söndag 16 februari 2014

MKV - Genom Ordet blev Gud levande - Guds förunderliga vägar i en mänskas liv - Från prickskytt för PLO och Arafat till kristen tro


Tass Abu Saada gäst hos MKV besökte Jakobstad.  

Johan Candelin drog sin vana trogen en Kokkolavits i början av mötet. Han sade att det i kväll är två krisområden som möts: Kokkola och Gazaremsan. Jag och många andra tyckte att det var mycket givande och spännande att höra Tass Abu Saada vittna om sin tro på Jesus i kväll i FC 

kl. 16.00 i Jakobstad. Han var tidigare prickskytt för PLO och Yasser Arafats privatchaufför. Församlingssalen var överfull och folk satt i sidosalen och serveringssalen. Det var ca 600 personer på plats.


Johan Candelin drog sin vana trogen en Kokkolavits i början av mötet. Han sade att det i kväll är två krisområden som möts: Kokkola och Gazaremsan.

Johan berättade också om Martyrkyrkans vänners arbete på Kuba, i Egypten och nämnde även Anna Kempe, född 1874, Nykarlebybon som gjorde en storartad missionsinsats i Indien (på gränsen till Tibet). Hennes arbete lever vidare genom släktingar och det finns också ett berg uppkallat efter henne. Anna såg till att bibeltraktat och kristet material kom in i Tibet via transportförsändelser (karavaner).

På Kuba är väckelsen stark idag och trots förföljelse vågar kristna stå upp för sin tro tex. en läkare på ett sjukhus som verkar som huvudförtroendeman och en kvinna S. som arbetar bland blinda. Myndigheterna är rädda för att nätverk ska bildas som kräver att mänskliga rättigheter respekteras, så man måste arbeta i hemlighet.

Johan Candelin sade att idag säger tidsandan att man ska satsa på sig själv, men att satsa på Guds rikes arbete är det som håller. MKV tror på en satsning på eviga värden, sa han.

Candelin berättade om Egypten att det var ca 3-4 miljoner mänskor som samlades på Tahrirtorget när man avsatte Mubarak, medan det var 13 miljoner när Mursi fick gå.

Johan visade också en bild på Dr Hany Hanna som är MKV:s samarbetspartner i Egypten, dit Johan också snart är på väg igen.

Tass Abu Saada sade att det "är spännande att komma till Kokkola." Det är lätt att komma, men svårt att åka eftersom han fått en ny familj. Med det avsåg han det samarbete han haft med MKV under 10 års tid på Västbanken och de band som uppstått genom detta. Han uttryckte sin tacksamhet till finländarna för denna hjälp. Han arbetar på de palestinska områdena och bland judarna.

Han berättade att han år 1993 beslöt sig för att sälja allt han ägde för att arbeta på Gazaremsan. Han var då affärsman. Han startade ett arbete i en skola där undervisning om demokratiska principer ingår, ungdomscenter, kulturcenter (som undervisar om mänskliga rättigheter osv.) Hans arbete på Västbanken inbegriper hans målsättningar som är att arbeta med försoning mellan judar, araber och palestinier. Undervisningen sker också på engelska vilket lockar studeranden. Det är en unik skola.

Till den spännande och hemska delen av hans liv hör att han har levt med Yasser Arafat och "6 andra män". Uppgiften var att kriga mot Israel. Han berättade att Arafat var hans hjälte. Tass Abu Saada's uppgift var bla. att träna 9-13 åringar att använda maskingevär.

Numera undervisar han om kärlekens väg och om att ge liv istället för att döda - detta för palestinier och judar i Jerusalem. Den enda skolan alltså, i sitt slag! I denna skolan läser man också ur Bibeln och volontärer är välkomna, sade Tass.

- Jesus har förändrat mig, sa Tass. Nu vill han göra någonting för Guds rike.

Tass Abu Saada sade att han är hemma från Jaffa. År 1948 lämnade hans familj Jaffa och for till Gaza som är hans födelsestad. Saudiarabien blev nästa anhalt på hans livs resa. Han fann sig vara en palestinsk flykting i Saudiarabien.

- Varför är jag en palestinsk flykting i ett arabland? undrade han.

Han var 10 år när familjen flydde till Qatar. Som 17-åring var han krypskytt åt Arafat och sändes för att lönnmörda andra ledare. Familjen visste inte var han befann sig men till sist hittade fadern honom. Modern kollapsade. Tass Abu Saadas pass beslagtogs och han måste senare återvända till den skolan där han gick i Qatar på faderns order. Trots sin militärträning lydde han sin far.

Han hade dock mycket ilska inom sig och var arg på sin lärare och andra studeranden. År 1973 slog han läraren, lämnade skolan efter grälet, tog upp jakten med en bil på sin lärare och sköt honom. Nästa dag fann han till sin stora förvåning läraren vid liv i rektorns rum. Tass Abu Saada sade att Gud senare när han blivit kristen visade honom lärarens bild och Tass visste inom sig att läraren inte klarade sig pga att han missade med skottet, utan tack vare att Gud bevarade läraren.

Tack vare kontakter till kungahuset slapp han fängelse men istället blev han relegerad från skolan. Meningen var att han skulle sändas till England eller Egypten för att studera. Men det ville han inte. Han ville till USA, trots att han hatade USA (och judarna). För att få sin vilja fram gick han till det kungliga palatset och "bollade" med handgranater när man hade besök av gäster. Det blev droppen. Han fick resa.

År 1974 reste han till USA och där fann han att han blev välbehandlad, vilket var oväntat. Han var inte en flykting där. I USA träffade han också sin blivande fru Karen. De träffades på en danstillställning där han fick nobben ett flertal gånger när han bjöd upp henne "trots att såg bra ut" som han själv sade humoristiskt (han visade bilder). Slutligen tyckte Karen synd om honom och tackade ja, till en dans. Han friade efter bara några dagars telefonsamtal och långa diskussioner där han inte förstod det mesta av vad som sades...I oktober 1974 sade Karen äntligen ja, till giftermål.

Då tog stödet hemifrån slut.

Här inflikade han i berättelsen om sitt liv att "Gud leder oss".

Han fick jobb på en fransk restaurang som städare och diskare. Han skötte sitt arbete bra och blev omtyckt av ägarna. Han fick erbjudande om att lära sig koka mat fransk mat och även servera. Han fick också en vän bland kunderna, en man som tackade honom för att han serverade maten och diskade.

Detta tyckte Tass att var anmärkningvärt - någon tackade honom för att han diskade...

Efter 2 år fick han ansvar för 25 restauranger, han gick en universitetsutbildning och blev mycket känd. Mannen som blev hans vän på restaurangen hette Charlie, var multimiljardär och är 87 år idag och behandlar honom som en son. 19 år senare fick Tass ebjudande om att köpa ifrågavarande restaurang. Han ville dock flytta verksamheten till en annan lokal.

"I have connections" sa Charlie.

- "Vi vet aldrig hur Gud använder oss" sa Tass Abu Saada nu ikväll.

Charlie hade inlett vänskapen med att tacka Tass för att han tog hand om disken.

I samband med restaurangflytten, som väckte obehag hos Tass eftersom lokalen tidigare hade fungerat som någon typ av begravningslokal och Tass "såg" mörka demoner där och var rädd, berättade Charlie om de under som Gud hade gjort i hans liv. Han menade att Tass var rädd eftersom han inte var kristen. Tass var konfunderad och ställd.

Charlie sade att Tass Abu Saada måste älska judarna (som han tidigare hatat) för att kunna få frid. Charlie frågade också vad han visste om Jesus.

Tass hade svarat att Jesus är en profet. Men när Charlie sade att Jesus är Guds Son, reagerade Tass starkt och sade att det är en hädelse. Charlie hade en ny Bibel till hands och frågade om han trodde att det var Guds Ord? Det gjorde han.

- "Varför sa jag det? Jag är ju muslim." tänkte Tass Abu Saada.
När man slog upp Bibeln fick man upp Joh. 1:1f "I begynnelsen var Ordet..."

Som muslim visste Tass att "Jesus var Guds ord och Guds Ande"

Tass berättade att han började skaka, föll ner och lyfte upp sina händer. "Genom Ordet blev Gud levande". Han visste vem som var Kungars Kung.

Vännen Charlie var chockad eftersom han aldrig hade sett något sådant förr. Men det han såg var bra. Tass vittande om en syn av Jesu korsmärkta händer och ett starkt ljus.

Tass berättade igen om Guds förunderliga vägar. Som barn hade han haft en barnflicka (Mirjam) från Filippinerna som tagit så väl hand om honom. Hon sådde trons frö, sa Tass. Mirjam hade fortsatt att be i 35 år för honom.

Som kristna har vi Bönens kraft och Ordets kraft, sa Tass. Det levande Ordet.

Nästa morgon var han viss om Guds närvaro - kärleken. Han lovprisade den Gud han ännu inte riktigt kände. Och han började be och välsigna Israel, det förlovade landet. Det stod också klart för honom att han skulle älska sina fiender. Det uppstod en kamp inom honom och han undrade varför han skulle göra detta. Men han fick följa i Jesu fotspår. Tass Abu Saada sade att han fick kärlek till Guds folk. Han fick tro på Jesus. Han sade också att vi ska be för USA. Det är inte Obama och EU som för friden ut i världen. Det är du och jag som ska göra det. Han hänvisade till saligprisningarna: "Saliga är de som skapar fred..." Detta får vi göra i egna sammanhang. Vi får vittna om Jesus, som är den sanna friden. För vänner och grannar som inte tror. För våra barn och barnbarns skull - och för dem som kommer efter.


(Mina anteckningar av Tass Abu Saada's berättelse)




Kollekten gick till arbetet i Jeriko och Jerusalem.

Psm 324 "En liten stund med Jesus" inledde mötet. Vers 3 handlar om att lida för Jesu namn. Helena Hult var mötesledare. Helena berättade i inledningen om Paulus omvändelse. Barnen gick till barnfokus genom en bönetunnel. Det var också servering allra sist. Maj-Britt Sandvik och Gudrun Enqvist var förebedjare. Harry Smedjebacka var välkomnare vid dörren.

6000 mänskor nås av MKV:s rundbrev eller veckobrev, berättade Johan Candelin också.


"Från mörker till ljus, från hat till kärlek" - var kvällens tema enligt annonseringen.








Vad gäller vitsen i början har den ju en allvarlig botten, men skämt kan avdramatisera och vara avväpnande, det vet vi...

Det var ca 600 personer som lyssnade på detta tillfälle (uppgiften via Johan Candelin)




Foto above: Kerstin Lindén: "Sir, can I have a picture of you for my blog?" 

Tass Abu Saada: "Yes, can you send it to me later?"
Fotot uppe (KL): Tass Abu Saada tar igen sig en stund i serveringssalen efter vittnesbördet och signerar även böcker.






 
Photo of Tass Abu Saada and me: by Gun Enqvist

My friend Gun Enqvist: "I wont't take a photo of you unless you hug him!" 


Kerstin thinking ("I am very shy") but said: Okay!) 








Photo of the book: Kerstin Lindén








Photo: Kerstin Lindén (I also took a picture of Tass Abu Saada and member of Parliament Peter Östman)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar