at the hands of assassins, even in the relative safety of Europe.

Bondarev believes that this may have made it easier for many of his former colleagues to rationalize their continued work at the ministry, where he said a soldier-like mentality pervades among diplomats who see their role as merely carrying out orders from on high. “For many diplomats who work in the ministry all their lives, it’s like you are in the military service,” he said. “It’s the lack of responsibility, and the fear of responsibility.”

The text: Robbie Gramer is a diplomacy and national security reporter at Foreign Policy. Twitter: @RobbieGramer

Amy Mackinnon is a national security and intelligence reporter at Foreign Policy. Twitter: @ak_mack

***

/Boris Bondarev, diplomat in exile

London bridge is down

21.4.1926

8.9.2022, Queen Elizabeth II


"Tis the last rose of summer, 

Left blooming alone;

All her lovely companions

Are faded and gone."

(The last rose of summer, 1805 by Thomas Moore)



***

"To many of us our beliefs are of fundamental importance. For me the teachings of Christ and my own personal accountability before God provide a framework in which I try to lead my life. I, like som many of you, have drawn great comfort in difficult times from Christ's words and example." (Queen Elizabeth II, Christmas message, 2000) 







Photo: KL (september 2022, the name of the rose is "Lavender ice")


fredag 9 september 2022

Bränd mark

 Bränd mark. Utsiktsplatser. Vilken är din identitet? Får man vara svag? Lyssnar man till mänskor som blivit brända?

Matti Aspvik är ny verksamhetsledare för Förbundet Kyrkans Ungdom.

Bränd mark, en tredelad serie: Bränd tillit till Gud, Församlingen och Kallelsen (Matti Aspvik) Video 5:41

https://www.youtube.com/watch?v=hTDKeAsAm-4

***

"Better than a Hallelujah" (Amy Grant)

https://www.youtube.com/watch?v=Rm5kx3xqmg0


All my days, every breath

Psalm 23:6a ESV (A Psalm of David) 

"Surely goodness and mercy shall follow me all the days of my life,"

 Goodness of God

"I love you Lord

Oh Your mercy never fails me

All my days

I've been held in Your hands

From the moment that I wake up

Until I lay my head

I will sing of the goodness of God


All my life You have been faithful

All my life You have been so so good

With every breath that I am able

I will sing of the goodness of God


I love Your voice

You have led me through the fire

In darkest night

You are close like no other

I've known You as a father

I've known You as a friend

I have lived in the goodness of God


Your goodness is running after

It’s running after me

Your goodness is running after

It’s running after me

With my life laid down

I’m surrendered now

I give You everything

Your goodness is running after

It's running after me."


"Don Moen - Goodness of God"

https://www.youtube.com/watch?v=OXXrk1IXluY

torsdag 8 september 2022

Jag har levt i Din godhet, min Gud

 Ps. 23 (En psalm av David) 

Ps. 23:6 "Idel godhet och nåd skall följa mig i alla mina livsdagar,"

Din godhet

"Jag älskar Dig, för Din nåd ska aldrig svika

Alla dar, är jag buren i Din hand

Från den stunden när jag vaknar

Tills jag lägger mig igen

Vill jag sjunga om Din godhet, min Gud


Du har alltid varit trofast

Du har alltid varit god, så god

Så länge jag har kraft att andas

Ska jag sjunga om Din godhet, min Gud


Din milda röst, den har lett mig genom elden

När natten föll var Du ändå alltid nära

Du är min gode Fader, Du är min bästa vän

Och jag har levt i Din godhet, min Gud


Du har alltid varit trofast

Du har alltid varit god, så god

Så länge jag har kraft att andas

Ska jag sjunga om Din godhet, min Gud


Din godhet ska följa mig, ska följa efter mig

Din godhet ska följa mig, ska följa efter mig


Med allt jag är och med allt jag har

Mitt liv ska ära Dig

Din godhet ska följa mig, ska följa efter mig

Din godhet ska följa mig, ska följa efter mig

Din godhet ska följa mig, ska följa efter mig


Med allt jag är och med allt jag har

Mitt liv ska ära Dig

Din godhet ska följa mig, ska följa efter mig


Du har alltid varit trofast

Du har alltid varit god, så god

Så länge jag har kraft att andas

Ska jag sjunga om Din godhet, min Gud

Ska jag sjunga om Din godhet, min Gud

Ska jag sjunga om Din godhet, min Gud."


(Låtskrivare: Jason Ingram / Brian Johnson / Ed Cash / Ben Fielding / Jenn Johnson)

"Din godhet" (Bo Järpehag)

https://www.youtube.com/watch?v=rD-LxYHFY80

"Din godhet" (live)

https://www.youtube.com/watch?v=x9MOm6we8V4

söndag 4 september 2022

Fokus - "Saliga är de barmhärtiga, de skall få barmhärtighet"

 Fokus söndagen den 28.8 kl. 17.30 i FC, Ebba Brahe espl. 2 (Jakobstad) Vi träffas varannan söndag och detta var första gången denna höst.

- Senaste söndag den 28.8.2022 inledde vi Fokus-samlingarna för hösten. Vi hade glädjen att få ha ett par nya lovsångledare med oss: Sofie Södergård och Natalie Lassila. Lovsången var så finstämd och sångerna mycket välvalda! Vi fick tex. sjunga "Saliga visshet".

Församlingspastor Jakob Edman stod för undervisningen över Jesu bergspredikan (del 1).

Fokus leds av enbart lekmän i alla uppgifter under ledning av ansvarig präst (Jakob Edman). Vi behöver förstärkning i alla uppgifter så välkommen med att hjälpa till och dela ansvar! 

Barnfokus leddes av Alina Storbacka och Anja Stephens och det fanns några barn med på mötet vilket var så glädjande! Serveringen som är gratis (frivillig avgift) sköttes av Heidi Storbacka. Välkomnare var Henrik Hult, 89 år som enligt honom själv kommer att sköta den sysslan "tills jag dör". Fantastisk trohet i uppgiften! Nästa söndag har dock en annan person lovat sköta sysslan. 


Förbönen sköttes denna gång av Ralf Salo. Kollekten som samlades in genom offergång gick till Fokus eget arbete. Det var min tur att vara mötesledare. 

Nästa gång blir det undervisning med khde Jockum Krokfors över Markusevangeliet. Vi gästas också av Mats Sjölinds lovsångsteam.

- Mötet inleddes med en sång som samlade oss och jag fick sedan hälsa välkommen och hålla inledning. Vi har även ett kortare lovsångspass i början då vi också tar upp kollekten medan barnen ännu är med. Sedan går de till barnfokus. I höst kör vi ett sk. "öppet slut" vilket betyder att mötet håller på ca en timme, varpå man ska känna sig fri att gå hem eller till serveringen. Mötet fortsätter under tiden med bla. lovsång och  förbön för de tacksägelse- och förbönsämnen som kommit in under kvällens lopp. 

I sin undervisning från bergspredikan (Matt. 5-7) betonade Jakob att evangeliet betyder att Jesus ser till alla mänskor och han betonade även vår uppgift att föra evangeliet vidare. Jakob hade en ganska lång introduktion, vilken jag dock inte antecknade. Han sade bla. att vi får se oss som Jesu elever eller studeranden, eftersom "Jesu är smart och vet vad livet går ut på". Vi är kallade att se Jesu exempel, läsa i Bibeln, be, vila i tystnaden och lyssna till hans undervisning.

I Matteus kapitlen 5-7 finns den längsta sammanhängande undervisningen som Jesus gav, konstaterade Jakob. 

Det börjar redan i Matt. 4:17 "Från den tiden börjande Jesus predika och säga: "Omvänd er, ty himmelriket är nu här." Judarna väntade på himmelriket, då Guds goda vilja ska ske, sa Jakob. Bibeln nämner också om att "Guds rike är inom oss" och att uppmaningen till oss lyder: Tänk om, tänk över era liv. Se på Jesus! Att övervinna det onda med det goda, är att leva som Gud tänkt!

Är då bergspredikan en lista på framgång? Nej, bergspredikan eller saligprisningarna är svaret på frågan om vem som har det goda livet. 

Jesus ser olika människor på plats. Han ser syndare, utslagna, icke-kyrkliga och han riktar sig till dem. Det handlar inte om att man måste vara rik, frisk, känd, snygg osv. Jesus inkluderar dem som inte hör till. 

Det handlar inte om omständigheterna, utan för att de är tillsammans med Jesus. Saligprisningarna är ingen lista som vi måste nå upp till. "De misslyckade" är de saliga. Tillsammans med Jesus finns inga misslyckade liv. De är saliga. 

Matt. 5:13-16 handlar om ljus och salt. De som Jesus förklarat saliga är ljus och salt. Det är Guds "konspiration" att övervinna det onda med det goda. De saliga är en massa trasiga mänskor. De är annorlunda. När vi låter vårt ljus skina ska mänskor se det och prisa Gud. Alla ska får se Guds kärlek. 

Det var bara en del anteckningar från Jakobs undervisning.

***

En annan av lovsångerna jag särskilt minns är sången: "Du har alltid varit trofast".

- Efter undervisningen steg vi upp och sjöng en lovsång och då hade man möjlighet att gå till serveringen eller hem. Vi andra fortsatte i församlingssalen och kvällens förebedjare läste upp tacksägelseämnena och bad för böneämnena. Kvällen avslutades med att mötesledaren nedkallade Herrens välsignelse.

I min inledning stannade jag inför 3 korta tankar:

- inför hösten: sök balans! Hur ska vi hinna med allt? Hur ska vi hinna med det vi vill? Tips! Stanna upp och tänk efter vad du skulle vilja lägga din tid på rent konkret om du fick tid över! Det kommer inte av sig självt, utan du måste först tänka ut det. 

- Energi är ett bra ord! Jag lånade några tankar av Björn Rudman (terapeut) och höll upp en bricka med 6 st vita pappersbägare och visade upp dem: en bägare för jobb, en bägare för barn, hushåll, en för dej själv, en för din man/fästman, en för kompisen. Har vi så här mycket energi för allt? Nej, löd svaret och så visade jag upp en enda pappersmugg. 

- Vi har bara en totalt för allt!

Och om det varit lite tufft ett tag, så är muggen trasig och så rev jag av nästan halva muggen för att visa det trasiga. Vad gör vi då? Acceptans. Förhåll dej till det du har. Disponera din tid utifrån det du har. Det är viktigt! Och det kan bli bättre. Med minskad belastning, mer återhämtning, tålamod osv. så blir det bättre.

Kämpa inte mot verkligheten! (Så långt Björn Rudman)

Den tredje tanken: jag placerade den trasiga muggen in i en hel mugg. Alla ser vi ut så här, sa jag och visade upp den trasiga muggen. Inför Guds ögon och inför hans helighet bär vi syndens fläckar (arvsynd). Vi är ofullkomliga. MEN: När Gud ser på oss, ser han oss i kärlek och tålamod ändå.

... och han sände Jesus som tog våra synder och spikade dem på korset. Han tog våra tillkortakommanden, all vår synd på sig och dog för dig och mig. När Gud ser på oss, ser han oss genom Jesus Kristus och hans rättfärdighet (hans helighet och fullkomlighet). Du är iklädd Kristi rättfärdighet. Som troende får du vara Guds barn av nåd och han vill ge oss ny kraft och frid och glädje varje dag. 

Fri bön. Juniorbönen.

***

Foto: KL (judisk-kristen böneschal, rött förbönsljus för lidande kristna och förtryckta folk, vit-röd-vit flagga (Belarus), blå-vitt Finlandsljus)



fredag 2 september 2022

"Det kostar att bekänna sin tro"

 Kyrkans Ungdom. Saltbiten.

- Ta del av vad Matti Aspvik delar här. Han har många viktiga och tänkvärda tankar och synpunkter.

"Kostnaden. Det kostar att bekänna sin tro. Kärlek kostar." (Saltbiten, Matti Aspvik, Kyrkans Ungdom)

https://www.youtube.com/watch?v=4a_mBX4DI-w